Utelåst

Igår började dagen såhär:

Thobbe har ju som någon kanske hört, bott här i Göteborg hos mig och Pierre i några dagar? Ja, precis, han skulle göra musikhögskoleproven på Artisten. Det har faktiskt varit jättetrevligt, det är liksom lite kul när någon kommer ner hit i ett par dagar. Igår åkte han dock till örebro för att göra andra prov. Alltså, till historien som följer.

Till att börja med så var onsdagen en dag för PU-aspmöte. Dagen då vi skulle måla asptröjor och sånt. Det var trevligt, men när Pierre ville flytta kvällen till Risjerk och gratis öl tyckte jag att jag ville hem, jag skulle ju liksom jobba dagen efter. Så, jag får hans nyckel och åker hem. Hemma har Thobbe somnat så jag väcker honom i all välmening, han är för lång för att sova på våran soffa. Och nyckeln lägger jag på den blå bokhyllan. Dagen efter åker Pierre först, jag en halvtimme senare, så jag ber Thobbe slänga in min nyckel genom brevinkastet.

Vid fyra ringer Pierre. Jag är ju som vanligt upptagen med nåt annat så jag ringer tillbaka vid fem. Han har ingen nyckel, säger han.

"VA?"

fint, han har förståss inte tagit nyckeln från bokhyllan(Okej, tydligen kom han inte ihåg att jag berättat det för honom) Så jag panikringer Thobbe, han har åkt, och han slängde in nyckeln. Så... vad göra? Jag ber min handledare Anton att få åka hem en timme tidigt, och sen är jag påväg hem för att lugna Pierre som börjar bli orolig.

Jag möter Pierre på redbergsplatsen och vi köper extra starka magneter, ett snöre och popcorn. bra gjort. Väl hemma försöker vi fixa det här, med hjälp av snöret och magneterna(Och linjaler som vi fick av vår granne Cissi, en mp3spelare för ljus och påse). Tills vi upptäcker att nycklar inte är magnetiska. hmm..

Nästa projekt är att köpa tejp. Det går inte bra. Jag försöker ringa alla butiker i området och fråga om de har dubbelhäftande tejp. En svarar. De har ingen tejp.

Konsum på munkebäckstorget svarar inte, så jag tänker att det är lika bra att bara åka dit att kolla, vi har ju liksom försökt i två timmar nu. Så jag springer ner från Cissis lägenhet där jag lånade internet och precis nu får Pierre ut nycklarna.
Så...vill ni bryta er in hos någon med brevinkast där ni vet att en nyckel kastats in på ett sidenband(En mycket viktig detalj faktiskt) så har ni allt ni behöver här.

1 st Vinöppnare

1 snöre

Tejp att vira på vinöppnaren(Med klistret utåt förståss)

En mp3spelare(Att se med)

En spegel

Sen har du allt du behöver för att bryta dig in i din egen lägenhet. Eller nån annans, med förutsättningen att det ligger en nyckel på ett sidenband precis innanför dörren. Annars är det nog kört.

Det var hur vi sparade låssmedskostnaderna klockan åtta på kvällen.

Åh, sa jag förresten att vi för ett par dagar sen bakade ett himla stort bröd? Gigantiskt. Och...första bilden på mig på en evighet. Japp... läppen har läkt nu. Men jag ser lite sliten ut minsann. Jaja, inget jag inte kan leva med. Pierre ser på Cast Away, jag fick panik efter en timme och satte mig här istället. Den är så himla psykiskt jobbig, precis som Titanic, men på ett annat sätt. Och som the Terminal. Den filmen vill jag aldrig se igen, den gör mig bara så ledsen och deprimerad inombords. Iförsig ser jag fortfarande, nu simmade precis volleybollen iväg. fint.

Och nu har jag sådan fruktansvärd magverk(förmodligen mensvärk) att jag måste gå och lägga mig nånstans...usch... vad jobbigt.

Häks och K6-drink

Så... för alla som känner till HÄKS.
Hemsidan är lite uppdaterad igen. Hur tänker eller orkar jag inte berätta, men jag föreslår att ni dels går in på www.haks.se och läser vad Pierre skrivit på nyheter och dels letar efter denna söta gris här som jag ritat alldeles själv på ett papper och sen fotat in i datorn och förstärkt och färgat. Den kan vara himla svår att hitta... tycker jag som knappt hittar den själv...
Pierre och jag tyckte att det var dags att uppdatera nu när det nya Häksgänget alldeles snart kliver på och ett nytt år liksom börjat. Det är lite tråkigt tycker jag dock, att det gamla häksgänget som jag umgåtts rätt mycket med i år inte sitter i Risjerk särskilt ofta mer.

Och förresten, ikväll tänkte jag att jag skulle testa mina nya likörer, Lychee och Parfait amour i ett par drinkar. Dock så upptäckte jag att Litchi-frukter enligt likörföretaget luktar och smakar parfym. Den jätteackra parfait amouren däremot blev ju snygg, dock inte så himla god. Alls. Men, i ett snyggt delvis grönt glas som detta så blev ju drinken fin iallafall. Och är numera döpt till K6.

Ja, den blev ju som sagt inte så god, men mest för att jag nog inte riktigt hade rätt råvaror hemma för att få den somjag ville ha den, dessutom smakade den inte riktigt självt som jag tänkt. Så... ja, det blev lite fel. Men, ja, än så länge när jag testade så innehöll den citronvodka, parfait amour, sprite och guavajuice. Den ska fixas, smaken av blåbär och mandel är inte så himla god. Men, antingen fixar jag väl till den, eller så går jag väl med flaskan till K6 och blandar ett dussin äckliga drinkar åt dem, de kanske vill dricka den endast för färgen(Detta grundar jag endast på att Pierre skulle dricka vilken drink som helst så länge den är grön, eller, kanske inte vilken somhelst, den där äckliga banan/chokladläsken vi hittade på Willys var ju himla äcklig, och grön) Iallafall lär de ju smaka, eller hur? (Det skulle jag göra)Eller så ger jag dem bara flaskan så kan de blanda sina egna äckliga drinkar, eller goda drinkar, med lite tur.

Nu blev diskussionen lång och jobbig. Slutsatsen är: Antingen så blir drinken god om några förändringar, eller så ger jag den lila flaskan till K6. Vi får se.

Mörkrädd

Jag skulle faktiskt kalla mig själv lite mörkrädd. Iallafall utomhus. Och i varje fall ibland. jag är ju liksom den som tror att det varje mötande och förbipasserande är en våldtäcksman och rånare. Och att det bakom varje buske är ett monster(eller ännu en våldtäcksman). Dessutom tror jag att det i varje överfull soptunna ligger en bomb som så snart jag passerar spränger av.

Om en stackars människa råkar gå upp till typ 70 meter bakom mig så tror jag förståss att denne förföljer mig. (för att sen våldta och mörda mig... hmm.. mycket med våldtäkt här)

Tyvärr så har jag också tvångstankar som kommer upp när jag går hem i mörkret som säger något i stil med "Hoppa på ett ben resten av vägen hem annars dör alla"(jag försöker att inte få dem så specifika...). Fast... dessa brukar avhjälpas med musik som är tillräckligt hög för att jag inte ska lyckas forma några sådana tankar. Andra tankar brukar funka dock, till exempel så kom jag på alla dessa saker när jag promenerade hem från Munkebäckstorget helt ensam vid 01.30-tiden i fredags. Jag var ju tvungen att göra nånting. Och Kent väcker inte direkt mitt intresse tillräckligt mycket för att jag ska kunna strunta i att tänka utan bara lyssna.

Men... utifrån dessa mörkrädslor och paranoida tankar(Fruktanssvärt paranoida faktiskt) så kan vi då dra två slutsatser.

1. Jag är paranoid i mörker utomhus. och

2. Jag är himla rädd för att dö.

Men, vi kan ju i varje fall vara eniga om att jag faktiskt vågar gå hem själv mitt i natten, trots att jag inte vill(förresten är det bara osmart att gå hem själv mitt i natten en fredag)

Igår efter praktiken så for jag hemåt lite tidigare, och med bussen hela vägen så jag hade egentligen inte tid att tänka såhär. Sen kunde jag inte sova förrän fram emot sju-åttatiden på morgonen och spenderade hela tiden med att stirra upp i taket och då och då fundera på om Pierre var vaken eller ej. Och förståss på vad jag vill med mitt liv. Som vanligt.

Jag känner bara att jag måste hitta mitt kall någonstans. Någonstans finns det väl? Eller är det bara musikvärlden jag måste återvända till? Kanske borde jag aldrig gått. Jag är inte säker längre. För övrigt har jag aldrig varit det. Men ja... Numera vet jag detta:

1: Jag behöver känna mig behövd och nödvändig.

Annars blir jag olycklig.

2. Jag behöver känna mig bra på vad jag gör.

Annars blir jag olycklig.

3. Dessutom behöver jag tycka att det är roligt.

Annars blir jag förståss.... olycklig.

Jag återkommer när jag kommit på denna ekvationen.

Men vi kan ju säga 3(1+2)= "Jag lycklig".
Om den ekvationen makes sense to anyone. Jag är inte ens säker själv. Trots att jag är rätt lycklig i övrigt, om vi bortser från vad jag ska tjäna pengar på.

Och imorgon kommer Antonia och Thobbe till Göteborg. Det skulle bli så roligt om jag inte var tvungen att ha praktik. Förhoppningsvis får jag lite tid ändå. man kan ju hoppas.

Det har för övrigt gått 2 veckor nu. två veckor kvar. och jag är... rätt likgiltig. jag vet inte om det är roligt eller bara: "Ja..?" än. dessvärre.

tjat

Ja, här står jag och lagar lunch och hör på Daniels tjat om att jag ska skicka en bild på min mun. Han kan glömma det. Bara glömma det.
Och så hotar han med att fortsätta terrorisera mig i all evighet tills jag skickar bilden. Jobbigt Daniel, du vet att såren nog är borta om ett par dagar va?
Han är lite sur för att jag inte tog kort på min silikonläpp. haha, no way in hell, jag vill helst glömma det och absolut inte bli påmind om det nånsin igen.
Oj, nu är nog mina makaroner klara.

Msn-konversation:
Daniel: "du kan inte ignorera mig hur länge som helst"
Jag: "Kan jag visst!"

Förbättring?

Det är inte så mycket skillnad. Jag visar mig under inga omständigheter som helst utanför dörren. Dock har svullnaden gått ner så nu ser jag inte nyopererad ut längre. Nu ser det bara ut som om jag blivit misshandlad och hårt slagen på käften.
Och de där jävla sårskorporna!
Om inte huden är okej (Okej= definierat: utan sårskorpor så att det går att sminka över)imorgon kväll kommer jag tvingas att sjukskriva mig på tisdag. Man kan ju inte se ut som ett misshandlat offer när man ska se trevlig ut och servera på restaurang?
Ja... jag funderar alltså allvarligt på att bli muslim för två dagar eller så då jag kan visa mig bland folk och låtsas att jag bara är muslim. ja...eller nåt.

Idag åkte Pierre rätt tidigt för sökningarna till HÄKS. tänka sig. Snart är några av Asparna Häksare. Jag försöker att inte lägga mig i, men jag är faktiskt himla nyfiken på hur det blir ikväll.

Och igår hände något som inte hänt på år och dar. Jag MISSADE Melodifestivalen! Jag glömde helt bort att den var så jag var tvungen att se på reprisen idag. Okej, Sanna Nielsen var ju faktiskt bäst. helt klart. låten var jättebra. Carola och Johnson tycker jag bara är kul för att det är han.. och hon. Låten kunde varit bättre...men den är inte kass.
Sen... Why oh why sjunger folk på ryska i en svensk melodifestival? Jag vägrar tycka om det om de inte kan hålla sig till svenska eller engelska. Jag vägrar. Bara för det ska jag ställa upp och sjunga på... latin! Bara för att jag kan.(Nja...jag kan inte latin. Bara salmo salar. Det betyder lax.)

Fortfarande ingen bild. Jag vägrar som sagt visa mig utanför dörren. Jag kan ju knappt ge min sambo en puss då det gör så himla ont varje gång man rör läppen...åh varför skulle jag ramla!!?

Dagens mantra: "Varför skulle jag ramla, varför,varför? Varför skulle jag ramla, varför?"
Dagens sysselsättning: Sova, Spela Guitar Hero och se på will & grace.
Dagens klädsel: vita mysbyxor och svartgrårandig top.
Dagens mat: Tonfisksallad. Och en pomelo.

Jag ser ut som en nyopererad silikonläppsbrud...

Fakta 1: Jag ser ut som om jag just opererat in silikon i läpparna.
Fakta 2: Jag har röda skrapsår i halva ansiktet.
Fakta 3: Jag ser också rätt misshandlad ut...

Alltså, jag har världens största överläpp.

Så..hur hände detta? Ja, vi kan ta det såhär: Jag jobbade hela dagen på Cosmopol som praktikant i servisen. Sen fick jag gå hem en timme tidigare och åkte till Chalmers för Asppuben. Där gick jag till Risjerk och satte mig med gänget av grönklädda klantar på Kemi och drack öl. Sen fick jag punch, det var nog där det gick åt skogen tror jag. På såna här ställen ska jag inte dricka något som är starkare än öl.(eller möjligen en drink. En blå, ska jag nu säga varje gång jag går till gasquen från och med nu)
Ja, iallafall. Sen tog jag på mig ett par gröna korta hängelbyxor utan ben som jag tror att jag glömde min ögonbrynspenna i... hmm.. måste dubbelkolla det sen.
Sen var det asppub med tema barnkalas, Maria våfflade mitt hår och jag såg ut ungefär som Pippi långstrump. (kolla själva på facebook)I varje fall kallade alla mig det hela kvällen...så jag antar att det berodde på det, det kan ju liksom inte ha varit min enastående armstyrka direkt liksom (hah, jag får kramp vid fem kilos hantlar..eller kanske tio)
Ja okej, till saken. Jag pratade med Erika nånstans på kvällen, jag var rätt full redan där i telefonen om jag minns rätt. och sen har jag ett gäng obegripliga nummer i min mobil som jag INTE minns att jag ringt. ja, okej, Larsson, jag undrade var han var så jag fick numret av någon, kan det ha varit maria?
Ja okej, tillbaks i Risjerk...eller? nånting sånt. jag slutade nog dricka här kanske, minns inte riktigt... Men iallafall, vi ska hem, jag har glömt varför men det skulle vi, det var nog bra. och..till saken,

Vi går och köper Pommes i en gatukiosk vid centralen, någon kommer in och ropar att sjuttonbussen går om fyra minuter, vi blir lite stressade, och jag har bara ballerinaskor och lyckas på nåt vis snubbla och ramlar med ansiktet först på kullerstenen och tappar mina strips. Ja, och skrapar upp ansiktet och blöder näsblod som en idiot förståss.
Pierre kommer och hjälper mig och springer sen med blodiga händer och köper en ny stripstallrik med lök till mig och jag står med ansiktet i händerna, kollar på Pierres kavaj på gatan och gråter. Nu kommer förståss nån skum kille och frågar vad som hänt och när jag försöker säga att det är lugnt och att min pojkvän snart kommer tillbaka, säger han: "Oh no, what did he do to you?".
Till slut går han iallafall, jag står kvar, Pierre kommer med min stripstallrik och går till busshållplatsen...och jag grät och vägrar släppa händerna från ansiktet eftersom jag är övertygad om att jag ser hemsk ut.
Vilket jag gjorde, så...nu ser jag ut som en nyopererad, misshandladm, spräckt silikonöverläpp. Eller botox eller vad man nu brukar spruta in.

Ni får INTE se en bild, jag gömmer ansiktet i täcket tills detta läkt ihop och gått över.

Bruten lilltå? och på alla hjärtans dag till råga på allt...

Jag tror allvarligt att min lilltå är bruten!!

Ja, eller så är det en enorm spricka i den. Eller...så har jag en hjärtattack...(Ja...ska det inte göra ont i nån fot eller ben eller nåt...vänster arm kanske det var förresten)

fast. om det var något plötsligt så borde det ju vara över nu. jag har knappt kunnat ha skor på mig i en vecka nu.(Det är ju himla lyckat när man ska gå och gå och gå på sin praktikplats)

DEN GÖR SÅ ONT!

och jag har sagt till Pierre att om jag klagar för mycket så får han säga till..det är bara det att jag har en benägenhet att upprepa saker varje gång jag kommer att tänka på dem, därför...eftersom det gör ont, så tänker jag ju på min fot och min tå hela tiden. Då säger jag det HELA TIDEN. Stackars älskade Pierre.

Idag är det alla hjärtans dag och dagen till ära skulle Pierre fixa maten. Jag skulle efter många om och men komma hem vid sju men ringer halv fem och säger att jag slutat(Taskigt läge) Ja...jag får gå runt stan nån timme med min onda fot och gilla det taskiga läget.jaja. Det gick bra. På vägen hem sätter sig ett fyllo bredvid mig.

Fyllot:- Vet du var Studiegången ligger? (Tänk er nu detta med sluddrande fylloröst)

Jag:- Ja...det ligger på vägen. (Och mig med min röst helst.utan sluddrande)

- Jag är på rätt buss eller...?

- Ja, det är rätt buss.

- Åh tack! Vill du ha en blomma?

- Nej tack...det är nog bra så.

- Ja men...jag bor mitt emot studiegången. Jag ska hem till frun.

-Jaså ja...

- Men.... Ska du ha en blomma eller?

- Nej...tack. det är fortfarande bra.

- Men jag har ju orkidéer och...sånt. Eller är det en orkidé eller?

- Ja. Det ser ut som en orkidé.

Sen börjar han prata med folk runt omkring och jag skickar nödsms till Moa och Daniel om fyllot jag träffat. sen går han av på Härlanda. haha, det är hans problem att han inte hittade hem.

Den där tärningen gav jag till Pierre. Larvig liten löjlig kärlekstönterisak? Ja...kanske. Men lite söt är den väl? Jag gillar klyschor och traditioner på alla hjärtans dag. iallafall när jag är tillsammans med någon...annars är det ju lite jobbigt kanske... för mig. Det kan man se på rosen och vinet på andra bilden. Jag tjatade så på Pierre om att jag ville ha en ros. Och han sa nej om och om igen. Sen såg jag priserna på buketten(butik i nordstan) och tänkte..."oh my god, han får inte ha köpt en ros!" . Men det hade han, och inga tresiffriga summor som i nordstan tack och lov. Men en jättefin ros. Jag blev glad.

Och jag har inte tid...jag är så trött att jag får kämpa för att inte somna när jag kommer hem om kvällarna. Sen går det bra ett par timmar. Sen blir jag dödstrött igen. sen orkar jag inte röra mig. Då är det nästan försent. Nu har jag gått förbi alla stadierna, och dessutom tvättat ansiktet så nu är det bara att sova. godnatt!

Och hoppas ni haft en trevlig AHD (Alla Hjärtans Dag)

Jag hatar Titanic

Jag gillar den verkligen inte.
Man får dödsångest av den!
Detta är anledningen till varför jag inte ser på filmer där en massa folk dör hela tiden. Jag får ångest. jag vill inte dö.
Jag vill inte ens gå hela vägen själv till wieselgrensplatsen härifrån Moa och hoppa på min buss. Usch. nu dör fler människor...

Jag hatar detta....Nu blir jag ju återigen medveten om att folk dör varje dag.

Gud vad jobbigt.
Jobbigt jobbigt jobbigt.

Suck.
Jag klarar inte detta.
Dumma film.

Jag ska ALDRIG se den filmen igen.
Ja och förresten så är melodifestivalen en flopp. Hur svenska folket tänker vet inte jag. det är kört för oss. Och varför tävlar inte Magnus Carlsson? Han SKA så där på scenen så att jag har någon att rösta på...

Nu närmar sig filmen sitt slut. suck...igen.

Strejk

Jaha, så manusförfattarna till alla bra serier strejkar i USA.
Och jag såg just en film om strejk. (På tal om strejk alltså)

Ja, och om jag inte får mina csn-pengar snart så strejkar även jag!
Om de nu tänker ta bort mina serier som gör att det lättare går att leva utan pengar så är det inte kul längre.
Ge mig pengar!

och en sån där maskin som stryker allt urenkelt utan strykbord och strykjärn. Och en bas.
Sen är jag nöjd för himla lång tid.