Jag, ett bord och en Strongbow

Efter filmen 2012 gick vi till molly malone's på larmgatan.
Elin och emil försvann fort till black jack-bordet där en praktikant skulle lära sig deala. Lite senare på kvällen kom Pierre också på att han ville spela lite, så nu sitter jag här med ett glas Strongbow som nyss blev påfyllt då Elin råkade tappa en marker i sitt glas.(Den bästa lösningen var helt enkelt att hälla över innehållet i glaset till mitt glas, och rädda markern.)

Helt ensam med ett glas Strongbow. Vad ska jag göra nu?

GAH!

Det är inte klokt.
Det är verkligen så att allt man gör är fel. Om jag inte hade bokat bilen idag hade vi ju inte ens kunnat flytta. Det finns inga bilar! Vad är det som är svårt att förstå?

Okej, nu när jag skrivit av mig det, kan man prata om någonting annat.
Hultsfred idag, fram och tillbaka med bil och hem igen. I vanliga fall har tåget inte ens kommit till stationen i kalmar vid den här tiden. Skönt att vara hemma en vettig tid för en gångs skull.

Och Pierre verkar inte ha packat ett enda dugg. Undrar om han vet att flyttlasset går nästa vecka och att han är ansvarig för packningen? Punkt två vet jag att han vet, det har vi diskuterat flera gånger. Punkt två borde han ha koll på, han har väl en kalender?

Helt utan koll.

Jag ska berätta lite om en föreläsare som inte riktigt har alla hemma. Efter presentationen igår var jag så arg att jag kokade. Hur kan någon vara så dum? Vi kan kalla honom H, som i hlärare.

H: Oj, vad många det var här. Det ska ju vara fler här än i C, men så här många var det väl inte?
Elev: Men var det inte två grupper som fick byta till C?
H: nej, det blev inga. Men det var någon som skulle byta på grund av en begravning. Vem var det?
Jag: (ser mig omkring, menar han mig? jag har ju bytt hit) Eh.... jag? Men den var ju imorgon. det är därför jag bytt hit.
H: Nej, du skulle ju byta till C.
jag: Alltså nej... jag skulle byta till A eftersom jag inte kunde komma då presentationen var samtidigt imorgon.
H: Nej, Det är ingen som fått byta till A.
Jag: men jag har ju mailat dig om det! och du sa att jag kunde byta till grupp A!
H: Nej, ingen har fått byta till grupp A. Det kan jag inte ha sagt. H: Jag måste förresten fråga, vet ni varför jag fått så mycket powerpointpresentationer till min mail? Jag blev så rädd att någon skickat något farligt till min dator.
Elev: Vi frågade ju dig hur vi skulle göra med presentationen, och då sa du att du skulle vara inloggad hela tiden för att spara tid, så vi kunde skicka dem till dig.
H: Nej, något sånt har jag verkligen inte sagt. Det låter jättekonstigt att jag kan ha tänkt något sånt.
Elev: Men det är många som har frågat dig och gjort det...
H: jaja, jag kanske är senildement, men något sånt tror jag verkligen inte att jag skulle ha sagt, det låter jättekonstigt.

Presentationerna börjar, jag sitter bara och tänker på hur dum alla måste tycka att jag är som har missuppfattat ett enkelt mail, eller att jag inte kan uttrycka mig ordentligt så att läraren missuppfattat. I pausen kollar jag min mail. I svaret jag fick från läraren när jag frågat om vi fick byta dag står det : "Ni kan byta till grupp A, 091119".
VART någonstans kan jag ha missuppfattat?
Så när vi ska börja igen väntar jag vid dörren på att läraren ska komma tillbaka, och frågar:
Jag: "Alltså jag förstår inte hur du kan ha missuppfattat mitt mail, eller hur jag kan ha missuppfattat dig. det står nämligen att jag skulle byta till grupp A, och sen dagens datum." H: Nej, inte jag heller. Jag får kolla min mail sen. Jag: Men jag har mailet från dig här! Du kan se vad det står. H: Nej, jag kollar sen.
Och sen går han. SKUM människa. Vill han inte bli överbevisad?
Jag vill ju bara undvika att känna mig som den idioten som förstörde för alla andra, eftersom jag inte

nollåttafyrtioen

Det är lite svårare än vanligt att ta sig igenom dagarna. Omställningen från Göteborg har varit svår och det har stundtals varit jättemycket att göra. Arbetssättet är väldigt annorlunda här.
Mina veckor är alltid rätt hektiska, grupparbeten från tidig morgon till sen kväll och sen "hemläxor" till nästa morgon. De få gånger man börjar senare får man åka in tidigt ändå, sitta och vänta i SJ:s väntesal i två timmar tills tåget kommer.
Det är inte lätt.
Värst är det när man ska till Hultsfred Klockan kvart i nio kommer jag ofta fram till stationen, halv elva går bussen. tio i tolv är jag framme i hultsfred, oftast har jag glömt ta med mig mat, så jag köper lite frukt på Willys under den tjugo minuter långa promenaden till skolan. klockan ett börjar föreläsningen. Fyra är den slut. En timme kanske man sitter på skolan och gör något för att fördriva tiden, men sen börjar man gå tillbaka till stationen. Halv sex går tåget tillbaka till kalmar.
Strax före sju brukar vi vara framme i hultsfred igen. Då får jag promenera tjugo minuter igen, för att komma bort till Pierres jobb där jag kan sitta i lunchrummet två timmar och vänta på att han ska sluta klockan nio. Då åker vi hem. Halv tio är jag hemma igen. Jag har inte ätit någonting sen den där frukten vid tolv. Är det verkligen konstigt att jag inte har lust att ta tåget 05.45 dagen efter när lektionen börjar nio? Det har ännu inte hänt att jag orkat med en sådan lektion.

Det är här det var tur att jag faktiskt har kalmarlektionerna också även om de också tar upp mycket tid. Men hade jag bara varit i Kalmar hade det ju inte gjort något.

Det var bara inte det här jag väntade mig när jag sökte Music & event.
Okej. Jag vet inte, jag kanske bara gnäller som vanligt, det ligger ju faktiskt i min natur(haha...)

Jag saknar Göteborg

Jag tror jag ska åka in till skolan nu. Grupparbetet blev uppskjutet till tio.

Det kan vara en storstadsgrej...

En grej som jag brukar tänka på när jag går omkring ensam här i glesbygden är hur man gör när man möter enstaka personer där man trodde man var ensam. Det är ju så lite folk här att man typ MÅSTE hälsa vare sig man känner dem eller inte.

Det här problemet hade jag aldrig i Göteborg, där var det så himla mycket folk överallt att man aldrig behövde hälsa om man inte kände dem. Där var det istället en helt annan situation;Bland allt folk som gick omkring var man aldrig riktigt säker på om man missat någon man faktiskt kände, så att man fick gå runt och undra om det kanske var någon i sin klass som gick där. "Om det var han så borde jag ju ha hälsat, men om inte så hade den personen ju tyckt att jag var helt dum i huvudet".

Förstår ni problemet?
Nej, så klart inte. jag har ju inte berättat det än.

Ja, att träffa på folk i glesbygden är en helt annan sak. Jag har utvecklat ett eget sätt att göra det på, inte ett särskilt bra sätt och jag får gissningsvis folk att känna sig superobekväma, men såhär gör jag.

Idag var jag ute på en joggingrunda i skogen, det är täta träd och lite läskigt mörkt på ett visst ställe och jag lyssnade på Melody clubs "Evil thing". Plötsligt ser jag en siluett längst bort i slutet av stigen och blir jätterädd. Inte för att Melody club skrämt mig på något vis (även om det är en stor läskig siluett med en stor hund bredvid, så att man lite grann tror att det är en jägare eller något... men det hör väl inte hit.)

Jag blir obekväm för att jag faktiskt inte vet hur jag ska bete mig. Så jag stannar upp, börjar gå bestämt och stirrar hela tiden på personen som går mot mig. tjugo meter bort börjar jag le på ett sätt jag hoppas ser trevligt ut, och fortsätter stirra under den oändligt långa tid det tar att komma fram till ett lagom stort avstånd så att man kan säga "hej" eller något.
Men äntligen kommer man då fram på lagom nära avstånd(typ två meter), jag ropar glatt "Hejhej!", tittar bort och låtsas återigen som om jag aldrig mött någon på vägen.

Men hur kan man göra annars?
Man kan ju inte direkt bara springa förbi människan och låtsas som man inte ser dem, eller? och man kan ju inte heller ropa hej 20 meter bort, det är ju bara konstigt.

Tänk vilka problem man har...

en sån där lång dag...

jag sitter på pierres jobb, de sista två timmarna innan han slutar och funderar på hur det ska gå med min skola, och med det mesta egentligen. Det har gått fruktansvärt åt skogen med skolan den sista tiden. Eller så kanske det bara är för att jag inte gjorde den senaste tentan då jag var i tunisien. Jag känner pressen att jag måste klara den har tentan på lördag. Annars vet jag inte hur jag ska göra. Man får ju uppenbarligen inte släpa kurser längre än ett par veckor, då blir man inte behörig. Det är sånt jag oroar mig för, vad som händer om jag misslyckas på lördag.