Stilettklackar i 39 kvadrat

Det här med att tycka att det är svårt.

2011-09-08T12:31:00.000+02:00

För några veckor sedan blev jag kallad "stålkvinna" av en något onykter person som började prata med mig på spårvagnen hem en fredagskväll då jag var på väg hem från jobbet och klockan var 02.30. Jag tänkte på det, eftersom anledningen till detta var att han tyckte att det var fantastiskt att jag orkade studera och jobba samtidigt. Det tyckte väl kanske inte jag, eftersom det är många studenter som gör samma sak som jag för att hålla sig flytande utan att få enorma studieskulder att betala tillbaka. (Det har jag förresten redan. Studieskulder alltså)

Förmodligen minns han inte alls diskussionen han hade med mig, han hade varit ute på rockbaren och druckit några öl, och visserligen hade han många teorier om att jobba var jättejobbigt, men att plugga, det var det jobbigaste som fanns. Därmed var att plugga och jobba det allra värsta.

Det är väl inte det att jag håller med.

Det är bara det att jag är så fruktansvärt trött på mina studier just nu. Jag har varit det hela året och att jobba i sommar var en befrielse från allt det där som jag var så fruktansvärt trött på. Och så kom hösten plötsligt tillbaka och jag var tvungen att börja kompromissa bort jobbet igen, och gå tillbaka till att läsa tjocka böcker, hitta nya människor att skriva grupparbeten med, och försöka komma på saker att skriva om för uppsatser är det viktigaste på jorden.

Men om jag inte orkar med att skriva 20 sidor med vetenskapliga hänvisningar, göra "kvalitativa" intervjuer eller stå och rycka i människor som ska in på hemköp?
Efter en sommar med hårt jobb så saknar jag faktiskt inte studierna, inte ett dugg. Och det känns bara fruktansvärt jobbigt.

Det känns så lätt att skylla på något annat då.
För delvis så har han ju rätt. Det ÄR svårt att studera och jobba samtidigt. Men det är nödvändigt. Och många gör det. Men det svåra för mig är inte att jag helst bara skulle studera. För det skulle jag inte. Jag skulle helst bara jobba.
Om någon erbjöd mig ett heltidsjobb skulle jag tacka ja på en gång.
Då skulle jag kunna strunta i alla uppsatser, grupparbeten och tentor. Men hur söker man jobb inom ekonomi utan utbildning?

Vår balkong

2011-07-30T09:24:00.000+02:00

Jag tycker mycket om vår balkong. Den är så stor och fin och utsikten är jättehärlig. Här kan man sitta hela kvällarna och titta på folk som promenerar nedanför. Inte för att det händer så ofta. Men jag gillar ändå balkongen. Häromdagen köpte jag den rosa duken. Nog tycker jag att den lyft lite. Men mest härute är jag glad över min odling som finns här ute.

Och titta! äntligen börjar smultronen blomma! Det tog sin tid men äntligen! Kanske får vi smultron till slut också.

JAg har haft en morot också som växt i balkonglådan ganska länge. Plötsligt kände jag att jag var tvungen att dra upp den. Och titta! Den här moroten har alltså vuxit i min balkonglåda i typ 4 månader!

Jag antar att balkonglådan är lite för kort för att den skulle kunna växa tillräckligt långt. Därför har den visst böjt sig lite,men ändå! En morot i min balkonglåda!

Måsen

2011-07-19T11:33:00.000+02:00

Det satt en mås på lyktstolpen utanför vår balkong.

Bilderna blev inte kanonbra, det berodde mest på att mitt teleobjektiv är en aning gammalt. Jag är medveten om att jag borde köpa ett nytt. 70-200 känns också lite kort.

Den satt där en lång stund och tittade på oss om vartannat, men så klappade Daniel händerna och måsen flög iväg.

Nu är det dags att åka till jobbet och berätta om Göteborg för turisterna i staden. Ska bli trevligt:)

Grilla i Kortedala

2011-07-13T15:36:00.000+02:00

Grillning, det hör ju sommaren till. Det är både jag och Pierre överens om. Så när vi förstod att vi hade balkongen längst upp i huset kändes det ju självklart att införskaffa en grill.

Först hämtade vi en stor låda som Pierre fick packa upp.

Det blev många grejer till slut, men han fick ihop det.

Ja just det, det är en Elgrill. en riktigt bra sådan som ger riktig grillsmak på maten. Och så ser den lite spejsad ut också. Det känns bra. Vi fick den direktrekommenderad från Pierres bror på Elgiganten.

Det blev givetvis grillparty samma kväll. då kom bland andra Daniel.

Och hans sambo Aurora. Med på denna bilden är dock Jennifer. Det ösregnade ute så vi höll oss på balkongen.

Och när vi hade ätit klart så grillade vi marschmallows på grillen. Funkar det också!

Fortfarande fina blommor

2011-07-07T15:49:00.001+02:00

Bredvid min säng.

Den här vasen står just nu på mitt nattygsbord bredvid sängen. Blommorna har dött för länge sedan och jag borde kanske slänga dem, men jag tycker att de ser så fina ut mot den blå väggen att jag inte kommit mig för det än.

En dag i mobilbilder

2011-07-07T12:58:00.000+02:00

Igår hade jag en ledig dag. Det är skönt med sådana ibland, man hinner med så mycket då.

Min dag började med att jag och Pierre gjorde ett besök på Kortedalas Friskis och svettis. Det var ett tag sedan vi hunnit gå dit nu. Efter att vi kom tillbaka till Spanien har det varit både mycket arbete och sjukdomar, så något gym har det inte blivit tal om, förrän nu. Sedan passade jag på att sola lite, eftersom mitt nya jobb bjuder på risken att få en enorm bondbränna. Om jag ser till att sola lite nu kanske kan lyckas förbereda huden lite och förebygga bondbränna. Kan det fungera så?

Så tvättade vi av bilen lite snabbt innan jag skjutsade Pierre in till jobbet. Sedan blev det en sväng med spårvagnen in till stan där jag träffade Moa och Daniel för lunch, med sopp&tårtbuffé på Steinbrenner & Nyberg.

Anledningen till att Pierre idag fick skjuts till jobbet var att jag idag behövde låna bilen för att åka med Daniel och hans sambo till IKEA och köpa lite saker. Aurora som hon heter behövde nämligen köpa sig en vajer för att kunna skärma av den del av Daniels vardagsrum som hon bor i. Och eftersom det är skoj att köra så erbjöd jag mig att hjälpa till.

Sedan fick jag lite hjälp att måla skafferiet. Det här var den sista påstrykningen färg, så nu är det äntligen färdigt och sakerna kan börja flytta in imorgon igen. Färgen var tidigare brun, så det här känns så mycket snyggare, särskilt med tanke på att luckorna är ljusblåa.

Vi plockade blommor längs med vägen och satte i en vas. Dock blev de ledsna ganska direkt. Lite tråkigt på så fina blommor. Vi får se om en kväll utomhus gör de lite gladare.

Min odling växer jättefint just nu. Den är så härligt grön ute på balkongen så att jag blir glad varje gång jag ser den.

Och här är jag. Lite trött och med sminket nästan borta.

Och så var det dags att åka ut till gamlestan och hämta Pierre vid jobbet igen. Så här dags har bussarna slutat gå.

Projekt

2011-07-07T00:43:00.001+02:00

Till sommaren hör projekt, eller hur? Det tycker iallafall jag. Jag har några projekt igång, och det senaste jag funderat på är att måla insidan av skåpen i köket. Jag förstår verkligen inte hur de har tänkt i köket, varför är det mörkbruna och omålade ytor överallt? Det är ju jättefult!

Det här måste man bara göra något åt. Hur jobbigt kan det vara?

Såhär trist såg skafferiet ut.

Första målningen. En påstrykning med snickerigrund, för att spara färg. Än är det inte så snyggt. Dessutom var det jobbigt att gå över allt med penslar.

Jag har köpt en roller! Nu kommer det gå mycket bättre!

Särskilt om Pierre hjälper till. Det här är andra påstrykningen färg.

Och tredje påstrykningen färg är lagd. Skåpet är färdigt och imorgon kan sakerna börja flytta in igen.

Spanien - och sen tog kamerabatteriet slut!

2011-06-11T10:37:00.000+02:00

I förrgår gick jag och Pierre omkring i Torrevieja centrum och skulle precis ta upp kameran och fotografera lite då kameran plötsligt berättar att den har slut på batteri. Jag förstår ingenting, i vanliga fall kan jag fotografera i flera dagar utan att batteriet går, men uppenbarligen inte denna gång. Därför blir det lite skralt med högupplösta fina bilder från den här resan, istället får man nöja sig med pixliga mobilbilder.

Vi har inte shoppat så mycket på den här resan, jag och Pierre. När man flyger med RyanAir måste man ju nämligen hålla sig inom de bagageviktsgränser som man får och att då köpa på sig en massa kläder och saker är inte helt smart. Detta var dock en affär vi var tvungna att handla i då det stod en stor ko utanför. Vi trodde först att det var någon restaurang(på grund av kon?) och gick förbi flera gånger, men plötsligt så ser vi att det är ju en liten affär därinne. På Ale-Hop fanns rader efter rader med roliga/fina saker, som ett paraply som jag ska ha till Göteborg, som är vindtålig och med enhandsuppfällning. Dessutom är det gult och rosa.

Nere på stranden måste man ju vara på en solsemester. Vi har dock inte riktigt hängt där så mycket som vi skulle vilja ha gjort. Den här dagen blev det nämligen för mycket för Pierre och framförallt Johan, som brände sig rejält. Men det var fint och soligt och jag är mest missnöjd med att jag har så svårt att bli brun. Ingen kommer ju tro mig när jag kommer hem!

Här ligger jag på min handduk och fotograferar mig själv medan Pierre och Johan är och badar. Inte så brun än, och varken röd eller bränd. Min hud är knappt mottaglig för sol.

Pierre och Johan på stranden, innan de märkte att de bränt sig.

Johans ben dagen efter. Inte jätteskönt, berättar han. Visst kan jag väl kanske erkänna att jag bränt mig litelitegranna på axlarna, men jag är inte i närheten av det där. Mitt gör inte ens ont. Pierre däremot är röd på bröstet och är väl inte helt nöjd över det, så nu nojar han över solens skador så fort vi närmar oss stranden, som för övrigt ligger 100 meter nerför gatan.

Något annat som jag tänkt på mycket är hur fint det skulle vara att plocka en apelsin från en av alla de apelsinodlingar vi for förbi dagen då vi skulle till Murcia. Det får man dock inte, har jag hört, så jag gick till en lokal fruktaffär och köpte mig min egen apelsin på pinne med blad. Jag var länge helt övertygad om att detta måste verkligen vara den godaste apelsin på jorden. Mina förväntningar var dock en aning höga och min fantastiska apelsin med blad för 0,95€/kilot smakade ingenting.

Ännu en fundering i det här landet hör till bananerna. Har inte ni också läst i den där boken om matfusk att Sverige är det enda land i världen där det går att sälja gröna bananer? Jag läste det och tänker alltid på det när jag är utomlands. Det är ju inte ens sant! Det är fullt med gröna bananer överallt, både här i Spanien och i Tyskland .

Spanien 2011 - Alicante, Torrevieja och Murcia

2011-06-09T10:54:00.000+02:00

Nu är vi i Spanien! Bloggandet kommer att bli lidande(som om det inte varit det innan) eftersom i spanien kan man inte direkt sitta framför datorn i fyra timmar och vara nöjd över det. Nej, man måste ju faktiskt vara i solen.

Pierre och jag kom fram till Alicante sent på kvällen i måndags. Då hade vi varit smarta och hyrt en liten bil i förväg så att vi lättare skulle kunna köra de fyra kilometerna till Torrevieja där Johan och Johanna väntade i lägenheten. Johannas morföräldrar har nämligen en lägenhet i Torrevieja, knappt hundra meter från stranden. här ser vi vår hyrda lilla Fiat Panda, en söt liten blå kompis som jag blev kär i. Johan däremot tyckte vi kunnat få en bättre bil. Men visst är den lite söt?

Här sover jag och Pierre med våra reselakan. Dessa kan man tydligen också använda till att klä ut sig till mumie, som Pierre illustrerar här. Detta är också det enda fotografiet hittills på Pierre.

Första dagen var det mycket åkande. Onödigt mycket åkande faktiskt. vi åkte till grannstaden Murcia som också råkar vara Spanien sjunde största stad för att leta köpcentrum och köpa mobilladdare eftersom vi förstås glömt vår hemma. dumt, men sant. Just detta gjorde dock att vi villade bort oss totalt efter att mobilerna med inbyggda gps:er dött och vi fick försöka leta oss tillbaka till Torrevieja utan att ha hittat vare sig köpcentrum eller stadskärna.

I spanien finns ett Cañada. Inte Kanada. Cañada.

På tisdagen åkte vi till Alicante, vi skulle lämna bilen och kolla runt lite på stan. Här hittade vi ett stort träd som Pierre fick fotografera. Min fotopose är inte perfekt, men man kan inte få allt.

Sedan hittade vi ett café och köpte våfflor. Pierres ser fruktansvärt god ut, med nutella och banan. Min är med mintchokladglass som säkert varit fantastisk om det bara varit några grader svalare, den smälte nämligen snabbare än jag hunnit äta den.

Här har vi Johan och Johanna. Johan påstår fortfarande att det där är hans leende och att han faktiskt ser glad ut. Jag vill dock påstå att han var lite hungrig och därför inte kan le.

Men... sedan kom hans gigantiska Frozen strawberry daiquiri in tillsammans med en ost&skink-crèpe. Då blev han glad igen.

Efter våfflorna gick vi in mot stan eftersom det var dags att lämna bilen på flygplatsen. På vägen hittade vi ett stort aquarium mitt i gatan med gigantiska fiskar.

Sedan åkte Johan och Johanna hem och jag och Pierre åkte tillbaka till Alicante och köpte frozen yoghurt på det här mysiga lilla stället vid Calle Castaños. Här tyckte biträdet att engelskakunskaperna är självklara, trots att ytterst få av de övrigt spanjorerna vi träffat i detta turistparadis överhuvudtaget förstår engelska. I det här landet är de faktiskt otroligt ovilliga att försöka sig på något annat än spanskan.

Pierres Frozen Yoghurt: Chokladsmak med hallonsås, gelebjörnar och M&M:s. Jag tycker det ser lite ut som det gör när Anna Skipper ska visa hur äcklig onyttig mat är genom att hälla allt i en hög och hälla över någon röd smet. Dock säger Pierre att den här var jättegod.

Min Frozen Yoghurt: Chokladsmak med vit chokladsås som stelnar, Oreos och m&m:s. Ser den inte alldeles fantastiskt god ut?

Väl hemma igen var Pierre och Johan på gång att öppna sitt nya fat med heinecken-öl.

Allt går lite fort här, och jag har lite ont om tid att blogga, därför ber jag såhär i efterskott om ursäkt för bristen på vältalighet och ordbyggande i mitt inlägg. Jag hoppas att det blir förståeligt ändå.

Nu är det dags att springa ner på stranden!

Är du smartare än en femteklassare?

2011-05-18T14:15:00.001+02:00

Skräpigt hemma i Kortedala?

Njae... en aning kanske. det behöver däremot förmodligen dammsugas sedan Elin och Emils katter varit på besök under helgen(De kom förstås inte själva, utan med sin matte och husse), men skräpigt är det inte. Jag och Pierre har börjat titta på Svtplay för "Är du smartare än en femteklassare" och tävlar om antalet frågor vi klarar. Den som har flest rätt vinner.

Det du behöver är ett papper att skriva poängen på, och så små lappar att skriva era svar på så att ingen annan ser, samt någonstans att slänga lapparna (det blir ju några stycken). Reglerna är enkla, rätt svar ger ett streck. Däremot måste man svara innan personen på TV svarar, annars räknas inte poängen. Om någon av oss råkar försäga sig och fråga något i stil med

"Det måste väl vara typ Blekinge som har ek som landskapsväxt?"

gör att svaret blir ogiltigt oavsett om det är rätt eller inte, och räknas därför inte som en poäng.

Efter två program leder Pierre med tre streck. Uppenbarligen har han mer kunskap om landskapsväxter än vad jag har. Jag visste inte ens att man lärde sig sådant i fyran, så jag är alltså värdelös på sådana frågor.

Jag knappar dock in på musikfrågorna. Pierre har nämligen ingen aning om hur många ungar Trollmor hade i den där visan. Det vet jag i sömnen.

"Home Made Cookie Stamper"

2011-05-17T17:04:00.002+02:00

Den här fina lilla grejen var jag bara tvungen att testa.

Jag fick den av Daniel i födelsedagspresent för ett litet tag sedan, och det känns ju lite skoj att stämpla text på sina kakor, eller hur?

Jag vet faktiskt inget kakrecept som lämpar sig bra för stämpling, därför tog jag helt enkelt receptet från den medföljande bruksanvisningen för att testa.

Bilden är tyvärr inte helt perfekt, men kort sagt så blandar man ihop mjöl, socker, bakpulver och salt(jag hade inget vaniljextrakt så jag tog helt enkelt vaniljsocker och blandade i det också) i en bunke.

Sedan smör som hunnit bli lite mjukt, blandar med mixer och häller i en äggula under omrörning. Här hällde jag också i lite smält choklad för att få "swirls" i kakdegen. Just det gick väl sådär, men det kan bero på att jag mixade för länge.

Nu ska degen stå en timme i kylen så att det blir lättare att rulla kakbollar.

efter kylen rullar man små bollar av degen, lite mindre än golfbollar, plattar till dem lite med handen och stämplar. Det låter lätt, men det är lätt hänt att man trycker fel så att det blir snett.

Sedan ska de in i ugnen på 190 grader och stå i ca 6-8 minuter.

Så här fint blev det!

Visst att kaktrycket inte blev perfekt, men övning ger ju färdighet, försöker jag en annan gång blir det säkert jättebra och ännu tydligare.

Det var en dag med kakor. Jag tror dock jag tar kakao i dem nästa gång, för en finare färg och roligare smak. Jag följer för övrigt sällan recept exakt, utan brukar ändra lite där jag tycker att det känns värt. Oftast går det bra. (Utom när det kommer till macarons, då måste det faktiskt vara millimeterprecision)

En jobbig, pinsam vardagshistoria

2011-05-12T13:04:00.000+02:00

Nu ska jag berätta något jobbigt. Eller pinsamt. En jobbig pinsam händelse i vardagen.

Jag hade bestämt träff med Pierre på Sushirestaurangen vid domkyrkan. Egentligen hade jag tänkt åka in och äta lunch på Chalmers med några vänner men när det ställdes in fick min sambo vara stand-in och äta sushi med mig.
Plötsligt ringer Daniel, vi hade tänkt ses lite senare och han undrade var jag var. Jag berättade att jag åt sushi vid domkyrkan.
-"Jaha, jag sitter vid grönsakstorget, så du kan väl ringa när du går?"
- "Absolut, jag mötte upp Pierre här, men han ska hem sedan så då kan vi väl ses?"
- "Jaha, Pierre är där också. Jag trodde nästan att du gått och ätit själv och tyckte att det var lite tragiskt"

- "Haha, ja, men det skulle ju ALDRIG hända!" Säger jag och lägger på.
- "Nu måste du ju berätta vad som aldrig skulle hända!?" Säger Pierre.

Och jag berättar för honom hur otroligt det skulle vara att gå ut och äta på stan själv, det gör man ju liksom ENDAST och BARA för att vara social och träffa folk. Så går diskussionen.

- "Nej, jag skulle nog aldrig göra det" säger jag.
- "Inte jag heller. Det finns det ju ingen mening med." säger Pierre.

- "Jag skulle göra det." säger en röst från höger.

Och självklart... Där sitter en kille, helt ensam, bredvid oss och äter sushi på restaurangen. Jag ville sjunka genom jorden. Tänk om jag bara kunde ha tittat lite åt höger och sett att det faktiskt satt någon där. Då hade jag kanske inte behövt sitta och ropa om det omöjliga i att äta själv och hur tragiskt det känns.

En dum och otroligt jobbig tystnad sprider sig i lokalen innan jag försöker skratta bort det med något om att "haha, ja det är ju klart, du äter ju ensam nu... hehe". Vi åt upp riktigt snabbt och sprang därifrån så fort som det var möjligt.

Fy. Vad. Pinsamt.

Men hur är det egentligen? Äter man ute helt själv? Jag kanske är skadad av det fattiga studentlivet men jag känner faktiskt att om man är hungrig ute på stan så kan man åka hem, ta take-away eller köpa en baguette att gå iväg med. Sätter man sig verkligen själv vid ett bord på en restaurang? Det gör man uppenbarligen. Jag har iallafall lärt mig att inte prata så högt om något liknande utan att se mig omkring.

Bilden har för övrigt ytterst lite med texten att göra och är tagen på Linnégatan, vid hållplatsen Prinsgatan.

Det här är snö. I Maj

2011-05-03T09:05:00.000+02:00

Det här är nu.

Det här är Göteborg.

Det här är SNÖ.

Och jag tror att jag är tillräckligt vaken för att inte drömma.

Jag vet inte om jag behöver säga mer?

Lyxkaffe på balkongen

2011-04-28T10:35:00.000+02:00

Igår köpte vi nya balkongmöbler och idag var det dags att inviga dem med frukost på balkongen! När Pierre äntligen klev upp hade jag dock redan ätit frukost, så det blev en kopp kaffe för mig.

Vi har egentligen inte morgonsol på vår balkong, så det var lite råkallt att sitta där vid den här tiden, men med en tröja gick allt bra. Det känns skönt att äntligen ha något därute, så att man kan gå ut och sätta sig när det blir varmare.

Mitt kaffe ser riktigt lyxigt ut, men egentligen är det helt vanligt kaffe och skummad kall mjölk med kanel. De små söta kopparna säljs på chilli som tekoppar, märkligt nog. När jag dricker te vill jag ju ha en ganska stor kopp att sitta med. Kaffekopparna i samma serie är lagom för espresso. Pyttesmå!

Idag ska jag iväg till jobbet i kväll och innan dess försöka hinna med gymmet om någon timme. Förhoppningsvis ska jag också hinna läsa lite makroekonomi innan dagen är slut.

25 år och grattis till mig!

2011-04-27T23:40:00.001+02:00

Idag fyllde jag 25 år! Redan i söndags blev jag firad av familjen hemma i Eskilstuna. Då var jag nog lite avig...

Egentligen tycker jag att det är lite jobbigt att bli firad på min födelsedag... Inte sådär att jag vill att folk ska glömma bort det.. och det är klart att jag vill träffa hela min familj och det är ju jätteroligt när alla kommer på besök. Jag måste skärpa mig lite där.

Men idag bakade jag en liten tårta. Jag gillar att få tårta på min födelsedag. Den behöver inte ens vara särskilt fin. Det enda som behövs är att den är god.

Den här fantastiskt tjusiga tårtan är gjord med hjälp av en aning trasiga marängbottnar från hemköp, (som nog fallit sönder redan innan jag öppnat paketet), glass och grädde. Glassen gjorde jag genom att ta ett paket gammaldags vanilj och ett paket jordgubbsglass och sedan mixa ihop det med frysta blåbär. Det är det bästa med blåbär, allt blir så fint lila. dagen till ära hade jag också skaffat mig små chokladbokstäver.

Så kom Daniel och fick spritsa tårtan eftersom han gått spritskurs.

De här fina kopparna köpte jag på indiska efter att ha sett dem hemma hos min fina svägerska Frida. Jag blev helt kär och sprang till Indiska så fort jag kom tillbaka till Göteborg. De är helt underbart galna med alla färger.

Daniel hade med sig en orkidé som jag ställde i köksfönstret bredvid en av vaserna jag fått från min syster Karin. Mitt köksfönster är i desperat behov av färg. Jag ångrar nästan att jag sydde en grå gardin dit. en ny kruka blir pricken över I:t. Men det tar vi en annan gång.

Nu närmar sig födelsedagen sitt slut och jag tänkte faktiskt gå och lägga mig. Imorgon tänkte jag inviga ett par balkongmöbler vi köpt idag och äta frukost ute!

Städa en smutsig balkong

2011-04-18T17:29:00.004+02:00

När vi flyttade in här i lägenheten i februari var det mycket som inte var helt rätt. Det fanns lite kvarglömda saker i skåpen, golven var smutsiga och fönstren inte rengjorda. Det förbryllar mig jättemycket när man flyttar in till en lägenhet att folk inte tänker på saker som att göra rent fönstrena. Visserligen finns här sisådär tretton fönster, men ändå. Så svårt är det inte.

Golvet i köket var så fläckigt att jag undrade om det kanske helt enkelt såg ut så eftersom de misslyckats med att tvätta det. Vad hände med de där besiktningarna? Jag trodde alla var tvungna att göra en sådan där städningen kollades så att lägenheten bara skulle gå att flytta rakt in i?

Såhär i efterhand kanske vi borde ha sagt till hyresvärden och fått lägenheten städad, men vi orkade inte det just då. Jag ville ändå tvätta golven på en gång, och inte vänta tills de fick lust att skicka hit en städfirma. Nu är mycket rent, men balkongen hade jag inte tänkt på förrän idag. Det såg ju faktiskt smutsigt ut. Ska det verkligen vara så?

Balkongen innan städningen.

Titta! Det händer ju faktiskt något!

Yay! Så rent det blev. Och det tog inte ens lång tid. Jag trodde verkligen att det var så att man inte fått bort smutsen eftersom det inte gick. Så tror jag alltid att det är när det är smutsigt i en ny lägenhet. Är det verkligen bara jag som torkar ur alla skåp, torkar alla lister, tvättar alla fönster, svabbar och dammsuger i hela lägenheten? Är det bara jag som anser att balkongräcket ska vara rent? Konstiga människor det finns.

Det enda som behövs nu, är ett par små plastmattor, ett bord och ett par stolar så man kan börja vara där.. Och så min lilla odling som ska få flytta ut så fort jag har något att ställa/hänga den på.

Kolla så fint! här växer det så det knakar. När det kommit upp lite grann blir det här bladspenat.

Berlin dag 5 - långpromenad, butiker och hemresa

2011-04-18T02:19:00.002+02:00

Den som följt min, Pierres och Daniels resa till Tyskland undrade kanske lite smått var den sista dagen tog vägen. Jag menar: visst var det väl en dag 5 också?
Jo, det är klart att det var. Men när vi äntligen, efter en lång dag, kom hem till Göteborg var det med en enorm förkylning och dessutom var åtminstone jag och Pierre helt slut. Två dagar efter resan låg jag i sängen och hostade, snörvlade och tyckte synd om mig själv. Efter en dag hängde Pierre på. För Daniel dröjde det till slutet på veckan innan han också sjuknade in, om än i en mycket mildare version av förkylningen. Och när man ligger sådär, helt slut av förkylning och fyra tabletter ibumetin om dagen, tänker man inte alltid på att bilderna måste upp. Men här är de nu, en vecka för sent : Berlin dag 5 - Långpromenad och hemresa.

Vi började dagen med att promenera neråt till Schönhauser Allees eget köpcentrum Arkaden där Pierre ville köpa sig ett par skor. Vi fann också ett trådlöst nätverk, samt ett café med en logotyp i samma stil som Starbucks. Dit nådde inte nätverket, men det kanske var lika bra.

Vi kände också att vi borde ta och hitta ett Lidl, bara för att se om det är samma sak som i Sverige. Det var det.

Utanför Lidl fanns den här affischen uppsatt. Vår fundering är bara: Vad har Pippi Långstrump med att släppa djuren fria?

Vi hämtade våra väskor och checkade ut från hotellet. Tanken var att vi skulle promenera hela vägen ner till Alexanderplatz, ta en kaffe och titta runt lite, och sedan ta en buss till flygplatsen.

På vägen passerade vi den här skylten.

Väl framme vid Alexanderplatz skulle vi också söka efter ett särskilt sorts öl som Pierre hade druckit på pizzerian vid hotellet. Det var ett weissbeer med namn Konung Ludvig (tror jag) och det fanns verkligen ingenstans. Vart vi än gick så berättade personalen om ett stort köpcentrum där det fanns en nedervåning. Huset skulle visst heta Alexa. Vi fattade ingenting och gick överallt för att hitta, men först efter att tre personer försökt hjälpa oss fick vi veta att det var ett stort rött hus. "Ser du det?" sa den sista tysken till Pierre. Ett stort rött hus.

Det här stora röda huset verkar vara ett jättestort köpcentrum fullt med roliga butiker. I och med detta besök måste jag ta tillbaka allt det där jag sa om att Berlin inte är en shoppingstad... Vi hittade ju bara aldrig hit, förrän sista dagen.

Inne på Alexa hittade vi faktiskt ölen till slut. Och ännu roligare: "Duff beer"! En flaska av detta köpte vi dock inte, eftersom vi kände att vi inte kunnat få ner det i packningen utan att sabba hela väskan.

En sak som jag vet att jag kommenterat mycket är det här med pengar. Jag förstår verkligen inte varför butikerna inte bara kan acceptera betalkort. Helt obegripligt. Men för den som gillar pengar visar jag här en fullständig Euroguide - från 2€-kronan till 1centen.

Eftersom vi var helt slut satte vi oss på Mcdonalds inne på Alexa för att planera hur vi skulle spendera resten av dagen. I samma lokal låg också McCafe, och här blev jag faktiskt glatt överraskad, även om det bara var Daniel som beställde något. Det är en riktig cappuccino gjord i espressomaskin(Inte som de där maskinerna som finns på pressbyrån) Och allt detta kostade 3€. Chokladkakan var gigantisk, men inte supergod. Daniel ser ändå glad ut.

Tyskarna har många ord som blir fantastiskt roliga på svenska. Tänk bara på "Ölfest=Oljefast" och du blir lite glad. Den här var ändå helt klockren, med tanke på Daniels enorma faschination vid tåg och annan kollektivtrafik. "S-bahnbögen". Exakt vad det betyder har jag inte koll på, men jag tror att det har något med "båge" att göra.

Sedan värkte allas fötter och mina skavsårsplåster började ju som bekant ta slut, så nu hittade vi en TXL och åkte till flygplatsen ett par timmar i förväg. Hade vi varit piggare hade vi stannat ett tag till, men nu fick det räcka för den här gången. En riktigt trevlig resa hade vi iallafall. Jag tackar för alla tips om ställen att besöka, särskilt från min svägerska Frida som bodde i den här fina staden för några år sedan.

Jag ber om ursäkt för mitt hafsiga berättande kring Berlin, men jag har så mycket att säga att det är svårt att dra ner på anekdoterna. Nu är jag hemma i Kortedala sedan en vecka, och börjar äntligen bli frisk.

Berlin dag 4 - Marknad och sol vid Zionkirchplatz

2011-04-10T23:53:00.001+02:00

Så har ännu en dag passerat i Berlin. Idag var en relativt slö dag eftersom ingen riktigt kände sig på topp. Ännu en gång fick vi känna på hur irriterande det är att ingen butik någonstans tar Visa-kort. Biljettautomaterna till kollektivtrafiken tar för det mesta bara och endast Maestro. Den här lilla kompisen däremot var enligt Daniel och Pierre en räddare i nöden under deras utekväll i Berlin då den också tog sedlar och växlade dem.

Idag var vädret kanon! Vi hade bestämt oss för att åka tillbaka till Glücklich am Park även idag just för att få äta lite våfflor igen. De var ju så otroligt goda!

Vi promenerade ner till Eberswalder strase där vi satte oss för att vänta på M1:an som skulle ta oss till Zionkirchplatz. Här sken solen!

På Glücklich blev cafékillen lite sarkastiskt lycklig över min 50€-sedel och ropade "Yay!! Big money!" när den skulle till att växlas, och varnade oss sedan för att vi lätt skulle tas som dumma turister om vi gick omkring med för stora valörer. Då passade vi förstås på att fråga om den här idiotin med VISA-kort. Varför tar ingen i den här staden kort, liksom? Han skämtade(?) och svarade något om att de var en "poor city with cash och att det egentligen nog var farligt att alltid gå omkring med mycket pengar eftersom de välkomnade folk med att råna dem." Låter ju himla trevligt. Han var riktigt trevlig iallafall, och pratade bra engelska. Dock verkade han inte vara på det klara med att Daniel var med oss och frågade "Danielle? Is that french?" . Vi diskuterade senare om detta och funderade om det berodde på hans randiga t-shirt och mustasch. Det var ju bara baskern och baguetten som saknades.

- "It's a pretty french name"

Efter våfflorna tänkte vi att vi skulle kolla in den där marknaden som min svägerska Frida tipsade om. Vi gick därför uppåt mot Arkonaplatz där det tydligen hålls marknad varje söndag. På vägen dit gick vi förbi detta ställe? Fotbadscafé? Sitter man och får typ pedikyr samtidigt som man fikar? Vi vågade inte gå in...

Det var en trevlig marknad med mycket att titta på. Jag hittade flera stycken fina cocktail- och moselglas men kände samtidigt att jag inte har någon möjlighet att ta hem dem. Hur skulle jag lyckas hålla dem hela?

Istället köpte jag ett par örhängen med fina stenar för 3,5€ vid ett av stånden. Daniel hittade en kanonfin röd LP-spelare från Philips, men säljaren ville inte sälja den utan försökte istället få oss att köpa en fulare gammal grej han hade framme. Synd, för den där röda skivspelaren var verkligen superfin.

Något som Daniel irriterat alla han känner i åratal är när han ser en bil med tre siffror som är lika, då säger han exempelvis "333, lycka på dig" och petar på personen närmast. Här i Tyskland har bilarna fyra siffror, vilket borde göra hans besatthet svårare, men icke. Antalet bilar med fyra likadana siffror är många här, så många gånger som jag fått höra "2222, lycka på dig" från en lycklig, tvångstänkade herr Häggblom.

Idag var vi dock väldigt trötta, men vi hann med en marknad till vid boxhagener platz i Friedrichain. Här fanns dock mest möbler, och det var ju lite svårt att släpa hem, så vi gick tillbaka till närmaste spårvagn efter ett tag. Nu var vi alla lite väl trötta. Vid den här marknaden stod dock jättemånga duktiga musiker, varav en kille som stod med två olika stränginstrument och spelade på båda två samtidigt. Jag twittrade en bild på honom här: http://twitpic.com/4j910n

Så var det dags för ett sista besök på starbucks, där Daniel köpte sig en alldeles egen Starbucks-mugg. Det kan tyckas lite märkligt att vi hänger på amerikanska kaffekedjor när vi är i Berlin, men eftersom både jag och Daniel är intresserade av kaffe finner vi det jättespännande att få dricka starbuckskaffe. Det finns ju trots allt bara i Sverige på Arlanda, och det är ju inte direkt som att man tänker åka dit och checka in bara så att man ska komma in i gaten och dricka en kopp kaffe för 70 spänn. Nej, här kostar den 1,70€ och finns i varje gathörn.

Vi har inte direkt uppfattat Berlin som en shoppingstad, när det kommer till kläder. De flesta butiker vi sett har varit inriktade på street, vilket inte riktigt är vår stil. Visst finns de där stora lyxvaruhusen i gamla västberlin, men eftersom vi inte direkt tjänar stora summor pengar är det inget vi går in i mer än för att titta. Kanske har vi varit dåliga på att leta, jag vet inte. Den här lilla butiken hade dock ett roligt namn, men innehöll inget intressant för mig. Den låg iallafall precis vid spårvagnshållplatsen för Hackerscher markt.

Som de (nästan)äkta Göteborgare vi är föredrar vi spårvagnen för att ta oss runt i stan. Visst att U-bahn och S-bahn går snabbare, men man ser ju ingenting! Att sitta på en spårvagn ger en hemkänsla samtidigt som man får se mer av staden. Dessutom upptäckte vi idag att vi inte behövde gå en kilometer om vi hoppade av spårvagnen på Schönhauser Allee/Bornholmer strasse istället för U&S-bahnstationen Schönhauser Allee. Spårvagnen stannar nämligen nästan precis utanför hotellet. Det är en sådan där skön sak som man alltid kommer på den sista dagen.

Den här kvällen blev det en jättegod pizza på den lokala pizzerian Aldente till middag, sen en kopp te för mig som fortfarande inte känner mig helt frisk. Ett överdrivet intag av värktabletter är troligen inget att rekommendera tillsammans med vin.

Imorgon är sista dagen här i Berlin, och klockan 21.30 går flyget tillbaka till Göteborg. Vi har haft det jättetrevligt!

Berlin Dag 3 - världens bästa våfflor

2011-04-10T01:26:00.000+02:00

Idag, den tredje dagen i Berlin delade vi upp oss en aning. Jag och Pierre promenerade neråt från Prenzlauer Berg till Mitte. Daniel skaffade sig ännu ett day pass på kollektivtrafiken och åkte neråt stan för att kolla upp lite skivbutiker. Här svängde vi just in på Kastanienallee för att kolla in utbudet av caféer och barer.

Pierre blev förstås helt lyrisk när vi gick förvi Biergarten Prater med sin glittrande paljettskylt. Dock var det helt folktomt och på den här bilden syns det inte ens var vi är någonstans, men det är alltså ingången till Biergarten. Jag fick lova Pierre att gå dit någon annan dag.

Längre ner kom vi till Zionkirchplatz, här låg en enorm kyrka och en bar vars logotyp bestod av ett uppochnervänt Mcdonalds-M. Kanske borde man titta på det där med varumärkesrätt på denna?

Vi fortsatte dock längre ner och hittade det här fantastiska lilla stället som man blev riktigt glad på. "Glücklich am Park" - En gissad översättning borde bli "lycklig i parken" vilket vi ju alla blir glada av. Här slog vi oss ner en stund och beställde våfflor och dryck.

Jag köpte mig en alldeles jättetrevlig espresso machiato, som serverades i den snyggaste kopp jag någonsin sett. Så här i efterhand hade jag gärna lagt ner den i väskan och tagit hem den, men då kanske jag inte vågat mig tillbaka igen...

Pierre, som anser att man måste dricka öl i Tyskland, beställde givetvis en öl. Och som alla öler i den här stan var den gigantiskt stor.

Sedan kom våra våfflor, och här tror jag nog att jag hittat det godaste jag ätit i hela mitt liv. En våffla med vaniljkräm och hallonsylt. (eller himbeer, som man säger i Tyskland)

Sedan kom Daniel och vi promenerade längre neråt vägen, som nu bytte namn till Weinbergsweg. Nu passerade vi också Weinbergspark, vilken egentligen var vårt mål. Tyvärr blev det inget av med parken, och vi kom fram till ett litet restaurangkvarter där vi slog oss ner vid en mexikansk restaurang, Maya, och beställde mat. Daniel är förstås nöjd över att vinglasen fylls rätt mycket.

En skål fick det bli, trots att klockan är tre. Pierre köper sin andra öl för dagen, jag hittar ett glas Pinot Gris, och Daniel köper sig ett glas rödvin. Snart kommer maten.

Efter den sena lunchen går vi hemåt. Jag har känt mig sjuk hela dagen och nu slår det till rejält. Det blir ingen mer utevistelse för mig som somnar redan klockan sex. Det är nämligen så att jag fått mig en riktigt jobbig släng av den där fantastiska förkylningen med feber och rinnande näsa. Pierre och Daniel gjorde sig istället själva redo för att gå ut i Berlins nattliv, där de är nu. Själv ligger jag här och äter värktabletter, snörvlar och utnyttjar Wlan:et vi ändå betalt 10€ för och ser på webbTV. För mig är det nog dock dags att sova nu, så kanske jag kan hoppas på att vara frisk imorgon?

Att skicka sms kostar för övrigt 1.25 kr/styck, ändå är Daniel och Pierre så snälla att de då och då uppdaterar mig om vad de har för sig ute i natten. Senast blev de utestängda från Panorama och har nu hamnat på Magnet.

Lite Berlinkuriosa

Riktiga Berlinare går aldrig ut före klockan 01.00 på natten, och klubbarna stänger sällan förrän den sista gästen går hem. Någon klubb vi kollade upp öppnade klockan 23:00 på fredagskvällen och stängde först klockan 20.00 på söndag, så den som har lust kan ju hänga där hela helgen. Men hur håller man sig vaken? Och vem går egentligen på klubb klockan 13:00 en lördagslunch?

Tydligen finns inga regler för när saker och ting måste stänga, vilket förklarar de aningen djärva öppettiderna.

Berlin dag 2 - Kollektivtrafik och sevärdheter

2011-04-09T00:08:00.001+02:00

Dag 2 i Berlin gick i kollektivtrafikens tecken. Idag skulle vi testa på alla tänkbara former av resande runt i Berlin, därför köpte vi varsitt dagpass för 6,30€ var. Fortfarande förvånas vi över hur få platser det är som inte accepterar VISA-kort. Det är så konstigt... "The World at your feet" känns inte lika äkta när var och varannan butik och restaurang vägrar acceptera annat än pengar eller Maestro. Inte ens biljettautomaterna fixar detta. Istället fick vi leta upp en riktig försäljare av BVG:s biljetter. Den här bilden är tagen vid vår hemstation Schönhauser Allee där vi hoppade på en S-bahn(tydligen en sorts pendeltåg) mot vårt första stopp.

Starbucks! Det är fantastiskt hur faschinerad man kan bli av en amerikansk kaffekedja i Tyskland. Denna låg vid Hackescher Markt. Det bästa var ändå att det fanns en gratis wifi-anslutning som Daniel och jag genast utnyttjade för att twittra om våra liv. Alla bilder på Daniel på Starbucks ser för övrigt ut exakt sådär.

Här är jag, lycklig med en kopp laktosfri vanilla latte i handen. Det där är faktiskt en liten kopp. Ännu gladare kände jag mig senare på dagen när vi återkom för ännu en kopp kaffe. Den gången blev det en vanlig "filterkaffee" som smakade gudomligt. En sådan tar vi nästa gång också.

Pierre vid Alexanderplatz och så det där berömda tv-tornet i bakgrunden. Högt var det. Pierre frågade om jag inte ville ha en bild där det såg ut som om han höll i tornet med händerna. Efter att ha visat honom denna bild förstod hand dock svårigheterna med det.

Efter Alexanderplatz for vi ut till Ostbahnhof för att se på East Side Gallery. Det är en 1,3 kilometer lång rest av Berlinmuren där konstnärer målat på östsidan. Denna bild är dock tagen på den västra sidan. Här finns mest klotter och mer eller mindre bra konstverk gjorda av icke-konstnärer. Men det kan ju vara trevligt det också. Många hade ristat in små kärleksförklaringar och sånt i väggen. På ett ställe fanns ett jättestort vykort till Paris uppritat, vilket var adresserat till "cher Papa" i Paris.

Här har vi en bild på mig vid en av målningarna längs med murens östsida. Det var soligt, men blåsigt och en aning kallt, iallafall för mig som är frusen av naturen. Varken Daniel eller Pierre kände sig särskilt störda av blåsten och att det faktiskt bara var ca. 8 grader ute.

Vid slutet av monumentet hittade vi en grind. Här tyckte Daniel och Pierre att det var dags att posera.

Efter en liten promenad norrut mot frankfurter tor hoppade vi på först en spårvagn(Det känns lite mer hemma på det sättet) och sedan en U-bahn(tunnelbana) som skulle ta oss till Unter den Linden, en gata som en gång i tiden var DDR:s paradgata. Längs med denna fullkomligt kryllade det av fina monument och stenhus. I bakgrunden här syns "den alte museum", vilket tydligen översätts till historiska muséet.

Bredvid muséet låg någon rysk kathedral av något slag, gigantiskt stor var den, och runt omkring här träffade vi på mest turister. Jag förstår ändå varför, man saknade aldrig något att titta på.

Och här har vi Pierre, framför den ryska ambassaden som även den låg på Unter den Linden.

Brandenburger tor var ingen favorit för oss. Vi ankom, efter en del om och men och en lite mindre frivillig resa med buss till Reichstag, eller riksdagshuset, men åtminstone en av oss ville faktiskt se det huset. Direkt efter den här bilden började det också blåsa ännu mer, så nu for vi tillbaka till Starbucks för att planera nästa resmål samt få i oss lite kaffe och värma upp oss.

Och nu, medan jag sitter här och skriver det här, öppnade Pierre fönstret och började prata med en tjej från Stuttgart som stod på brandstegen och rökte. Hon gav oss några exempel på ställen vi kunde gå ut och klubba på. Vi får se hur det blir med det, idag är vi alla för trötta för att orka göra något mer än att gå och lägga oss. (Sedan går tydligen ingen i Berlin ut före klockan 01.00 på natten.)

Det var allt för dag 2. klockan har blivit över tolv, och jag är förkyld efter en hel dag i blåst och kyla. För mig blir det nu en Ibumetin och så får jag hoppas på att jag mår bättre imorgon, vad ska vi hitta på då?

andra bloggar om: berlin, Tyskland, Kollektivtrafik

Berlin. Dag 1 - Ankomst och Schoenhauser Allee

2011-04-08T00:42:00.000+02:00

Nu böjrar jag uppdatera och dokumentera resan en aning här via bloggen. Idag den 7/4 for jag, Daniel och Pierre till Berlin. Det här är därför Berlin. Dag 1

Med någon minuts marginal hann jag och Pierre till flygbussen på Nils Ericson terminalen klockan 12.25. Visst var vi en aning tidiga, planet skulle ju inte lyfta förrän 14.45. Daniel däremot var långt mycket tidigare. Han ringde redan kvart i tolv och sa att han stod på centralstationen. Där har vi en som vill vara i tid!(En tidspessimist, men andra ord. Själv vill jag kalla mig tidsrealist, om än något för positiv ibland.) Här är vi på Landvetter, och ska precis till att checka in. Vi slås av hur liten flygplatsen är.

Vi kliver av planet i Berlin ute i friska luften bara för att få gå på en liten transferbuss som ska ta oss den ofantligt långa sträckan på 20 meter till bagageutlämningen. Det är faktiskt bara precis framför planet, men tydligen får man inte gå där ändå. Det låter bara så dumt. Är inte detta ett resursslöseri om något?

När man klev av planet fick man ett hjärta av choklad. Inte jag dock, som skämdes lite för mycket när Pierre högt och tydligt ropade "ÅH, FÅR MAN TA?" till flygvärdinnan som stod vid utgången. Jag antog att man inte fick ta och att han bara snodde en. Sedan upptäckte jag att Daniel också hade en.

Efter en del diskussion och kortautomater som inte funkade lyckas vi ta oss till hotellet med buss och s-bahn. Kuddarna är onödigt stora. Jag hade hellre haft två. Här skaffar vi oss också en kod till nätverket, och upptäcker att man bara kan gå ut på internet från en enhet åt gången. Daniel blir ledsen att han inte får twittra hela tiden.

Daniels säng är för kort. Det har han dock inte märkt än. Den insikten dök upp först klockan tolv på natten när vi kom hem från pizzerian som i princip låg vägg i vägg med hotellet.

Äntligen får Daniel twittra och berättar för världen att han är i berlin. Eller Berlin. Eller BÖÖrlin, om man så vill. Pierre finner detta mycket roligt.

Efter att först ha promenerat två timmar runt gatorna kring Schoenhauser Allee och åsamkat mig själv flera skavsår på hälarna slår vi oss ner på pizzerian som ligger precis intill hotellet. De hade stor öl och personal som skämtade aningen för mycket. Men de var trevliga och hade bra priser. Vi har också upptäckt att man i Berlin inte tar Visa-kort någonstans. Bara Maestro (vissa slutade ju faktiskt använda maestro i gymnasiet, men whatever) . Vår plan om att bara växla in lite pengar och betala resten med kort verkar haverera totalt.

En av servitörerna frågade om vi ville att han skulle ta ett kort av oss alla tre, vilket vi såklart tackar ja till. Så här sitter vi och väntar på mat - Pierre med en gigantisk öl, jag med en mojito, och Daniel med ett glas rött vin.

På den där långa rundturen köpte sig Daniel en ny kaffekopp, med texten "Kaffee", och ett s.k maxi-kinderägg. Under chokladen fanns en liten kyckling som ska hålla i pennor.

En skojig frukt

2011-04-06T22:21:00.000+02:00

Jag vet faktiskt inte vad den här frukten heter. Men den är taggig och ser ut ungefär som en grön passionsfrukt inuti. Dock smakar den mycket, mycket mildare än passionsfrukt. Så. Vad heter den?

Ganska cool är den iallafall. Och jättesvår att skära i eftersom man stack sig hela tiden.

... Men jag skar itu den iallafall. Grön är den alltså.

Svår att äta är den också, eftersom det är hårda "trådar" som håller fast fruktköttet. Dessutom gör det ont att hålla i den.

Har man ingen bil får man flytta med spårvagn

2011-04-05T01:21:00.001+02:00

.... Som fortsättning på föregående inlägg om tågresan med en stor sekretär kommer här berättelsen om när vi kom fram och skulle dra upp den hem till kortedala och tredje våningen.
Att få av den av tåget gick riktigt smidigt och snabbt. både på grund av att tåget var så himla bra planerat och för att Daniel var på plats för att hjälpa till.
Vi drar iväg vagnen till Burger King eftersom vi är lite hungriga efter resan. Kassörskan frågar oss:

-"Är det ni som kom med den där stora lådan?"
-"Ja..." säger jag,
- "Vad är det för något?"
- "En sekretär"
- "Vad är det för något?"
- "Ett skrivbord med lådor, typ. Vi har släpat den från Kalmar! " svarar jag glatt.
- "Jaha!"

Vi får vår mat och hon önskar oss lycka till på vägen hem med spårvagn.

Här står Pierre med hela vagnen. Nu är det mörkt. Klockan har redan hunnit bli halv elva, och i bakgrunden ser vi spårvagn nr 11 komma åkande in på drottningtorget. Tack och lov är det en ny spårvagn med låggolv.(Hade det varit något annat hade vi fått vänta på nästa)

På spårvagnen står vi i mitten och väntar. Daniel ser lite skeptisk ut.

Hemma!

Här står den nu, men i brist på en vettig stol får en köksstol stå här så länge. Den är lite för hög så man sitter rätt dåligt, men jag antar att det är bättre än inget.

I sommar ska jag försöka mig på att slipa och betsa sekretären vit. Säg nu inte att den borde få stanna träfärgad, för den har många små fläckar och märken som den dragit på sig under alla år tillsammans med mig. Du ser inte alla de märkena på bilden, men något måste faktiskt göras åt dem. Det ska bli ett sommarprojekt.

Mest lycklig är jag nog ändå över kaffebryggaren. ÄNTLIGEN får jag dricka något annat än presskaffe och sump i botten. nu står min gamle vän i vårt blå kök och kör en rengöring efter den långa tiden oanvänd. Imorgon ska jag köpa vanligt kaffe och sedan blir det äntligen bryggkaffe här hemma. Jag längtar!

Har man ingen bil får man flytta med tåg

2011-04-04T19:39:00.002+02:00

Vi har ju ingen bil, men samtidigt är vi otroligt resande människor som tar kollektivtrafiken så långt det är möjligt. Idag testar vi konststycket att flytta möbler med tåg.

Först gjordes en liten förundersökning. Är det okej att göra såhär?

(Ungefärlig återberättelse av samtalet till SJ:s kundtjänst)
Pierre: - "Hej, jag tänkte ta på ett stort paket på tåget. Får man det?"
kundtjänst:- "Ja, så länge du kan bära det själv kan du det."
Pierre: - "Men det är verkligen jättestort. Typ 100*50*120 cm och så väger det ca. 50 kg. Jag kommer att ta det på en magasinkärra. Fungerar det verkligen?"
Kundjänst: - "Ja.... men så länge du kan bära det själv och får på det på tåget så är det helt OK."
Pierre: - "Men vad bra! Tack så mycket då!"

*klick*

Slutsats: Man får ta stora paket på tåg. Man får dock inte ta med cyklar på tåg. Trots att de är både lättare och mindre än vårt paket...

Sagt och gjort. Vi tog båda tåget till Kalmar med en magasinkärra för att hämta sekretären(Och min kaffebryggare. Men det hör inte till historien). Vi passade också på att hälsa på Elin och Emil, som har lagerhållit vår sekretär sedan vi flyttade från kalmar i juni 2010. Dock var jag fortfararande riktigt nervös för att det inte skulle gå. Min plan B handlade om att snabbt boka av min resa och låta Pierre åka tillbaka själv medan jag sov ännu en natt i Kalmar och åkte med första bästa tåg på tisdag. Tack och lov var det dock ingen som sa något om sekretären när vi klev på tåget.

Bilderna är för övrigt tagna med min gamla Canon s3is som av någon anledning fick för sig att förminska alla bilder tagna i manuellt läge till VGA. Känns ju skojigt.

Här har vi Elin och Pierre med sekretären vid tåget.

Och här ser vi kärran och sekretären stående på tåget. Det gick mycket, mycket lättare att få upp den än vad jag trodde. Tack och lov är det inte så många som åker tåget mot Göteborg klockan 18.00 en måndagkväll. I varje fall inte idag. Gott om plats.

Och här ska jag och Pierre sitta. Vi fick visst en plats vid ett bord idag.

.... Fortsättning följer med inlägget om att ta stora möbler på en spårvagn. Men det blir senare. Vi sitter ju fortfarande på tåget i skrivande stund. Klockan 21.51 räknar vi med att vara framme

Ett par nya, fina lakan

2011-03-31T23:21:00.003+02:00

Min vän Daniel har troligen mer lakan och bäddset än han har kläder till sig själv. Jag - (Eller kanske säger man "vi", även om jag köpt alla lakanen utom ett par som är hans. De använder vi aldrig.) har tre bäddset. Med bäddset menar jag naturligtvis tre PAR av bäddset. Det är nämligen så att man måste ha likadana lakan i sovrummet, och med två täcken krävs två likadana påslakan.

"Det är för övrigt därför vi aldrig använder hans lakan - Jag bryr mig inte om vad han tycker, men bruna och blå lakan är inte ett set bara för att de råkar vara rutiga båda två."

Kort sagt, vi hade tre lakan(man skulle ju, om man vill, säga att vi har 6 påslakan). Daniel har trehundra.
Men nu har vi fyra (Daniel har därmed trehundraen) eftersom jag köpte ett par idag. (och daniel också. han köpte ett likadant till sig själv)

Visst är de fina? De är vita med ett grått rosmönster på. De andra lakanen är för övrigt vita, gråa och svartvita så dessa blir ju ett färgglatt alternativ (Vi räknar inte de blå-bruna av princip)

Och här är rosmönstret i närbild.

Okej, nu är det sent. Dags att gå och lägga sig.

Godnatt!

De högsta skorna jag äger

2011-03-30T19:31:00.002+02:00

Igår trillade ett par nya skor in i mitt hem.
Inte ett par blå pumps som jag nämnt tidigare, utan ett par lila Marble skor. Jag vann nämligen ett par sådana på Tradera för ett par dagar sedan, och igår kom paketet.

14 centimeter är klacken på! Hjälp, säger jag bara. Jag har nog aldrig haft ett par högre skor på mig.
Vi räknar lite.

Bild	Skor	Klackhöjd	Platå	Klack - platå
	Lila Marble(de nya)	14 cm	4 cm	11 cm
	Nätskor från Scorett	13 cm	0,5 cm	12,5 cm
	Rosa pumps	11 cm	2 cm	9 cm
	Svarta Scorett-öppen tå	10,5 cm	1,5 cm	9 cm
	Röda kilklack - Matsumoto	12 cm	2,5 cm	9,5 cm

Och med min fantastiskt snygga tabell som jag nu jobbat med i sisådär 30 minuter inklusive fotograferande, mätande och kodande i dreamweaver kan vi därmed se att de lila skorna förvisso är de högsta skorna på listan.(sedan har jag faktiskt fler skor, men de är inte högre ändå), men inte de som jag får stå högst i. där slår förstås nätskorna med en centimeter. Och den centimetern är viktig för hur möjligt det ska vara att gå i skorna.

Däremot är det de skorna som jag blir absolut längst i.

Jag ska kanske ta och fylla på min tabell ännu mer med mina andra skor. Bara för att ha en trevlig överblick över dem. Bra idé tycker jag.

Nya skor från Marble

2011-03-30T15:27:00.000+02:00

Igår kom ett par nya skor till Kortedalas DHL service point. Jag hade nämligen beställt ett par lila Marble-skor från tradera i min storlek. Jag har varit väldigt faschinerad av Marble hur länge som helst, dock så fattade jag kanske inte hur höga de var.

14 centimeter är klacken på! Det är ju sjukt högt!

Vet du hur lång jag blir i de här?

Eftersom jag mätte mig igår för att kolla just detta, vet jag att jag är 171,5 centimeter(Inte 174 som jag trodde tidigare, och absolut inte 169 som det står i mitt pass) Med mina nya skor blir jag nu 185,5 centimeter lång. det är hela fyra centimter längre än Pierre. Varför ska jag då vara så lång frågar du?

- "Jag har ingen aning...."

Något måste jag ju kunna använda skorna till. Det här måste ju vara de högsta skorna jag har... Jag får samla alla skor på en lista och se hur höga de är. Men det tar vi senare.

För övrigt... Ni får ursäkta mitt ofixade hår, men det här var tänkt som en hemmadag. Dessutom stängdes varmvattnet av idag.

Det är dags nu

2011-03-29T21:33:00.000+02:00

Vårt oorganiserade kaos i köket måste snart tas om hand...

Disk vill ingen se på. Men om man stiliserar bilden med Photoshops "Brush strokes" känns det hela lite vackert och som ett stilleben.

Visst känns det mycket trevligare än bilden nedanför på ett helt vanligt hav med papper på köksbordet. Tack och lov är det lätt att åtgärda.

"I de värsta av tider kommer de bästa blogginläggen. Idag var inte en dag då detta passade in"

En saknad kaffebryggare

2011-03-29T15:29:00.001+02:00

Vet du vad jag saknar mest just nu?

Min gamla kaffebryggare. Den är svart, från Philips och jag fick den efter en sommar på IP (Typ tre år sedan). Det är inte det att jag inte kan göra kaffe utan den, jag har ju trots allt min rosa kaffepress som jag fick av Pierre i födelsedagspresent.

Det är bara det att jag börjar tröttna på presskaffe... Och att jag inte kan köpa Malabarkaffe längre. Nu är det liksom pressiado och Pressador som gäller oavsett. Tydligen ska man slippa kaffesump då. Det kan jag berätta för dig, att det får man inte alls. Jag minns inte senaste gången jag slapp kaffesump i mitt presskaffe och då använder jag ändå kaffe anpassat för press. 3 kaffemått+3,75dl vatten. (Dvs 3 cups) . Dessutom har jag tappat bort mitt decilitermått så nu måste jag hälla från ett stort rosa mått.
Det problemet hade jag aldrig med min kaffebryggare. Det var bara att hälla tills mätaren sa till.

Till dagens kaffe passade jag på att smaka en tryffel(Tre är bara for the cause of photography) Igår köpte jag nämligen ett litet sånt där billigt paket med chokladtryffel från coop för 19,95. De är väl ok. Lite mycket choklad kanske. Pierre lär älska dem.

Jag behöver ett par blå pumps. Nu, helst.

2011-03-10T17:06:00.000+01:00

Nu är det såhär, att jag är på jakt efter ett par blå pumps. Vart hittar jag ett par snygga? Jag sökte runt Asos(Det finns ett par, men de är fula och har alldeles för tjock sula och ful klack), Nelly, brandos, Haléns, have2have, ellos, laredoute..... Vad mer finns det som inte har sjukt hög leveransavgift? De ska se ut typ såhär:

Blå

Rund tå

Klädd eller blå, hög och smal klack

1-3 cm platå(absolut inte för hög)

storlek 40

Eller för att vara mer exakt:

Typ såhär.
Bilden är från Brandos, men skon har gått ut ur lagret för länge sedan.

Macarons/makroner Igen - fjärde försöket

2011-03-10T10:17:00.002+01:00

Macarondags igen!

Igår var det dags för ännu ett makronförsök.

Givetvis är det tentapluggtider, då brukar jag alltid dra igång mina projekt. Dels för att det faktiskt är billigare och kräver mer förberedelse än att gå till Hemköp och köpa godis. Och en aning nyttigare. Mina makroner spricker inte längre, tack och lov. Då hade jag mått dåligt.

De där bruna däremot.... De är färgade med kakao och det vore väl så himla bra att använda det istället för konstgjorda färgämnen(den blå färgen är ju inte direkt från rödbetor), men dessvärre så blev den mycket tjockare än de blå vilket gjorde att de föll över(det syns att de är lite sneda på bilden) samt att de blev väldans korniga och inte lika blanka som de blå.

Det är kanske bara min fina pastafärg som duger? de flytande färgerna blir för rinniga och pulver(kakaon) blir för tjock.

Alla kakor parades ihop om två och två så att de kunde limmas ihop med min smörkräm. Jag börjar få mycket rundare kakor nu också. Jag antar att övning ger färdighet.

Det blir en del disk(och mycket blått vatten) när man gör blå makroner. Här är skålarna från smörkrämen. Jag använde fyra olika smaker(För att det är roligare än en).

Det här är grundreceptet:

Smörkräm

50 gram mjukt smör

1 äggula

1,5 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

Sedan tillsätter man enkelt smak och färg beroende på vad man är ute efter. Jag brukar dessutom ändra lite på receptet och mest bara testa lite(Om ni sett mig baka bröd vet ni att jag "wingar" en hel del) Jag tar ungefär hälften av proportionerna, sedan slänger jag i antingen ett par matskedar hallonsylt eller äppelmos, eller sisådär 6-7 rutor polkachoklad, eller 6-7 rutor daimchoklad (båda chokladerna från marabou) och sedan rör jag tills jag får bra konsistens. Får jag inte bra konsistens häller jag i mer florsocker.

Häll för guds skull inte i mer smör i efterhand, det resulterar ENDAST i smörklumpar i hela smeten. Och det är äckligt.

Smörkräm är inte en hel vetenskap. Det är bara att blanda och till slut får du något gott(Eller äckligt om du häller i smör i efterhand i syfte att få tjockare smet)

Nu är de fyllda och klara. Alla blå är fyllda med antingen äppelsmak eller hallonsmak, men alla är blå. och de bruna är antingen fyllda med daim eller polkachokladsmet. Det ska bli en överaskning. Man ska inte veta vilken man tar.

okej... någon blå makron fick visst en brun fyllning. Till slut blev jag så trött på min äppelsmet med smörbitar i sig som blev allt svårare att peta undan(Ja, jag tänkte att smör i efterhand var en bra idé. Jag hade fel... nu vet jag bättre.) Då började jag med chokladkrämerna istället.

Men nu är de ju så himla snygga, inte sant? Sen skaffar jag min egen matvagn på kungstorget och säljer sådana här. Nu när jag kan. (Om det inte vore för förbudet mot matvagnar däromkring förstås.)

hur tänkte ni där, Ukraina? Det var ju så bra

2011-03-09T22:24:00.004+01:00

Du vet ju säkert att vi är inne i Eurovision song contest-tider nu. Och numera är alla bidragen i Sveriges deltävling utvalda(utom det svenska förstås, duh). Jag tänkte bara ta upp några av dem.

Ukrainas bidrag till Eurovision i Düsseldorff ska visserligen göras om ytterligare, men jag är ändå så himla besviken på den engelska texten de dragit in till låten Angely framför av Mika Newton.

Nedanför har jag två versioner, en på ukrainska(Ja, de pratar faktiskt ukrainska i Ukraina. Iallafall om man ska tro på wikipedia.)

Jag tycker verkligen om den här låten på ukrainska, trots att jag ju verkligen ogillar starkt när vi i melodifestivalen röstar in låtar på svenska till finalen. Jag är medveten om att det är hyckleri på sitt sätt.
Men är det inte fint när hon snurrar runt där på scenen med alla dansarna? Jag gillar det iallafall.

Nedan ser vi den engelska versionen.

Det kan ju förstås bara vara så att hon är så himla dålig på engelska, och att det är det som gör att jag ogillar den här så himla starkt... För jag trodde faktiskt, när jag hörde låten från början att den skulle bli riktigt farlig på engelska. Och så blev den sämre.
Ukraina planerar dock, som jag sagt, ännu fler förändringar för sin låt så det kan ju faktiskt innebära att de skickar Mika till både talpedagogen och engelskaläraren.

Ukraina tävlar i den andra semifinalen, precis som Sverige btw. Det gör också fantastiska Estland och roliga Irland.
och har ni hört att Dana International är med i år igen? Ja alltså hon som vann hela Eurovision 1998. Hon vann den Israeliska uttagningen med sin låt "Ding dong"... Hon tävlar förresten också i den andra semifinalen.

andra bloggar om: melodifestivalen, Eurovision, Eurovision song contest, Dana international

Äntligen! Makronerna blev lyckade!

2011-02-27T12:38:00.003+01:00

Det visade sig vara tredje gången gillt för mig och mina macarons(makroner). Jätteglad var jag när de äntligen kom ut ur ugnen ospruckna och fint blå.

Det var fem(Egentligen fler, det var ju faktiskt ett helt nytt recept) saker som jag gjorde annorlunda den här gången:

Jag använde receptet från den här sidan, som utgår från italiensk maräng. Kanon.
Jag hoppade den flytande karamellfärgen och hade köpt gelfärg istället
Jag dubbelkollade ugnens temperatur(Mätte temperaturen när den sa sig vara uppe i 160. Det var den inte)
Jag ökade på mängden florsocker bara en aning.
Jag använde ett särskilt bakplåtspapper vilket gav rundare och jämnare makroner.

Så är det. Den blå gelfärgen finns att köpa på Kakburken.se, Min har jag dock köpt på tradera, eftersom frakten är rätt saftig på kakburken om man bara ska ha en enda grej...

Här har vi fler.

Det är tre olika smaker på fyllning den här gången. Den blå och den röda är precis samma smak, hallon. Den röda var bara över sedan sist så det fick bli några lite märkligt färgade. Den lila har smak av vanilj och den som ser ut som ansiktsmask-lera är choklad. Faktiskt så är det Marabous nya "mangosmak" eftersom Pierre missförstod mig när jag beställde (And I quote):

-"Mintkrokant, Polka, eller om det inte finns, så funkar i princip vilken som helst, utom de med stora nötter. Till och med den där nya med mango är OK."

Jag menade ju förstås att det var mint eller polka som gällde, och bara om inget annat fanns dög det andra. Pierre fattade inte detta, och väl inne i butiken upptäckte han att allt fanns, vilket ledde till att han bara kom ihåg det senaste jag sagt. Killar alltså...

Daniel dök upp lite trött igår, men ställde upp på en liten makronbild. Sedan var det melodifestival och tacokväll som gällde, tillsammans med Moa och Christoffer, och så Pierre, jag och Daniel förstås.

Rätt låt vidare? Både ja och nej. Men mest nej.

Tapeter, tapeter, tapeter

2011-02-22T18:13:00.000+01:00

Egentligen borde jag kanske sluta köpa tulpaner, men de ser så himla trevliga ut när de står där på tv-bänken. Just de här köpte jag på Lidl, som hade ett extra lågt pris på tulpaner. gissningsvis eftersom de inte direkt var knoppar längre.

Idag var jag och Pierre nere bostadskontoret för att kolla upp om huruvida den väggen på bilden ska tapetseras eller inte. Vår bovärd hade nämligen sagt något om att den väggen ALLTID ska vara vit, vilket vi ju förstås ser att den inte är.

Så, vi gick ner och frågade om han kanske tänkte på garderoberna, och inte väggen, för det är ju klart att de ska vara vita. Hur som, det gjorde han inte. Han menar den tydligt orangea väggen ovanför. Den ska alltid vara vit. Vi kanske får påminna målaren, men den SKA vara vit.

Dock får vi måla den i en annan färg, så länge vi målar tillbaka när vi flyttar.

Själv börjar jag så smått vänja mig vid den orangea väggen. Den är inte så snygg, visst - Men jag börjar bli van vid att se den. och den ser trevlig ut på bild. Som på bilden på min gitarr. Dock så skär den sig med mina rosa kuddar, men det har jag bestämt mig för att inte se.

Jakten på de perfekta macaronsen fortsätter

2011-02-21T13:12:00.001+01:00

Det här har du missat:
Jag bakade macarons. Det gick åt skogen.

Det här ska jag berätta om i det här inlägget:
Jag har bakat macarons igen. Det gick nästan lika illa den här gången.

Okej, då vet du hela förhistorien. Kan någon nu berätta om vilket recept jag ska använda? I mitt tredje och förmodligen sista försök tänkte jag använda det här receptet från Hello sugar. Jag försöker ignorera att hela sidan verkar vara tillägnad cupcakes och inte macarons. Men de kakorna på bilderna ser ju iallafall inte lika rinniga ut som mina. Och jag har ju mandelmjöl kvar.. Dock så behöver jag köpa en stektermometer. Vilket jag tänkt göra iallafall.

Och förresten, alla ni LCFH-fans i Göteborg som letar desperat efter mandelmjöl. I Bergsjön, på Lidl fanns hur mycket som helst sist jag var ute(Dvs i lördags) Gå dit så slipper du beställa från dyra specialbutiker (Eller så har du kanske redan hittat någon bra indisk butik i Haga eller något. berätta var den finns för mig i sådana fall).

Nu går vi vidare till den här omgångens misslyckade macaronbilder.

Allt började bra, smeten var någorlunda tjock och jag hade fått till riktigt fluffig marängsmet innan jag började hälla i den där malda lidlmandeln. Sedan blev det såhär och det rann ut. Det kanske är därför de spricker? För att smeten är för tunn. Min vän Sophie verkade vara inne på att jag skulle ha mer florsocker. I såna fall skulle väl iallafall smeten bli tjockare antar jag.

Sedan blev de såhär. Fortfarande spruckna, men inte alls lika fula som sist. Dock tror jag att färgen gör sitt för att få de att se lite söta ut ändå. Nu ser de ju ut ungefär som trasiga ballerina-kex i söta färger, så det är iallafall ett steg framåt.

Men det där receptet som beskrivs i Hello Sugar är ganska olikt från både Leilas och Mia Öhrns som jag testat. Det ni ser här är Leilas recept och det från tidigare är Mia Öhrns. båda gick åt skogen, men de är ju rätt lika. Eller ska jag göra som Sophie säger och testa Mia Öhrns med mer florsocker?

Forsättning följer....

Macarons - More like SMASHarons!

2011-02-18T23:12:00.004+01:00

Behold!

De fulaste macarons du sett i hela ditt liv!

- Macarons? More like ...Smasharons? för att de spruckit och är typ fula och trasiga och "smashed"....

Men innan du dömer mig som den som bakat de fulaste mandel-macaronkakorna i världen så kan vi väl bara klargöra ett par saker:

1. Jag har aldrig förr misslyckats med ett enda bakverk.(Förutom något bröd som inte ville jäsa)
2. Det här är första gången jag försöker mig på att göra macarons.
3. Jag har aldrig ens gjort maränger.

Så... Alla andra här SÄKERT också fått sådana här fula kakor någon gång. De har bara inte lagt upp bilder på dem. Det tror jag. Och jag säger också detta, jag kommer göra nya. En annan dag(typ imorgon eller något).

- "...Och de ska vara så himla snygga!"

De ska se ut precis så här som på Melody bakery eller som här på Le pain francais men utan smörkräm på toppen och midnre. Jag måste bara köpa fler mandlar. Och lära mig läsa hela receptet och därmed inte missa "sikta mandelmjölet genom en sikt."

Oh fy vad jag skäms. Varför lägger jag upp de här bilderna?
Okej, en till:

Jag ska också lära mig att lägga i rätt mängd smörkräm... Fast helt ärligt så gav jag upp i samma stund som jag misslyckades med att göra runda kakor på bakplåtspappret... Då är det inte direkt som att man anstränger sig att få smörkrämen snyggt.

DE SER JU UT SOM ROSA HAMBURGARE!

Jag gillar tulpaner!

2011-02-12T12:53:00.001+01:00

Tulpaner är verkligen fint. Så fint. Och tänk att jag egentligen bara köpte dem eftersom jag ville att det skulle se mer hemtrevligt ut när Mamma skulle komma och hälsa på i måndags. Nu blev det ju inte så, eftersom det krockade med andra saker, men tulpanerna står där ändå. Idag är de lite vissna, men eftersom bilden är från i förrgår så är det ingen som kan ana det.

Den här bilden är från igår, här var de på väg att vissna. En vecka höll de sig alltså, men de var riktigt fina så länge det varade.

Äntligen en matta

2011-02-11T17:52:00.000+01:00

Äntligen finns det en matta i vardagsrummet. Efter det senaste misslyckandet med Jotex är jag verkligen glad att det gick så lätt att fixa. Tänk vad mycket Rusta har, egentligen.

Vi borde ha åkt dit från början.

Och nu kan jag ännu mer se fram emot de nya tapeterna som ska upp härinne så fort hyresvärden kommer hit och fixar. Jag ser fram emot hur ljust och fint det kommer att bli då.

Nu ska jag läsa mer Nationalekonomi och dra på mig en filt och dricka lite te så att min förkylning går över till imorgon när jag ska jobba. Dock så känns det faktiskt värre nu. Aj aj i min hals.

En liten fotnot: Ta en titt på den här bilden som jag twittrade idag. En grön macaron från le pain francais. Tänk vad god den varit om det inte varit pistasch-smak. Kom ihåg det. "Allt grönt är inte mint, det är troligen pistasch". - Det har jag lärt mig nu.

Kämpa för potatisen!

2011-02-10T22:21:00.005+01:00

Min sambo är en väldigt kräsen man, iallafall när det kommer till mat (När det kommer till med flickvänner däremot...) Om han fick välja tror jag att han skulle gå omkring i mysbyxor hela dagen och enbart äta mackor och dricka juice. Och någon gång om han är i lagartagen kanske han kan slänga ihop lite makaroner med cevapcici, givetvis färdiglagade och frysta från Lidl.

Han gillar inte broccoli, blomkål, brysselkål, lök, potatis eller kokta/stekta morötter. Överhuvudtaget är varma grönsaker inte hans grej.
Det här är ett problem, eftersom jag älskar lök och stekta grönsaker. Jag vill kunna göra potatismos och steka morötter. Jag vill kunna ha lök i min currygryta.

Så, för rätt länge sedan började jag göra revolt och struntade fullständigt i vad han ville äta och inte.
-" Jag lägger lök i ALLT, han ska banne mig lära sig," tänkte jag.

Det här har dock pågått ett tag, och för några dagar sedan trodde jag att det gått in när jag föreslog en potatiskaka som tillbehör och han lät positiv. Idag ville jag köpa mer potatis och frågade om lite potatismos kanske skulle passa istället för pasta. Det var inte populärt.

- "Nej, jag gillar inte potatis". säger han.
- "Suck...."

Så tillbaka på ruta ett. Jag köpte givetvis potatis ändå, och någon dag ska jag laga potatismos eller potatisgratäng eller något. Eller kanske bara koka potatis? Det vore något. Det har jag inte gjort sedan vi flyttade ihop för fyra år sedan, bortsett från några gånger när jag lagat mat till mig själv.

Löken kommer jag nog aldrig få igenom, jag har jobbat på den så himla länge nu och haft den i princip allt och än så länge fungerar det ju inte. Jag vet, potatis ska bli mitt nya projekt.

Nu ska jag göra allt man kan med potatis, potatisplättar, potatismos, riven potatis, potatiskaka, kokt potatis, potatistoppar i ugn, potatisklyftor, You name it!

Nu ska jag kämpa för potatisen!
(Och bränna mysbyxorna! jag ska bara köpa mig en grill först... Eller så gömmer jag dem bara.Jag har inte bestämt mig än.)

Planer och tankar för lägenheten.

2011-02-10T21:45:00.006+01:00

Efter påtryckningar från min sambo så lägger jag ut lite fler bilder på hur vår nya lägenhet ser ut. Nu är det dock såhär, att lägenheten är inte klar än. Vi har fortfarande inga mattor på golvet, så det ser lite tomt ut. Idag dök det faktiskt upp en matta som jag beställt från jotex, dock så kände jag direkt när jag rullade ut den att det funkade inte. Den var gles och tunn och kändes inte alls som en trevlig ryamatta, så den fick åka tillbaka. Det är tyvärr risken man får ta med onlineshopping, speciellt med mattor som man inte fått känna på innan.

Okej, då startar vi en liten rundtur. Jag tänker anta att du sett den här bilden på den jättesnygga bokhyllan från Chilli som jag faktiskt satte ihop helt själv(nästan, Pierre hjälpte till på slutet)

Zoomar vi ut en aning ser det istället ut såhär, vi ser lite av soffbordet, vilket känns ovanligt stort. Det är faktiskt ett helt vanligt lackbord från Ikea, men ett extrastort eftersom vi ville ha mycket utrymme ifall vi ville ha spelkväll eller något.

Ursäkta kaffekoppen, den kommer tyvärr dyka upp på några bilder, jag skulle precis till att dricka kaffe när jag började fotografera.

Bakom soffan är en av våra två franska balkonger, vi har faktiskt fönster i tre riktningar i den här lägenheten, vilket känns lite roligt.

Vi har dock inga gardiner härinne än, vilket mest beror på att vi ska tapetsera om till en vit tapet, och just nu passar i princip inget.

Färgen härinne är verkligen ingen favorit.

Då snurrar vi ett halvt varv åt höger, och ser gången ut i hallen och köket, samt tv-bänken och tv:n(som plötsligt ser så himla liten ut på den gigantiska bänken)

Tulpanerna köpte jag när jag trodde att Mamma skulle komma och hälsa på. De har dock fått mig att inse att tulpaner gör att det ser mer ombonat och hemtrevligt ut.

Och angående ljusstaken, jag vet att det inte är jul längre, men jag tycker den är så fin, och så länge som det är mörkt om kvällarna finns det faktiskt en anledning att ha den. Den var en present från Pierres föräldrar och

eftersom vi inte kunde ställa upp den förrän nu så måste den ju ändå få vara framme en stund.

Ännu ett halvt varv åt höger och vi ser valvet in till sovrummet, samt en balkong som tydligen är ny sedan ett par år tillbaka. Den är inte inredd överhuvudtaget, eftersom ingen säljer balkongmöbler på vintern. Det blir ett senare projekt, men jag och Pierre har planer på ett litet bord med ett par stolar som vi kan äta frukost vid på sommaren. Sedan ska vi ha ett par enkla och billiga solstolar, eftersom vi faktiskt bor högst upp.

(Kanske blir jag brun i sommar?)

Mina misslyckade blomlådor från Daniel ska också hit och när vädret tillåter ska jag ge min balkongodling från förra året en ny chans.

Sovrummet. Ett helt blått rum som vi tycker är jättesnyggt. Väggarna ska tapetseras om, men enbart för att få bort lite fläckar sedan tidigare. Tapeten som ska upp är i princip likadan..

Pierre är jätteglad över att vi äntligen får sova på vår stora säng igen. Under tiden hos Daniel har bara en säng stått framme medan den andra fick vara upptryckt mot väggen. Efter att ha delat på en 90-säng så länge känns det verkligen lyxigt med 180 cm.

Det sista rummet jag tänkte visa idag är badrummet, helt i blått, men en inkaklad spegel till vänster. Själva duschen är jättestor och golvet är ju jättefint (Det tycker i alla fall jag).

Och vad kan jag berätta om köket? Tja... det är blå köksluckor, ceriserosa gardiner och vita väggar. Vid kylskåpet sitter Pierre och hans dator. Jag får återkomma med bilder därifrån någon dag.

Ett paket...

2011-02-03T19:30:00.000+01:00

Hmm... Vem ska få det här egentligen ganska fult och tråkigt inslagna paketet?

Mitt försvar är att de bara hade vitt inslagspapper. (Det är ju faktiskt inte mitt fel, de hade iallafall inslagspapper.)

Jo du, Elin, det är ditt paket. Jag slog in det så att det skulle bli roligare. Med lite tur har du glömt vad som är i det innan du kommer hit.

Men jag måste verkligen lära mig slå in paket...

Sneak Peek av Greggan

2011-02-03T11:41:00.001+01:00

Nu är det den tredje februari, för två dagar sedan flyttade vi in i vår nya lägenhet i Kortedala. Det är inte färdigt på långa vägar än, men nu börjar det iallafall se ut som ett hem på riktigt. Ignorera alla lådor när du är här bara. Annars är det lugnt. Och nu har jag också beställt vår jättematta som ska pryda i princip hela golvet, så om 5-6 dagar är den här. en stor 3,68 kvadrat cremefärgad ryamatta. (Jag räknade ut det)
Men, jag ville bara visa den fantastiskt snygga bokhyllan som jag byggde ihop igår (Med lite hjälp av Pierre på slutet. Du kan fråga honom om du vill, men jag gjorde faktiskt det mesta själv.)

Och här har vi mig när jag skruvar ihop den fina möbeln. Just igår var en sådan dag då jag kände att det spelade ingen roll hur mycket jag sminkade mig, duschade eller plattade håret, jag såg ut som sju svåra år ändå.

Titta så fint. Bild tagen från soffan, noggrant planerat så att berget med lådor som står bredvid inte ska synas.

Nu är det bara den fula väggen som måste fixas och byta färg. Men det verkar vara lätt ordnat, om man ska tro fastighetsvärden.

Ett långt brev om... Göteborgshjulet!

2011-01-31T23:08:00.001+01:00

Gårdagens strapatser fick delas upp i två delar. Efter att vi fikat på Melody bakery tog vi nämligen spårvagnen till göteborgshjulet!

Jag har länge velat åka med det där hjulet, det började i somras när jag var dag såg den stå där när båten kom in från fästningen. Jag tyckte det var så fint. Och jag skulle absolut åka. Någon gång. Och den gången var alltså idag.

Vi och Daniel står i kö för hjulet.

Inne i vagn nummer 2, som kvinnan sade när hon släppte på oss. Det blev tyvärr inte den svarta VIP-vagnen, men man kan inte få allt.

Det här är helt klart min favoritbild av de bilder jag tog under turen. Det var skymning, det är det som skapar den fina färgen på himlen. Och lyckligtvis åkte just precis då en spårvagn från Hisingen över göta älvsbron, vilket kompletterar bilden. dock så är glaset genom vagnarna inte helt klart, vilket förstör lite av skärpan. Men men, jag är nöjd.

Här ser man tydligare att ljuset stör sig på glaset. Jaja, jag gillar min bild ändå. Skymningsljuset är fint.

Jag, glad över att bli fotograferad. Dock störde ljuset som vanligt, jag sminkar mig nämligen inte helt vit ovanför ögonen med flit.

Efter sisådär fyra varv började Daniel bli orolig över om vi någonsin skulle bli avsläppta. På Liseberg får man ju bara åka två varv, fast samtidigt, för 85 kr måste man ju ändå få lite valuta för pengarna. hela sex (6!) varv fick vi åka.

Här ser vi hållplatsen Lilla bommen och så är det förstås en bild av avenyn. Högt, högt upp. Coolt.

Och idag har vi packat färdigt. Några lådor står här inne i Daniels lägenhet, men de flesta finns i förrådet. Imorgon bär det av till Kortedala(sjukt långt från Bergsjön. Not really.) , det jag mest av allt ser fram emot är att äntligen få sova på en 180-säng och därmed och slippa dela 90 cm med Pierre. Det jag minst av allt ser fram emot, och det jag helst skulle slippa, är att behöva bära en massa lådor(och soffor) uppför tre trappor utan hiss. Det ser jag inte fram emot.

Inte ett dugg.

Macarons på Melody Bakery

2011-01-30T22:36:00.001+01:00

Inatt kom jag hem sent efter en kväll med jobb söder om Göteborg, och Pierre hade varit ute på finohmsitts med Häks, och Daniel hade jobbat sent han också i hemtjänsten.

Idag var alltså en perfekt dag att komma ut och gå till ett café och eftersom jag flera gånger åkt förbi Melody Bakery med blå express på väg till och från jobbet och liksom blivit kär i namnet var det väl självklart att det var dags att gå dit. Jag har ju faktiskt twittrat om det i flera veckor nu.

Där köpte jag en macaron(som jag faktiskt aldrig ätit.) och en croissant. Fy vad goda Macaroner är, jag msåte verkligen SÅ baka egna. Vad behöver jag? en våg, en kitchen aid/pojkvän som håller i vispen och ingredienser. Jag har dock hört att det ska vara svårt. Vi får väl se.

Men det tar vi efter flytten.

Daniel åt en blåbär/hallonkaka med vaniljsås som fortfarande var varm och Pierre kör på det gamla väl beprövade foccacia med parmaskinka och mozzarella, samt en cola. Det är väl tur att cola finns överallt...

Jag älskade verkligen väggen. Mjukt och skönt, men frågan är ju om man skulle vilja ha det hemma? bakom soffan kanske...

Jag har alltid tyckt att Linné är fint, så färggrannt liksom. och fullt med mysiga caféer. Nu for vi till Elgiganten för att köpa en vattenkokare.

så vad tycker jag om Melody bakery? Jättegoda macarons, en aning seg croissant...den var inte direkt nybakad. De andra bakverken i fönstret såg däremot jättegoda ut. Jag kanske får sluta köpa croissanter?

Deras hemsida är värdelös, det står fortfarande att de öppnar den 8 december, det känns ju lite efter. Borde inte öppettiderna finnas där? och bilder på bakverk!

Caffe Latten kunde varit bättre - det var verkligen inget skum what so ever i den.

Mer eller mindre välformulerade funderingar om facebookvänner

2011-01-28T02:47:00.003+01:00

Ibland sitter man där och slösurfar på facebook och ser sidoikonen blinka till om att "en massa folk har hittat vänner via vänsökaren, kanske borde du också?"

Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska med fler facebookvänner till, jag kommer ihåg den gamla goda tiden då jag kunde köra ett sådant där "friend test" och svara på frågor som "vem av dina vänner har jobbat i Thailand?" och direkt veta vem det var. Hur ska jag kunna veta om någon av mina 252 vänner har gjort det nu? ska jag söka runt hela sidan efter Thailand? Känns komplicerat, eller hur?

Jag blir alltid lika förvånad över hur otroligt LÅNG listan är. Vissa namn känner jag ju igen, men ibland blir jag alldeles förvånad när någon jag aldrig överhuvudtaget sett kan ha 35 gemensamma vänner med mig. Då undrar man ju vad som hänt där.

Och så ibland så upptäcker jag att någon som jag trodde att jag faktiskt redan "ansökt om vänskap med" finns på listan. Det här är ju alltid lite läskigt, det kan ju faktiskt hända att personen aktivt valt att ta bort dig från sin vänlista. Fast, då kommer det upp när man frågar igen, har jag hört.
Idag upptäckte jag att en gammal klasskamrat från gymnasiet som tydligen alla andra i klassen var vän med, men inte jag. "Vad hände där?", tänkte jag och skickade iväg ett meddelande.
Sidan sa i alla fall inget om att hon tagit bort mig vid ett tidigare tillfälle, så kanske har det bara inte blivit av. Det finns ju faktiskt folk som inte har facebook, precis som det finns folk som inte har TV (än). Och de kanske skaffar det och glömmer av att gå igenom alla.

Precis.
Vi får väl vänta och se vad det blir för svar.

Jag besökte Chalmers idag

2011-01-25T18:49:00.000+01:00

Idag satt jag i Byssjan på Chalmers kårhus och studerade hur en lastbil utanför byggde upp en hög med snö inför Chalmers big jump open. I böjrjan var det ganska lugnt och tomt, men ju närmare lunchtid desto mer liv och folk kom in. Jag satt och funderade på hur jag gjorde förr i tiden, då jag satt i PU och bara kunde springa ner på föreningsrummet, brygga en kopp kaffe och sedan bara sitta där och läsa.

Nu fungerade det sällan så att man bara kunde sitta där i lugn och ro i all evighet. Oftast dök det upp någon inom loppet av några minuter. Någon som bara ville hälsa på, någon annan i föreningen som också råkade vara lite ledig just då, eller någon som ville fråga något. Men samtidigt, PU-rummet var alltid en plats där folk faktiskt kom och pratade med en, idag hade jag gärna sett att någon kommit och satt sig bredvid och pratat lite en stund.

Nu låter det som om jag inte riktigt klarat av att släppa PU och som om jag faktiskt skulle vilja sitta i en förening igen. Ja, helt osant är ju inte det. Jag älskade att sitta i PU, men så här i efterhand sitter jag väldigt ofta och romantiserar och glömmer bort de gånger jag faktiskt inte hade lust att sitta på rummet eller sälja biobiljetter, hålla i möten och boka artister. Och det är ju sådär, att man får ta det dåliga med det som är bra, även nu.

Jag kanske inte får gå ner och sätta mig i rummet närhelst jag känner för det längre, men jag slipper också allt det där jobbiga. Och blir det inte mer speciellt när man inte måste vara på plats jämt? När det är konserter kan jag komma om jag vill, jag får faktiskt bygga om jag har lust. Och jag kan faktiskt promenera ner och se om det kanske sitter någon därnere, och vara en av de där som bara ville komma och hälsa på när det var jag som satt där. Och låter inte det ungefär lika trevligt? Fast idag tänker jag sitta här i Byssjan och titta ut på lastbilen och den där tjejen längst uppe på byggställningarna som inte riktigt passar ihop med de andra som jobbar.

- "Vad gör hon där? Är hon byggjobbare? Varför har hon inte självlysande gula arbetskläder på sig?"

Jag får ta reda på det en annan gång.

Vi möttes på ett café...

2011-01-20T23:40:00.000+01:00

Ganska nyligen tillbaka i Göteborg börjar det ändå kännas som om saker och ting börjar falla på plats. Iallafall i nuet. Framtiden är lite sisådär och med hälsan är det väl egentligen rätt dåligt. Jag har sedan jag kommit hit dragits med en ytterst envis hosta. Efter ett par dagar blev det så jobbigt att jag gick för att hämta ut Coccilana Etyfin som jag lyckligtvis fick utskrivet vid en annan förkylning i höstas. Då hämtade jag aldrig ut den eftersom jag inte trodde att det skulle hjälpa. Dock hjälper det inte.

Jag måste vara den enda på jorden som coccilana etyfin inte biter på. Jag hostar hela natten oavsett hur många milliliter jag häller i mig. Alla pratar alltid om hur himla bra just coccilana är mot hosta. Varför hjälper det inte mig? Dyrt är det också.

Men som sagt: Förutom hälsan, framtiden och ekonomi så känns det faktiskt som om saker och ting börjar falla på plats. Snart flyttar vi in i den nya lägenheten, jag har kommit in på de kurser jag ville läsa i år, och jag har fått tag i de flesta böckerna. Jag har träffat vänner och varit ute. vi har börjat se över packlådorna, letat möbler och faktiskt hittat en del som vi ska köpa. Snart har vi troligen fixat flyttbil också.

Ett moln på himlen är att jag ska jobba imorgon. Jag vill jättegärna, men jag är lite osäker eftersom jag ligger vaken halva nätterna och hostar. Jag är inte helt säker på var gränsen går för sjukdom på jobbet. Kan man gå med slemmig hosta framför gästerna och servera mat? Är jag ett dåligt exempel om jag åker dit? Smittar jag fortfarande efter en vecka?

Tidigare i veckan träffade vi Spånken på Café Husaren i Haga. Jag tänkte dela med mig av några bilder, bara för sakens skull. Och sen är det ju trevligt med bilder, eller hur?

Pierre sitter mitt emot. Den där yllekoftan tycker jag är härlig. Tänk om han kunde använda den lite oftare?

Spånken, Eller Magnus som han egentligen heter.

Kolla in den gigantiska bullen! Jag glömmer alltid av hur stora bullarna på Café Husaren är. De är ju gigantiska! 35 kr kostar de och är nästan för mycket för tre personer att dela på. Det är en bra deal!

Gymbekännelser

2011-01-16T13:29:00.000+01:00

Ibland tittar jag på de där tidningarna jag har liggande lite här och var. Jag köper dem då och då, och varje gång funderar jag på om de verkligen ger mig något.

Sedan när var det viktigaste i livet saker som att se snygg ut, festa och ha ett bra kärleksliv?
"Sen alltid?" - Säger du och tittar frågande på mig.

Jag köpte Cosmopolitan Zest när jag satte mig på tåget för att åka till Göteborg häromdagen. "snyggast på passet - 76 heta modeköp" står det på framsidan.
Varför ska jag vara snyggast på gymmet? Daniel kommenterade det där igår, att "man går väl till gymmet för att man vill bli bättre?" Alltså borde inte ens utseende när man väl är där spela någon roll.

Och ändå kommer jag väl ihåg när jag skaffade mitt gymkort här i Göteborg för två år sedan och gick till gymmet i ett par bylsiga, vita träningsbyxor. Jag kunde lika gärna haft en rosa fluffklänning med paljetter, så annorlunda och uttittad kände jag mig. På ett gym vill man ju inte direkt känna sig uttittad, man vill bara gå dit och träna i lugn och ro. Man vill faktiskt smälta in.

Runt omkring mig hade alla tjejer tajta svarta "jazz-byxor", de bylsiga kläderna var för killar. INTE för tjejer. Sedan såg jag iförsig ingen som hade neongult eller rosa på sig direkt heller (Du vet de där kläderna som man gör reklam för i träningsbilagorna i modemagasinen.Neongult gör dig snyggast på passet, gärna matchat med orange eller grönt).

Som tjej ska man ha tighta kläder på gymmet, det har jag lärt mig. De ska gå gråsvart färgskala eller eventuellt en mörkröd topp, om man vill vara lite modig.

Det är iallafall mina erfarenheter. Och ändå tänkte jag skaffa mig ett gymkort igen om ett par dagar.

Tebekymmer

2011-01-12T17:31:00.000+01:00

Sådärja, då var jag i Kalmar igen. Elin och jag anlände redan i lördags eftermiddag till småstaden, för att gå i skolan. Jag skulle ta tag i det allra sista, och sen skulle Pierre komma hit och hjälpa mig packa ihop så mycket grejer som möjligt, och sedan skulle vi sätta oss på tåget tillbaka till Göteborg och fortsätta livet där.

Idag åkte Elin till Eskilstuna, så nu sitter jag här själv i deras lägenhet. Det är läskigt. Alldeles bredvid går massor med människor jättenära fönstret och stirrar in. De bor på bottenplan, det är otrevligt. Och det är lyhört också, går grannen in i sin lägenhet får jag panik och tror att han är på väg in hit. Jag har aldrig varit själv här förut(På natten)

Imorgon kväll kommer Pierre. Med lite tur har vi fått klar opponeringen vi ska göra på en annan grupps uppsats då, så att han kan hänga med mig till Rusta och kolla på resväskor (egentligen singular).

Men jag har en fråga.

Jag är inte så bra på det här med te. Elin är jättehaj på allt. Hennes hem är i princip en te-shop, hon har ALLT, verkligen. Massor med olika sorters lösteer och sånt där finte som hette typ kushmi... eller nåt. Hon har hur mycket som helst, men det enda jag dricker är liptons forest fruit i påse.

Men nu sa Elin att jag kunde ta ingefära i te, och eftersom jag börjar bli hes och förkyld så tänkte jag att det kan ju vara en idé - Men så åkte Elin, och då slår det mig att jag vet ju inte hur man gör när man har ingefära i te!

Hur gör man?

Vitlökspressar den ner i teet?
finhackar?
grovhackar?
Låter vattnet och den koka upp tillsammans?
ska skalet bort?

Finns det några särskilda regler eller får alla göra som de vill? Jag tog en sked honung, och skar några bitar skalad ingefära och lade i.

Sedan hällde jag i vattnet.

Jag märkte ingen skillnad.. kände inte ens smaken av ingefära. Betyder det att jag hade för lite ingefära eller att jag gjorde fel? Ska skalet vara med?

Kattbloggen

2011-01-03T22:12:00.000+01:00

Pierre är Allergisk mot de flesta pälsdjur(Eller några husdjur. han har inga problem med många hundar, tydligen) Därför får inte Elin och Emils katter promenera in i det rum vi sover i här i Eskilstuna. Därför ska man hålla dörren stängd. men vem orkar göra det hela tiden? Vet du hur varmt och kvavt och instängt det blir härinne?

Så jag lämnar dörren helst bara igendragen, så att det är lätt att öppna och så hör man lite av världen utanför också.

Men då går lilla Tussekatten Frida omkring i trappan och ser plötsligt något som verkar vara en dörr.

Katter gillar inte stängda dörrar. De är för nyfikna, eller något. Så därför måste de helt enkelt ta sig in om de ser en stängd dörr. Det här gäller även Frida(katten. Inte jag) Hon ser en dörr, och ska ta sig in. Hon har till och med sin egen teknik, hon skjuter in en tass och sedan börjar hon dra tills dörren åker upp tillräckligt mycket.

Hon sitter alltså där och drar i dörren med tassen tills den öppnar sig tillräckligt mycket. Efter tio försök är jag beredd med kameran. Det måste man vara. Hon är snabb.

Ursnabb. Kameran hinner inte ens med, trots att jag var beredd med ljussättning och allt.Fort så att dörren inte hinner gå igen och så att hon hinner kolla allt. Trots att hon gjort detta tusen gånger så att jag får krypa under sängen för att få ut henne.

-"Vadå? Vadå ditt rum? Det här är mitt rum! Varför tittar du sådär på mig för? Jag är ju världens snällaste katt. Det ser du väl?"

Fy vad oförskämt söt hon är. Jag vill också ha en jobbig katt.

Nästa år....

2010-12-31T16:43:00.001+01:00

Idag sitter alla bloggare och skriver krönikor om hur året som gått har varit, och här sitter jag och försöker komma på vad som ens hänt i år. Mitt 2010 var ganska tumultartat, fysisk men framförallt psykiskt påfrestande. Jag har rest land och rike runt varje vecka och blivit silvermedlem på SJ Prio. Om jag tänkte fortsätta nästa år hade jag förmodligen blivit guldmedlem. Det är inte alls långt dit.

Jag har redan glömt Januari, vad hände egentligen? Jag bodde i Kalmar, vi hade ganska nyligen flyttat in på Trollbackevägen, det var satans kallt ute men i vår lägenhet var det alltid tropisk värme trots att vi aldrig slagit på värmen.Jag begravde mig mest i köksdetaljer och kände hur svårt och jobbigt det var att orka cykla in de fyra kilometerna till centralen klockan fem på morgonen för att komma till Hultsfred.

I februari... Ja, jag skaffade en ny telefon och väntade på våren som aldrig kom.Förutom i Mars, för då började snön smälta. I April fyllde jag år. I maj skrev jag en uppsats om Eurovision song contest och i Juni åkte jag snabbare än ögat till göteborg och sommaren.

I juli och augusti jobbade jag, i september krockade jobbet och skolan och satte mig i den sämsta sitsen ever. Allt gick åt skogen och det betalar jag fortfarande för. Oktober var det fortfarande bra att bo inneboende. i november blev det jobbigt och jag började resa runt som en dåre, uppfatta mig inte fel... Det var snällt att jag fick bo där med min syster och hennes pojkvän Emil men det kan nog de också hålla med om att det blev lite jobbigt efter ett tag. Eskilstuna, Göteborg- kalmar, göteborg-Hultsfred-Eskilstuna-Kalmar-Göteborg-Kalmar Eskilstuna....osv. Samtidigt började uppsatsarbetet och tentor och omtentor hopade sig.
I december fick jag dock träffa Christer Björkman, det var stort! Tyckte iallafall jag.

den 18 december skrev jag den sista tentan efter veckor med slit och sedan dess har jag krånglat med nästa års studier.

Men nog om det.
2011 BLIR bättre.
Då får vi vår egen lägenhet igen.
vi flyttar tillbaka till Göteborg.
Jag tänker ta examen. Och fixa allt strul med skolan som jag sabbat för mig i år.
Och så ska jag fika mer, och by extension träna mer.

Nästa år ska allt bli bra. Det har jag bestämt mig för.

Nu har jag bakat igen

2010-12-21T18:14:00.000+01:00

Du som följer mig på Twitter vet väl redan vad jag och Daniel gjort idag. Jag behövde göra julgodis hemma och efter att redan ha gjort minimuffins och knäck var det nu dags för Chocolate Chip Brownies. Alltså, mjuka chocolate chip cookies. Receptet tog jag från Bakerella men översatte det så gott jag kunde till svenska mått.(11,5 ounce chocolate chips blir t.e.x översatt till svenska ungefär 250 gram choklad som man hackar själv)

Här har vi Daniel som twittrar om kakan som vid den här tiden ligger i ugnen.

Färdig! Visst ser det trevligt ut? Det tycker iallafall jag. Och god var den också.

Två sådana här aluminiumformar fick jag offra för att få plats med allihop. Amerikanska recept tenderar ju att bli så mycket! Jag visste att jag borde ha anat att det skulle bli såhär, men samtidigt. Om det blir över så kan jag alltid ta med det till Pierres föräldrar eller så räcker det till annandagen(Fast det är nog tanken) Eller så tar jag helt enkelt hem dem.

Vi har också lyssnat på Sony/BMG i Storbrittaniens jullista. Den är riktigt mysig, så jag tänkte att jag nog skulle skriva upp mig på den så kanske den får spelas på julafton(I bakgrunden)

Minimala minimuffins

2010-12-20T21:50:00.000+01:00

Idag tog jag tag i ett av mammas juluppdrag. Fixa julgodis.
Så jag ställde mig och började baka minimuffins med smak av äpple och kanel. Det var viktigt att de var riktigt små, för tydligen orkar inte folk äta hela muffins när de går där med sin desserttallrik och vill ha en bit av varje grej. En muffins känns lite jobbigt då.
"6 stora eller 12 små" stod det att receptet skulle räcka till. Eller 48 minimuffins!
Så många blev det faktiskt, och de blev så fina att jag måste visa lite bilder på underverken.

På bilden kanske man inte förstår hur små de är.

Så här liten är de alltså. 48 styck så här små blev det. Och alla ligger nu i en låda och inväntar julafton samt annandagen.

Imorgon ska jag för andra gången försöka mig på ett recept av Bakerella. Jag testade det en gång när jag bodde i kalmar. Pierre fick ta med sig dem till jobbet att bjuda på när han skulle sluta jobba där, och de blev tydligen uppskattade där, det var till och med folk som bad om receptet. Så... Jag övertalade mamma om varför de var bättre än något havregrynsgodis hon tyckte att jag borde göra. Så imorgon ska jag inte glömma bort att översätta gradtalet till Celsius. Jag missade visst det förra gången.(Vilken ugn har 350 grader liksom? Jag borde ha fattat)

2010-12-16T11:15:00.000+01:00

Nu undrar du varför jag bloggar. Jo, men det är OK. Du får undra.
Jag har dock inget svar.

Jag försöker banka in avtalsrätt i huvudet så att jag ska kunna skriva tenta på lördag. Men jag tycker att jag förstår det precis lika bra som sist då jag pluggade det här, så varför gick det så illa då?
En annan sjukt irriterande sak är hur lampan i det här grupprummet går på rörelser, och uppenbarligen tycker den inte att jag räknas, så om jag inte ställer mig upp och hoppar var femte minut så blir det mörkt här inne. Och det är ju lite jobbigt, eller hur?

Imorse klev jag upp, och sedan gjorde katten Frida något jobbigt. Emil beskriver det i detalj här.
Han twittrar inte så överdrivet mycket, så har du tur står det fortfarande kvar när du klickar på länken.

Kvar att lyckas med innan jag åker till Eskilstuna
1. Klara av tentan på lördag
2. Visa min goda vilja och hjälpa till med b-uppsatsen
3. Boka RESA så att jag faktiskt kommer iväg på lördag.
4.Gå upp på vinden och leta efter min stämmare, ifall att den inte alls ligger i Göteborg, för då kommer ju inte Pierre hitta den.

Stulen identitet

2010-12-15T21:38:00.002+01:00

Usch... Jag är sjukt stressad.
Och just eftersom det är så sjukt stressigt att jag inte ens klarar av att boka en enkel resa till Eskilstuna på lördag så kommer det också gå åt skogen på tentan samma dag. Jag bara vet det.

Såhär va, jag spenderade just en dag i Göteborg, det var väldigt nödvändigt även om det kostade mig trehundra kronor extra som jag egentligen inte har råd att lägga på en snabb tur-retur-resa till Göteborg. Men jag blev lite gladare. Och jag känner inte längre den där klumpen i halsen när jag promenerar till biblioteket.

Förresten, på tal om ingenting:
Jag kom att tänka på en gång för länge sedan när någon försökte stjäla min internetidentitet, har det hänt dig någon gång? Det var ganska häftigt egentligen, för jag kände mig lite smickrad att någon ville använda sig av en bild av mig som sitt profilfoto. Den här personen ville alltså låtsas se ut som jag.
En dag fick jag bara ett meddelande från en skolkamrat på Gotland som uppmärksammade mig om att det var en människa som skapat ett helgonkonto med min bild.

Egentligen, hur kan man bli annat än smickrad över det där? Ja, kanske om folk faktiskt tror att det är du, då känns det ju lite jobbigt. Men det här löste sig rätt enkelt, jag skickade ett meddelande via helgon och sa att jag kommer anmäla vem det än är och dagen efter var kontot borta. Sedan dess har det aldrig hänt, iallafall inte så vitt som jag vet.

Även om jag gillar mitt hår på bilden längst upp. Den nedersta föreställer Pierre igår, när jag testade mitt nya gamla objektiv(Du vet, som nya gamla Ullevi? Hur slutade det förresten? Vad heter Gamla Ullevi idag?)

Fast sedan är det nog inte så många som vill vara jag just nu...?

Guld värt med bredband på tåg....not really.

2010-12-13T20:41:00.000+01:00

Just det, berättade jag att jag hoppade på ett tåg och for iväg till Göteborg?
Jag gjorde det iallafall på Twitter...

Klockan närmade sig halv fyra och jag fick plötsligt panik. In på sj.se och kolla efter, finns det biljetter? jadå. Ringer Pierre, är det ok att komma dit ikväll? Har du för mycket plugg? Du har ju ändå tenta imorgon...
-"Jo men det är väl klart. Kom hit!"

Så nu sitter jag här på tåget och svär över dålig mottagning på bredbandet samtidigt som jag försiktigt, försiktigt försöker måla en nagel då och då. Så där en nagel, vänta så att lukten lägger sig så ingen märker nåt. En nagel till, oh hjälp det kommer någon gående! Fort ner med nagellacket, man får säkert inte göra sånt på tåg. Men ingen sitter i närheten, så fortsätter jag såhär så tror jag att det är lugnt. Ingen hinner märka något då, så ingen borde fundera som ÅKGSJ på om det är otillåtet att måla naglarna. Närmsta passagerargranne är minst fyra säten framför och vagnen är nästan tom. Det är lugnt.

Jag sitter i sista vagnen, inte min favoritvagn 11(Den första vagnen) av någon anledning. Den här vagnen känns instabil och ranglig och mitt säte tycks inte riktigt sitta fast... Jag får helt enkelt hoppas att vagnen inte hakar sig loss, men om den nu skulle göra det... vad gör jag då?

...Fastnar i någon by som Hestra antagligen.
Och det dumma bredbandet bara fortsätter lägga av vid olämpliga tillfällen...

Lunchdejt med matlådan och datorn

2010-12-13T13:11:00.000+01:00

Nu sitter jag hemma hos Elin och Emil i deras kök och väntar på min matlåda som är på värmning i micron. Bredvid mig sitter katten Frida och äter torrfoder men kollar ibland lite demonstrativt upp som om hon vill fråga vad jag gör i köket om jag inte tänker fixa mat till henne.

Jag är nu inne på slutspurten av den här terminen, och det känns precis likadant som när jag i fredags åkte hit från Eskilstuna: Jag vill helst bara krypa ner under täcket och strunta i allt annat. Men precis som jag sa på twitter, det blir så mycket frågor då.

Min teori om varför det känns så hårt och svårt nu i slutet handlar om att det var ett tag sedan jag var i Göteborg, och det börjar kännas lite jobbigt att bara ha ett förhållande per telefon. Jag och Pierre har heller aldrig varit särskilt duktiga på att prata i telefon med varann (Fast egentligen är det bara han som är hopplös att prata med i telefon i längre än fem minuter.)

I vanliga fall när det känns såhär brukade jag plocka fram gitarren och öva skalor eller spela någon winnerbäcklåt i hopp om att känna mig nöjd med vad jag gjort igen. Men gitarren är så fruktansvärt långt bort den också.

Ibland blir det mycket klagande, jag vet. Och sedan har jag hört nånstans att folk inte vill läsa om sånt.

-"Om du varje dag bara klagar på hur livet suger så kommer folk tröttna på att läsa om ditt tråkiga liv"

Men samtidigt:

-"Du måste skriva varje dag, helst flera gånger per dag, annars tröttnar folk på att läsa om dig"

Något sånt. Men om man faktiskt tycker att allt är sjukt jättejobbigt och om man skulle önska att allt blev typ "totally awesome" igen, vad gör man då? Det räcker ju inte att bara klappa en katt längre för att bli glad.

Och sen alltså: Herregud! Varför kan du komma och gå som du vill och ändå känna dig delaktig när du är någon helt annanstans och bara ibland kommer och säger "Gör så! Säg det här." Jag blir galen.

När jag var på lappfejd...

2010-11-18T22:14:00.000+01:00

....Var det också ganska mycket liv på tåget. Dock så behövde polisen aldrig komma.
Egentligen var vi kanske ganska tama i jämförelse. Jag minns att jag på tåget upp satt och pluggade franska på en plats som bokats eftersom man inte fått plats alla i kupén(enligt SJ:s regler iallafall) och jag behövde plugga eftersom jag skulle skriva tenta ett par dagar senare.

Tanterna på platserna mitt emot satt och diskuterade de där studenterna i sina overaller som ibland sprang förbi och "luktade illa och lät". Själv satt jag och hoppades att de inte såg mina hängslebyxor som jag stuvat in under sätet.

På vägen hem så lade jag mig i överslafen och försökte sova. Jag var så trött.

De som varit med ett tag brukar förstå det där med att man faktiskt representerar skolan om man har föreningskläder med logotypen på. Tyvärr så kanske inte alla faktiskt inser att det de gör reflekterar tillbaka på sin älskade kår som de faktiskt själva är aktiva i. Det är sådana här saker som gör det svårare för föreningar att jobba med vad de vill.
Overallerna borde mer ses som en uniform. Den gör att man sticker ut. Och så länge som chalmers studentkårs logga står där måste man tänka på att man inte längre bara representerar sig själv.

Stilettklackar och inga kvadrat.

2010-11-17T16:34:00.000+01:00

Bland det bästa med att vara hemma i Eskilstuna är kaffet som finns här. Vad skulle jag inte själv ge för en mjölkskummare? Fast helst ska den sitta ihop med en nespressomaskin färg cremevit och vara sådär snyggt räfflad som den här.

Fast det kanske inte vore så smart. Att skaffa en nespressomaskin menar jag. Jag skulle bara prioritera bort att köpa kapslar och sedan skulle den stå där och samla damm. Mjölkskummaren skulle jag dock använda jämt. till kaffet, till varm choklad... Möjligen inte till te.

Du märkte kanske en liten förändring idag när du tittade in på den här bloggen. Det är då för att jag faktiskt lagt in en ny bild. Jag hade egentligen tänkt vänta med det tills att jag faktiskt kom på ett nytt namn, eller åtminstone fick en bra bild...

Men du vet hur det är.

En snabb flykt...

2010-10-28T14:21:00.000+02:00

Jaja, jag borde inte.
- Ja, jag ska återgå till tentan nu.
- På en gång. Jag ska inte skriva något i rutan. Jag lovar.

Men en flykt per dag är OK. Se den här videon. Det var mitt roliga idag.

Det jag mest undrar över, i nästa film - är hur han kan gå utanför gränserna. Undrar inte du också?

Bombmannen i Kalmar

2010-10-21T15:32:00.000+02:00

Aftonbladet uppdaterar nu om en bombman i centrala kalmar som man varit tvungna att spärra av ett stort område i Kalmar för.
Det var faktiskt ganska stort, märkte jag när jag cyklade hemåt. Första avspärrningen var vid korsningen Norra Vägen/ Erik Dahlbergs väg och sträckte sig över norra vägen hela vägen till Esplanaden.
Jag, som dagen till ära hade tagit med mig en kamera var helt lyrisk. Fy vad kul att det äntligen händer något i den här stan(Sedan kan man diskutera om det var en så bra händelse) Så jag cyklade runt där och försökte komma nära. Tyvärr(Eller kanske lyckligtvis) hade polisen spärrat av bra.Varenda korsande väg till Smålandsgatan som var den enda vägen man kunde åka på var avspärrad.

Jag gav alltså upp.

Korsningen till Erik Dahlbergs gata

Nu verkade det också som om "bombdramat" är över och att allt gick lugnt till. Inget drama alltså.
Men tänk att det kan vara lika spännande att bo i Kalmar som i Göteborg ibland.

Jag och Göteborg

2010-10-18T22:39:00.000+02:00

Vet du, jag sitter här i Göteborg, efter att ha dragit ut ett par dagar på vistelsen med undanflykten att det är problem på sträckan mellan Göteborg och Kalmar.
Och jag längtar bara tills när vi får vår egen lägenhet igen.
När jag kan plocka fram alla mina skor, så att jag slipper undra över i vilken låda i vilken stad de ligger.
När jag kan hitta mina skinnhandskar. Jag har faktiskt två par, men har ingen aning om vart de hamnat. I Daniels förråd står massor med lådor, och hos Elin och Emil står det tre. Jag har inte hittat dem.

Det ska bli så skönt att använda sina rosa köksprylar igen, ta fram den där margretheskålen och baka ett gäng bröd. Och hitta alla miljarder böcker som man tänkte att man skulle sälja någon gång. tyvärr är det så att när folk frågar om dem har jag ingen aning om vart de ligger.
Jag ser verkligen fram emot en egen lägenhet igen.

Idag var jag på MVC i Bergsjön. Det ösregnade och mina röda skor läckte in. Samtidigt är jag sjuk. fortfarande. Det går helt enkelt aldrig över. Jag räknar tillbaka på en månad nu. Det måste ju bero på något! Läkaren i kortedala sa till mig att hälsan kommer först, men egentligen, hur ska jag göra då?
Ska jag sätta allt "on hold" och lägga mig i sängen och läsa tidningar tills det blir bra igen?

Världen fungerar inte så. Inte efter en månad.

Här är en bild jag tog på Daniel i helgen. Han var inte helt nöjd, men det berodde mest på hans hår som inte stod riktigt åt det håll han ville.

Göteborg lämpar sig nästan bäst att fotograferas på hösten.

För dig som inte visste. Hållplatsen ligger inte direkt runt hörnet. Det är en lååååång backe på vägen.

Äntligen!!

2010-10-15T23:23:00.001+02:00

Jag har nu äntligen kommit mig för att skicka in ansökningarna till studera.nu för högskolestudier i vår. Det är så svårt!

Speciellt när man som jag måste safea och komplettera och allt vad det heter bara för att jag inte hör hemma i Göteborg( I varje fall på pappret). Jag är lite nervös, mest eftersom jag rent tekniskt INTE riktigt gjort ett klart val om exakt vilken inriktning jag vill läsa. Efter nästan en hel termin med b-kursen i Redovisning känner jag att jag faktiskt gillar det bättre än vad jag gillade b-kursen i Marknadsföring. Redovisning som låter så tråkigt. Men det är roligt.
Tyvärr låter c-kursen i Kalmar dödens tråkig. Göteborgs låter rolig. Det måste ju låta intressant om man ska läsa det, eller hur?

Vad är egentligen bäst för framtiden, om man nu är intresserad av båda? Redovisning eller marknadsföring? (Eller dubbel examina, kanske. Jag är ju redan på väg.)

Idag har jag skrivit presentationer och gjort små presentationssidor för rookiebanden som presenterats för Rookiefestivaln 2010 idag. Tyvärr var jag helt ute och cyklade vad gällde tidsplanering. Jag som är så van bildhanterare och med mina färdiga mallar som jag så lägligt gjort dagen innan borde jag väl ändå lyckas klara allt rätt fort? Ja... men inte hade jag räknat med allt detektivarbete som kom till. Har du lust får du gärna gå in på skapelsen. www.rookiefestivalen .se är adressen. Sedan går man till fliken för artister.

Stress?

2010-10-13T20:21:00.002+02:00

Freja som sover, originally uploaded by Friedha på Flickr.

Det finns ingenting jag känner till, som är lika avstressande som att klappa en katt som spinner. Och Stress är något mitt liv är överfullt av just nu. Det här är en bild på Freja, som faktiskt är den katt jag fotograferar mest, hon är mest tacksam på bild av någon anledning.

Jag räcker inte till längre, så kan vi sammanfatta det hela.
Det finns så mycket jag borde, vill och måste göra, men i princip ingenting har blivit gjort såsom det borde ha blivit de senaste veckorna. Alldeles plötsligt var det oktober, september bara försvann, och det var ju då jag skulle ha löst allt det där som jag intalade mig.

Okej, så jag har inte löst allt än. Men jag ska.
Jag ska skriva det där arbetet och jag ska skriva det där andra arbetet, och så ska jag skriva omtenta(det är så det går när man inte skriver den första tentan) och dessförinnan ska jag skriva riktig tenta. Sen ska jag kanske lyckas gå på festival, men det ser mörkt ut.
Under tiden ska jag uppdatera en hemsida, visste du att jag faktiskt gör sånt nuförtiden? du får väl kolla in Rookiefestivalen.se och se efter. Bli medlem också, så får jag som administratör mer att göra.

Samtidigt tänkte jag försöka söka kurser till nästa år, och skriva ansökan om studieuppehåll. Men först SKA jag göra klart det där arbetet i Organisation. Det måste upp först nu.

I was just about to tell you...

2010-10-05T11:28:00.002+02:00

I helgen, mitt under sjukdom och jobb, så köpte jag mitt dyraste inköp någonsin.(Faktiskt. Jag köper inte särskilt dyra saker. Jag går inte omkring med dolce gabbana-väskor och prada-skor) En Canon 550D.

"Hade inte du redan en systemkamera?" Tänker någon. Nej, jag hade ett mellanting, en så kallad Långzoomare canon powershoot s3is(Det har kommit typ tvåtusen uppdateringar på den nu, btw). Jag kunde faktiskt lura folk att det var en systemkamera ibland. Så länge jag inte lade den bredvid en sådan. Då var det kört.
Lyckligtvis är det fullt av motiv hemma hos Elin och Emil. Eller, det finns främst två. Två katter.

Det här är Freja. Hon är lite tjock(Väger nästan ett helt kilo mer än sin syster Frida) men det syns inte på bilden.

Då har vi förstadiet till "Ugglelooken". Och där är lådan till min kamera. Ifall du inte trodde på att jag faktiskt köpt den. Den här bilden tog för övrigt Elin innan hon listat ut hur man ställde in vitbalansen.

Och här har vi en björn. Eller en hamster. Av någon anledning blir hennes ansikte dubbelt så brett ibland. Jag vet inte varför.

Och här är jag. På Kosta boda outlet i Kosta(Någonstans i närheten av växjö). Äntligen en bild på mig och min kamera.

Helt tom i huvudet

2010-09-23T21:29:00.000+02:00

Åkandes på Kust-till-kusttåget brukar jag alltid fundera på en mängd saker, men idag är huvudet förvånansvärt tomt. Tåget närmar sig Göteborg, du vet ju att du i princip alltid ser i vilken stad jag befinner mig just nu genom att kolla på kartan här till vänster.

Jag vet, jag tar varje chans jag får att prisa dess existens.
Det händer så otroligt mycket just nu. Jag far bokstavligen som en vante tvärs över sverige och mina tre någorlunda fasta punkter som alla kräver något av mig.

I Göteborg bor Pierre hos Daniel och där har jag mina jobb.
I Kalmar bor syster Elin och Emil och där ligger min ena skola, den jag för det mesta föredrar.
I Hultsfred ligger min andra skola och där ska jag sköta mitt jobb inför Rookiefestivalen 2010 som äger rum om en månad. Hade det varit PU hade jag varit all over det där. Nu är det bara alldeles för mycket som kräver uppmärksamhet.
Överhuvudtaget har jag faktiskt försummat Hultsfred alldeles för mycket. För en stund sedan såg jag att det tydligen var en tenta om två veckor i kursen jag faktiskt inte ens dykt upp på en enda föreläsning av(Om man inte räknar introduktionen, men det vore ju dumt, med tanke på hur trött jag var den där dagen).

Fast jag hade hittat en kurs jag verkligen ville läsa. Tyvärr får man inte bli antagen till mer än 45hp per termin vilket sabbar för att läsa den. Läraren verkar inte direkt samarbetsvillig att skriva in mig på kursen ändå heller. Han vet väl inte hur man gör förstås. Det brukar faktiskt vara så.

Och nu har jag ett långt schema att se fram emot...
Fredag 24/9: Jobb(Om jag bara blir av med den här hemska hostan)
Lördag25/9: Jobb
Söndag26/9:Förmodligen resa till Kalmar på kvällen
måndag27/9: resa till hultsfred tidigt på morgonen. Möte med rookiegänget, föreläsning som ska berätta exakt hur efter jag är, sedan hoppa på det sista tåget till Kalmar och sova.
Tisdag28/9: Jobba med grupparbete i redovisningskursen
Onsdag29/9: -förhoppningvis hjälpa Elin med katterna som ska till veterinären, Sedan grupparbete och föreläsning i Redovisning(kanske, det står reservtid...)
Torsdag30/9: Grupparbete och föreläsning i redovisning. Sedan verkar det som en resa till Göteborg(biljetten är ju redan bokad...tyvärr)

Men jag planerar ett inköp också. Ett som jag verkligen ser fram emot.

problem

2010-09-16T00:45:00.001+02:00

Allt känns väldigt väldigt svårt just nu.

Jag kan bara hoppas att jag löser det. Jag vet dock inte riktigt hur.

Hon må se ut som en ängel....

2010-09-08T22:50:00.004+02:00

...Men fy vad jobbigt det är att sova i samma rum som henne. Inatt höll katterna mig vaken genom att leka "Fridas säng är ett hinder i vår hinderbana! Upp och ner flest gånger så vinner man. Och det gör inget om man dunsar lite extra.She won't mind."

Tilläggas ska att min säng är en luftmadrass.

Och idag ligger hon i fönstret och slöar. Så att hon ska orka en natt till. Jag blir lite trött bara av att tänka på det. Imorgon hänger jag på Elin till ett katthem och sen är det dags att plugga/klaga på hemsidor.

Tillgänglig eller inte... det är frågan

2010-09-07T17:36:00.005+02:00

Under de hittills två timmar och 25 minuterna som jag spenderat på det här tåget mot kalmar har jag funderat på det här med tillgänglighet och sociala mediers uppdatering av våra liv.

Vi blir alltmer tillgängliga idag, vi berättar utan att ens trycka på en knapp till omvärlden vad vi lyssnar på just nu via lastfm, vi berättar allt vi tänker på via facebook och twitter och berättar till och med var vi befinner oss just nu via foursquare, twitter, facebook(facebook places) eller som jag, via google latitude.

Den där kartan till vänster om texten uppdaterar nämligen i realtid vilken stad jag befinner mig i just nu. om man känner mig lite bättre kan man till och med hela tiden få veta vilken gatuadress jag befinner mig på.

Är det inte häftigt?

Dock är det inte så konstigt att man samtidigt oroar sig för om man genom det här uppmuntrar stalking och att det gör det lättare för våldsamma personer att planera något brott mot dig. Kanske det.

Folk förstår inte alltid varför jag och Pierre direkt delar vår position till varandra.

- "Tänk om han plötsligt är på något ställe där du inte vill att han ska vara?"

- "Men då stänger han väl av latitude?" säger jag.

- "Men tänker inte du då 'varför stänger han av? döljer han något?'?"

Nej. faktiskt inte.

Precis som han inte kräver att jag ska vara uppkopplad hela tiden.

Fast det är jag ju. För jag gillar tanken på att om jag skulle tappa bort min mobil kan jag hitta den igen. Eller... om jag råkar ut för en olycka så kan folk hitta mig.

Förresten undrar jag snarare hur folk INTE kan veta var jag är och varför när jag delar med mig av mitt liv så mycket som jag gör.

Fast jag vet ju, att folk dels inte alltid vet hur man gör och dels inte riktigt bryr sig så mycket. Det är väl bara jag. Nu är jag i Värnamo förresten. Det borde du kunna se på kartan bredvid. Om telefonen inte dött än. om en och en halv timme borde jag vara framme i Kalmar.

Men om du skulle bry dig så kan du läsa om en chokladkaka jag testade för en stund sedan på Twitter. Skoj?

mobila bekymmer

2010-09-06T12:03:00.002+02:00

För ett tag sedan gick min mobil sönder. Det var "touchen" som man tydligen säger på teknikspråk som slutat fungera. Den blev dock lagad på knappt två veckor. Så nu har jag den igen. Men trist nog har andra saker istället hänt.

Du vet väl hur det är när alla ens kontakter plötsligt bara försvinner? allt från din mammas mobil till numret till den där killen du träffade för åratal sedan och som du tänker att du kanske skulle vilja ringa någon gång igen även om det var minst 2000 år sedan sist? (Inte för att jag har ett sådant nummer.) plötsligt försvinner allt. Hur känns det?

Det hände förresten inte mig. Mitt problem är en aning annorlunda. alla mina kontakter har nämligen blandat om sig själva. Plötsligt fick jag ett sms från ett företag jag sökte jobb på för ett par år sedan som frågade om jag hade vägarna förbi uppsala och kanske ville ses någon dag.

Och innan det fick jag ett meddelande från en gammal barndomsvän(Som jag faktiskt verkligen hade blivit glad av att höra ifrån) som berättade att jag hade två nya meddelanden i mobilsvar. Det var ungefär då jag förstod att något inte stod rätt till.

Idag ringde dessutom en klasskamrat som jag trodde var en annan klasskamrat. Men det gjorde väl kanske inte så mycket skada, förhoppningsvis.

Detta har hänt sedan min telefon kom tillbaka från elgigantens serviceverkstad. Frågan är bara om "byte av touch" kan resultera i blandade kontakter?

stackars fötter

2010-08-26T13:21:00.002+02:00

Det här är mina fötter. De har fått genomlida mycket den här sommaren. Så mycket att de nu alltid får gå omplåstrade. Vi kan börja från början.

Mina jobbskor började bli lite slitna så jag tänkte köpa ett par nya. Det gjorde jag också.

Tyvärr var dessa skor lite smala, så en dag gjorde det så ont på jobbet att jag fick byta till mina gröna ballerinaskor(Opassande på en restaurang). Väl hemma upptäckte jag att ena lilltån var blå. Dagen efter visade det sig att även den andra lilltån blivit blå. Därför började jag måla naglarna i starka färger så att jag inte skulle sitta och peta på de där naglarna dagarna i ända. Det hjälpte.

Den här rosa färgen gillar jag dock inte, det är därför den börjat flagna. jag gillar inte att bättra på en ful färg liksom.

Sedan började blåsorna. först mellan lilltån och den bredvid. där sitter en filtring nu. Sedan en på lilltån. Den är inplåstrad. Sedan nästa lilltå. Också omplåstrad. Sen är jag förutseende för tån bredvid stortån. De är båda omplåstrade. ifall att liksom.

Jag som har så bra skor! (Men efter denna sommar åker de rakt i sophinken, för säkerhets skull) Fy vad jobbigt det här är.

Jag saknar min Nokia

2010-08-22T17:59:00.002+02:00

I Fredags hände något hemskt. Det var nästan lika hemskt som dagen då min dell klappade ihop och jag började gråta hemma på studiegången. Men den här gången började jag inte gråta. Jag blev bara arg.

Vet du vad som hände?

Min älskade nokia 5800 xpressmusic bestämde sig för att delvis sluta fungera. Och precis som med min gamla Dell så var det skärmen som dog. Helt plötsligt, nästan helt utan förvarning slutade pekskärmen reagera normalt. Det enda som gick att öppna var plötsligt gravity. Dock trodde telefonen att jag ville starta ett foursquarekonto och försökte själv skriva in en e-mailadress som enbart bestod av bokstäver från siffran 7 (du vet: P, Q, R, och S). Att skriva ett @ var för länge sedan utom förhoppning ändå.

Så började det. Allt eftersom gick skärmen mot att inte funka alls. En hel dag gick jag då på jobbet med telefonen liggande inne vid stämpelklockan då det inte direkt gick att ställa den på "ljudlös".

Nog om alla problem med den nu.

Den är iallafall inlämnad på elgiganten nu, den kommer vara borta i två-tre veckor(!!) och när den är tillbaka kommer de intressant nog att skicka ett sms till mig(Hallå? tänk om jag inte haft någon annan telefon?) så att jag får hämta ut den. Tills dess lånar jag Daniels 5630 som inte har gps. Det är mitt största problem, jag vill ju kunna uppdatera min position på latitude.

Jag funderade några timmar på om det nu var dags att skaffa en ny telefon även om jag bara haft min nokia i fyra månader. Jag har ju faktiskt varit lite småavundsjuk på alla med androidtelefoner jag träffat på sistone. Men samtidigt, efter att ha tittat runt på mobiler en kvart på internet inser jag. Det finns INGEN telefon som är bättre än min nokia. Faktiskt. Ingen.

Så det kan inte bli en ny telefon.

En dag har gått och jag saknar min Nokia.

Re-cap

2010-08-05T15:36:00.004+02:00

Idag är första dagen på strax över två veckor som jag vaknat upp utan några måsten eller tider att passa. Det känns skönt att ta det lite lugnt, så det har jag firat med att börja se andra säsongen av chuck, sova till 10 och storstäda köket. Dessutom har jag gjort ett försök med en sådan där jättegod islatte. Alltså en med krossad is och skummad mjölk. Det gick inget vidare, jag tror att jag ska ta mer is nästa gång. Eller mindre mjölk. Kanske mer kaffe, för den blev lite ljus.

Men framförallt blev den inte sådär tjock och isig som jag vill ha den. Du vet, som i en sådan där Frappe man kan köpa på Waynes? Fast utan glass.

Fast allt det där är bra problem, det jobbiga kommer när jag börjar inse hur bråttom det är att sätta igång med den där uppsatsen jag lovat lämna in till uppsamlingstiderna i slutet av augusti. Böckerna ligger där under Daniels gigantiska TV (Den är faktiskt bara 32 tum, men den är nog lika tjock som den är bred.) och stirrar på mig.

Jag ska ta tag i dem så fort ryckandet i mitt ögonlock har slutat(Det började i förrgår, Pierre säger att det kan vara stress, men borde det inte sluta snart?)

Nu tänkte jag åka ifrån min misslyckade islatte och möta Pierre på stan, han har nämligen upptäckt att han inte har någon vit skjorta. Aj då.

Två stopp vid gamlestadstorget

2010-07-13T16:58:00.009+02:00

Ja, idag regnade det. Ibland sken solen, men mest regnade det hela tiden. Samtidigt hör jag om 31, 32 och 34 grader varmt på andra sidan Sverige. Bara tre eller fyra timmar bort finns solen och värmen.
Men istället för att hoppa på det där tåget, tog jag spårvagnen in till stan för att gå till biblioteket och se om de hade någon bok jag kunde läsa.
På vägen dit stannade jag vid Gamlestadstorget dels för att vinka av Pierre som skulle till jobbet, men främst för att titta lite på de söta små kaninungarna som bor där.
Har du sett dem? De finns allt som oftast att se vid buskarna där på sidan med vagnar som går mot bergsjön.
Första stoppet på väg till biblioteket var det inte mycket kaniner framme, så jag stannade på hemvägen också.Den minsta kaninungen var svår att fotografera, den höll sig mest nära sin mamma. Är den inte söt?Det var några spårvagnar jag lät åka förbi. Elvan går annars hela vägen ut till Galileis. Det här är en sådan mellanny vagn för övrigt. Daniel delar in vagnarna i tre kategorier, de urgamla, de rätt gamla och de nya. Det här är en rätt gammal vagn. Den har en mittenvagn med lågt golv. Det har inte de gamla. De nya är bara låggolv.När en galen cyklist for förbi blev kaninerna rädda. Då fick jag gå och titta lite på gamlestadsbron istället tills de ville komma fram igen.En lite suddig bild, men GAH vad söt. Jag saknar kaninerna Elin och jag hade förr ibland. Gamina såg ut ungefär såhär. Lite gråare bara.

Jag gillar iallafall värmen, så länge jag inte är på en spårvagn

2010-07-12T18:10:00.002+02:00

Ute är det varmt, men i Daniels lägenhet ligger temperaturen statiskt på 22 grader, vilket känns som rena istiden i jämförelse med de över 30 grader som kan mätas upp utanför.(I Kalmar var det tydligen runt 35...)

Och med anledning av det här vädret så kom jag och Daniel överens om att det nog kunde vara värt att testa att ställa ut kaffeplantorna i det fina vädret. De ska ju tydligen gilla värme, så då borde de kanske trivas i vädret. Man måste ju testa sig fram.

Salladen trivs i varje fall inte i solen. Den blir sådär gummiaktig och sladdrig, inte trevligt alls. Den lådan med mest sallad fick därför flyttas ner till balkonggolvet istället.

annars då?

Jag verkar ha några lediga dagar här nu, vilket känns rätt OK även om jag börjar bli irriterad på att aldrig få ett schema i tid.

Och så måste jag hitta en badplats i Göteborg, med trevligt vatten och utan klippor. Sand ska det vara. Är Härlanda tjärn verkligen enda alternativet?

vem ser på fotbollsvm?

2010-07-11T22:20:00.003+02:00

Så här sitter jag nu, bland några av de som är minst intresserade av fotboll jag vet, och ser på... Finalen i FotbollsVM.

Varför?
"Men finalen måste man ju se". Så försvarar de sin nyfunna fashination för sporten.
Jag då? Jag tröttnade direkt. Nu är vi i någon av de sista förlängningarna och än så länge har ingen gjort mål. Jag har kanske lärt mig vad offsideregeln är dock. Det var något om att man inte får passa till en spelare bakom backlinjen. Typ. För då är det offside. Och det får det inte vara.

Jag skriver för övrigt detta inlägg från spånkens HTC Hero. Det tar lång tid.

Och nu är det 15 minuter kvar till straffar, sa kommentatorn.
"Det blir nog straffar" säger min väldigt oproffessionella prognos baserad på de tidigare 110 minuterna av matchen.

Rörigt

2010-07-05T23:59:00.005+02:00

Suck... Vi måste verkligen sortera tvätt och sånt nu. Det är bara så svårt när man jobbar varje dag.

Jag måste verkligen styra upp det här nu. Men imorgon blir det skönt med lite ledighet.

Då ska jag städa, ta hand om blommorna och gå ut i solen lite. Kanske springa en vända.

Hoppas på fint väder... runt 20 säger smhi. Och sol efter lunch.

Ljuset är fint, eller hur? Jag köpte det på Tuna park i Eskilstuna.

Kolla, det växer!

2010-07-02T23:45:00.003+02:00

Min lilla salladsodling har växt till sig under veckan jag varit borta. Nu kan det väl inte dröja länge innan jag kan äta av salladen också?

Morötterna har också börjat titta fram, men om det klarar av att bli några morötter i min balkonglåda är tveksamt, i alla fall jag är skeptisk.

Myntan har också börjat växa så smått, och Pierre varnar mig för att de kan bli uppemot en meter höga... inte direkt var jag planerat för, men så går det när man inte läser instruktionerna. Vi får se hur det går.

Det blir en spännande fortsättning på Fridas balkongodling. En annan dag.

Nu tänkte jag sova. tvättid och jobb imorgon.

Publicerad i Chic

2010-07-02T00:43:00.004+02:00

Jaha, så jag skriver artiklar till tidningen Chic? Inte direkt. Men vore det inte kul. Jag är iallafall publicerad för en liten fin mening som uttrycker min åsikt om köksrutigt på kläder. Egentligen är det såhär: Jag vet inte vad jag tycker om köksrutigt. Jag kan mycket väl köpa något. Men ändå är min åsikt "Nej!".

Jag var inte säker, men jag gillade liksom inte en del av de ljusa kläderna. Det var bara så.

Det mest intressanta förutom det faktum att jag faktiskt finns med på sidan 32 i Chic är ju att jag och Saga under mig inte verkar ha samma uppfattning om hur man anger sysselsättning när man pluggar.

Jag anser ju att jag är student eftersom jag har ett STUDENTkort, och åker som STUDENT på tåg. Hon verkar dock tro att det heter studerande. Men det kanske bara är för att hon är femton?

Den som kan förklara får gärna göra det.

En vecka på resande fot

2010-07-01T14:21:00.007+02:00

Nu har en vecka som var tänkt som en liten semester tagit slut. Sedan hur mycket semester det egentligen blir kan diskuteras. Jag berättade om landet och midsommar hos Staffan i Gillberga förra veckan. Efter det träffade vi snabbt mina föräldrar i stan en kväll innan vi åkte ner till Kalmar för att under två dagar städa ur vår lägenhet.

Sedan är vi av med den för alltid.

I Kalmar träffade vi också Elin och Emils söta små katter Frida och Freja. De var lite skraja, förståss, men så jättesöta att man bara ville lyfta upp dem och krama dem. Det kunde man dock inte.
Katterna är fortfarande lite rädda, vilket är förståeligt. De kommer från Katthemmet Kompis utanför Nybro efter att ha räddats från kylan i vintras.

Det är lite småmörkt i syrrans lägenhet, dock. Iallafall enligt min kamera, vilket gjort att det inte varit så lätt att ta kort. Tyvärr, för de var verkligen jättesöta.

Den översta bilden föreställer Freja som leker med en pinne. Hon var lite försiktigare och tyckte inte om att bli överraskad. Blev hon det fräste hon lite tyst åt en. Sekunden senare kom hon ändå över den första skräcken och lät en klappa och klia henne under hakan.

Den andra bilden är Frida som ligger i Elin och Emils säng, hon ville helst inte bli störd över huvudtaget, försökte man klappa henne satte hon sig upp och tittade surt på en tills man slutade, då lade hon sig ner och sträckte ut sig över hela sängen igen. En aning självupptagen katt, kanske...

Elin skriver för övrigt rätt ofta om sina katter, så vill du höra mer om katterna, läs hennes blogg.

Flytten gick förvånansvärt snabbt och bra. Jag och Pierre har ju bantat ner våra tillhörigheter rätt mycket den senaste tiden och lyckades därför få plats med allt i en ganska liten skåpbil, även om det var på håret. Pierres snälla bror Andreas satte sig klockan fem på morgonen och åkte ner till Kalmar för att hjälpa oss med flytten.

Det var lite roligt, för med både Pierre och Andreas iklädda Elgigantenkläder och med en elgigantenbil såg det verkligen ut som om jag anlitat Elgiganten som flytthjälp.

Och så hann vi med ett snabbt besök på Ben and Jerry's som just öppnat café/glassbar i Kalmar av alla ställen. Det behövs verkligen, i Kalmar vet ju än så länge inte ett enda café hur man gör en cappucino. ett så här känt varumärke lär väl klara det?

Jag lovar att jag ska testa det i höst, än så länge fick det räcka med att smaka glassen i värmen.

Och med det säger jag hejdå till Trollbackevägen 14, jag kommer sakna den fina lägenheten som efter månader av tjat äntligen fick en köksdörr. Precis lagom till flytten.

Hur det ser ut i höst är fortfarande ganska öppet, just nu känner jag mig mest hemlös här i Daniels lägenhet som just nu ser lite annorlunda ut än innan. Jag återkommer med bilder när jag vågar visa det för Daniel.

Landet - hur känner du?

2010-06-26T12:35:00.008+02:00

Då har det varit midsommar, och vi har alla firat att nu blir det bara värre och värre (Dvs mörkare och mörkare). Nu har vi alltså varit med om den fina perioden när det bara blir ljusare och varmare och bättre hela tiden, och nu är det kört för i år. Det blir bara mörkare och tristare från och med nu.

Varför firar vi det här?

Varför firar vi att det blir mörkare?

Iallafall, den diskussionen åsido, jag har i varje fall firat den. I torsdags kom jag och Pierre till Eskilstuna, åt hämtmat från Spicy hot och drack nespresso(jag drack nespresso, Pierre drack skummad varm choklad.)

Sedan åkte vi ut till landet, och där är vi kvar nu. Det är så intressant med landet, Pierre blir lugn och avslappnad när han kommer ut hit, jag känner mig rastlös.

Jag tänker på hur lång tid det tar att åka vart man än ska. Hur mycket planering det krävs bara för att åka och köpa ett paket mjölk. Eller som nu, när min kameras batterier har dött och jag bara behöver ett litet fyrpack dubbel-A. Men här kan man ju inte bara promenera ner till Willys eller Ica när som helst. närmaste affär är typ två mil bort.

Och en sak till... Alla dessa miljarders miljoner flugor och mygg som oavbrutet surrar och låter runt omkring mig. flyger förbi med jordens hastighet och låter mig få känna på den där fantastiska dopplereffekten som Pierre pratat så mycket om... Det här bidrar också till att jag blir nervös. grymt jobbigt är det.

Hur känner du?

Blir du stressad eller avslappnad på landet?

Skulle du kunna bo mitt ute i ingenstans eller är du en som bara trivs i stan?

När jag är i Kalmar är det likadant, jag finner ingen ro.

Det växer!

2010-06-22T07:47:00.003+02:00

Nu på morgonen när jag tittade ut på min lilla odling såg jag något.

DET VÄXER!

Det växer faktiskt. Små salladsblad växer långsamt upp ur den första lådan. Tänk så roligt. Nu kanske det finns hopp för min myntaodling också.

Och nu åker jag till lilla bommen för att ta mig ut till jobbet.

Test av gröna fingrar

2010-06-16T13:24:00.008+02:00

Idag har dagen äntligen kommit då jag kan börja testa mina "gröna" fingrar. Idag har jag nämligen börjat odla på Daniels balkong(lite sent, jag vet, men nu blev det såhär). Igår var Pierre snäll och köpte balkonglådor från Bolagret samt blomjord... även om jag vill minnas att jag bad om planteringsjord, men jord som jord, eller hur?

Men vad är det egentligen för skillnad på "planteringsjord" och "blomjord"? Kan man bara plantera blommor i blomjord? Växer grönsaker bättre i planteringsjord? Någon får förklara det där för mig. Hur som helst har jag använt blomjord nu eftersom det var det Pierre hade köpt.

Svart och fin är den iallafall.

Och så är det dags för plantering. Vad ska jag odla? Salladslöken ska tydligen planteras senast i maj, så den är väl ingen mening att försöka med. Då blir jag väl bara besviken. Det blir plocksallad och morötter, för det har jag hört ska vara enkelt och ge snabb utdelning. Dessutom ska sallad funka bra i balkonglådor.

Så här står det på baksidan av påsarna, men vad betyder det? Jag förstår inte. Först ska jag peta ner fröna ca. en centimeter i jorden. Så långt OK. Men sedan då? kryper plantorna ner 30 centimeter eller är det så att de behöver 30 centimeters djup? För i såna fall har jag misslyckats. de där lådorna kan inte vara djupare än 20. och ska man lägga de på 5 centimerers mellanrum?

Ok, så kanske det är.

Sedan ska de ha mycket sol... jaja, de får vad de får. Jag rår inte över vädret. Och så kan jag skörda någon gång mellan juli och oktober. hmm.. frågan är om jag är här då. Annars får jag flytta dem.

Okej, nu har jag planterat. Det ser ju fint ut. Hoppas jag gjort rätt nu bara. Jaja, vi märker hur det går.

Fortsättning på Fridas odlingsexperiment följer.

Andra blommor om: Odling, grönsaker, plocksallad, morötter, odla själv, plantering

Mitt eget Göteborg

2010-06-15T13:49:00.005+02:00

Jag tänkte visst sätta mig ner en stund och skriva ner några rader om vad som händer.

Det har varit en stressig vår, verkligen, jag orkar fortfarande knappt ta tag i något alls, samtidigt som det känns konstigt och fel att sitta i Daniels soffa och titta på TV utan att få dåligt samvete. Men, just nu känns det faktiskt helt ok för mig, även om jag skulle behöva några dagar helt lediga och få lite lugn och ro.

Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg, Det här är helt klart mitt hem, det är här jag ska bo. (Okej, kanske inte just här, men du fattar)

Så hur ser sommaren ut?

Daniel åker härifrån Bergsjön redan nu på Fredag, för sitt sommarjobb i Torshälla och en sommar med hundarna i Kogne. Och jag tänkte att jag skulle jobba hårt fram till midsommar (Det är ju typ nästa vecka) då jag och Pierre åker till Eskilstuna för firande hos Staffan. Sedan vill jag snabbt ner till Kalmar för att bli klar med lägenheten.

Nu ska den städas ur, packas ur och rengöras. Sen ska alla grejer delas upp i "Kalmar" och "Göteborg"-lådor. Och så vill jag hälsa på Elin och Emils katter! Och börja planera för hösten.

Jag känner lite grann att jag inte hunnit lägga tillräckligt mycket krut på lägenhetssökandet i Kalmar inför hösten, och har visst upptäckt att vi redan befintliga studenter inte ens får söka studentlägenheter längre. Så är jag är förpassad till den andra kön, eller blocket.

Efter midsommar ska jag sätta mig ner ordentligt och ta tag i det där. Jag ska promenera in på Kalmarhems kontor och se över mina möjligheter. Vi får se hur det går.

Och nu tänkte jag se om jag hinner läsa lite historia och kanske diska lite innan jag ska gå ner och ta elvan mot långedrag där jag blir upphämtad med en liten båt. Och så hoppas jag på en bra kväll ute på fästningen.

för övrigt, du följer väl mig på twitter?

För den som inte orkar göra kaffe om morgnarna

2010-06-07T23:00:00.006+02:00

I morse hann jag inte göra kaffe på morgonen innan jag åkte iväg till jobbet vilket ledde till att jag kände mig trött som en sengångare hela dagen samt att min serveringskjorta blev täckt av fläckar som jag hade kunnat undvika om jag bara varit piggare.

Det här var väl roligt? Kaffe på pinne liksom, om man inte har tid med annat. Man bara stoppar ner den oh så stylish pinnen i en kopp med varmt vatten och så vips har man en kopp kaffe. Eller en cappucino, eller en mocha latte.

Kanske ett presentförslag till en viss D.Häggblom? Ja, vem vet? Undrar hur det smakar, förresten?

Här kan du se en förklarande video också. Trevligt va? Dock är den inte så informativ, bilden här bredvid är bättre.

andra om Coffee On a Stick., heo jeong

Blå typ... lol - Expresshumor

2010-06-06T19:18:00.004+02:00

En dag ska jag blogga ordentligt igen. Men just nu har jag inte tid. Och mina fötter gör ont. Men såhär rolig såg bussen ut när jag skulle åka hem. Det var roligt.

I övrigt så är jag lite efter med det mesta. jag är ungefär en vecka bakåt i tiden i min planering. Det bådar inte gott, inte alls.

Men i Göteborg är jag iallafall.

Ensam i 24 timmar

2010-05-27T15:25:00.003+02:00

Sådär, nu har Pierre satt sig just på bussen mot centralstationen med en väska packad med vikter(det är sant, Pierre har med sig en sådan där hantel på tio kilo) och extra pimpad för att visa sitt stöd till Sverige i Eurovision song contest med ett blått band. Visst är det den finaste väskan du sett?

Ikväll är det Eurovision Song contest andra semifinal, och min google reader fullkomligt svämmar över av schlagerbloggare som länkar än hit än dit och gör sina små rankinglistor om vem som kommer till final och vem som inte gör det. Alla tycker i princip samma sak. Det enda folk är oense om är om det är Schweiz är en vinnare eller en förlorare(förlorare, han går inte vidare, säger jag ju).

Jag ÄLSKAR eurovision. Älskar! Det här är utan att tveka den bästa tiden på året. Folk som låtsas som att de inte ser ljuger. Det är vad jag tror. 135 miljoner tv-tittare kan inte ha fel.

Det är mycket nu, tiden bara springer iväg och nästa vecka är det göteborg och jobb som väntar istället för rapportskrivande och powerpointpresentationer. Det känns faktiskt som ett välkommet avbrott, men samtidigt är jag så stressad att jag inte riktigt lyckats tänka igenom det här.

Okej, så Pierre har åkt och nu är jag ensam med mina tankar i 24 timmar.

Twittrande och Geotaggning

2010-05-15T17:15:00.006+02:00

Jag har visst inte skrivit sedan den 28:e april...

Men jag twittrar något otroligt mycket mer än förut. Det kan du se om du kollar den lila lilla twitterwidgeten här till vänster. nedanför annonsen.
Intresset flyttades liksom från bloggen iochmed köpet av twitterklienten "Gravity" till min telefon. Med hjälp av det fantastiska programmet kan jag twittra med geotaggning, dvs lägga in min geografiska position i mina tweets. Fantastiskt, inte sant?
Det tycker iallafall jag. Det är tyvärr inte särskilt många i Sverige som sysslar med det här(Det är förresten inte särskilt många som förstår grejen med twitter heller, i varje fall inte i Sverige) , men på senare tid har jag sett några geotweets i strömmen för #biljettkontroll. Kanske börjar folk märka hur roligt det här är.

Fast Geotweets har inte riktigt slagit igenom i Twittervärlden heller, enligt Mashable är det bara 7% av USAs twitteranvändare som geotaggar. Det här kan dock iförsig bero på att alla inte har en smartphone... Vilket är ett måste för att kunna geotagga sina tweets.
Det finns ju fortfarande en hel drös människor som sms:ar in sina tweets till twitter. Jag kunde aldrig det där numret, sen jag fattade hur wap fungerade har jag loggat in på twitters mobilsida och twittrat därifrån istället(Sedermera hittade jag med Daniels hjälp alla dessa mobilprogram som Snaptu,tweets60 och senaste gravity).Men jag ska inte helt överge bloggen, än. Twitter ger, hur enkelt det än är, inte riktigt samma möjligheter att uttrycka sig själv som min fina blogg.
Mitt nya tidsfördriv. Och tills min kamera är tillbaka får jag nöja mig med min mobilkamera(eller i det här fallet, Pierres mobilkamera, med usel bildupplösning. Man ser ju inte vad det står!)

Dagens tårta

2010-04-28T00:21:00.004+02:00

Dagens tårta,
fotograferad med disk och tallrikar i bakgrunden på grund av rädsla för att den skulle falla isär.. Tyvärr tålde den inte rumstemperatur mer än några minuter.

Polkagrädde, polkaglass, marängbotten,bananer och strössel. Polkagrädden var verkligen en hit. Den kan man sitta och äta direkt ur en skål om man är på det humöret.

Himla god tårta faktiskt. Men vad ska man göra med den nu?

Bloggar om: tårtor, födelsedagstårta

Du vet väl vad det är för dag idag?

2010-04-27T15:41:00.008+02:00

Gissa vad jag har köpt/fått av Ica i Berga centrum?Så här ser en del av den ut.
Förpackningen är ju söt.Innerförpackningen är också rätt fin.
Köpta ser dock aldrig lika fina ut som egna. Den verkar ju vara lite trasig... eller?Men efter lite modifiering i photoshop ser den ju ganska trevlig ut. Lite overload på florsockret möjligen. Men det är inte mitt fel. Det är Frödinges fel.
Ja, du har räknat ut det nu va? Det är en tårta. Dock en bröllopstårta.
Precis, du ser väl att det är Kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling. De är verkligen överallt i år.

Men, men... Om man ritar lite på den och skriver födelsedagstårta så fungerar det lika bra.
Den var ju ändå gratis...

Eller så köper jag en annan tårta. Eller försöker baka en själv. Jag vill minnas att jag hittade ett recept i senaste Chic-tidningen. Sedan tänkte jag se om Elin och Emil ville komma över efter 21 och äta upp den ikväll.

Cykeln och kedjan är inte vänner

2010-04-26T14:01:00.004+02:00

Dumma cykel, hur tänker du dig att man ska orka cykla överallt när kedjan hoppar av fem gånger i veckan? Man måste ju få använda pedalerna annars är ju hela syftet med cykeln borta.
Det känns som om det blir värre också. Nu är det mer en regel än ett undantag att kedjan hoppar av en gång varje dag cykeln används.Men samtidigt... utan min cykel skulle dagarna fyllas med väntetid på bussarna, planering av restid och mindre motion. Och KLT är inte mina vänner.
Med nagellack på naglarna är det ingen som ser smutsen, och sedan finns det ju handsprit i väskan.
Jag överlever ett tag till.

Men i verkligheten... är det inte så bra med mig.

Vitlöksskalare från KG design

2010-04-25T23:55:00.009+02:00

En sak vet vi alla, och det är hur otroligt jobbigt det är att skala en vitlök. Man river sig på den, man får typ skära bort det extra hårda, och lång tid tar det också. Dessutom luktar man vitlök om fingrarna efteråt.
Så idag, efter många veckors velande, köpte jag äntligen en sådan där vitlöksskalare från KG design som är som en avlång cylinder med sneda avslut, i silikon. Hela idén med en sådan vitlöksskalare väcker förstås en mängd frågor:

Funkar den överhuvudtaget?
Hur ovärda känner man att de 59 kronorna är om den inte fungerar?
Hur fungerar den?
Hur värt känns de 59 kronorna om den fungerar?

Det som står på förpackningen, för dig som inte kan läsa den pyttelilla texten, är:

"Vitlöksskalare(Garlic Peeler) skalar vitlök lätt och fort! Lägg i hela klyftor med skal. Rulla ett par varv med lätt tryck på handen. Klyftorna trillar ut, helt fria från skal!"

Dessutom tål den maskindisk, för den som bryr sig om sånt.
Det här låter ju givetvis för bra för att vara sant, men man måste ju testa när man ändå gett vika för nyfikenheten.Så, jag tar en klyfta, lägger den i röret och tänker på att jag kanske borde målat naglarna rosa för just den här bilden. Nu skär det sig ju.Dock finns ingen tid till det, så istället märker jag hur färgerna funkar sämre och sämre ihop samtidigt som jag rullar cylindern i handen.Men titta!
Det fungerar ju! Ut faller en helt ren vitlöksklyfta. Kan det vara sant? Jag testar igen.
Det fungerar fortfarande.

Himla bra inköp det där. Jag köpte min på Mairo i kalmar, men den finns också detaljochdesign.se och bagaren och kocken i Göteborg.

Smoothie, men inte grön.

2010-04-24T11:29:00.009+02:00

Idag till frukost kände jag att det var dags för något roligt. Igår köpte vi nämligen hem:
Jordgubbar,(Spanska, då svenska inte finns att få tag på i april.)
Bananer, (som skivas upp)Och romansallad!Vad ska då detta bli?
Jo, efter att ha diskuterat häslokoncept med affärsutvecklingsgruppen blev jag väldigt sugen på att testa en grön smoothie. Så jag letade upp ett recept och testade idag. 2,5dl jordgubbar, 1 banan, 5 blad romansallad och så 2,5 dl vatten. Grönt ska det bli!
I med allt i en mixer, och kör tills det är klart!
Mmm.... Det ser ju gott ut. Särskilt den gröna salladssmeten som sticker upp. Jag var tvungen att förmixa just salladen, då vi inte äger världens största mixer.
men då är frågan...blev det grönt?
Svar: NEJ!
Det blev snarare svagt laxrosa med gröna prickar. Inte den mysigaste färgen direkt. Men god var den iallafall.
Imorgon blir det päron/bladkål/mint. I varje fall om Mamma kan hjälpa mig hitta färsk bladkål av något slag. Mina föräldrar kommer nämligen på besök idag om någon timme. Det ska bli roligt.
Jag skyller allt på att jordgubbarna var för röda.

Guitar hero - Frida och Pierre

2010-04-23T22:25:00.004+02:00

Tänk vad de hittar på, spelmakarna. Nu kan man ju i world tour skapa sin egen "Rocker" som spelar. Nu är det ju som i Sims! Det är precis såhär man gör spel roligare.(Det ska verkligen bli skönt att slippa spela med Casey Lynch och Shirley Crowley.)
Min avatar är fint uppklädd och har fint hår. Eller hur?
Och fina skor hittade jag också.
Här har vi Guitar hero-Pierre:Hans riktiga hår gick inte riktigt att få till...

Men tänk att spela det här spelet med hela PU. Vilket tjusigt och välklätt band vi skulle bli.