Flyttat....

Så där ja, jag har nu flyttat från denna blogg till en som passar bättre i både utseende och funktionalitet. Det blev wordpress, samma som säkert många andra upplevr är lättare att ändra på. Dessutom fick mina foton lite mer fokus samtidigt som jag faktiskt inte bor på 39 kvadrat längre. Vår lägenhet har nu växt till 51,5 kvadrat samt flyttat några kilometer norrut.

Den som tyckte att den här bloggen var trevlig på sin tid får hemskt gärna ändra adressen i sin google reader, bloglovin eller annan likvärdig rss-läsare.

Så... Den nya adressen är:

Http://friedhas.wordpress.com

Alltså samma som till denna, förutom att det står wordpress efteråt samt att ett s har kommit till efter friedha. Ja... Det var det, vi hörs i kommentarsfältet:)

Det här med att tycka att det är svårt.

För några veckor sedan blev jag kallad "stålkvinna" av en något onykter person som började prata med mig på spårvagnen hem en fredagskväll då jag var på väg hem från jobbet och klockan var 02.30. Jag tänkte på det, eftersom anledningen till detta var att han tyckte att det var fantastiskt att jag orkade studera och jobba samtidigt.  Det tyckte väl kanske inte jag, eftersom det är många studenter som gör samma sak som jag för att hålla sig flytande utan att få enorma studieskulder att betala tillbaka. (Det har jag förresten redan. Studieskulder alltså)

Förmodligen minns han inte alls diskussionen han hade med mig, han hade varit ute på rockbaren och druckit några öl, och visserligen hade han många teorier om att jobba var jättejobbigt, men att plugga, det var det jobbigaste som fanns. Därmed var att plugga och jobba det allra värsta.

Det är väl inte det att jag håller med.

Det är bara det att jag är så fruktansvärt trött på mina studier just nu. Jag har varit det hela året och att jobba i sommar var en befrielse från allt det där som jag var så fruktansvärt trött på. Och så kom hösten plötsligt tillbaka och jag var tvungen att börja kompromissa bort jobbet igen, och gå tillbaka till att läsa tjocka böcker, hitta nya människor att skriva grupparbeten med, och försöka komma på saker att skriva om för uppsatser är det viktigaste på jorden.

Men om jag inte orkar med att skriva 20 sidor med vetenskapliga hänvisningar, göra "kvalitativa" intervjuer eller stå och rycka i människor som ska in på hemköp?
Efter en sommar med hårt jobb så saknar jag faktiskt inte studierna, inte ett dugg. Och det känns bara fruktansvärt jobbigt.

Det känns så lätt att skylla på något annat då.
För delvis så har han ju rätt. Det ÄR svårt att studera och jobba samtidigt. Men det är nödvändigt. Och många gör det. Men det svåra för mig är inte att jag helst bara skulle studera. För det skulle jag inte. Jag skulle helst bara jobba.
Om någon erbjöd mig ett heltidsjobb skulle jag tacka ja på en gång.
Då skulle jag kunna strunta i alla uppsatser, grupparbeten och tentor. Men hur söker man jobb inom ekonomi utan utbildning?

Vår balkong

Jag tycker mycket om vår balkong. Den är så stor och fin och utsikten är jättehärlig. Här kan man sitta hela kvällarna och titta på folk som promenerar nedanför. Inte för att det händer så ofta. Men jag gillar ändå balkongen. Häromdagen köpte jag den rosa duken. Nog tycker jag att den lyft lite. Men mest härute är jag glad över min odling som finns här ute.

Och titta! äntligen börjar smultronen blomma! Det tog sin tid men äntligen! Kanske får vi smultron till slut också.

JAg har haft en morot också som växt i balkonglådan ganska länge. Plötsligt kände jag att jag var tvungen att dra upp den. Och titta! Den här moroten har alltså vuxit i min balkonglåda i typ 4 månader!

Jag antar att balkonglådan är lite för kort för att den skulle kunna växa tillräckligt långt. Därför har den visst böjt sig lite,men ändå! En morot i min balkonglåda!

Måsen

Det satt en mås på lyktstolpen utanför vår balkong.

Bilderna blev inte kanonbra, det berodde mest på att mitt teleobjektiv är en aning gammalt. Jag är medveten om att jag borde köpa ett nytt. 70-200 känns också lite kort.

Den satt där en lång stund och tittade på oss om vartannat, men så klappade Daniel händerna och måsen flög iväg. 

Nu är det dags att åka till jobbet och berätta om Göteborg för turisterna i staden. Ska bli trevligt:)

Grilla i Kortedala

Grillning, det hör ju sommaren till. Det är både jag och Pierre överens om. Så när vi förstod att vi hade balkongen längst upp i huset kändes det ju självklart att införskaffa en grill.

Först hämtade vi en stor låda som Pierre fick packa upp.

Det blev många grejer till slut, men han fick ihop det.

Ja just det, det är en Elgrill. en riktigt bra sådan som ger riktig grillsmak på maten. Och så ser den lite spejsad ut också. Det känns bra. Vi fick den direktrekommenderad från Pierres bror på Elgiganten.

Det blev givetvis grillparty samma kväll. då kom bland andra Daniel.

Och hans sambo Aurora. Med på denna bilden är dock Jennifer. Det ösregnade ute så vi höll oss på balkongen.

Och när vi hade ätit klart så grillade vi marschmallows på grillen. Funkar det också!

Fortfarande fina blommor

Bredvid min säng.

Den här vasen står just nu på mitt nattygsbord bredvid sängen. Blommorna har dött för länge sedan och jag borde kanske slänga dem, men jag tycker att de ser så fina ut mot den blå väggen att jag inte kommit mig för det än. 

En dag i mobilbilder

Igår hade jag en ledig dag. Det är skönt med sådana ibland, man hinner med så mycket då.

Min dag började med att jag och Pierre gjorde ett besök på Kortedalas Friskis och svettis. Det var ett tag sedan vi hunnit gå dit nu. Efter att vi kom tillbaka till Spanien har det varit både mycket arbete och sjukdomar, så något gym har det inte blivit tal om, förrän nu. Sedan passade jag på att sola lite, eftersom mitt nya jobb bjuder på risken att få en enorm bondbränna. Om jag ser till att sola lite nu kanske kan lyckas förbereda huden lite och förebygga bondbränna. Kan det fungera så?

Så tvättade vi av bilen lite snabbt innan jag skjutsade Pierre in till jobbet. Sedan blev det en sväng med spårvagnen in till stan där jag träffade Moa och Daniel för lunch, med sopp&tårtbuffé på Steinbrenner & Nyberg.

Anledningen till att Pierre idag fick skjuts till jobbet var att jag idag behövde låna bilen för att åka med Daniel och hans sambo till IKEA och köpa lite saker. Aurora som hon heter behövde nämligen köpa sig en vajer för att kunna skärma av den del av Daniels vardagsrum som hon bor i. Och eftersom det är skoj att köra så erbjöd jag mig att hjälpa till.

Sedan fick jag lite hjälp att måla skafferiet. Det här var den sista påstrykningen färg, så nu är det äntligen färdigt och sakerna kan börja flytta in imorgon igen. Färgen var tidigare brun, så det här känns så mycket snyggare, särskilt med tanke på att luckorna är ljusblåa.

Vi plockade blommor längs med vägen och satte i en vas. Dock blev de ledsna ganska direkt. Lite tråkigt på så fina blommor. Vi får se om en kväll utomhus gör de lite gladare.

Min odling växer jättefint just nu. Den är så härligt grön ute på balkongen så att jag blir glad varje gång jag ser den.

Och här är jag. Lite trött och med sminket nästan borta.

Och så var det dags att åka ut till gamlestan och hämta Pierre vid jobbet igen. Så här dags har bussarna slutat gå.

Projekt

Till sommaren hör projekt, eller hur? Det tycker iallafall jag. Jag har några projekt igång, och det senaste jag funderat på är att måla insidan av skåpen i köket. Jag förstår verkligen inte hur de har tänkt i köket, varför är det mörkbruna och omålade ytor överallt? Det är ju jättefult! 

Det här måste man bara göra något åt. Hur jobbigt kan det vara?

Såhär trist såg skafferiet ut.

Första målningen. En påstrykning med snickerigrund, för att spara färg. Än är det inte så snyggt. Dessutom var det jobbigt att gå över allt med penslar.

 Jag har köpt en roller! Nu kommer det gå mycket bättre! 

Särskilt om Pierre hjälper till. Det här är andra påstrykningen färg.

Och tredje påstrykningen färg är lagd. Skåpet är färdigt och imorgon kan sakerna börja flytta in igen. 

Spanien - och sen tog kamerabatteriet slut!

I förrgår gick jag och Pierre omkring i Torrevieja centrum och skulle precis ta upp kameran och fotografera lite då kameran plötsligt berättar att den har slut på batteri. Jag förstår ingenting, i vanliga fall kan jag fotografera i flera dagar utan att batteriet går, men uppenbarligen inte denna gång. Därför blir det lite skralt med högupplösta fina bilder från den här resan, istället får man nöja sig med pixliga mobilbilder.

r

Vi har inte shoppat så mycket på den här resan, jag och Pierre. När man flyger med RyanAir måste man ju nämligen hålla sig inom de bagageviktsgränser som man får och att då köpa på sig en massa kläder och saker är inte helt smart. Detta var dock en affär vi var tvungna att handla i då det stod en stor ko utanför. Vi trodde först att det var någon restaurang(på grund av kon?) och gick förbi flera gånger, men plötsligt så ser vi att det är ju en liten affär därinne. På Ale-Hop fanns rader efter rader med roliga/fina saker, som ett paraply som jag ska ha till Göteborg, som är vindtålig och med enhandsuppfällning. Dessutom är det gult och rosa.

Nere på stranden måste man ju vara på en solsemester. Vi har dock inte riktigt hängt där så mycket som vi skulle vilja ha gjort. Den här dagen blev det nämligen för mycket för Pierre och framförallt Johan, som brände sig rejält. Men det var fint och soligt och jag är mest missnöjd med att jag har så svårt att bli brun. Ingen kommer ju tro mig när jag kommer hem!

Här ligger jag på min handduk och fotograferar mig själv medan Pierre och Johan är och badar. Inte så brun än, och varken röd eller bränd. Min hud är knappt mottaglig för sol.

Pierre och Johan på stranden, innan de märkte att de bränt sig.

Johans ben dagen efter. Inte jätteskönt, berättar han. Visst kan jag väl kanske erkänna att jag bränt mig litelitegranna på axlarna, men jag är inte i närheten av det där. Mitt gör inte ens ont. Pierre däremot är röd på bröstet och är väl inte helt nöjd över det, så nu nojar han över solens skador så fort vi närmar oss stranden, som för övrigt ligger 100 meter nerför gatan.

Något annat som jag tänkt på mycket är hur fint det skulle vara att plocka en apelsin från en av alla de apelsinodlingar vi for förbi dagen då vi skulle till Murcia. Det får man dock inte, har jag hört, så jag gick till en lokal fruktaffär och köpte mig min egen apelsin på pinne med blad. Jag var länge helt övertygad om att detta måste verkligen vara den godaste apelsin på jorden. Mina förväntningar var dock en aning höga och min fantastiska apelsin med blad för 0,95€/kilot smakade ingenting. 

Ännu en fundering i det här landet hör till bananerna. Har inte ni också läst i den där boken om matfusk att Sverige är det enda land i världen där det går att sälja gröna bananer? Jag läste det och tänker alltid på det när jag är utomlands. Det är ju inte ens sant! Det är fullt med gröna bananer överallt, både här i Spanien och i Tyskland . 

Spanien 2011 - Alicante, Torrevieja och Murcia

Nu är vi i Spanien! Bloggandet kommer att bli lidande(som om det inte varit det innan) eftersom i spanien kan man inte direkt sitta framför datorn i fyra timmar och vara nöjd över det. Nej, man måste ju faktiskt vara i solen.

Pierre och jag kom fram till Alicante sent på kvällen i måndags. Då hade vi varit smarta och hyrt en liten bil i förväg så att vi lättare skulle kunna köra de fyra kilometerna till Torrevieja där Johan och Johanna väntade i lägenheten. Johannas morföräldrar har nämligen en lägenhet i Torrevieja, knappt hundra meter från stranden. här ser vi vår hyrda lilla Fiat Panda, en söt liten blå kompis som jag blev kär i. Johan däremot tyckte vi kunnat få en bättre bil. Men visst är den lite söt?

Här sover jag och Pierre med våra reselakan. Dessa kan man tydligen också använda till att klä ut sig till mumie, som Pierre illustrerar här. Detta är också det enda fotografiet hittills på Pierre.

Första dagen var det mycket åkande. Onödigt mycket åkande faktiskt. vi åkte till grannstaden Murcia som också råkar vara Spanien sjunde största stad för att leta köpcentrum och köpa mobilladdare eftersom vi förstås glömt vår hemma. dumt, men sant. Just detta gjorde dock att vi villade bort oss totalt efter att mobilerna med inbyggda gps:er dött och vi fick försöka leta oss tillbaka till Torrevieja utan att ha hittat vare sig köpcentrum eller stadskärna.

I spanien finns ett Cañada. Inte Kanada. Cañada.

På tisdagen åkte vi till Alicante, vi skulle lämna bilen och kolla runt lite på stan. Här hittade vi ett stort träd som Pierre fick fotografera. Min fotopose är inte perfekt, men man kan inte få allt.

Sedan hittade vi ett café och köpte våfflor. Pierres ser fruktansvärt god ut, med nutella och banan. Min är med mintchokladglass som säkert varit fantastisk om det bara varit några grader svalare, den smälte nämligen snabbare än jag hunnit äta den.

Här har vi Johan och Johanna. Johan påstår fortfarande att det där är hans leende och att han faktiskt ser glad ut. Jag vill dock påstå att han var lite hungrig och därför inte kan le.

Men... sedan kom hans gigantiska Frozen strawberry daiquiri in tillsammans med en ost&skink-crèpe. Då blev han glad igen.

Efter våfflorna gick vi in mot stan eftersom det var dags att lämna bilen på flygplatsen. På vägen hittade vi ett stort aquarium mitt i gatan med gigantiska fiskar. 

Sedan åkte Johan och Johanna hem och jag och Pierre åkte tillbaka till Alicante och köpte frozen yoghurt på det här mysiga lilla stället vid Calle Castaños. Här tyckte biträdet att engelskakunskaperna är självklara, trots att ytterst få av de övrigt spanjorerna vi träffat i detta turistparadis överhuvudtaget förstår engelska. I det här landet är de faktiskt otroligt ovilliga att försöka sig på något annat än spanskan.

Pierres Frozen Yoghurt: Chokladsmak med hallonsås, gelebjörnar och M&M:s. Jag tycker det ser lite ut som det gör när Anna Skipper ska visa hur äcklig onyttig mat är genom att hälla allt i en hög och hälla över någon röd smet. Dock säger Pierre att den här var jättegod.

Min Frozen Yoghurt: Chokladsmak med vit chokladsås som stelnar, Oreos och m&m:s. Ser den inte alldeles fantastiskt god ut?

Väl hemma igen var Pierre och Johan på gång att öppna sitt nya fat med heinecken-öl.

Allt går lite fort här, och jag har lite ont om tid att blogga, därför ber jag såhär i efterskott om ursäkt för bristen på vältalighet och ordbyggande i mitt inlägg. Jag hoppas att det blir förståeligt ändå. 

Nu är det dags att springa ner på stranden!

Är du smartare än en femteklassare?

Skräpigt hemma i Kortedala? 

Njae... en aning kanske. det behöver däremot förmodligen dammsugas sedan Elin och Emils katter varit på besök under helgen(De kom förstås inte själva, utan med sin matte och husse), men skräpigt är det inte. Jag och Pierre har börjat titta på Svtplay för "Är du smartare än en femteklassare" och tävlar om antalet frågor vi klarar. Den som har flest rätt vinner. 

Det du behöver är ett papper att skriva poängen på, och så små lappar att skriva era svar på så att ingen annan ser, samt någonstans att slänga lapparna (det blir ju några stycken). Reglerna är enkla, rätt svar ger ett streck. Däremot måste man svara innan personen på TV svarar, annars räknas inte poängen. Om någon av oss råkar försäga sig och fråga något i stil med 

"Det måste väl vara typ Blekinge som har ek som landskapsväxt?" 

gör att svaret blir ogiltigt oavsett om det är rätt eller inte, och räknas därför inte som en poäng.

Efter två program leder Pierre med tre streck. Uppenbarligen har han mer kunskap om landskapsväxter än vad jag har. Jag visste inte ens att man lärde sig sådant i fyran, så jag är alltså värdelös på sådana frågor. 

Jag knappar dock in på musikfrågorna. Pierre har nämligen ingen aning om hur många ungar Trollmor hade i den där visan. Det vet jag i sömnen.