torsdag 28 september 2006

En sån där dag

Igår var ingen bra dag. Inte för mig.

Jag kände på morgonen att dagen inte skulle funka. Alls.
Det var...jobbigt. Sen hade jag just ringt vårdcentralen och fått tid för idag. Så jag låg mest och oroade mig...
Så då gick jag inte på lektionerna, jag låg inne i mitt rum och försökte sova och försökte må bättre. Huvudet värkte och jag mådde smått illa. Men mest huvudvärk som blev lite bättre efter två av Moas alvedon.(Tur att nån i huset är förutseende och har värktabletter hemma)

Så efter kören går jag hem och lägger mig efter att ha petat i mig lite lunch...MEN tror ni inte då att det blir en brandövning då mitt i allt? JO!
så jag får kliva upp, och hittar Erika som gömmer undan lite flaskor för nån typ som sprungit upp i trappen. Vi vill inte riktigt ha skolpersonal i vårt hus eftersom de då kan hitta flaskor som de inte ska se, eller affischer eller för all del kanske bortplockade brandlarm?...
Men vi går ut, sura över larmet och att man inte får sova, och lyssnar på det där urtrista pratet om säkerhetsregler och nödutgångar...
sen... SEN fick jag gå hem, sova mer och spela ceasar.
Jag gick inte på fler lektioner.

I morse var jag på vårdcentralen. Jag mår åh så mycket bättre nu. underbart. Men ändå lite smått orolig. jaja, inget jag kan göra åt det, det är iallafall okej.
linjeledarMats frågade på teorilektionen om allt stod rätt till eftersom jag varit borta, om det var något de behövde vara oroliga för. Jag sa nej och att det kommer ordna sig, jag mådde bara inte alls bra igår.
Nu har jag lugnat mig och det är okej igen.
för övrigt ska jag köpa rosenrot i Visby om ett par dagar.
Tror att jag har lite höstdepressioner ändå. Eller kanske bara e-tunasaknad.
Och Pierresaknad.

fan.

Titta här förresten vad pojken har lagt upp!
bild på Elin och mig framför ett par andra tvillingar. Hah, det är första gången jag finns på bild med andra tvillingar än mig själv och min syster.
(En av dem är tillsammans med en av Pierres vänner...vilken...vet jag inte.)

Varför blir bilderna i en systemkamera mycket bättre än digitalkameror?

Det var roligt att se iallafall.
Ungefär nu borde Daniel ha slutat sin sånglektion. Ska springa ner och se efter om han vill gå till fikat.


Dagens extremt nödvändiga info:
Sebbes gitarr ligger här bakom. känner igen min winnerbäckskiva jag lånat ut till honom. Ja, den ligger där också.

måndag 25 september 2006

Där allt är som det ska

Du är bland det finaste jag vet.
ibland är du det bästa som hänt på länge.

Fast parmiddagar tror jag aldrig riktigt varit för mig. Eller pardejter egentligen.Men ibland får man göra så. jag ville så gärna träffa Annelie och Ken då också. Jag saknar dem också, mest Annelie, men hur konstigt är det på en skala?


nej, precis.
Att komma hem är verkligen som att resa i tiden när jag ser att de finns här. Att veta att de finns här.

Usch vad sentimentalt och jobbigt det här blev.

Okej... eh.. nånting roligt?Vi planerar fest i villan nästa helg. Temafest, eller maskerad. för mig funkar vilket som, så länge temat blir färgkod, eller maskeraden blir vad som helst. Tydligen har jag lovat att vara playboykanin:) hah... okej, men det tar jag på halloween. Det var det jag lovade, Moa lilla. På halloween är jag playboykanin. Ska bara skaffa lackkorsetten först.

Och igår skjutsade Emil och Elin och Johan mig till Nynäshamn. Tydligen gick de och fikade på Waynes i Södertälje. Och vi alla tycker att Johan är lik Colin Pharell och därmed borde klippa sig som honom.Fast ni fick ju inte se hur jag bor...för jag bor ju inte i nynäs...nej... jag bor i hemse, andra sidan vattnet.

Yay...eller?

Sa jag förresten att jag klippt mig? och gjort ett till hål varje öra? (Nu har jag alltså två)
Och att jag nu ska börja köpa källvatten, eftersom jag vägrar dricka vattnet på gotland?
För övrigt ska jag tydligen börja tvätta ansiktet med affärsköpt vatten. haha.
jag känner mig som en idiotisk hälsotönt.Köpa vatten att tvätta sig i ansiktet med....idioti.

Men men, man kan ju testa.Vattnet på Gotland borde förbjudas.

Och Elin, jag väntar på bilderna din käre Emil tog under helgen. Snabbt. skicka hit. fort.
Jag vill sätta upp fler bilder på min garderob. Daniel har ju nu tydligen satt upp sina hundar på dörren bredvid bilden på honom och Simon. Jag har inga hundar. jag vill ha fler bilder bara.

lördag 23 september 2006

Filmkväll

Sagan om ringen-afton.

Och Pierre kommer visst tillbaka nu ikväll.
Hoppas jag.

Och jag väntar på maten som Elin och Emil ska hämta.
Ja...förlåt syster. förlåt att jag ändrar planerna så ofta.

tisdag 19 september 2006

Min oranga pärm ligger på bordet bredvid. och jag kan i princip numera spela "Det vackraste världen har sett"
Jag blir stolt över mig själv när jag lär mig nya saker.
Duktig flicka.

För övrigt ska min oranga pärm bytas mot en rosa. Så snart Moa fått pengar.
Vi märker det också.

Och tiden har som sagt sin rätt att förändras när den går.

Allt är sig likt, men jag är liksom stressad och rastlösare än förut. Det känns som om jag väntar på något att hända. Nånting måste hända.
Jag minns inte att allt gick så här långsamt.
Och entusiasmen försvinner så lätt när man känner sig uttråkad.

Jag åker hem snart. Jag längtar. Jag behöver en paus nu.

lördag 16 september 2006

Det är bra att gråta ibland

För nån dag sen kändes allt tomt.
Tomt som i en...eh... grej. En tom grej.

Idag är det bättre. Jag behöver gråta ibland. Behöver släppa ut, jag behöver inte alltid veta. Här har jag vänner som faktiskt har koll på mig, som bryr sig, och som jag ska kunna prata med om allt. Det värsta är att jag trodde att jag bara hade dem där hemma i min älskade stad.
Men kanske finns de här också.

Iallafall. idag är det bättre.
Mycke bättre. även om jag fortfarande är aningen förvirrad över en grej. en grej bara. Det går säkert över. Men ändå. Det löser sig.

Annars...Allt går som det ska i Hemse. Igår var ett gäng på en tio-tolv pers i Visby och gick ut på munken och träffade ett par gamla vänner från tonsättarskolan.
Sebbe är lycklig för att han har pussat en kille. (eller tre...haha)
Daniel är...ja, lycklig för att Simon kommer ner till gotland om två veckor.
Det var det mest uppenbara.

Vi alla är glada för att vi fick dansa på scenen på munken. inte för att nån sa att vi skulle upp där, men för att vi gick dit. vi är glada.
Vilka var vi nu igen igår...?
Få se...Nina, Serpen, Agge(en kille Serpen hade med sig), Linnea, Daniel, Erika, Moa,Antonia, Sebbe, Jag,Nicklas...Och..eeh...glöm ingen nu? Nej, jag har inte missat nån. Bra.
Den här klassen är SÅ underbar.

Just nu börjar jag dock tröttna på att sitta här. Nog för att jag är glad över att ljudet av en gitarr är mycket vanligare än förra året. Nu spelar folk oftare. Just för tillfället sitter Tobias i datasalen och övar på en låt som Moa just gett honom.
Han påstår att det är svårt, jag påstår att det låter jättebra.
Jaja, han inser förr eller senare.

Och vid vägen längs bäcken som sakta
leder hem ,
Där är himlen lite närmre för
mig.
Där har tiden gjort en hållplats för
oss och allt som hänt.

torsdag 14 september 2006

Men vid vägen längs bäcken som sakta leder hem.
där är himlen lite närmre för mig.
där har tiden gjort en hållplats för oss & allt som hänt.
Dit kan jag gå och sakna allt det där.

Jag upptäckte något igår som kändes så bra, så underbart. Jag tror inte jag visste om det tidigare. Inte på ett medvetet plan iallafall.
Jag tror vi känner varann bättre än jag trodde förut.
Och förresten, jag är glad för din skull, min vän.

Imorgon blir typ en ledig dag verkar det som. Läste just i dörröppningen att Scenisk beredskap var inställt imorgon, alltså är det bara badet som är, och det är inte obligatoriskt. Så det blir nog visby. Jag behöver åka nu. Nånstans, bara en liten bit från Hemse. eller fem mil.
Och nästa helg ska jag hem.
Hem. Och träffa Pierre. Det känns som så länge sen. Fast det bara var ett par veckor. Pratade med honom igår. Eller snarare inatt.från ett till tre trots att vi båda började klockan åtta i morse. Jag älskar att prata med honom, trots att detta var ett av våra berömda mitt i natten fyllesamtal. Men faktum är att jag inte har något emot dem. Inget alls. Jag tycker om de samtalen. Jag tycker om Pierre.

Men förutom Pierre ska jag även hem och hälsa på min syster. Jag har så mycket att berätta och prata med henne om. Men på telefon känns allt så avlägset. Jag behöver se henne ett tag. Jag tror jag skolkar scenisk beredskap nästa vecka även om det börjat då. Jag åker nog hem redan på torsdagen.

Och min underbara Annelie. Jag saknar henne, ja de andra tjejerna med. Både Sissela och Kattis.Tjejgänget. Och pojkarna som hör till de allighop. Jag vill till exempel veta allt om Kattis och omstarten med Nik.(och vad de kallas i gänget, det finns väl inget som är lika slående som Kenellie Och Emelin liksom?).

men tiden har sin rätt att förändras där den går.
och allting liksom kräver mera nu.

känner den där tomheten som så ofta infann sig förra året. Trots att jag inte alls borde göra det. Men i saknaden så tänker jag på det där och känner mig...så långt borta. Så tom. Daniels ångest infann sig hos mig också. Det bara tog ett litet tag längre. så länge att jag faktiskt trodde att jag var förskonad den i år. Men icke. ikväll ska jag försöka gömma mig undan, färga håret och sen bara somna. Om jag kan.

Imorgon är det Visby med Sebbe, Antonia, Moa, Daniel, Erika och Linnea. De flesta försöker väl gå ut på kvällen på krogen sen. Jag också. förståss. Jag känner en sån längtan att dansa, och att klä upp mig, och att sminka mig riktigt ordentligt.

Det är så dags nu.

Du är oförstörd för mig.

måndag 11 september 2006

Egentligen inget viktigt

Jag tänkte testa det där med färg på texten.. eller iförsig kanske inte.
Sitter här nu efter ett klassmöte och en genomgång av extratillval och jag upptäcker att jag inte vill ha nåt av de ämnena.

Kunde de inte lagt in nåt roligt? som analogfoto? Eller teater med en vettigare lärare?
Jag råkar veta att han är jobbig. Därför vägrar jag gå dit.

Daniel sprang iväg på teorilektion för att prata lite med läraren Marie. De slutar väl om tjugo minuter eller nåt.
Och jag ville för övrigt beställa den förlängda RENT-filmen.
Men ICKE. den gubben gick inte. Filmen var tillfälligt slutsåld. HELVETE.
Nehe.

Vad gör jag nu då? Beställer hovets skiva?
Det vill jag faktiskt. Det borde jag göra nu när jag har pengar.
Och beställa min lackkorsett som jag tvekat över i typ ett år nu. Men jag VILL ha den. den är ju underbar...suck. okej. Jag beställer hovets skiva. sen får vi se. tror jag. ska lyssna lite på musiken först kanske.

Okej. Sebbe spelar Cannonball med Damien Rice på youtube.com
Det är en underbar låt, verkligen.
Okej, jag kan tyvärr inte lägga upp nån bild idag. orkar inte.Eller jo! vänta nu, jag kan ju visa affishen som jag och Henrik fixade igår till Spelådanskvällen på onsdag. Den är verkligen jättesnygg. Hehe.

Fina bilder också.

(Säger förståss fotografen, yours truly.)men... ändå. jag har ju bara fotat den bilden som är från förra året liksom. Och bakgrunden. inte de med gamla människor som dansar. om det syns. och inte den broderade duken heller.

söndag 10 september 2006

Japp...yay.

LÅT SOM FASTNAT I MITT HUVUD!

FAN.

"Tidigt varje morgon går jag ner till stranden för att se om jag fått nån fisk i mitt nät"

Med rörelser. förståss. Suck.

Ännu en festkväll


Satan..vi SKULLE ju inte vara i vårat hus. vi skulle ju inte!
Men... så blev det. hah...
Jo, det var jättekul. städningen är dock inte lika rolig.
Moa, jag och Erika hade sminkförfest med ouzon som Tobias lämnat igår och sagt att vi fick, så den drack vi upp. hehe.
Sen när resten av klassen kom gick vi hem till Micke där festen skulle vara.
Där stannade vi kanske en och en halv-två timmar nånting innan vi gick tillbaka till villan och fortsatte festen där.
Efterfesten varade...LÄNGE. alltså. till typ fyra.
Alla började måla på varann med min fina cd-skrivarpenna och alla hade plötsligt ett gäng skumma/fina/fula tatueringar överallt.
Jag har bara en. En pyraya. Som inte är så fin men som menar allvar enligt konstnären, dvs Henrik.

Min kära pojkvän pratade jag med i telefon också... och inte bara jag, om jag inte minns fel pratade han med både henke och Sebbe under kvällen. haha, och vi alla vet att Sebbe kan prata, och jo, Pierre också, det är ju det som var grejen, jag fick ju knappt tillbaka telefonen:)

Ja, de verkade ju gilla varann. tydligen har jag en cool pojkvän enligt både henrik och sebbe. kanon, som om jag inte redan visste det. Snygg är han också. och alldeles underbar.

Bild 1: Bilden på min kära pyraya på armen. Han menar allvar. Det andra är henriks arm med en haj som sebbe ritat. lite argare kanske va?

Bild 2: Moa, Erika och jag under festen nån gång. Det var en lite trevlig bild. gillar min sminkning framförallt. Även om jag ser töntig ut och har en idiotisk min. Men kan jag hjälpa det? ja kanske. vad vet jag? Och jo, jag är ego, de andra ser också bra ut. Annars skulle jag väl ändå inte lägga upp bilden?


Känner mig rätt nöjd och tillfreds med det mesta just nu. Är ganska glad att jag än så länge slipper ångesten. Det gör det väl lättare att försöka koncentrera mig på att hjälpa Daniel. Jag vet hur det känns. verkligen, jag hade det nästan hela tiden förra året. Men det är så annorlunda i år. Visst, jag saknar, jag saknar jättemycket och jättemånga. Men jag försöker att inte tänka på det. Snart åker jag hem och den gången hoppas jag att vi lyckats fixa så att jag och Pierre kommer hem samtidigt. Jag saknar honom. Det är som det är.

lördag 9 september 2006

Festkväll i villan

Igår var det fest. Därför har jag typ sovit hela dagen...
Jag vaknade tidigt, men det berodde mest på att jag bara somnade igår. Så här var det....

Det var typ två på natten och folk droppar av. Ett gäng människor ligger i min säng, jag ringer Pierre och pratar med honom samtidigt som jag går till daniels säng och pratar där. Till slut märker jag att jag håller på att somna i samtalet och säger godnatt till Pierre(Som är värre nattuggla än jag och trots att han är nykter är vaken jättesent.Brukade iförsig jag också vara innan jag flyttade tillbaka hit och började gåupp tidigt)
och sen tror jag att jag bara somnar. i Daniels säng(som lyckligtvis inte är hemma.Men hade han varit det hade detta förståss aldrig hänt. då hade jag somnat i min säng för han hade förmodligen jagat bort mig)

Och i och med detta vaknar jag alltså jättetidigt. typ halv åtta. Men ligger kvar ändå. Jag är ju inte dum, det är helg. då går man inte upp överdrivet tidigt. vid halv nio smiter jag in i duschen och vid halv elva går vi alla fyra grannar iväg till frukosten. Tillbaka somnar jag igen.(denna gång i min säng) Jag minns ölen som Mats spillde ut kvällen innan(VÄLDIGT MYCKET. HAN VÄNDE TYP UPPOCHNER PÅ BURKEN) men orkar inte göra nåt åt det.
Vid tretiden vaknar jag av att Pierre ringer igen. Han tycker att vi kanske borde prata nån gång när bägge är nyktra. jag blir genast piggare och går ut på balkongen och undrar var alla är. När samtalet bryts av vad jag tror/antar var dålig laddning skickar jag meddelande till Moa och Erika och frågar var de är. Tydligen har de också somnat i sina rum och kliver upp nu. Ganska lagom till middagen som är vid fyra. Kanon. Timing.

Ja, min kära rumskompis Daniel ringer också och hälsar för att kolla hur jag mår. Tydligen har han pratat med Erika och hon har väl sagt att jag typ sovit hela dagen. Men jag mår fint nu när jag vaknat ordentligt. Han blir sur över Ölen på golvet och säger att den ska vara borta inom en timme. Jaja.

Nu är det efter maten och jag sitter i datasalen och gör inget viktigt alls egentligen. Skulle bara kolla helgon och kanske skriva nåt här. som jag gör.
Ikväll är det fest. Igen, men denna gången inte hos oss.


Fest på en alkoholfri folkhögskola behöver inte vara ett omöjligt uppdrag. Det är bara att ta det lite försiktigt när killen som låser alla dörrar promenerar omkring typ vid tio. Tänker man på det är det lugnt.
Det finns ingen som går in i andras rum för att kolla att det inte finns nån alkohol. herregud, vi är väl inte på ett fängelse heller, eller hur?

fredag 8 september 2006

Jag vet oh, jag vet


Jag vetjag vet.
Jag har blivit usel på att skriva här de senaste månaderna. Och lika usel är jag nu när jag börjat skolan igen. Trots att jag liksom...borde vara mer i datasalen nu. Det är jag inte.
Jag har ju min egen lilla dator och har den på rummet men där finns inget internet och ja...jag vetinte. Det kanske är långt till flygeln. vad vet jag.

Just nu är jag lite småskraj för att larmet kanske gick typ 16.20

Det vill säga typ nu.
Jaghar inte hört nån varning men helt omöjligt är det ju inte.

Så jag är lite rädd.

Okej jag går nu för jag är lite rädd.

Ni finner mig i rektorsvillan.
GOD, I love our house!

I really do. Vi hade winedown process igår.

Åh nej nu måste jag verkligen gå!!
Tänk om larmet börjar tjuta!
TÄNK OM??!

Okej, jag är faktiskt inte rädd för larmet. dessutom SKA det förvarna mig.
Pratade med Pierre idag. var lite ledsen över att jag bara lagt på när han ringde i natt. Men jag var trött efter vinkvällen och..ja, tre på natten var ingen hit. inte då. Ikväll skulle det inte gjort nåt.

Tror jag.

Och älskling, jag väntar fortfarande på den där bilden på dig i dina blommiga boxershorts. Just so you know. om du läser detta...puss.

Daniel har farit till fastlandet och ska hälsa på Simon så jag är ensam i vårat stora rum. Men än sen, det går finfint,och jag har ju de andra tre. Så inga problem där inte.

måndag 4 september 2006

Gothenburg

Jag borde väl ha börjat skriva det här så mycket tidigare. Så mycket tidigare. Eller lite i alla fall. Det är bara några dagar sen jag åkte ifrån Göteborg och min fine Pierre(som också går under namnet ”pornolasse”…Yay… eller nåt? Äh, han är söt, ändå.

Okej. Dagarna one by one. In GOTHenburg.

Tisdag 22/7
Elin och jag åker för att snabbhälsa på Kim I hans nya lägenhet I Kista utanför Stockholm. Där träffar vi också Jimmy, som lägligt nog också var där och hälsade på.(okej, det var väl typ bestämt så, men han kom dagen innan) Kistagallerian är en rätt stor galleria, och Kim pratade typ hela tiden om att han knappt kunde fatta att han bodde i Stockholm. Vi sover över hos Kim, jag i Kims tvåsitssoffa(Ja, det var trångt för benen) Elin och Kim skavfötters i Kims säng, och sen Jimmy på liggunderlag och tunn madrass på golvet. (ja, det var hårt på golvet) Och jag hatar mig själv, för att jag har mens. SUCK. Hatar den gången i månaden då det händer.

Onsdag 23/7
Jag börjar bli rätt nervös för att fara iväg till Pierre i Göteborg..jag menar: HUR väl känner jag honom? Han KAN ju vara styckmördare. Eller, nej, det misstänkte jag faktiskt aldrig, hur många styckmördare skulle vara kompis med Kim? Nej, precis. Hah.
Jaja, vi promenerar runt i Kistagallerian hela morgonen tills vi slutligen snart måste iväg med tunnelbanan mot centralstationen så att jag kan åka iväg, mitt direkttåg till Göteborg går typ 16.34 eller nåt liknande. tror jag. Så jag kliver på, och sitter sen och paniksms:ar alla jag känner, nästan. Annelie är till mest hjälp. Underbara Annelie kan man alltid lita på.
Ja, jag kommer fram nån gång vid halv åtta och Pierre möter mig vid stationen, han är jättesöt, precis som jag vetat hela tiden, Ja vi åker hem till honom, där han bor och ser på stålmannen, och ett Prisonbreakavsnitt tror jag visst det var. Det senaste som inte kommer till sverige inom de närmaste månaderna ens.

Torsdag 24/7
Jag får följa med till Chalmers, ganska mycket lugnare än dagen innan. Tack gud. Väl på chalmers får jag höra i princip allt om hela skolan och dess små föreningar som förståss Pierre är medlem i(eller okej, han är med i EN, inte fler, tror jag). Än så länge fattar jag nada om allt, och är rätt glad om jag lyckas lära mig nåt namn. Men hur mycket som fastnar vet jag inte. Jag minns däremot den här kvällen, varför vet jag förståss, men jag vet inte hur.

Fredag 25/7

YES, min lön har kommit! Det var typ så här länge jag hade tänkt stanna från början. Jag vet det inte nu på fredagen förståss. Då gled bara tiden förbi och jag var lycklig som det var. Det är nån nollningsritual som jag sitter med på och tittar mest på Pierre och hans intressanta HÄKS-byxor. Jag upptäcker att jag faktiskt har lärt mig namnen på hela HÄKSgruppen. Vilka är typ sju, men ändå.
Det är gratis sprit på chalmers märker man också. Haha, det är svårt för nån som jag som alltid behövt betala,(Eller bli bjuden, vilket är typ samma sak)Men nu är det fritt, det var kul. Jag får ett trevligt samtal med Emil och Elin i telefonen där jag går omkring med min tredje ölburk. Jag är faktiskt stolt över mig själv som lyckats dricka öl. Jag brukar aldrig lyckas med det. Det var en intressant kväll, av många anledningar. Jag minns mest den stulna jägerflaskan, som jag delvis hade med stölden att göra. Nej, jag tog den inte, men jag sa heller inte att de inte fick ta den. Mitt fotografiska minne minns ju i alla fall.(eh…fotografiskt minne. Japp…) Jag vet till och med namnen på klantarna. Surfing birds…och deras riktiga namn förståss. Jag är rätt bra på namn faktiskt. Klädlängan minns jag också, det var roligt, inte för att jag var med, men det var kul att se. Och han killen som var kompis med Pierre som kom fram och försökte skämta, och jag fattade inte vad han höll på med och stammade mest fram en massa ord. Det gick nog inte så bra alls faktiskt. Jag tror det är nåt så här:

(Jag kommer gående från toaletten och kommer tillbaka till betonggården, Jag ser Pierre stå och prata med en kille som sen springer fram till mig)
Killen: Hej! Jag måste säga att du är jättesnygg, är du singel?
Jag: Eh…va? Jaha….
Killen: Kan jag få ditt telefonnummer? (plockar fram sin mobil) Ja om du är singel alltså?
Jag: Eh… nej, eller…va? Men..?
Killen: Äh, jag skämtar bara, jag är kompis till Pierre, jag heter Gustav. Han sa att jag skulle bråka lite med dig.
Jag: Eh…jaha?! Okej, jag förstår. Antar jag. Jaha, hej hej, jag heter Frida.
Killen: Så nu har du fått ett bra första intryck av mig, va?
Jag: Jojo, eller, nej, det är lugnt. Kul hörru. Haha
(Jag går vidare lite halvfull bort tillbaka till ölflaken och jägerflaskan som ännu inte är stulen. Typ direkt nu kommer nån annan fram och ber att få stjäla flaskan .Lättlurade lilla jag)

Jag minns faktiskt inte hur vi kom hem den här kvällen…Vi gick runt först och kollade på andra stationer, och jag tiggde till mig en grogg av Hilda/Lina. Men hur?....eller jo, förresten, vi åkte ju spårvagn! Och stackars Benjamin (nolla i surfingbirds) var jättefull där vi hittade honom på stationen, Pierre var inte så pigg han heller, han höll nästan på att somna där på stationen. Det var nog den här kvällen som vi kallade oss tillsammans. Som det kan gå.

Lördag 26/7
Lördagen är typ en dimma. Jag var bakfull av ölen och ville helst inte göra så mycket alls. Men vi skulle visst in och grilla, så där satt jag i skogen med hela HÄKSgänget och sen även faddergruppen som skulle hälsa på. Det var inte många stackars nollor som orkade dit. Och knappt jag heller. Väl hemma bjuder Ville på torsk, (Han har ju jobbat i restaurangkök, och ja just det, Ville är killen som Pierre hyr sitt rum av om jag glömde säga det innan) Vi ser på pocahontas. Av nån anledning. Hah, det är kul med disneyfilmer. Karin ringer och vill att Pierre och jag hänger med ut på krogen, jag är inte direkt jättepigg på det, förståss. Dricka varannan dag är typ det jag orkar med. Tyvärr alltså, men så är det. Vi ser på Prison Break från första avsnittet nånsin. Jag har aningen svårt att koncentrera mig, men lyckas väl någorlunda. Tror jag. Sen… resten är privat.

Söndag 27/7
Jag får nån timme på stan medan Pierre och Karin köper ananas och kokosnötter inför kvällen då det är nån Hawaisittning för nollorna. Karin och Pierre är Toastmasters och ska klä upp sig i bastkjol och karin med kokosnötter. Dessvärre fanns varken kokosnötter eller bastkjolar så de får nöja sig med Ananas och sönderklippta soppåsar. De blev faktiskt rätt snygga tycker jag ändå. Snyggare än väntat. Fast som sagt förut, Pierre är alltid snygg.
Jag blir mobilhållare, korthållare och kameravaktare(inte vidare smart som kameravaktare visar det sig sen…heh…pinsamt kanske.)
Men, eftersom jag lärt mig koden och dessutom lärt mig hitta på den här skolan så går det galant med det mesta. Jag kommer in och ut överallt. Eller, de ställen jag testade, typ ut ur huset och in i hissen. Gratis sprit är farligt, gratis jäger framförallt. Jag som som inte ens GILLAR jäger egentligen!
Jaja, när det bara är att vinka och folk kommer med en flaska så är jag rätt illa ute.
Jag är egentligen livrädd ända fram tills maten, eftersom jag vet att jag egentligen inte ska vara där, det är ju en skolgrej, inte såna som jag. Jag hamnar ändå rätt bra till vid bordet, mitt emot två nollkillar och bredvid en annan, (han som tog jägern i fredags för att vara exakt.) Usch, jag blev verkligen jättefull ikväll! Jag hade just skrivit upp mig på gyckel för kvällen. Jag tror att min plan var att sjunga ”guldet blev till sand” för att riktigt mobba alla med min käre Peter Jöback. För ALLA har hört den. ALLA.
Faktiskt. Den som inte har hört den kan hälsa till mig så ska jag lära ut den. Kanske.
Meeeeen….vi kom jag aldrig dit, för plötsligt behövde jag gå till toaletten och där blev jag kvar…ett rätt bra tag. Plötsligt är Karin där och hjälper mig och hämtar Pierre så att han kan sitta och sova med mig. Jag tror faktiskt att jag somnade därinne på toaletten, men allt jag minns är att Amanda och nån mer…nån som jag glömt vad hon hette trots att jag lovade mig själv att inte göra det, hjälpte mig bort till ett annat ställe där jag däckade igen. Usch, ingen bra kväll för Frida alltså, till slut kommer Pierre tillbaka och vi tar en taxi hem.

Måndag 28/7
Inte kul…att vakna. Alltså. Helt trött i huvudet och med en gnagande känsla att Kameran är borta. Inte min, den lämnade jag hemma igår, men PIERRES kamera! Noooo. Jag hatar när folk anförtror mig saker och jag tappar bort dem. Jag kände mig som Daniel när han glömde sin väska på tåget med VÅRAN kamera i. Fast den fick vi ju tillbaka, och faktiskt så hittar vi Gustav som säger att han tog hand om Pierres kamera och gett till nån i HÄKS. Så allt blir bra, Pierre får sin kamera, sätter upp hyllan som han hade ner igår(jo, det är sant, han hade ner en hylla, dessvärre missade jag det, men ändå) Jag läser Ernie och fryser halvt ihjäl. Varför? Eh nej vet inte.
Vi åker hem, för jag klarar inte att gå på stan så som jag mår(jag har aldrig varit riktigt bakis förut, men nu, jojo…) och ser på Aladdin 3 – och Rövarnas konung. och Poseidon, för att fördriva tiden när vi åt mat, Makaroner och köttfärs med väldigt mycket fefferoni i. (Starkt!!)
Oh yes. Och mer Prison break, detta blev en filmkväll som hette…. Duga.
Nu gillar jag till och med programmet, och jag har svårt att tänka mig att jag ska hem imorgon. För det har jag bestämt nu, plötsligt insåg jag att jag varit här i nästan en vecka i min lilla drömvärld och av alla telefonmeddelanden och samtal så börjar jag bli påmind om att jag snart reser igen, jag måste hem.

Tisdag 29/7
Vi vaknar, jag vaknar tidigt, av nån anledning fick jag sova på fel sida för mig, Jag vill alltid helst ligga ute vid kanten, inte vid väggen. Men denna natten sov jag vid väggen, därav mitt tidiga uppvaknande då jag går upp och fixar frukost till Pierre och känner mig som en hemmafru, eller inte egentligen men..nästan. Mtv på morgonen, det enda som går. Heh..kul, jag börjar redan känna en liten saknad att jag snart åker…
Vi åker iväg till Karin och hämtar henne,Pierre spelar piano där det finns uppenbarligen. Trevligt. Han kan visst om han vill. Vi åker, in till staden där jag blir avlämnad på stationen med ett löfte om att vi ses snart igen och att ringa om vi funderar på att åka hem till eskilstuna snart. Jag gråter lite grann och ringer Daniel, för att få nåt att göra, och sen Elin, bara att prata sig igenom tårarna gör allt lite lättare, och sen ser man inte lika miserabel ut när man går och gråter och pratar i telefon. It’s all about what it looks like.
Jag får några timmar själv på stan i göteborg(ett måste när man varit i stan så länge som jag varit nu för första gången i mitt liv, jag som aldrig ens åkt spårvagn förut) och handlar lite smått jag hittar, ett par tröjor, örhängen och..ja, saker. Jag kommer på att jag lämnat mina creoler till Karin i söndags och sen glömt bort det. men bryr mig inte så mycket, hon kan behålla dem, som en present från mig. Jag köpte nya nu ändå.
Sen åker jag hem. Hem till Eskilstuna. Tåget går 14.42 och allt känns lite vemodigt, Men ändå. Det kanske var på tiden. Kanske. Förmodligen.

På kvällen ringer Pierre mig och kollar om jag kom hem okej från bastun där nästa nollningsgrej var. Det verkar vara kul. I guess. Men den kvällen fick jag sova ensam. Lite ensamt. Men det går det också.

Idag är det lördag, samma vecka samma år. Men nu sitter jag äntligen framme på gothland, i Hemse med Daniel och Elin. Och Moa i rummet snett mittemot.
Vi har packat upp och det ser riktigt trevligt ut. Tycker jag. Jag måste messa Pierre och be honom ringa mig eftersom jag inte har några pengar på mobilen.

Allt från mig. För denna gången.