lördag 30 december 2006

Gott nytt år

Det är snart nyår nu och jag önskar jag hade tid att göra det här. Det har jag absolut inte.
Jag måste packa.
Jag åker alldeles strax iväg till Karlstad och tyckte just mig höra Pierres bil borta vid parkeringen. Alltså måste jag verkligen börja.
Jag ska.
Jag är ändå rätt snabb.

Jag känner mig lite sentimentalt lagd för tillfället, läste just igenom Annelies dagbok om viktiga människor i livet och Daniels blogg om hans gångna år och funderade på vad som egentligen hänt mig under året.

Och om igen minns jag när Elin, jag och Daniel satt i rinmansparken någon gång i juni och såg på varandra och sa "Detta kommer att bli en lång sommar, det känner jag i lilltån".

Det blev en lång sommar, och det blev en lång höst.
Och våren har jag redan glömt bort för länge sen.

Men trots allt så lärde jag mig nog något ändå.
Och jag kan inte ångra något som jag lärt mig av.

Och längst in i magen känns det bra nu, allt tvivel om framtiden lugnade ner sig och alla funderingar om vad jag skulle göra, om avhoppet och ...ja, allt.
Känns så mycket bättre, det känns lättare att vakna, och lättare att tänka på tillbakaresan.
Att tänka på alla resor jag kommer att göra nästa år.
Det är ändå livet jag har valt, och ibland ska man leva med de valen, eller hoppa av. Men jag är inte redo för det än. Jag måste ge det en chans till.
Och iochmed det ska jag ordna det hela bättre för mig.

Jag är glad att ni finns, ni som gjorde året det det var för mig.
Och nu är Pierre här. så jag slutar med detta.

gott nytt år!

fredag 29 december 2006

Så...vad har hänt sen sist jag skrev?

Ja, med tanke på att jag vid sista meddelandet var kvar på teneriffa vid en dataskärm som av någon outgrundlig anledning var rosafärgad.
Varför liksom?
Okej, och just nu är det två dagar innan nyårsafton och jag sitter hos Johan vid hans dator. Och Sanna är i stan!!

okej...mer värt att uppdatera?
säkert. men inget jag orkar för tillfället. det var inget.

Min största fundering är alltså just nu varför skärmen var rosa.
Och nu när Johan sa det så undrar jag när Pierre kommer hit.
(Johan undrade alltså nyss när Pierre skulle komma hit. nu undrar jag det också.)

okej.


hejdå.

lördag 23 december 2006

tenerifa del 3

Kvar.
Pa tenerifaon.
Det borjar irritera mig att det inte funkar att skriva prickbokstaver.
Eller, ja... det gick ju, det var bara svàrt.

Traffade Jenny pa msn nu. Det var lange sen.
Daniel den javeln behagade dock inte logga in trots att jag vill veta vad han pratade om for paket. jaja. Han ar val for upptagen med att krama sina hundar nu nar han kommit hem.
Pierre sitter val pa tàget hem fran goteborg nu.
Och nu ar det bara 2 och en halv minut kvar.
Imorgon ar det julafton.
Det ar ingenting som man behñver tanka pa ´har. om man missar alla uppblasbara tomtar som klattrar pa husvaggarna vill saga.

Och det kanns inte som jul.
Men det ar lugnt.

Okej, hejdà igen. jag maste avsluta. dumma tid som rinner for fort.

torsdag 21 december 2006

Tenerife del 2

Fjarde dagen pa teneriffa och allt ar val...helt OK.
annu inte sa mycket till solbadande, men det ar val lika bra, jag ska vara blek och sa ar det bara. Idag blev det mest bilakande i en liten bla fiat(tror jag) runt HELA on.
Vi var pa samma stalle dar vi en gang varit(dvs. sju ar tidigare) och gick runt. Lilla Masca som varit isolerat fran resten av varlden fram till och med 70-talet. Nu ar massor med folk dar...

Sag just pa helgon dar Sissela lagt upp en tecknad bild pa folk hon kanner. Dar da jag ar med. Vad fint av henne! Det var snyggt, ska halsa henne det sa snart jag ar tillbaka i Sverige.
Och visa Pierre. for han finns ocksa dar som tecknad figur.

Okej, ska snabbt logga ut nu, nar dessa tio minuter som jag fatt typ gatt.

söndag 17 december 2006

Teneriffa

Framme pa teneriffa ar jag nu. det gar typ inte att skriva med svenska bokstaver. ni vet de dar speciella med prickar over.

Jag pratar med Pierre pa msn dar han lyckligtvis var inne nu nar jag under tio minuter ska gora nat vettigt pa denna dator.
Det ar lite svart. tiden gar valdigt fort... men...men.
jaja.

okej...
Sa nu kom pappa och sa att han kunde offra en Euro pa Pierre sa att jag kunde prata ens tund till. snallt av honom.
Jag ska halsa honom det sen sa fort jag kommer upp till rummen. vi har namligen tva rum med varsitt eget kok, vagg i vagg med varann.
Ska kanske ta lite bilder under veckan...eller jag maste val ta bilder antar jag.
Jag har en kamera och sammanlagt....512 plus 128 plus 32 mb.

sa jag har bilder.
snart. inte an.

Okej, saknar dig Älskling, trots att jag pratar med dig nu.

torsdag 14 december 2006

Lucia

Så lucia är över till slut. Efter ett antal dagar. ...eller ja, sen i söndags.
FINALLY
säger jag.
Men... Apropå inget. Det är i varje fall över nu.
Sista konserten var idag klockan 19.15 på nån restaurang eller "Ludrets"(deras S ser ut som L, är det mitt fel?) a.ka Sudrets konferens...lokaler? ja, tror det.

För övrigt. förra året vi gjorde detta var jag lucia istället för tärna. Hittade en gammal bild i mitt gamla arkiv(som iförsig bara är typ tre år gammalt men som innehåller runt 3500 bilder som jag oftast tagit med min kamera...eller fått av nån.)

Så...bättre som tärna eller som lucia?

För det första måste jag själv säga att mitt hår är snyggare nu (eller hur? jag satt och krusade det med en plattång i en timme innan vi åkte iväg. dessvärre glömde jag spreja det så det försvann ganska fort. )Men men...det var ändå helt okej. Dessutom harjag snyggare lucialinne det här året. Förra året var jag lite sen att välja.dessutom ville ALLA hjälpa mig så att jag skulle få rätt och tjatade och tjatade så att jag blev trött och bara tog ett som var lagom långt. Det jag hade nu var ju åtminstone rätt snyggt.(jag valde själv denna gång. och vägrade lyssna på dem som sa "Men Frida,det där är väl okej?")

Inte för att det var viktigt.

Idag var uppspelet inför julkonserten nästa vecka. Jag ska ju bortåt tenerifa så jag är ju inte här då. Men av nån anledning får jag en känsla av uselhet om jag inte är med på en så viktig konsert. Man ska vara med på julkonserten om man är på plats. annars är man dålig(Och nu hoppas jag att det inte är nån som inte är med på julkonserten som jag missat som läser detta)

Därför iallafall... var jag tvungen att säga till alla att jag faktiskt skulle bort. och passade samtidigt på att säga god jul och gott nytt år och allt det där.

Jag pratade med Sebbe idag. Om det där. Jag visste att han skulle försöka övertala mig att stanna kvar.jag visste att han skulle ha bra argument och dessutom vilja hjälpa mig. Jag vet också att han mycket väl har rätt i många saker.

Men... Nu är det som sagt jag som ska hem på lovet och tänka. och till tenerifa. och tänka. Jag borde lägga mig nu. Bussen mot visby går klockan 05.15.Och jag har inte packat klart än.

Men jag har inget behov av att sova än. sova kan jag göra på bussen, eller båten, eller i bilen på vägen hem. eller kanske inte i bilen förresten.

Och Daniel var så fin också. Heh. alla såg iförsig ut som sektmedlemmar i långa vita klänningar. speciellt killarna som varken har band eller lingonkrans.

Hur han såg ut kan man se på hans blogg:http://elizabethgeorge.blogspot.com/

(Eller här. det är ju faktiskt jag som tagit bilden)

Konstiga människor skriver till mig på QX om absolut ingenting vettigt. Varför? ser jag ut som nån som känner för att snacka med 44-åringar på internet? Okej, jag vet, jag är en dömande människa. Det är lite synd om folk för mina fördomar. Men... njae...alltså, jag är bara sur över folk som försöker ragga på mig på en gaysajt som QX när jag specifikt sagt att jag inte vill det. Om man är straight ska man inte ragga på en gaysajt. Det kan man göra var som helst annars om man tycker det är kul, men gaysajter är till för gayfolk att ragga på. Tycker jag. Tyck du som du vill.

Okej, där hade ni dagens lektion i folkvett....

Och Daniel sitter och stönar över produkterfrån teknikmagasinet. Jag vet däremot inte vad. ska fråga sen när vi går härifrån.

snart

troligen.

Så...bättre som lucia eller tärna? (jag vet, av nån anledning måste jag fråga, jag vet precis vilket svar jag vill ha, dock. det har jag hintat om hela tiden)

måndag 11 december 2006

Öka kontrasten...

Sådärja. Då var det gjort.
Nu var det bara upp till en själv då.
Nu är det bara jag som bestämmer.


Men tänk, ibland önskar jag att allt gick i svartvitt istället för alla dessa gråtoner.
Och så sa de att det var okej om jag inte orkade gå till teorin. Jag tog det som ett tecken.

En mycket märklig vinter

Tro mig, om allt verkligen vore i Svart och Vitt skulle ingen nånsin ha det här problemet.
Igår var Lucia i Kattlunds och i Hablingbo.
Och glögg och pepparkakor hos FolkmusikMarkus och Marie.
Och så jag med ett par bilnycklar i handen som efter en timme helst ville tillbaka och göra klart inför imorgon.
Alltså idag.
Idag är dagen D. Idag är dagen då jag ska prata med LinjeledarMats och förhoppningsvis få något vettigt sagt om min framtid här.
Nu klockan nio ska sångprofilen öva inför julkonserten nästa vecka. Jag slipper, för jag är ändå inte här den 20:e december.
Men när jag lämnade villan klockan 20 över åtta i morse hade varken Daniel eller Moa klivit upp än. Jag försökte berätta det för Daniel, men han verkade inte höra. Jag antar att han har sin anledning.

Mitt högra pekfinger värker sen jag brände mig på plattången då jag försökte göra lockar igår. Jag gav alltså upp. Mitt vänstra värker sen jag råkade få en sticka ungefär en halv centimeter in i fingret igår när jag satt längst bak i kyrkan efter "ej upplysta gårdar" och väntade på att konserten skulle ta slut.

I morse tänkte jag gå upp redan klockan 7 men valde att vänta och tog mig upp 20 minuter senare. Tvättar håret, sätter mig framför tv:n och kollar på nåt dumt tecknat barnprogram och gör mig klar för att springa iväg.
Just, jag tänkte springa i morse, det gjorde jag också. En liten runda, eftersom det blåste alldeles för mycket för en lång, och jag hade inga vantar på mig så det... var kallt.

Fortfarande ingen snö, men gräset är så grönt att det inte gör mig så mycket.
Hade det varit snö hade det varit så mycket kallare. Men troligen rätt mycket ljusare.

Bild blir nästa gång...när jag laddat upp bilderna från lucia.
(ja, och bilden på mig från Jespers bröllop.)

torsdag 7 december 2006

Blåsiga December

Ön har kommit in i sin blåsigaste tid.
6:e december,
ingen snö och oktoberkylan ligger överallt, trots decemberdagen.
Det är kallt, fast aldrig under minusstrecket.
Igår var den efterlängtade Winedownprocessen. Med bara ”familjen”. Det vill säga de boende i rektorsvillan. Det var nu jag ville berätta för dem om mina funderingar och tankar om ett avhopp. Jag tyckte att de förtjänade att veta om hur det är.
Det var skönt att dricka vin och höra ”familjen” predika om sina planer och insikter. Nicklas ställde mig frågan:

”Men Frida, just nu. Tänk inte på imorgon, eller igår eller allt runtomkring. Om det bara var nu och här. Vi fem här i villan, drickandes vin tillsammans. Hur mår du just nu?”

Det var skönt att liksom känna sig fri en stund. Fri att vara som man ville. Och att få höra att andra känt så ibland. Och att vi inte är så olika ändå. Vi ogillar samma människor. Stör oss på folk som inte verkar kunna förstå. Folk som man stör sig på att vara i närheten av. Som jag gör. Trots att jag önskar jag kunde ignorera. Men… äh.

Idag var väl stora kördagen. Bara kör hela dagen, jag höll verkligen på att bli knäpp. Tokig över att sjunga om sångerna gång på gång och känna hur rösten blir hesare för varje sång. Kanske mycket beroende på vinet dagen innan. Och det går ju inte att skylla på.
Men jag var fortfarande så glad över gårdagen att jag inte kunde bry mig mindre.

Daniel har gett mig och de andra i huset varsin chokladkalender, En som man ska öppna till julkalendern varje morgon. Sen att jag bara varit med en enda gång de där morgnarna… Eller en halv gång. Jag kan inte ens handlingen i programmet. Så jag tar min choklad senare… kanske runt tio när jag klivit upp och just kommit på att jag har den.
Grejen med mig är att jag dessutom har tvångstankar så att jag inte KAN äta upp all choklad på en gång. Det är inte tänkt så…alltså kan jag inte göra det. Tvångstankar. Jag borde bryta det. Kanske gör det nån gång. Däremot är det okej att missa en dag och ta två nästa gång. Det är lugnt. Men inte i förväg. Förbjudet. Tvångstankar.

Jag tog faktiskt ett gäng bilder idag. Precis innan kören började under mitt tema ”uttråkning”. Ja, lite uttråkad av att jag var aningen trött efter en sen natt, och tagit en rosenrottablett för att få lite motivation. Men mest över att jag inte kände för att repa med kören denna förmiddag. Visst, lucia på söndag. Men jag orkar inte. Vill inte ens.

Och sen är jag så jäkligt irriterad på människor som inte bara kan koncentrera sig på att sjunga utan måste prata med mig och andra. Jag går under mottot att om man måste göra något, och bara vill bli av med det så fort som möjligt, då är man tyst och koncentrerad så går allt fortare. Men alla tycker väl inte samma sak. Äh, det stör mig fortfarande.

Dessutom är rummet nästan oförklarligt stökigt. Saker överallt, obäddade sängar och papper och sladdar över hela golvet. Och under sängarna ligger kartongerna från när vi först flyttade in. Men… det är mitt rum. Mitt och Daniels. Och jag tycker om det.
Men jag ska ta det där snacket med LinjeledarMats på måndag. Och säga allt vad jag kan om mina jobbiga problem, berätta allt jag tycker att de ”in charge” borde veta. Vem vet. Kanske kan de hjälpa mig. Kanske inte.
Det är väl det jag får se.

Torsdag
Idag ja.. mer körträning. Inför Lucia på söndag. I en svinkall kyrka i Hablingbo. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl och satt och hällde i mig te. Men jag fick köra volvon. Det var trevligt. Tills jag trodde att jag tappat bort mig och åkt fel väg hem. Men men. Det var ju rätt…så det är väl lugnt.
Och Pierre har pub ikväll i skolan. Det ringde han och berättade. Kanske skulle Johan komma förbi också. Jag stör mig fortfarande på att hans skola är sponsrad av Pripps medan min har totalt alkoholförbud!
Tydligen är det fest i Visby i morgon. Det hade jag nästan glömt. Vi ringde upp tonsättarPatrik senast för ett par timmar sen och kollade läget. Och middag. Först. Trevligt.


Och den här gången hade jag faktiskt bilder. Datorskrället vill bara inte lägga upp dem. Så...Jag får väl vänta. Det är väl nån som använder upp all bandbredd. Vi är faktiskt rätt många i datasalen. attans.

tisdag 5 december 2006

Fototorka

Plötsligt känns det som om bilderna tog slut.
Jag måste ut och fotografera igen snart. Snarast.

Gud. 3000 bilder på datorn och inte en enda jag vill använda. Suck.

- Och imorgon är det körrep utantill och jag kan inte en enda av låtarna.
- Och idag gjorde jag bort mig på gitarrlektionen.
- Jag bara hoppas på en winedown process ikväll.

måndag 4 december 2006

Bröllop och sista bussen hem


Detta skriver jag nu på bussen på väg mot Hemse klockan 23.49. Jag har just klivit av båten(Eller okej, för typ en halvtimme sen) och sitter då alltså uppenbarligen på bussen mot Hemse. Nummer 10 för att vara exakt. Bussnummer alltså. Den som går via Klintehamn och kusten.

Nån kille före mig i kön försöker säga till busschauffören att han ska åka gratis. Eller… Rättare sagt, ska betala när han kommer fram till Klintehamn. Jo tjena, det tror jag också han kommer göra. Tydligen, enligt vad han sa till chauffören skulle han när vi kom fram till Klinte gå och ta ut pengar. Okej… säger jag. Det skulle inte jag göra om jag kunde, jag skulle försöka få busschauffören att glömma bort det och springa allt vad jag hade.
Det är kanske så man plankar här på ön? Ja, istället för som i Göteborg, där man helt enkelt struntar i att betala och hoppas att ingen kontrollant går på spårvagnen. Eller som i Stockholm, där man antingen gör som min kära vän Kim och går och pratar för sig själv om att han SKA dra kortet, och bara råkade gå fel väg förbi spärren. Eller så hoppar man över spärrgrejen och hoppas att ingen kontrollant kommer. Tydligen var det någon som jagade Kim på ett tåg för inte alls länge sen. Det här är alltså gotlands sätt?
Jag ska se sen när vi kommer fram till klintehamn vad killarna gör. Fast de hade ju en väska, så det är kanske svårare att bara springa då.
För övrigt är den chauffören som kör nu han som är min favorit, Den ARGA busschauffören, som skriker åt folk så fort han stör sig på nåt. Nyss ropade han från högtalarna(Han gör alltså det mycket) Du med gitarren, ner med fötterna på golvet”
För övrigt hittade jag Philips nätverk vid hamnen. Men här hade han visst valt att skydda sitt nätverk. Philip som räddade mig och Daniel en gång för länge sen när vi hade tråkigt och datorn med vid en busshållplats i Torshälla. (Jag har skrivit om detta förut. I know)
Detta läste ju förståss Pierre som tyckte att det var väldigt jättekul att jag skrivit ”Tack Philip” då Philips nätverk tydligen inte är en person, utan ett namn på en router… lite spänningsdödande för oss… då Vi liksom satt där och väntade på att Philip skulle komma ut och skrika på oss som kapade hans nätverk.
Men icke. Det gjorde han inte.
Så kanske har Pierre rätt. Eller kanske fanns en Philip där vid gökstensskolan som tyckte det var kul att kalla sitt nätverk just ”philips”. Kanske.
I morse åkte vi hem igen efter bröllopet (bröllopet mellan min bror Jeppe och Frida var i Vingåker i lördags kväll) Natten var vi alla på Katrineholms statshotell och lämnade det runt lunch. Vid ett träffade jag Annelie, vi går runt hela staden, och bara går runt, kollar julmarknaden, ser i affärer, bara går runt stan, med en takeawaylatte från Waynes i händerna. Det var underbart att träffa henne igen, Som sagt, allt är så långt bort.
Senare, när vi kommit tillbaka hem till mig, (Eftersom jag måste packa) ringer Kim och säger att han, Johan och Jimmy tänkte åka in till stan och fika, och därmed träffa mig. Klart jag följer med, Annelie däremot åker hem(inte riktigt direkt. Förlåt honey, det var inte meningen. Hoppas det var trevligt med Elin ändå. Jag är ledsen att jag försvann!)
Så…vi går och fikar, på Java, det gamla stammisfiket, Innan Waynes kom till staden.

Träffar där på den där vännen till det allmänt kända fyllot. Han som vi nämner ibland, när vi är på humör.

Johan och jag pratar om att flytta till göteborg,… ja, kanske, kanske inte. Det vore förståss inte helt fel. Som jag sagt tidigare lockar fastlandet långt mycket mer än Gotland gör just nu(även om jag är just där). Jag har nog tröttnat nu. Motivationen är inte riktigt där längre bara. Jag vet inte vad jag ska göra åt det.


Vilket för mig tillbaka till mitt förra inlägg här… Ibland glömmer jag att fler än jag läser min blogg. Jag glömmer att resten av världen skulle kunna läsa om de ville(Om de kan svenska, förståss). Jag glömmer vad jag skriver, men ioch med det där… Det var egentligen inget ledsamt meddelande, jag har gråtit när jag skrivit ledsamma meddelanden, på grund av meningen i det jag säger. Det var bara insikten. Jag hade äntligen förstått vad som var fel. Och plötsligt kändes allt så mycket enklare. Jag är en rastlös person, svårt att hitta fotfäste på platser. Aldrig hemma någonstans. Men samtidigt har jag den där längtan att hitta en plats där jag kan stanna. Det är dit jag tror mig vilja åka. Någonstans som jag ännu inte vet var det finns.. Det var det allt handlade om. Allt blev plötsligt så mycket enklare för mig. När jag insåg...


(oh, snubben går faktiskt och tar ut pengar här i klintehamn. Ja…iförsig, den arga busschauffören är väl inte den som låter folk gå. Hmm.. okej okej, alltså inte gotlands sätt att planka biljetten)

I alla fall, så mycket enklare när jag förstod hur allt var. För mig. Men det är ändå som jag sa, jag ska ge det här en sista chans. Jag ska prata med linjeledarMats och berätta hur jag känner om skolan och allt. Och berätta för honom om möjligheten att jag kanske inte klarar mer. Det enda jag är rädd för är att jag kanske stannar och han då vet att jag funderat på att hoppa av och därmed tror att jag inte egentligen vill vara kvar. DET är min rädsla. Jag vill liksom inte… att folk ska ha koll på det. Nu gör jag det igen, förresten, skriver utan att tänka på vem som läser. Och jag berättar inte vad det beror på, jag gör ingenting, jag bara gör folk oroliga. Inte meningen, Jag lovar!

Tillbaka till min dag? Kanske det. Mamma kör mig till båten precis när jag kommer hem från Java, lyckligtvis har jag redan packat klart nu. Kanon. Eller snarare är det jag som kör mig själv. Mamma sitter bredvid och ska köra hem bilen.
På båten(när jag promenerar mot aktersalongen där jag ska spendera resan) ser jag plötsligt nån jag känner igen. TonsättarPatrik! (Eller ”han med håret”, det funkar tydligen(inte) lika bra.) Tydligen har tonsättarskolan varit ute och rest till fastlandet över helgen och är nu på väg tillbaka till gotland igen. Så jag stannar helt enkelt där, och kommer aldrig fram till aktersalongen. (oh so what, vi vet ju alla att jag trivs bättre i ekonomiavdelningen där det finns eluttag i alla fall) Jag får höra om tågplankningar i England, (av nån annan tonsättare…Olle?Björn-Olle? Just ja, han med det härliga namnet) Och om japanska tv-serier(Patrik gillar Japan. Och ordvitsar. ”Zoooliskt, inget med djur att göra” SÅÅ ologiskt. Någon som fattade den?) Och om rätt trevlig musik, som nu en del även finns på min dator.
Klockan är nu 00.32. en kvart kvar, sen är jag framme i Hemse. Bra. Laddningen på datorn håller inte så mycket längre nämligen. Den varnade mig just för att det endast var 10 % kvar.


Detta var uppdateringen från en tidig måndagmorgon.(läs VÄLDIGT tidig) Snart godnatt.

Och så blev det dagen efter. Måndag..
Fas ett är klart.
  • Jag har pratat med linjeledarMats om att jag behöver ledigt sista veckan. Troligen har sånglärarGertrud redan pratat med honom. Det lät så.
  • Jag bestämde möte med honom nästa måndag. Jag behöver förbereda mig, Mentalt, och skriva ner allt.

Imorgon ska jag prata med Husmor. Jag måste åtminstone veta vad jag gör.

Och på söndag är det luciakonsert? Det vet vi va?Jag hittade en gammal bild jag tog i Sandviken för ett par år sen. Tänk vad
mycket snö det var. USch...Jag minns ALLA de där sena kvällarna i yrsnö och 10
minusgrader. nu är det fortfarande grönt på marken och inte en enda minusgrad.
Det är lite läskigt vilken skillnad. Även om det för min del är rätt okej utan snö. Jag har ändå aldrig varit en vintermänniska.

För övrigt... Jag vet, vi väntar på en bild på mig med mörkt hår. Snart så. Jag ska bara tvätta håret först. hmm..

torsdag 30 november 2006

En egen bekännelse

Det känns lite bättre nu.
Plötsligt blev det lite lättare.
Det var skönt att få berätta läget och prata av sig.

Och berätta vad som är felet. På ett eller annat sätt. Hela historien behöver ju inte lärarna veta.
Jag gillar inte att säga att jag inte vill eller orkar göra nånting. För om alla andra klarar det så borde väl jag?
Tydligen är jag omtalad.

Frida vill ta ledigt, Frida är borta mycket, kommer sent, är sjuk och verkar distansiera sig även när hon är där.

Men som sagt... Det är alltid svårt ibland. Citerat mig själv för länge sen.
Det är därför jag funderar på att hoppa av och lämna gotland och Hemse och hela alltet.
Åh, kom det som en nyhet för er?
Det är det inte. Inte för mig.

Men jag ska göra ett nytt försök nu. jag tror det.
Jag försöker igen. Jag tar det där samtalet med LinjeledarMats. Jag ska. Jag ska säga hur jag mått när jag varit här och hur jag mår nu och att det kanske börjar bli bättre. Jag ska göra allt det där. Jag ska.
Om ni bara ger mig ett par dagar.

Det som jag insåg var...Anledningen till att jag åkte hem alla gånger var...Varför? Anledningen till att jag åkte tidigare än jag borde och stannade längre än jag skulle var...att jag inte klarade att tänka på att komma hit. Att jag fick en nästan outhärdlig känsla av dåligt samvete för allt jag gjorde varje gång jag kom hit till ön.
Och den försvinner när jag åker iväg.
Därför.

Men kan jag inte fixa det den här gången...då måste det vara slut. Nästa temaperiod sätter ribban. Inte den här. Hoppas jag. Jag ska sluta tänka på det här. Bara klara av det, inte förstöra nånting mer, inte klanta till det. Bara göra det jag måste.
Så långt som jag får folk att förstå. Utan att klaga och utan att förstöra för de andra.
Men som sånglärarGertrud sade idag.

"Man måste alltid se till sig själv först. Hur svårt det än är att göra det, så är det det man måste. Gruppen kommer i andra hand."


Och i och med att det är nerskrivet kan jag börja lugna mig nu. Så oroa dig inte. Jag ska fixa till mig själv nu. Det har varit värre.

tisdag 28 november 2006

På väg tillbaka till Gothland. Det börjar bli tid för ett beslut. Jag vet.
När jag lämnade göteborg igår kände jag ingen som helst hemlängtan, varken till Eskilstuna eller Gothland. Ingenstans. Gothland brukar jag iförsig inte längta till, men ändå. Jag har nu spenderat några underbara dagar nere i Göteborg. Jag har alltid kul med Pierre. Och han gör mig så glad, alla problem känns så mycket mindre när man kan se på honom som ligger där bredvid mig. Söndags kväll var första gången jag tänkte åka. Jag ville kanske inte riktigt, men tanken var ju så, det var bäst om jag kom fram och inte missade lektioner på måndag. Fast då fanns plötsligt inga sista minuten biljetter så jag valde att vänta och åka tidigt på måndagen. Då skulle jag iförsig behöva åka redan klockan sex. Jag tänkte att det nog skulle gå, men upptäcker då att det finns inga biljetter alls. Så jag är tvungen att vänta. (Okej, jag medger att jag inte är direkt jätteledsen över att slippa åka klockan sex på morgonen!) Fast en sovmorgon med Pierre är inte direkt det värsta som kunde hända. Vid tio vaknar vi, jag gör frukost och lyckas sen efter ett tag få upp Pierre ur sängen. Ibland är han morgontrött.
Jag köpte så fina lösögonfransar inne på shock i stan senare innan tåget. Inte för att jag vet när jag ska ha dem, men ändå.
So…14.02 måndag, eftermiddag ska mitt tåg rulla iväg från Göteborgs resecentrum. Framme 18.23 vilket borde se till så att jag kommer med pendeltåget 18.38 mot Västerhaninge och byta till nynäshamn där.
MEN! Se det gick inte. Mitt tåg var försenat, sisådär en halvtimme. Och kom in till stockholm runt kvart i sju. Det oroar mig inte så mycket, det är ju fortfarande två timmar innan båten går, och det tar bara en timme i till nynäshamn. Så jag köper choklad och en latte och går iväg till spår 13 där sl-tåget går mot västerhaninge(uppenbarligen MÅSTE man byta där numera. Idioti) Kommer fram ungefär halv åtta och går och undrar varifrån nynäståget går. Till slut när jag ser på en skärm att första tåget inte går förrän 20.25 blir jag lite rädd och tänker att det måste vara nåt fel, de måste ha förbindelser i anslutning till varann så jag springer mot informationen. Därinne svarar kvinnan innanför luckan att första tåget dit går precis som skärmen säger först halv nio. När jag frågar om det går någon buss istället rycker hon på axlarna och meddelar att det tyvärr inte finns. Jag är nu lite rädd. Åker jag med det tåget kommer jag fram till nynäshamn fem i nio. FEM i. Och båten åker iväg fem över. Jag ringer min mamma som får ringa till färjeterminalen och fråga om det går för sig att vänta tills jag kommer dit. Det gör det inte. Så… jag ber dem avboka biljetten till båten och ringer sen Nina som skulle hämta mig i Visby och berättar vad som hänt. Mamma och Pappa säger till mig att ringa Jeppe och kolla om jag kan bo hos honom och Frida i Liljeholmen över natten. Men jag kommer att tänka på Kim och tänker att jag nog helst ändå bor ute hos honom i Kista, det var ett tag sen vi sågs. Så jag ringer upp honom, han är hemma och en timme senare är jag i Kista. Han har ingen mat(inte för att jag var hungrig, så det gjorde ju inte mig nåt. Och hade det gjort det hade jag köpt mat, DAH) Vi ser på OC och bilder jag lagt på datorn(jag har förvånansvärt mycket tv-serier på min dator. Upptäckte att jag faktiskt hade precis allt som Kim brukar se på. Heh….Jag tror jag måste dra ner på tv-serierna nu. Det är ju inte direkt så att jag bryr mig om handlingen i dem)
I tv-soffan somnar jag, SENT som attan, men det är ju inte som att jag redan har en förstörd dygnsrytm så det är ju lugnt för mig. Klockan tjugo över sju ringer telefonen. Då upptäcker jag också att telefonskrället slutat fungera ordentligt. Hälften av knapparna fungerar plötsligt inte.

JAG FATTAR INTE VARFÖR??!

Den fungerade felfritt igår(ja annars hade jag inte kunnat ställa larmet.) Jag måste ringa pappa och se vad för garanti som gäller. Just nu kan jag nämligen iförsig ringa, men bara till det översta numret som står som antingen uppringt, missat eller mottaget samtal. Woohoo… Jag kan alltså ringa Pierre, Hem och till Kim. Finfint… Inte.
Telefonbekymmer alltså, och just nu när jag laddat på mobilen och får skicka gratis sms i tre månader. FAN. Hur ska jag nu kunna uppnå gränsen 6000 sms?(Hmm…ja, precis DET är det viktigaste att tänka på Frida, Fint.)
Jag har alltså problem. 0850 kommer jag på tunnelbanetåget från Kista, Kim följer mig till stationen, plankar biljetten som vanligt. Heh. Han är duktig.
På tåget blir jag livrädd att jag ändå kommer att missa tåget och därmed även missa båten idag också. HUR förklarar man det? (jo alltså, jag fick trafikproblem tre dagar i rad. Jag är dum i hela huvudet, jag lovar.) Då är det KÖRT för mig.
Det kanske det redan är. Jag vet faktiskt inte.
Men…jag springer allt vad jag har när jag kommer till t-centralen, SPRINGER. Och kvart över nio är jag där vid spår 14.(ja, nu går det därifrån) och väntar. Hoppar på tåget, åker iväg, kommer fram till västerhaninge, kliver på igen och åker iväg. Och gissa vad som händer nu? JO, en kontrollantjävel kommer gående. (Jag som nästan börjat tro att de inte fanns, de är BARA ute efter att sätta dit folk) Jag börjar leta febrilt efter biljetten, jag vet att jag har den nånstans. Efter en stund hittar jag den, jag hade inte haft tid att slänga den och den ligger kvar i min ficka. Puh…
Nu är jag framme i nynäshamn, springer fram mot ingången precis när de börjar släppa på folk. Jag tänker att nu ska jag minsann få en bra ekonomiplats med en soffa. Så jag springer mer och försöker komma före lite folk. Det går halvdant. Men eftersom det tydligen bara är runt 140 besökare på båten så är det inte så mycket platser som går åt. Så jag kan i princip ta vilket plats jag vill. Då gör man förståss det.
Det är där jag är nu. I soffan med utsikt mot informationen, klockan är kvart i ett och vi är framme om en och en halv timme. Jag borde fixa en busslista. Jag tycker mig bestämt se dem där borta vid informationen.
ÅH kanon. Jag får vänta en timme innan bussen går. Dessutom måste jag släpa min URtunga väska(läs ginatricotkasse, med en dator och helgens packning) hela vägen upp till busshållplatsen, på smal klack på kullersten i uppförsbacke. Vilken… drömpromenad indeed. Om nu inte det är så som det står att tolvan går förbi hamnen. Det står ju faktiskt ett Z som ska betyda ”Går endast till/från Visby hamn då det finns anslutande färja.” Och det tycker jag att det gör. Hoppas nu bara att båten inte får för sig att försena sig nu också, för då blir jag tokig, och då väntar knappast bussen om den nu ändå bestämt sig för att gå min väg.

Jag skulle kunna berätta mer om min helg i Göteborg, men det känns inte som att jag behöver det, det enda som är viktigt är att jag hade det underbart och önskar jag kunde stanna längre. Om jag inte behövde åka tillbaka till gotland eller Pierre hade lektioner som var viktiga att gå på hade jag gjort det.

bild 1: Pierres rum innan jag hunnit stöka till det alltför mycket.(Jag tenderar att göra det när jag är där har jag märkt. )Eller så städar han mindre när jag är där. eller...så städar han precis innan jag kommer dit. Jag vet faktiskt inte. Det sistnämnda är vad jag skulle göra iallafall. Och det är min dator, och min gina-väska innan jag spred ut innehållet i hela soffan. och byrån.

Bild 2: I Pierres kamera finns många bilder på mig. I allafall i den där rullen. Den tog slut, det var 31 bilder innan jag kom dit. hmm.. jag är lite rädd för hur jobbig jag måste se ut på hälften av de där bilderna. Hoppas han slänger de hemska. Om man kan det, det kan man nog inte när man hämtar ut dem på cd.(precis, det är en manuell systemkamera, inget digitalt här inte.)

Bild 3: Jag vid min dator på båten. Skärmen blockerade blixten. Och jag orkade verkligen inte ta hur många bilder som helst till.

Bild 4: Mina fina klackar! Jag såg på nån tv-serie i datorn och satt som en idiot med fötterna på bordet på min braiga plats som jag alltid försöker ta men aldrig får på båten. Utom idag med få resenärer.

Sist av allt
  • Min telefon funkar fortfarande inte.
  • Bussen är tio minuter sen till Hemse.
  • Jag går till musik och hör inte Daniel som ropar, jag sjöng säkert också.(damnit)
  • På middagen märker man att TonsättarPatrik är på skolan för att lyssna på folkmusik. Trevligt, det var ett tag sen.
  • Moa verkar måttligt intresserad av lösögondransarna.hmm.. tror inte heller det var rätt grej. Men jag älskar dem, jag tycker om att titta på dem.
  • Ikväll blir det Grey's anatomy med Daniel.
  • Och övande inför konserten, det verkar som om Moa och Thobias är förstående. tur.
  • Puh.

söndag 26 november 2006

Så kortfattat.
Jag är i göteborg.
Officiellt är jag sjuk.
Imorgon iallafall.
Kanske borde jag slå en signal till Linjeledarmats och berätta att jag är jätteförkyld och inte klarar att stiga ur sängen. kanske. Nej...egentligen är det så att ALLA tågbiljetter på denna jord typ var borta. Alltså då alla mellan göteborg och stockholm. Det är ju nästan som att alla åker mellan de ställena hela tiden.
Sen är jag iförsig rätt glad att jag kan stanna.
Iallafall tills imorrn
Och jag är glad att jag åkte.
Idag har vi inte gjort nånting alls. En riktigt slö dag.
Nu sitter Pierre med sin gitarr framför sin dator och spelar Kentlåtar.
Och jag upptäckte just att jag inte uppdaterat bloggen sen i lördags förra veckan.
Sooo... I guess it's quite about time.

Sanna loggade in på msn. uppenbarligen funderar hon på att komma till Eskilstuna.
Det vore fint... Det VAR ju längesen. Väldigt längesen.

More info later. bye

lördag 18 november 2006

Internet är fantastiskt, inte sant? Jag fick en knäpp..(Ja, det betyder att jag aldrig kom iväg och övade) Dålig självdisiplin... Så jag lade upp ett par filmer som jag...filmat nån gång.

http://download.yousendit.com/D52CFFE65A83B008

Handlar om en gång jag och Daniel gjorde kundvagnskuppen. Då vi tog en kundvagn och filmade filmer. Just precis den, ja. Den filmen som man får hem om man trycker på den länken ovanför(Ja, just det, den länken varar bara i en vecka, bara så att alla vet) är just den som jag i ett tidigare bloggmeddelande skrev som en replikväxling...den är rätt trevlig.. vi hade kul när vi åkte runt med den iallafall.

http://www.geocities.com/lesmiserabl2/MOV04033.MPG
Och om denna länken funkar, vilket det är möjligt att den inte gör, så leder den till en annan av kundvagnskuppsfilmerna. Det här är nämligen den då vi första gången testar att skicka iväg kundvagnen för en backe. ingen stor backe(No shit sherlock, gotland är platt. utom visby), men ändå.

http://www.geocities.com/lesmiserabl2/MOV03392.MPG
Eh....Den första resan mot gotland inför skolstarten... Vi har nu väntat på båten i...20 minuter kanske och är lite trötta. så vi sjunger på "Boten Anna" hälsosamt.

http://www.geocities.com/lesmiserabl2/MOV03391.MPG
Vi väntar fortfarande på båten. Jag filmar backspegeln.Eller sminkspegeln..eller vad är den där spegeln för något? I don't know.

http://download.yousendit.com/247DC34136E84161
Ännu en länk som bara varar i sju dagar. En vecka alltså. Det här är från lunchkonserten för några veckor sen då jag och Sebbe sjöng/spelade låten "Kom änglar" av Lars winnerbäck. Seriösare alltså. hmmm. Alltid nåt


Okej, det får räcka för idag. Ha så kul.

För övrigt...mindes när jag hade rött hår i topparna..såg ut typ sådär. eller precis sådär, med tanke på att det är en bild från då. Intressant..för mig. Nån gång ska jag göra en historia om hur mitt hår sett ut genom åren. om jag kan minnas. och har bildbevis. Möjligt.

Okänslig? vem? Jag?


Jag tänkte att jag skulle skriva nåt. jag gjorde verkligen det. Men nu har sidan stått på här alltför länge och jag...minns inte längre vad jag ville.
Det händer uppenbarligen inget intressant på den här ön. (okej, det brukar det förvisso inte göra, men ändå, jag börjar bli tråkig av att vara här... därav...har jag väl inget intressant att säga här längre.)
För att beskriva den här dagen...eh..okej. Jag försöker mig på en berättelse.

Igår kväll såg jag klart på Grey's Anatomy's andra säsong. Daniel sa att jag skulle bli tokig eller nåt sånt och jätterörd och typ gråta av allt som hände men min reaktion till alla sjuka fall de har i den sjukhusserien var ungefär: "Jaha...där ser man." och "Ja, men livet går vidare." Daniel säger då: "Men är det inte hemskt. Blev du inte helt förtvivlad när hon satte handen på bomben?" Jag: "Eh...nej, det är ett tv-program, Daniel, dessutom har jag redan sett i ett senare program att hon överlever så jag har inget att vara orolig för." Daniel: "Men..... Du är så okänslig!! Du är CHRISTINA!!!"
Ja, det kanske jag är. (Christina är för övrigt en av typerna i den där serien som är lite kall och ser det medicinska och vetenskapliga först och människors känslor sen.men hon försöker!)
MEN, det är ett tv-program. dessutom är det en sjukhusserie. En av de bättre(Ja, enligt mig är sjukhusserier usla...trots att jag typ inte sett nån) GUD vad besviken jag skulle bli om jag var en dag på en riktig kirurgmottagning och upptäckte att det inte alls var så spännande. vad kul det skulle vara... inte. Okej, ute i vardagsrummet spelade folk poker och drack vin, jag går typ in och ut under hela kvällen(men med tanke på att jag är lite fattig och sparar den här helgen så har jag inget vin) Men senare när Daniel tänkt gå och lägga sig går jag ut igen och märker då att vardagsrummet är helt tomt. Tydligen hade Moa blivit trött och bett folk att gå hem. Bra, Då kan jag också ta och sova nu. Så jag lägger mig...vaknar typ elva på morgonen efter. Eller egentligen halv tio då min klocka ringde, men jag valde att stänga av den och somna om (Hmm...därav den blinkande displayen på väckarklockan...försökte jag slå sönder den eller?) Daniel är försvunnen på "Maurar och Mack"-utflykt.
Två timmar senare går jag och äter frukost då Moa berättar att hon, eftersom Nicklas inte vill sopsortera, tänkte ge honom en sopkorg. Jag påminner henne om att jag inte heller vill sortera och anser att jag borde få en sopkorg istället, eftersom jag gav min till den där jobbiga sorteringen som BARA drar till sig flugor, Nicklas har gissningsvis sin egen kvar på sitt rum. Sagt och gjort så får vi våran tillbaka och sopsorteringen har minskat. ännu en gång.
Jag springer sen iväg mot duses för att panta flaskorna som vi har stående. Av nån anledning har jag inget emot den delen av sorteringen, det måste ha nåt med pengarna att göra. Inte för att jag får nåt själv, men det blir pengar som hamnar i det röda glaset som vi sen köper nåt för... hittils tror jag det blivit chips och en diskborste. Nu tar jag en springtur bortåt busshållplatsen och runt ett par varv innan jag springer mot ICA för att leta yoghurt till mig själv, och chips för pantpengarna. Min yoghurt finns dock inte på ICA så jag går till konsum istället och där är den, mycket riktigt. Dessvärre är chipsen dyrare här. FAN. men men.
Det är ju inte jag som betalar dem iallafall. Går tillbaka till villan, en liten omväg(Eftersom jag inte har råd att köpa en påse bär jag allt i händerna) bakom kyrkan tillbaka till villan.(Jag säger helst inte hemma om villan, av nån anledning är det lättare att säga just villan)

Nu ringde Pierre, han är på väg till skolan för nån sittning som jag redan glömt namnet på. Nåt på "B"....vad det nu var? Daniel satt också här bredvid och tjatade om att han hatade spårvagnar och tycker att stockholm är en bättre stad. Suck...Men göteborg är trevligt(säger jag, som varit där högst tre gånger i mitt liv) Jag berättade för övrigt för Pierre att mitt bloggmeddelande(Alltså det jag nu skriver) handlar om när jag gick till Ica för att köpa yoghurt och chips, men eftersom det inte fanns yoghurten jag ville ha gick jag istället till Konsum. Han tyckte inte det lät så roligt, men skulle läsa den ändå... men oroa dig inte älskling, det är kanske ovettigheten i den totalt ointressanta historien jag berättat som blir intressant om du har tur.

För övrigt är planen att jag ska åka neråt Göteborg redan på torsdag. Ser fram emot det, och hoppas verkligen att jag kommer iväg. En resa som startar 05.15 och slutar 15.17 har väl aldrig känts så lockande förut. (hah...)
Men det ska väl gå bra.
Jag liksom saknar dig.

Hur gick förresten letandet efter min gamla hemsida om musikalen jag pratade om? Tror inte du hittar den, hoppas inte..hmm..undrar om den ens finns kvar?

Okej, jag ska gå och öva nu.

tisdag 14 november 2006

Exithetsen på gotlandsfärjan

Detta skrev jag den 9/11 på båten mot Nynäshamn. Då var jag på väg hem till Eskilstuna. nu är jag tillbaka på Gotland... så...eh.... Sen dess har jag faktiskt inte hunnit skriva nåt. Dessutom tror jag att det förra meddelandet som var typ sjuttioelva mil långt blev lite för mycket för mig att skriva så jag orkar nu nog knappt skriva igen på ett tag...eller också gör jag det.
Snart ska jag för övrigt hem och se på Prison Break.

Vadå olagligt?

Fyra avsnitt av ”Greys Anatomy” senare…
Klockan är 19.34 och jag befinner mig på en båt. En båt på väg mot det som gotlänningarna kallar fastlandet. (haha) Jag säger hellre att jag ska hem.
Sen avfärden nån gång runt kvart i fem har jag alltså sett fyra avsnitt av Greys anatomy som Daniel skickat över till min dator så jag hade nåt nytt att se medan jag åkte. Tack gud för det. Annars hade jag väl typ sovit vid det här laget. Möjligen varit totalt jätteuttråkad också. Det brukar jag vara. Jag hade kunnat ta en soffa om jag velat, Men….jag ville hellre ha ett eluttag. Kanske borde slå på telefonen, ifall att nån ringer.
Oh, det är Pierres födelsedag idag! Han och Johan skulle följa med Elin och Emil och hämta mig… Men det var visst nåt med bilen.nåt jag inte fattar... Kall? Men skulle inte Elin hämta er? Då behöver ni väl ingen bil? jaja... Synd iallafall:(
Och själv har jag varit uberstressad hela dagen och gått och hoppats på att jag kunde smita iväg så obemärkt som möjligt. Jag vet inte hur väl jag lyckades. Det var lite dumt kanske när gitarrlärarJanne säger ”Då ses vi på bruksgitarren imorgon?” och jag svarar ”Ja visst!”. Klantigt Frida. Klantigt. LinjeledarMats frågade om allt var okej. Tydligen verkar jag trött och inte riktigt med. (hmm..nej, jag satt visst och höll på att nicka till under hela hans teorilektion i morse. Jag var SÅ trött och höll på att somna, jag vet inte varför).
Men tydligen märks det. Kanon. Men jag är glad att snart vara hemma.
Erika for redan igår till just Eskilstuna, hoppas allt går bra och att du åker tillbaka med mig på Söndag. Det kan ju vara roligt att se på Greys Anatomy med nån annan än mig själv.
Nu börjar folk röra sig mot utgången. Som om de tror att de behöver vara först i kön för att komma av båten. En kvart kvar.
Det är faktiskt rätt skumt! Varför gå mot utgången en kvart för tidigt? Man själv blir ju helt tokig och tror att det är en själv som har fel på tiden. Och så är det ju liksom inte. Hmm.
Tänk att bara stå där i ytterkläder och kolla på en dörr som ändå inte öppnar förräns prick. Jag har inte ens tagit på mig skorna än.
Eller lagt ner datorn. Vilket man kanske förstår när jag skriver. Det blåser? Varför blåser det? Ja båten skakar också, men det är normalt, vi är ju strax förtöjda, duh.
Vad TÄNKTE jag på när jag tog dessa skor? De är inte ens särskilt bekväma och gör faktiskt lite smått ont fortfarande.(Ja, jag köpte en skostorlek för små, vad skulle jag göra då? Jag behövde ett par billiga sportskor och de fanns inte helt lagom och de här var NÄSTAN perfekt.) Men de gör lite ont, jag har ju trots allt knappt använt dem sen jag köpte dem, därför. Okej, tio minuter. Och folk är vid dörren. Klantar.
”önskar er välkomna åter igen..” Ja, jag är väl så illa tvungen. Om jag vill tillbaka till gotland vill säga. Vilket jag typ behöver om jag ska kunna leva på hoppet att de inte märker att jag är borta över helgen. Vilket de lär göra. Imorgon i alla fall. Då har jag EN lektion. Ja, okej, internatfolket som har koll lär väl märka det också. Men jag tänkte faktiskt främst på lärarna. Jag vågade kanske inte riktigt be om ledighet igen. Men jag VILLE hem. Jag VILL hem. Det är viktigt för mig. Okej, nu börjar alla dessa människor som går mot utgången skrämma mig… Jag stänger ner datorn. Vi ses hemma..
Eller i bilen. Beroende på var jag startar upp den nästa gång.

Det var alltså det jag skrev då. För övrigt var både Johan och Pierre med i bilen. De hade gömt sig i bakluckan och började peta på mig när jag klev in i bilen. Jag blev lite rädd.. men på nåt sätt hade jag liksom kanske anat...kanske? äh, jag vet inte.

interesting

tisdag 7 november 2006

Fler bilder från finlandskryssningen och Halloweenfesten

På min bildblogg.

Finland/ veckan som gått

Jag sa nåt om att försöka återberätta finlandskryssningen här på bloggen. Dessvärre dröjde jag aningen för länge va? Jo…det gjorde jag.
Faktiskt. Idag är det liksom Tisdag och vi åkte för…åtta dagar sen. Jag har varit här rätt länge nu liksom. Men i alla fall… kort genomgång kör vi nu då.Jag gör mitt bästa för att minnas.
Måndag
Jag vaknar typ nio och och surar över att Elin och Emil fortfarande sover inne i Elins rum och jag behöver gå in där för att kunna duscha och hämta mina kläder som hänger på tork. Sen slutar jag bry mig och går ner till nedervåningen och duschar istället. Sminkar mig och gör mig klar innan jag blir irriterad och börjar ringa Elins telefon istället så att de måste vakna. Det gör de. Så nu är det bara att gå och hämta allt därinne. Bra.
11.25-tåget hoppar vi på och lämnar Emil på stationen. Dessvärre är tåget försenat och vi kommer inte fram till stockholm förrän typ fem i ett. Där väntar underbare Pierre som jag inte sett på typ en och en halv månad. Vi går runt på stan och letar efter en vit skjorta till Elin(som hon sen ska ha på maskeraden som…var i lördags) Vi hittar en som är riktigt fin på HM. Vi hoppar sen på en buss mot Silja Lines hamn och följer en skylt mot en ”rehabavdelning” där någon lagt till ”för sexuellt frustrerade”. Fyndigt.
Där är de i alla fall. Johan påminner Elin om att han paxat underslafen i deras hytt. Hyttfördelningen är nämligen: Singlarna i ett rum, paren i den andra. Alltså: Pierre, jag, Staffan och Therese i en hytt. Där tar Staffan och Therese underslafarna..(jaja, det gick fint)
Och Elin, Johan, Jocke och Bella i den andra hytten. Både Elin och Johan tar underslafarna så tydligen funkade visst det. Två slitstidningar är med på resan. Den tidningen är förvånansvärt bra. Vad irriterande. Uppenbarligen prenumererar både Bella, Therese och Johan på antingen Slits Eller Moore. Skumt. Men…hmm. Jaja. Senare blir Pierre och Johan hungriga och får för sig att äta upp de fyra hamburgare som vi köpte åt Staffan tidigare idag i Stockholm. Staffan blev inte sådär jättelycklig, kan jag säga. Han hade tydligen tänkt på det i nån timme och kommer tillbaka precis när Johan och Pierre ätit upp två och slängt en. En ensam glutenfri cheeseburgare ligger kvar i påsen. Hehe.
Sammanlagt tror jag vi köpte sprit för …väldigt mycket pengar. Jag ville säga 800, men det var bara Johan helt själv. Elin och jag var typ 400. Absolut vodka GLAM! Guldfärgad flaska. Köpte jag inte. Men andra gjorde det. Den var snygg.
Var vi inte uppe på diskot den här kvällen? Jo… jag tror det. Pierre försökte övertala mig att gå dit i min svarta satinkorsett och lackkjol, han säger att om jag gör det så går både han och staffan till diskot utan byxor. Trots detta frestande förslag så går jag inte med på det. (Ja jag vet…dumma idiot). Just ja, det var senare den här kvällen som det kom en jobbig typ som ville smaka på Elins avokado. Då Elin inte ville dela sin avokado med en främling sa hon nej. Då blev han sur och började kalla Elin för en ”Bad and selfish Girl”. Jahapp… Jag hade inte heller delat med honom. Han KAN ju ha haft herpes eller nåt… det är bara otrevligt. Jag vet inte varför. Till slut blev Elin jätteirriterad och sa att hon tänkte gå, vi andra följde efter. (Eh…ja vad skulle vi sitta och prata med honom för?)
Tisdag
Tidig morgon. Eller typ tio… typ. Ringer en telefon. Det är Therese som ställt en klocka för att kliva av båten och gå ut på stan i helsingfors(hon har dessutom sovit hela kvällen eftersom hon gick och la sig först så hon är rätt pigg) Vi andra som somnade typ fyra är inte lika på idén. Ja, utom jag som anser att sova kan man göra när man kommit hem så jag kliver upp och gör mig klar för att gå. Jag går sen över till ”Singelhytten” (Ja…vad ska jag kalla den då? 59? Inte för att alla direkt är singlar därinne, men I ALLA FALL) och försöker väcka dem, det går inget bra alls. De vaknar inte. Eller jo tillslut. Vi kommer överrens om att mötas nere på köpcentret ”Campi” klockan tolv. Om två timmar…hmm.. kort sagt, Therese och jag går i förväg och kollar läget på affärerna. Vi möter de andra vid tolv och äter Pizza nånstans på stället. Sen…ja, springer runt och kollar allt. Eftersom jag är typ PANK så köper jag inget. Hmm. Suck. Fan för att vara pank. Eller inte så pank. Jag ville mest vara säker på att jag hade pengar när jag väl kom hem sen. Vi får aningen tråkigt framåt tre och går mest runt och gör inget. Dessvärre kan vi inte gå nånstans eftersom vi inte direkt kan lämna Therese som springer runt ensam i köpcentret. Elin stör sig på att hon tycker Staffan ser likadan ut på varenda bild. Hmm.. ja, det stämmer faktiskt.
På vägen tillbaka REGNAR det och HAGLAR och BLÅSER småspik…Usch. Det var ren tortyr. SVINKALLT. När jag kom fram trodde jag i princip att jag dött. Eller okej, inte direkt. MEN, vi hittade ”Megapussi”-chipsen. Heh…Lite roligt.
Okej, kvällen… Jag känner mig tvungen att duscha på grund av att jag blev helt genomblöt i regnet. Mitt rätt nyfärgade hår färgar förståss av sig på den vita handduken.. Fint. Nu är det i alla fall ingen som tar fel på min handduk.
Ikväll börjar stormen komma. Det blåser och båten gungar..rätt mycket. I början mår de flesta okej, sen börjar typ alla droppa av och gå och lägga sig. Stackars Johan vill absolut inte sova eftersom han tror han kommer somna då. Så jag, Elin och Pierre håller honom sällskap ute på däck(där det blåser småspik. Och gungar…hmm.Gungandet var iförsig rätt kul så länge man inte mådde illa.) Elin och jag kom på att man kunde snurra på däck om man frös. Funkade ett tag. Nåt som inte funkar. Att spela poker med en glasvägg emellan. Det går inte. Jag TRODDE att jag vann. Det gjorde jag också. Men ändå. Haha, stege slår triss. Vi spelade kort där halva natten fram tills alla blev trötta(eller kanske framförallt jag som typ somnar på golvet)
Onsdag
Morgon, vi ska av båten. Har kanske sovit två timmar. Kanon. Känns fint detta. Plocka bort alla saker och gå bara. Det går bra. Vi förlorar hela gänget redan på hamnterminalen då de försvinner iväg till bilen medan jag, elin och Pierre ska ta en buss till centralen. Där skiljs vi åt. Det är alltid jobbigt att säga hejdå till honom, men nu vet jag åtminstone att vi ses alldeles snart igen. Vi sitter där på centralen ett par timmar och väntar på Emil som ska komma in vid två-tiden. Jag känner mig allmänt sluskig men älskar fotoapparaten, där kan man skriva ut bilden från sin kamera. Det var kul. Emil kommer med min älskade gitarr och vi går ut på stan i några timmar, Äter på nåt café(inte waynes…suck) och går tillbaka. På centralen är det kaos. Varenda tåg är typ en timme försenat. Vi hoppas på att sl-tågen fortfarande går, det gör de INTE. Efter nån halvtimmes väntan på nynäshamns-tåget ger vi upp och går tillbaka till övervåningen för att se om vi kan få reda på nåt nytt. Nu är alla tåg fortfarande försenade ett par timmar. Jag får ett sms från destinationgotland som säger
”Avgången från Nynäshamn kl.21.05 är senarelagd p.g.a hårt väder. Ny beräknad avgångstid kl.00.30.”

Vi tar det lite lugnt, klockan är än så länge bara 19.00. Men vi ringer upp alla vi känner för att kolla läget. Jeppe berättar att något handelsfartyg håller på att sjunka mellan gotland och Öland… Jag känner mig inte jättetänd på att behöva åka till gotland ikväll och frågar om de andra känner för att åka hem istället. Det gör de inte. Så vi ska väl försöka då.
Sebbe ringer och berättar att han suttit fast i Visby sen klockan fyra då hans båt skulle åka. Jag blir lite orolig igen… Men…jaha? Han tycker vi borde åka hem. Jag frågar igen, de andra vill fortfarande åka. Vi går mot nynäshamnståget igen. Får vänta nån timme, sen kommer äntligen ett tåg som tar oss halvvägs till nåt ställe jag glömt namnet på. Till slut hamnar vi på en buss och Emil får ett nytt meddelande från destination gotland som berättar att båten är försenad igen. Denna gång till 02.00. Kanon. Detta skrev jag faktiskt just då i min svart-silveriga bok:

”Hej. Kul detta. Vi kom fram till stockholm efter kryssningen vid tio i morse. Nu är jag dödstrött och klockan är typ 22.00 och vi är på väg mot Nynäshamn så vi kan komma med färjan som för övrigt är försenat fem-sex timmar. Stockholm har vi försökt lämna sen 18.00. Yay… Väldigt intressant att stå på centralstationen och se mot den stora tavlan där ALLA tåg plötsligt ändrar om till ”inställt”. Fullt med folk och inget kaffe. Eller ok. Det sista var en lögn. En cappucino hade jag faktiskt då. Jag har knappt sovit sen i söndags. (Ja, varför sova när man är på finlandskryssning?) För nån timme sen skickade jag ironiska meddelanden till mina lärare och sjukskrev mig för imorgon. Jag är grymt övertrött och lite lätt bakis. I hela Stockholm stod meddelandet ”På grund av rådande väderlek är alla tåg/bussar mycket försenade eller inställda.” Och just nu sa visst busschauffören att hon tänker vända tillbaka till västerhaninge igen. Jippie, jag som älskar bussar.Inte. _Men men, vi behöver ju inte vara på incheckningen förrän typ ett så det är ju lugnt. På havet blåser det för övrigt 25m/s och går 4,5 meter höga vågor. Tydligen håller nåt handelsfartyg som bäst på att sjunka där också. Fint att komma mitt i allt detta. TACK GUD.. Dumma jävla storm. Åh, färjeterminalen. Bara tre och en halv timme för sent. Men två timmar to go innan incheckning. Typ fyra innan båtavfärd. Vad fint det känns.

Torsdag
Som ni förstår kom vi fram till slut. Jag fortsatte hålla kontakten med Sebbe för att se hur deras båt tog sig fram. Det var nämligen just den vi skulle på sen vid två-tiden. Till slut blir vi insläppta. Vi springer mot platserna och jag somnar nästan direkt på min plats i ekonomiavdelningen. Sex på morgonen är vi framme, hämtar våran hyrbil som den snälle uthyraren ställt fram åt oss och kör mot Hemse. Kvart över sju kliver jag in i daniels och mitt rum. Där ligger han och sover. Klant. Jag ställer surt ner väskorna så att han vaknar av dunsen och han stirrar yrvaket på mig och säger ”Kom du inte hem förräns nu? DU skulle ju vara här vid ETT!” Jag frågar om han händelsevis inte pratat med Moa, annars kanske han skulle vetat att vi blev försenade några timmar. Ja just det, jag är lite irriterad av att inte ha sovit. Förlåt Daniel. Jag äter frukost, sen försöker jag desperat hålla mig vaken tills min tid hos MVC. Det går fint. Typ. Väl hemma äter jag lunch och önskar jag kunde somna utan att det förstör min sömn nästa kväll. Men jag orkar inte. Usch.
Fredag
Inga lektioner alls idag. Janne är nämligen sjukskriven. Vi far istället mot Visby och jag hittar efter mycket letande min present till Pierre. (Vadå, jag är en usel presentletare.. och usel på att välja/hitta presenter) Emil klipper håret och Daniel och jag köper saker på solkristallen och får varsin ful häxhatt. Daniel blir glad, nu har han nåt till maskeraden på Lördag. Ja, vi gör inte så mycket mer. Bestämmer oss för att behålla bilen tills söndag då Elin och Emil åker hem. Kommer hem… gör inte så mycket mer, vi är rätt trötta idag tror jag.
Lördag
Vi bestämmer oss för att åka och bowla och samlar ihop ett gäng som vill med. Daniel sov hos Antonia inatt för att inte väcka mig halv sju på morgonen när de måste upp. Det gör han ändå när han vid den tiden klampar in i rummet i alla fall. Jag antar att han glömde nåt, jag orkar inte bry mig om vad. Bowlinggänget blir en hop på nio personer med : Mig, Emil, Elin,Tobias, Isabelle, Nina, Linnea, Nicklas och Jonas. Emil är bäst i gänget… och jag vill utan att vara elak säga att Tobias nog var sämst.(Jag tror inte han tar illa upp:) Med mig själv inte långt efter. Jag är ganska usel på att bowla alltså. Middag, och sen… MASKERADEN. Jag blev jättefin vill jag påstå.

Frida(Jag): Gothharen/Regina Georges halloweenfest. (Jag var fin i alla fall. )
Elin: Britney Spears/japansk skolflicka
(Emil hoppades nog mest på japansk skolflicka)
Emil: Jonny Depps karaktär i Fear and loathing in Las Vegas(eller vad den nu hette. Alla killar älskade honom, ingen tjej fattade vad han föreställde)
Daniel: Eh… ingenting egentligen(Vanliga kläder, svartsminkad tand och häxhatt?)
Erika: Sorgen(”Säg det igen!”Heh…jag hörde visst inte)
Moa: Spindelkvinna (Så snyggt spindelnät…aningen småäckliga spindlar)
Sebbe och Henrik: Wrestlare (Heh…och jag har bilden där Daniel och Sebbe pussas. Woo)
Jonas: Clown (Intressant mask. Lite läskig. Rätt läskig faktiskt)


Okej, jag orkar inte dra restens utklädnad.Det var för mycket folk helt enkelt. Daniel och Elin och jag låste ganska många gånger in oss på toaletten för att diskutera diverse saker, därinne kommer Elin och jag på att vi ska byta kläder med varann. Så jag blir britney och Elin blir Gothharen. Heh.
Till slut drar vi oss hemåt till villan och daniels och mitt rum för att äta chips och se på bilder.
Hehe…så kul har vi på gotland.


Söndag
Elin och Emil åker hem. Jag gör inget på hela dagen. Typ ser på hey baberiba-avsnitt med Daniel och städar huset. Plötsligt på kvällen ringer Nina och frågar om jag har lust att låna foto-mats bil och köra och hämta henne, Nicklas och Anna i klintehamn. Jag säger ja, för jag gillar ju att köra bil så jag hoppar in i silvervolvon och kör iväg.

Måndag:
Eh….snoozar klockan på morgonen och struntar i att kliva upp. Nån gång vid sju säger jag åt Daniel att jag struntar i frukosten. Det gör jag också. Vi 9 går jag upp. Då berättar Moa att vaktmästarn snart kommer hit. Fint, städning alltså. Men bara lite, det blev rätt snyggt igår ändå. Teorin blir inställd och Daniel och jag bestämmer oss för att gå och kapa lite nätverk vid biblioteket, (Det trådlösa på skolan funkar ju ändå inte än. Suck) Kul. Och nu har vi Martin stenmarks skiva som vi spelar om och om igen för Moa och Erika som blir lite smått galna. Vid sju håller jag på att somna, det gör jag inte, men jag börjar förbereda mig, vid halv tio tror jag ändå att jag lägger mig, men då börjar vi se ett avsnitt av Greys anatomy och jag…somnar inte mitt i det, som jag brukar. Fan. Pierre skickar ett meddelande och varnar mig för att han troligen ringer senare i natt. Jag skrattar lite och svarar, jag tycker ju det är rätt roligt med hans hempromenader när han pratar med mig mitt i natten.

Tisdag
Han ringer inte(Vilket inte gör sådär jättemycket, då får jag ju sova istället), istället vaknar jag halv sju av ingen anledning alls.(eller jo, jag drömde att det stod i ödet att jag just den dagen skulle bli dödad av nån som skulle hugga ihjäl mig med en yxa i duschen. Nu visste jag om det men skulle tydligen stanna kvar och duscha ändå. OCH inte låsa dörren, trots att jag alltid gör det, eftersom det var så det skulle gå till enligt ödet. Till slut tänker jag att det ju är jäkligt onödigt att veta om sin död på det sättet så jag drar ifrån det huset trots att jag inte får, för det går inte att trotsa ödet. Det är då jag vaknar) Läser ett meddelande Pierre skickade vid kvart i sex. Tydligen var han lite full inatt. Kunde tänka mig det. I’ll see. Jag ska ta och ringa honom sen och se hur han mår. Idag fyller Annelie år! Grattis min älskade vän! Nu måste vi ut nånstans i helgen! Nu är klockan halv ett och jag och Daniel ska iväg till lunchen. Han har nu suttit en och en halv timme och spelat super mario yoshi…eller nåt.. som han fick av Jonas. Jätteirriterande musik, och så Daniel som svär över att han dör hela tiden. Lyckat.

torsdag 2 november 2006

Hemma i Hemse

Jag är hemma!
Vi kom fram SENT som sjutton inatt eller snarare väldigt tidigt i morse. Eller egentligen.. Ja... Kvart över sju var vi framme i Hemse och i ärlighetens namn har jag inte sovit än.
Jag har faktiskt knappt sovit sen natten mellan söndag och måndag.

Så egentligen orkar jag inte skriva nåt nu.
Och egentligen borde jag sova. MEN med tanke på att jag har varit tvungen att vara vaken fram tills nu(För övrigt känns det som om jag fortfarande går på en båt...helt yrt) så är det meningslöst att gå och sova nu för då lär jag inte ens lyckas sova i natt och då är hela dygnsrytmen förstörd.

Men jag säger såhär... Pierres försening till Göteborg var ingenting. (45 minuter...hah)
SEX TIMMAR!! Usch.
Men vi hade kul i veckan.
Emil och Elin är här iHemse. Men de sover, de har ju ingen plikt att vara vakna nu. Jag väcker dem om nån timme.
Villan ser ut som skit.

Jag är trött, förkyld(det är Pierre också, vi undrar lite vem som smittade vem. Jag gissar på mig) och rätt otrevlig och sarkastisk. Eller rolig kanske. I don't know. Och så fryser jag också.
Hmm.... jag uppdaterar i morgon istället. Med bilder. Det blir roligare så.
Nu ska jag gå och ta ner brandlarmet och fila på en bättre uppdatering på finlandskrysningen och vad som hände igår när den dumma snöstormen kom till landet och satte ALL trafik i koma.

Vet nån hur det känns när man står på stockholms centralstation och ser mot den
stora tavlan där tågen ett efter ett ställs in. VARENDA TÅG alltså?

Rätt häftigt

söndag 29 oktober 2006

Jag ber om ursäkt för detta inläggs fortsättning. Jag skrev det när jag kom hem från Rolling i fredags kväll. Ja, alltså den delen av inlägget som heter "Utekväll på rolling" Det här skriver jag nu.
Igår kväll såg Annelie, jag och Ken på "Aladding och rövarnas konung". Trevlig liten disneyfilm. Synd bara att jag somnade mitt i filmen(Ja, okej, Annelie, jag kanske somnade till en liten stund, men bara en JÄTTEliten stund) Går och lägger mig nån gång vid två efter att ha lyssnat på ett telefonsvarmeddelande från Pierre han ringde in en halvtimme tidigare. Lät ungefär såhär:
/Musik i bakgrunden/
Pierre: Hej...
/Lång paus/
Pierre: eh...../paus igen/ Jag...
/Paus igen/
Pierre: Är full... och eh... Jag tänkte bara ringa för att höra av mig. nu på...fyllan.
/Sen börjar han prata om sin tenta och något otydligt om omtentor/
Röst i bakgrunden: Vem pratar du med?
Pierre: Jag pratar med min flickväns...telefonsvarare.
Röst i bakgrunden: Okej. hälsa från mig!
Pierre: Karin är här också! ja... Du kommer antagligen att höra det här på söndag...så kom ihåg att gå till kyrkan imorgon. Det är...viktigt./Jo, han skämtar, jag vet. haha/

Han ringer igen sen precis när jag hört färdigt på det där. Fest efter tentaveckan var det igår. och han kommer till stockholm på måndag. Alltså... Imorgon! Sen är det finlandskryssningen, som när jag tänker efter, jag vet alldeles för lite om. jag vet att vi åker på måndag, kommer hem på onsdag och att det är en finlandskryssning, sen vet jag faktiskt...inte så mycket mer. Duktigt Frida. Det ska bli kul att se honom igen imorgon. Jag saknar honom så mycket under alla veckorna som går. Men det är märkligt att man kan sakna nån så mycket.


Utekväll på Rolling. //Fredag 27/10//
Eftersom jag just kom hem från Rolling så är jar förmodligen inte så välstavad i mitt språk… För det finns det anledningar.
Men men. Kvällen inleddes med hypnotic/silver rum/vodka/fruktsodadrinkar för Elin och mig medans Emma och Daniel dricker vin i lägenheten hemma i e-tuna. Senare kommer Sandy som blir bjuden på vin av Emma. Dessvärre tror jag att hälften av vinet står kvar i våran/Elins kyl… FINT, nu har alltså kylen blivit ett spritskåp för ANDRAS alkohol. Men men, det gör inget. Det ligger en massa öl där också, som jag inte har nån aning om vems det är. Kusin görans kanske?
Till Rolling går vi sen vid halv tio, eller kanske tjugo i, vi tänkte försöka oss på det billigare inträdespriset.MEN, fem i tio är det fortfarande milslång kö utanför Rolling. WHY? VEM I HELVETE vill se Marie Serneholt?
Hon sjöng inte ens, hon mimade till TVÅ, eller kanske tre av sina låtar. Jag vet inte, jag lyssnade inte så noga utan sprang mest förbi när jag var på väg utomhus eller till Schlagerbaren.(Eller för att slå till Daniel, för att han stod där. Nej, jag gillar inte henne, okej?)

Vi träffade våran gamla vän Markus där i all Serneholtkalabalik(Oh ja, uppenbarligen är halva eskilstuna frälst i henne, för hela Rolling flyttades plötsligt just dit…)Vi som bara skulle dit för att dansa i schlagerbaren. Ja, han berättade i vilket fall som helst att han och Jimmy delar lägenhet numera. Hmm. Ska försöka åka och hälsa på nån gång. När jag sen står nånstans i mitten av Rolling och pratar med Emma och Emma kommer nån typ fram och frågar den ena Emman om hon känner mig. Uppenbarligen har han raggat på mig i två år via Helgon. Tur att jag inte märker sånt.
Okej, för övrigt blir vi alla ÖVERLYCKLIGA när de senare på schlagerbaren börjar spela Linda Bengtzing. Hehe. Det är bara nåt i alla de dagar jag och Daniel mobbad Moa med just den musiken. Stackars Moa.

Elin och jag går, typ tjugo minuter i två för att hinna till kebabhuset och köpa pommes frites innan de stänger på Rolling och det blir milskö in. Den jobbiga killen stoppar oss två på väg till jackorna och frågar: ”Var har ni gömt vingarna?”
Elin: ”Ja just ja, vi har visst gömt dem.”
Jag: OKEJ! Trevligt. Vi går nu, hejdå!"(NEJ, jag är usel på att komma på nåt smart att säga. Jag ville bara bli av med honom. Man ska alltid säga att man är lesbisk eller nåt. Upptagen funkar inte, då tror de att de har en chans senare.)

MEN… Vi hade kul ikväll. Eller hur?

Men vi får se om detta hamnar på bloggen. Jag vet inte heller. God natt. Klockan just nu: 02.21


SÅ...tillbaka till idag.
Jag ska färga om håret idag nån gång. Samma färg...det lär väl bli typ brunlila. Bara utväxten försvinner så är jag glad. Gissar för övrigt på att detta är det sista man hör från mig på ett par dagar nu. Tror inte jag kommer komma åt internet på båten. Hur ska stackars internetberoende lilla jag klara mig?

Vimmelbild från i fredags! Daniel är lite bakom (Hehe. lite bakom. lite borta. inte riktigt med) Och jag ler ett hmm..intressant filmstjärneleende.Typ.(Eller snarare gör jag mitt bästa för att inte blinka) Fint grönt diadem va?


Och tvättmaskinen dunkar i bakgrunden... Och jag har typ två tvättar till
att fixa.

tisdag 24 oktober 2006

Mer Eskilstunamelankoli

Jag vill tro att detta är allt jag behöver...

Jag fikade på Waynes igår med Annelie. Den heta bartendern var inte där. Däremot glömde förvirrade jag mitt betalkort i kassan. Snäll servitör kom ut med det. Det var underbart att se henne igen!

Det var längesen jag satt på Waynes. Vi brukade liksom vara där jämt i somras. Direkt efter första besöket har vi varit stamgäster. Jag minns den där gången några dagar innan Daniel och jag lämnade stan för Gotland då vi satt och fnittrade åt den "heta bartendern" när han kom ut med vår mat och tände ljus. Vi skrev in våra telefonnummer i en veckorevyn-tidning. Och en liten hälsning till honom. Inte för att vi nånsin trodde han skulle höra av sig, han vet ju inte ens att det var det han kallades. Egentligen var han inte ens så het. Dessutom hade vi båda pojkvänner vid tillfället. Men det var nåt i att bara våga skriva ner det där. En kul grej?

Vi pratade om allt, om Sisselas hårfärgning-till Emils och Kens planerade ihopflyttning- Till mig och Pierre(jag pratar mycket om Pierre. Kan bara inte hjälpa det). Och plötsligt kommer Kattis och Niklas in på Waynes för att äta en sallad. och Ken. Återträff med många på samma gång. (trevligt)
Elin hämtar mig sen med den nya hyrbilen och vi åker iväg till tuna Park. Jag hittar den mest underbara korsett och köper den(nu har jag bytt till ROSA band också) . Den ska jag ha till halloween.

Jag minns i somras när Elin och jag åkte runt med XFY och bara körde. Vi hade just fått körkort bägge två och erbjöd oss att hämta upp Daniel i torshälla bara för att åka och bada i Solvik. just den där gången när ett gäng fjortisar kom till bryggorna och började grilla korv i regnet. Vi klev upp ur vattnet och sprang därifrån för att byta om innan regnet blev för mycket. Där drack vi Apertif i bilen innan vi for och lämnade av Daniel hemma sent på kvällen.

Elin och jag gick ut på stan idag. Utan något egentligt mål, bara runt... gick bort mot Fennechs vid kyrkan delandes på ett enda paraply för att köpa rosa band. Sen tillbaks igen. Skrattade åt ett sms jag hade i telefonen och försökte ringa både Kattis, Annelie, och Linda. Men det var lite för sent. Emil kommer dit istället. Jag hörde faktiskt av Linda för inte alls länge sen. Hon ringde för några veckor sen och berättade om ett möte med sitt förflutna. På sätt och vis. Ett minne vi har tillsammans.

Sommaren 2002. FotbollsVM. Sista och fjärde sommaren för Linda på Sturkö med oss(Efter det slutade nog tillochmed jag och Elin att åka dit) . Där satt vi och gjorde upp planer på att komma tillbaka dit när vi var 60-åriga singlar och sticka strumpor. Och vi pratade om fotboll! Det var första gången jag ens kunde kalla mig intresserad. Vi drog nog med varandra. Hon hade förälskat sig i Fredrik Ljungberg, Elin i Anders Svensson och jag i...vem var det nu... Alexander...nånting. Fotbollsmackan! 7,8 och 9! och den heta killen Peter i golfbanekiosken som vi förväxlade med Lindas telefon. Och det läckte in regn i stugan där vi bodde, det var sena kvällar och svammel in på småtimmarna om absolut ingenting. onödiga försök att lyckas spela fotboll, det gick ändå aldrig att riktigt förstå reglerna. Det här var tiden innan allt... Det var tiden innan Sandviken, då allting förändrades. Igen. Med Linda har jag den längsta historien av alla mina vänner. Saker och ting har förändrats så många gånger för oss.
Men jag tror att allt har en mening. Vi har hållit kontakten i så lång tid. trots att vi inte bott på samma ställe på typ nio år.

Japp...melankoli kantar meddelandena i denna blogg nu när jag är hemma i Eskilstuna. Det blir ju alltmer sällan jag kommer hit. och kommer väl att fortsätta så. Till slut är det bara en plats jag en gång bodde. tror jag. Fast jag försöker hålla mig fast. Ett tag till. Några år till! Snart är alla ändå vuxna. Det är då jag undrar vad som händer.
Pierre berättar om sitt skägg som han försöker spara till den där sittningen i november. Det ska bli kul att se. Fast han är nog vacker, som han alltid är. Jag tror inte jag kan se något annat ändå. 6 dagar kvar.
Och jag undrar hur tentan gick för honom i måndags! jag borde ringa. men det blev försent.... Sjutton också.

Jag minns i stockholm när Kim ställde den där frågan "Är du kär i Pierre?" Med betoningen på rimmet i meningen. Nånting han tyxkte var kul att säga. Då jag sov hela natten i en två-sitssoffa med en filt över mig. Fyra stycken i en liten etta på typ 15 kvadrat. Eller kanske 20. Jag måste dit igen nån gång.

Slut på minnen för denna gången. Tror jag. Tänk att livet är så fullt av dem.

Jag försöker minnas hur jag träffade Sissela på gökstensskolan för flera år sen. Miljögruppen. Henne tog vi med till Sigurdsspelen. Ett par år senare var den där Sigurdkick-offen i Solvik då de slängde ut Morgan ur vårat rum och slängde in Kattis som vi knappt kände då. Vi hade väl träffats ett par gånger, men inte mycket mer. Annelie kom till ett rep några gånger tidigare, hon och hennes syster bodde också med oss i den där stugan för sex personer i Solvik. Något år senare hade vi vårt tjejgäng.


Jag älskar er, jag kommer alltid älska er,
oavsett vad som händer i framtiden.

söndag 22 oktober 2006

Melankoli

Jag kom som bekant hem för ett par dagar sen. I fredags för att vara exakt. Dagen igår minns jag knappt längre. Jag gick inte upp förrän ett och gick sen omkring i huset och vägrade klä på mig eller sminka mig förrän framåt fyra. Vid sex gick vi mot "Odd fellows"-huset där vi skulle jobba som värdinnor på kvällen. Det var det enda. Halv åtta i morse kom vi hem och gick och lade oss. Därför är det väl inte konstigt att jag inte gick upp förrän två idag heller? Fast jag var snabbt upp. duschade, sminkade, klädde mig och gick ner på stan.
Underbart att se staden igen. Som den är.

Jag började promenaden som en jakt på att se vad som hänt i staden sen jag var borta. Kahls kaffe har flyttat från smedjan till 21:an. var det första jag märkte. Och ragazza ska upphöra.
Fristadstorget är vackert så här års, löven lyser gula men de flesta hänger fortfarande kvar på träden. Som naturliga nattlampor i höstdunklet. Jag såg så mycket människor på stan, som jag liksom aldrig sett förut. Två tjejer med gråfärgat hår..(Har aldrig förstått den grejen. GRÅTT hår?)En av dem var otroligt lik Foto-Lina på skolan borta i hemse. fast med grått hår förståss. Det har ju inte hon. men det brukar bli så, att jag känner igen folk jag brukar se i folk jag aldrig sett förut. Jag såg någon med samma röda hjärtformade brosch som jag själv har, mötte mig på vägen. Inget viktigt egentligen, vet inte varför jag lade märke till det.

Jag började gå norrut, för att komma hem, hoppade upp på fontänen vid biblioteket och gick ett varv på de små murar som är byggda runt den . Så som jag gjort så många gånger förr.
Jag gick förbi Eskilstunateatern och såg bort mot profilerna borta vid rondellen. Jag minns när de byggdes, hur allt verkade så meningslöst. Kommer bort till de små minikanalerna i stadsparken, stannar och ser ner på vattnet som forsar neråt i hög fart nerför sina små vattenfall. Går bort till den lilla bryggan vid strömsholmen där Annelie och jag pratat någon gång om viktiga ting i livet. ibland är det svårt att förstå hur viktig hon är för mig, även för mig själv.
Det var vid den här bryggan som Jimmy och Donny bestämde sig för att bada för första gången i ån en gång för inte alls länge sen. Det var faktiskt samma kväll som jag följde med Kim och Ken till västerås för att hämta Johan och Pierre. Det var den natten jag och Pierre promenerade runt hela stan i flera timmar utan att nånsin riktigt vilja gå hem. Det var redan ljust när jag till slut somnade den morgonen. Ser bortåt söder, där vi alla badade sena nätter, borta vid en brygga vid Fors Kyrka. Det var där Jimmy, Staffan, jag och Pierre simmade bort till andra sidan ån och tillbaka, i ett kolsvart vatten som kändes så bottenlöst. Där tror jag min nya fina ljusblå BH förstördes med en havsvattenfläck. men det är väl egentligen inget att bry sig om.
Jag lämnar bryggan och går över bron till Strömsholmen och sneglar bort mot vattenpalatset och sporthallen. Jag och Elin var och solade där i slutet av sommaren, en dag då jag var så rädd för en sjukdom jag trodde jag hade men följde med ändå. På strömsholmen där Daniel, Elin och jag nån gång för länge sen filmade en film. springandes runt i blåsten när sommaren närmade sig sitt slut och allt för andra gången skulle förändras. I somras var det den tredje gången.
Jag går vidare, ser neråt i ån, där ligger flera gamla vinflaskor och ölburkar. Självklart. Det finns inte längre en stad utan. Inte ens Eskilstuna är förskonad från det. Jag börjar gå hemåt via bruksgatan men viker plötsligt av mot Rademachergatan och promenerar över kullerstenen. Jag minns att Elin och jag gått just där, med höga klackar, på väg hemåt,men tagit en omväg av samma anledning som jag själv gör just nu. Jag känner inte för det än. Jag får plötsligt ett samtal och börjar gå hem, men ändrar mig precis och styr stegen mot Rothofsparken. Sätter mig vid trädet där jag förr lyssnat på berättelser från lumpen och spelat klädpoker. går bort mot bänken där Sanna och jag pratade fyllesnack sent en annan kväll tidigt i somras. Det var nog den kvällen jag första gången träffade Pierre då han försökte spela "över gränsen" på min gitarr. Det var en av de få låtar jag kunde spela ordentligt på gitarr. Det kunde inte han:) Jag var ganska stolt över mig själv just där och då, även om myggorna gjorde att jag knappt fick fram en ton.
Det var här Annelie och jag spekulerade över två personers "vara och inte vara". dessvärre utan nån större tur. Det blev aldrig som vi trott, aldrig som vi sa. Jag undrar ibland fortfarande om det blir de två en dag. Det kändes liksom som om dessa två var menade för varann.
Jag går till slut hemåt., Det var bara skönt att få rensa huvudet där ett tag. Nollställa, och lugna ner mig igen. Går förbi vägverket och hoppar över parkeringsstaketen. Gud vad nervös jag var den morgonen när jag skulle köra upp. och så lycklig jag var när körkortet var klart!
Ser bort mot rinmansparken och lekplatsen där med rutschkanan där Elin och jag suttit sena ensamma kvällar, tjuvrökt och pratat om allt. allt som behövde sägas.
Kommer hemåt, jag låser aningen motvilligt upp dörren till grinden.

Det har börjat regna nu.

Men det är nånting särskilt med stan just idag...