Min oranga pärm ligger på bordet bredvid. och jag kan i princip numera spela "Det vackraste världen har sett"
Jag blir stolt över mig själv när jag lär mig nya saker.
Duktig flicka.
För övrigt ska min oranga pärm bytas mot en rosa. Så snart Moa fått pengar.
Vi märker det också.
Och tiden har som sagt sin rätt att förändras när den går.
Allt är sig likt, men jag är liksom stressad och rastlösare än förut. Det känns som om jag väntar på något att hända. Nånting måste hända.
Jag minns inte att allt gick så här långsamt.
Och entusiasmen försvinner så lätt när man känner sig uttråkad.
Jag åker hem snart. Jag längtar. Jag behöver en paus nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar