Ännu en festkväll

Satan..vi SKULLE ju inte vara i vårat hus. vi skulle ju inte!
Men... så blev det. hah...
Jo, det var jättekul. städningen är dock inte lika rolig.
Moa, jag och Erika hade sminkförfest med ouzon som Tobias lämnat igår och sagt att vi fick, så den drack vi upp. hehe.
Sen när resten av klassen kom gick vi hem till Micke där festen skulle vara.
Där stannade vi kanske en och en halv-två timmar nånting innan vi gick tillbaka till villan och fortsatte festen där.
Efterfesten varade...LÄNGE. alltså. till typ fyra.
Alla började måla på varann med min fina cd-skrivarpenna och alla hade plötsligt ett gäng skumma/fina/fula tatueringar överallt.
Jag har bara en. En pyraya. Som inte är så fin men som menar allvar enligt konstnären, dvs Henrik.

Min kära pojkvän pratade jag med i telefon också... och inte bara jag, om jag inte minns fel pratade han med både henke och Sebbe under kvällen. haha, och vi alla vet att Sebbe kan prata, och jo, Pierre också, det är ju det som var grejen, jag fick ju knappt tillbaka telefonen:)

Ja, de verkade ju gilla varann. tydligen har jag en cool pojkvän enligt både henrik och sebbe. kanon, som om jag inte redan visste det. Snygg är han också. och alldeles underbar.

Bild 1: Bilden på min kära pyraya på armen. Han menar allvar. Det andra är henriks arm med en haj som sebbe ritat. lite argare kanske va?

Bild 2: Moa, Erika och jag under festen nån gång. Det var en lite trevlig bild. gillar min sminkning framförallt. Även om jag ser töntig ut och har en idiotisk min. Men kan jag hjälpa det? ja kanske. vad vet jag? Och jo, jag är ego, de andra ser också bra ut. Annars skulle jag väl ändå inte lägga upp bilden?


Känner mig rätt nöjd och tillfreds med det mesta just nu. Är ganska glad att jag än så länge slipper ångesten. Det gör det väl lättare att försöka koncentrera mig på att hjälpa Daniel. Jag vet hur det känns. verkligen, jag hade det nästan hela tiden förra året. Men det är så annorlunda i år. Visst, jag saknar, jag saknar jättemycket och jättemånga. Men jag försöker att inte tänka på det. Snart åker jag hem och den gången hoppas jag att vi lyckats fixa så att jag och Pierre kommer hem samtidigt. Jag saknar honom. Det är som det är.