onsdag 22 augusti 2007

Tåget

När jag skriver detta sitter jag på tåget mot Göteborg. Klockan är 18.22 och vi är framme om en knapp timme. Det känns lite overkligt att åka tåg igen, det känns som så länge sen sist, liksom. Jag har ju knappt satt min fot på en tågstation sen jag kom hem från gotland, Och något tåg har inte varit på. Och det märks, min vanligen så välplanerade och kompakta packning har växt, (Mest för att jag kände att jag BEHÖVDE ha mer saker än vanligt, men ändå) Dessutom är den inte särskilt välplanerad då jag glömt hälften hemma. Till exempel:
1. Hörlurar (Hur kan man vara så dum? Nu måste jag KÖPA hörlurar om jag ska klara att åka tillbaka igen)
2. Hyreskontraktet(Korkat. Men det kan jag skicka efter)
3. Inbetalningskortet av hyran (Kan jag iförsig också skicka efter.)
4. Dessutom tog jag med mig autogiroblanketten som jag skulle ge till mamma, och eftersom jag inte har några frimärken så får jag köpa nya frimärken + kuvert och skicka hem den.(IDIOTISKT.)
5. Min gitarrstämmare.( FAN. Den ville jag ju använda, jag är usel på att stämma om gitarrer utan den.)

Men… snart är jag i alla fall i göteborg. Allt det där går kanske att lösa, men det är korkat. Jag hade också missat när tåget skulle gå och trodde det var runt halv fem och ställde in mig på det. Sen går jag in på Internet för att dubbelkolla tio i fyra och det visar sig att tåget går om tjugo minuter.

Japp… på en sommar har lilla tågexpertåkaren jag blivit total nybörjare igen.

Fast nu känns det lite hemvant igen. Förutom att jag är tvungen att ha datorn på ljudlöst och kan INTE se på tv-serier när jag inte har hörlurar. I hate it. Verkligen.

För övrigt är det faktiskt exakt samma tid som förra året när jag åkte ner. Möjligen lite tidigare på onsdagen den 23 augusti klev jag livrädd men förväntansfull på tåget från stockholm till Göteborg för att träffa den där killen som blev min pojkvän. (Han mobbar mig fortfarande ibland för när jag skrev i min blogg på den tiden och kallade honom yxmördare (eller något liknande)) Men det var ganska nervöst att kliva av tåget, för jag minns att för några minuter funderade jag på om jag verkligen kom ihåg hur han såg ut och panikade över allt möjligt som kunde hända. Men allt gick bra, :) och jag träffade någon alldeles underbar som nu varit min pojkvän i snart ett år.
Det slog mig faktiskt inte förräns nu att det är samma dag jag åker som förra året. Även om vi varit tillsammans i ett år på lördag. DÄR har vi något som verkligen känns overkligt. Men alldeles, alldeles underbart.

40 minuter till ankomst.

måndag 20 augusti 2007

Videobloggen

Just ja, jag glömde nästan. jag har en liten videoblogg som än så länge har ett par gamla inspelningar, men snart så ska jag börja uppdatera med "PODCAST"(som jag vet bara är ljud, men ändå) och ...eh.. annat så snart jag får tid och lust.

http://fridasfilmer.blogspot.com

Var alltså adressen. Enjoy. (Där kanske finns något när jag sjunger... om ni är intresserade av sånt.)

Och för övrigt så uppmanar jag alla andra att göra detsamma och skaffa sig en videoblogg. det har til exempel Daniel redan gjort. även om han håller sig på sin vanliga blogg. men ändå. det är iallafall något. Det är bara jag som gillar att skriva.

skolorna

Sådärja, då har alla skolor börjat igen. Hemma på nygatan vaknar man praktiskt taget av dem om man inte redan klivit upp(Som givetvis jag inte har vid den tiden).
Dessutom, nu när jag sitter här på innergården hör jag rinmansskolan bredvid. Tänk, jag hade nästan glömt att skolor existerade, att det kunde vara annat än tyst på skolgården bredvid.

Men det var inte det jag var irriterad på när jag vaknade i morse. Nej, imorse var jag uschligt irriterad på att jag hade synlig bondbränna. inte överdrivet tydlig(Som Johan) men iallafall. jag som gjort mitt bästa för att undvika solen. fan, dumma t-shirtar. På torsdag är det introduktion, jag väljer därav att inte gå på det diagnostiska provet, jag vet ju redan att jag inte kan något. jag behöver inte få det bevisat för mig. Så jag åker ner på onsdag, längtar lite smått att få börja mitt liv igen.
Men iallafall, vi återgår till bondbrännan. På grund av den har jag nu satt mig här på innergården med datorn för att se om jag kan jämna ut den lite.. Egentligen borde jag linda in det redan bruna området men så jobbiga ska vi inte vara.
Lilla Annelie har börjat skolan nu. Hon har vuxit upp och börjat på kth. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska jobba med, men iförsig, hon har alltid verkat så säker.
Igår natt låg jag vaken i många timmar och bara tänkte på hur framtiden ska gå till. Jag börjar undra lite smått om jag gör rätt... Och ja, jag börjar nog få lite kalla fötter, jag som aldrig klarat av att slå rot någonstans, ska jag nu lyckas stanna på ett ställe? Gud, det här är fånigt. jag måste lära mig att ta dagen som den kommer, jag måste sluta längta någonannanstans, jag vill verkligen inte göra det när jag väl kommer ner. Jag vill trivas som jag aldrig trivts förr. och gud vad jag hoppas att jag gör det.

Jepp. framtiden har alltid skrämt mig, ändå kan jag inte låta bli att planera den och leta något nytt någon annanstans.

Imorgon ska jag träffa Daniel, han ska till arbetsförmedlingen, dit ska jag också om några månader, i Göteborg. Har jag tänkt. Och jag tror inte att min plan att sluta med allt som har med musik att göra för ett tag är särskilt genomtänkt. det kan jag ju absolut inte göra.
Okej, då ska jag gå och packa lite till. och sluta oroa mig. jag ska ju bo med min älskling, allt kommer att bli bra så snart jag får se honom. Det tror jag.

lördag 18 augusti 2007

Videoblog när Magnus sjunger


Magnus Carlsson sjunger Nationalsången!! Och för övrigt, jag blev tvungen att klippa då filen var för stor för youtube... Så sorry. Detta är bara andra versen. Men han ser rakt på mig, ser du? Oh, jag tycker om Magnus. Nu ska jag lyssna på hans skiva.

Och jag vet att kameramannen( Yours truly) är skakig på handen. det ska inte upprepas. hoppas jag. det är jobbigt med så mycket zoom. minsta lilla rörelse syns ju. Och Daniel, vill du ha första versen så skickar jag den till dig. Men kvaliteten är för hög för youtube och jag kunde inte minska den i datorn.

Det var alltså Daniel, jag och Elin som såg detta idag. tack vare det var vi fyra timmar sena till teatern. hoppsan. Men vi ville ändå hellre se Magnus. Jag har hans skiva. det står "Till Frida". Fler bilder kommer sen. Och kanske en riktig videoblog, med mig som pratar. (heh) Jag ska bara lära mig hur man minskar kvaliteten på min kamera...

fredag 17 augusti 2007

Kyssar eller hångel?

Idag skulle jag kunna prata om hur detta var min sista dag på IP denna sommaren och att jag faktiskt trivs riktigt bra efter sex veckor där, eller att Elin och Emil flyttar alldeles snart iväg till Sundsvall, eller hur livrädd men samtidigt längtansfull jag är att få flytta ner till Göteborg. Ja, eller kanske om min nya kaffebryggare, eller att jag är pank och ändå ska lyckas ta mig neråt göteborg på onsdag. Kanske att jag inte börjat packa än, Eller kanske om regnet som gjorde att jag missade Martin Stenmark igår. Eller Idol-Dannys seriösa behov av stylister(Hans scenkläder klockan elva på kvällen var en stor munkjacka med huvan uppe, och så solglasögon på det.)Man såg inte ens ansiktet. Idiot. Och jag ville inte ens se hans dumma show.

MEN. Det ska jag inte. Idag ska samtalet vara kyssar, pussar och hångel. Anledningen till detta kommer av att jag igår nån gång på natten(Fem timmars sömn fick jag inatt.. wiee.) pratade med Pierre i telefon. Han var full, och ja, därav kommer detta lilla överläggande med mig själv. Jag är lite luddig på skillnaderna mellan kyssar och hångel. Pussar är lätt. Det är inget att bry sig om. Jag har faktiskt ingenting emot att Pierre pussar på sina vänner. Jag gör det ju, så varför ska inte han. Njae... det som störde mig var snarare att han hela tiden bytte mellan att säga "Hångla" och "pussas". Och däremellan är väl skillnaden lite större? Hursomhelst. på det stora hela gör det mig inte mycket. Det är väl bara det att jag kommer ihåg precis vilka jag kysst, tungkysst alltså(Jag ska försöka sluta använda ordet hångel innan jag rett ut definitionen.) under året jag och Pierre varit tillsammans. det är sju personer, en av de är Pierre. De flesta är tjejer, märkligt nog. Jag tycker jag är riktigt usel på att kyssa just tjejer, det känns liksom lite skumt och inte riktigt rätt för mig. Jag vet att många av mina tjejkompisars pojkvänner inte alls gillar att deras flickvänner pussar tjejer, men jag kan inte se varför, för det kan jag bara inte se som något annat än vänskap, så länge man inte har några känslor för dem. ehm...anledningen till att det är färre killar är att det liksom är killar jag blir kär i. även om jag inte varit kär eller haft några känslor för någon av de killarna jag kysst under tiden jag varit tillsammans med Pierre så är det konstigt för mig om inte han är där också. Jag har liksom en spärr för andra killar, och det är väl bara bra... antar jag.

Pussar är jag lite generösare med. Jag kommer inte ihåg dem ändå. Pussar behöver inte ens handla om kärleksfulla känslor för nån, nej, iförsig inte kyssar heller, men jag har faktiskt inte kysst någon under året när jag inte var full, ja utom Pierre förståss. och nån gång Annelie. Men var inte Pierre där då?
Så... därav har vi rett ut att pussar är rätt vanligt och oskyldigt vänner emellan. Jag skulle kunna pussa vem som helst av mina vänner, och har förmodligen pussat rätt många av dem. Daniel och jag har dock en överenskommelse. Vi pussar inte varann. En gång minns jag att vi gjort det, det var den där galna kvällen i Sandviken på nyåret 2005. Men då hände också allt, precis...allt. Men gud vad roligt vi hade den kvällen. (Okej, det var inte det detta skulle handla om.)

Okej, jag ska väl sammanfatta nu. Jag har absolut ingenting emot att Pierre pussar sina vänner, det vet han. det ska man kunna göra. Så länge ingen har herpes, för då vill inte jag pussa på honom. men annars, helt lugnt. Kyssar/hångel... njae... jag vet inte, jag är kluven. Dels för att jag fortfarande inte glömt bort en gång för nästan ett år sen då Pierre ringde mitt i natten och var så ledsen och ångerfull. Det hade han kanske inte varit om det inte betydde något. Därför, har jag lite svårt för det,men inte om det är en vän som man ändå inte är kär i. Men dessutom, så tycker jag liksom om att vara den sista han kysst, Jag vet att det låter lite dumt. Men annars så tycker jag faktiskt att man får kyssa sina vänner om man är full och har roligt, om inte annat bara för att testa. testa nåt annat nån gång liksom.
Men...Det enda jag egentligen störde mig på i samtalet igår var att han aldrig kunde bestämma sig för om han skulle säga "pussat" eller "hånglat".

Bilderna: En oskyldig puss mellan mig och Annelie en gång för många år sen, Annelie håller på att börja skratta, men det enda jag kan tänka på nu är att det andra av stjärnörhängena jag har på mig på bilden är borta. Fast jag vet var, och när det försvann. FAN.. stör mig fortfarande på just det ögonblicket.2. Och en av mina älskade pussbilder med honom som jag älskar mest. Och faktum är att jag just blev så lycklig av den där bilden, att jag inte kunde bry mig längre om allt som jag just skrev.

Och sa jag just att jag har en ny kaffebryggare?

onsdag 15 augusti 2007

Internet igen....

Det är nu som jag ska hoppa och skrika och vara lycklig över internet. Och yes.. det är jag, men jag hoppar och skriker inte. Jag skickar helt enkelt ett gäng mail till folk(Okej, Till Daniel. Och möjligen skriver jag det på msn) men inget mer.


Nu börjar det för övrigt lugna sig. Jag börjar staka ut min väg, iallafall för de närmaste veckorna. Förståss alltid med förhållningen att allt när som helst kan ändra sig. Jag försöker ha en plan B för händelser som jag tror möjligen kan hända. Till exempel om jag vantrivs så mycket på kurserna att jag måste hoppa av. Eller om franskan är för svår så jag måste hoppa av(Basically, det mesta handlar om ifall jag hoppar av). Eller om...Ja, vad händer om jag inte får några vänner och vill flytta hem? Det kommer jag ju inte direkt att göra. Flytta hem alltså. Jag kommer ändå ha någon. Jag kommer ha Moa, och Pierre förståss. Och Pierres vänner visar rätt gott löfte om att kunna passa med mig... Okej, detta är som ni förstår en liten rädsla för mig. Men jag ska lugna mig, det ordnar sig nog.
Mamma och Pappa är som vanligt borta i Kopparberg. Elin är som vanligt hos Emil. Och Daniel jobbar, fast bara tills imorgon. Sen ska jag träffa honom igen. Så här ser mina närmaste dagar ut.

Torsdag16/8: Jobb på IP, Sen gå till strömsholmen och kolla in glasstånden och Rixfmfestivalen.
Fredag17/8: Jobb på IP. Sista dagen. Kanske ut på kvällen med Göran och hans kompisar.
Lördag18/8: Extraföreställning av "En midsommarnattsdröm" i rothofsparken.
Söndag19/8: Packa så gott det går. Plocka fram lådorna iallafall och lägga saker i dem.
Måndag20/8: ev. till göteborg. annars: PACKA.
Tisdag21/8: Ev. diagnostiskt prov i göteborg. annars... boka biljett till göteborg
Onsdag22/8: Åka till Göteborg. nån gång på dagen.
Torsdag23/8: Franskaintroduktion.. Sen fixa kåravgift och registrering och grejer.
Fredag 24/8: Hem. Eller stanna och fråga om Moa vill ha hjälp att flytta in.
lördag 25/8: Årsdag för mig och Pierre. Är jag kvar ska den spenderas med honom.
And so on: Här vet jag inte. jag kan bli tvungen att åka tillbaka igen, ifall lektionerna börjat. Vi får se. Annars vore denna vecka finfin för att packa hemma och fixa inför flytten.

(Nu kom Elin för övrigt hem)

Där har ni det, mitt liv, i ungefärliga drag, för nästa vecka. Fast det kan som sagt ändras. som jag nämnde. I guess we'll see.

Nu ska jag sova. Bilden är från i måndags då jag var riktigt lycklig över att Pierre skulle tillbaka till Gothenburg(Ja, egentligen var jag inte glad alls... som kanske synes.)
Adjö då.

måndag 13 augusti 2007

Tiden går, Internet fortfarande borta

Jag har inget internet. och jag börjar bli stressad. JAG HAR INGET BANK -ID på denna dator.
Jag är kvar på IP. Är inne på min sjätte jobbvecka. Eller är det sjunde?
Hursomhelst. JAg måste anmäla mig på diverse ställen, Göteborgs universitet till exempel. Jag behöver internet.

Pierre är nu tillbaka i Göteborg.
Imorse vid åttatiden kom han in på IP och gav mig en puss.
ÅH, vad jag kommer att sakna honom! Trots att jag varit ifrån honom längre förut. inte förrän den 1:a september föyttar jag till honom och våran nya lägenhet.
Han ska förresten åka och kolla på den imorgon. Jag är excited! det ska bli roligt att se bilderna som han inte FÅR glömma att ta.
(japp, jag påminner dig eftersom du kanske läser det här nu, du är ju tillbaka till internetvärlden igen)

Nu vankas hemgång från IP och ett gäng tomburkar ska jag ta med mig. Tydligen ska Mamma och Pappa vara tillbaka från sin kopparbergssommarstuga nu. Hörde det av Elin idag, har inte sett dem själv, men ja.. jag är ju på väg nu.
Huset är ju lite tomt när det bara är lilla jag som bor på 160 kvadrat helt själv.
Det kan bli lite småläskigt på kvällarna i ett gammalt kulturskyddat hus.

hejdå. vi kanske hörs nån gång igen snart. jag hatar att inte ha internet.