tisdag 30 december 2008

Hemma igen i Göteborg

Så nu har jag kommit hem igen till göteborg. Igår strax efter ett rullade Daniels pappas bil in på Studiegången. Pierre var lite sjuk, han somnade nästan direkt när vi kom hem. Nästan jag också. fast jag gick upp efter ett tag. Ingen av oss har riktigt packat upp än.
Och som jag befarade: Mina blommor är halvdöda. Eller iallafall två av dem. De andra verkar klara sig galant. Men två av dem mår inte bra och de har fortfarande inte återhämtat sig. Jag måste snart påbörja en superkur och plantera om dem eller något. Den till vänster har hängt med så länge nu ,även om den typ alltid sett ut precis sådär, och den till höger börjar bli min favoritplanta(Mest för att man ser direkt när den börjar må dåligt)
Det är rätt skönt att julen är över, även om det var trevligt att vara hemma(dock en aning småjobbigt att vänja sig vid luftmadrassen som lät varje gång nån rörde sig!) Trevligt med sojgurt och nötter, mammas hembakade bröd och mat som man slipper laga själv. Och trevligt att träffa syskonen och syskonbarnen. En aning tråkigt att Elin inte dök upp förrän den 27:e, men sånt får man leva med.
Det var trevligt och kul att vara hemma alltså. Jag åker säkert dit snart igen. Det var också rätt trevligt att gå ut på stan i Eskilstuna. Det märkte jag nämligen när jag kom hem och skulle kolla in stan i Göteborg. Jag trodde liksom "att alla göteborgare är väl klara med reashoppingen nu, så det är säkert ganska lugnt på stan."

-JO, tjena!

Det var det inte. det var ett stort folkhav som sträckte sig från bortersta änden av nordstan(Ni vet där vid Chalmersmärket och Claes ohlsson) ända bort förbi arkaden och kompassen vid alla restauranger. Sen såg jag inte mer, för jag orkade inte gå och kolla läget vid domkyrkan(Eller så ansåg jag att samma affärer fanns där jag redan var.) Jag är dålig på reashopping. Jag hatar när alla kläder ligger blandade i högar så att man inte hittar någonting alls. Och jag ogillar starkt att tränga mig fram i folkmassor, och att köa i köer som ringlar sig utanför butiken.

Så.... jag stannade bara ett par timmar och for sen hem igen. Då upptäckte jag att vi glömt köpa mousserande till nyår. Så både jag och stackars småsjuke Pierre fick klä på oss ytterkläder och åka iväg till närmaste systembolag och köa i några minuter för att komma in(Tydligen startade kön direkt när vi kom dit...) och sen jättelänge för att komma till kassan. varför kommer folk på att de behöver handla sprit så himla sent?

Nyårsafton är ju imorgon!?!

måndag 22 december 2008

Pluggande i sista stund

Nja...det är inte längre i sista stund. jag är faktiskt ute i ganska god tid den här gången, när det gäller pluggande. Så sakta som det kan frisknar jag till från min hosta som plågat mig i sisådär en vecka... Men som jag sagt under hela den veckan: "Hostan tränar ju iallafall magmusklerna!" Och vips så är man lite nöjdare.


Hemma i eskilstuna är det kallt och torrt i luften(Till skillnad från göteborg där det är kallt och blött) och idag har jag besökt tandläkaren och frisören. Tandläkaren sa som vanligt att jag inte hade hål, men däremot början till hål(Det är ALLTID början på hål....) Men för en gångs skull fick jag veta i vilken tand så att jag fattar att det är där jag ska använda tandtråd. haha. Det har ingen tandläkare sagt förut.



Och hos frisören fick jag nästan en lugg. nästan. Tack och lov ingen lugg(Jag har luggskräck. Det har jag alltid haft. Iallafall sen högstadiet) Men i övrigt hände inte så mycket, det är fortfarande nästan lika långt(jag bad henne att inte klippa av så mycket då jag är rätt nöjd med mitt snart ganska långa hår. jag ville ju bara att något skulle hända.)
Och sen gick jag iväg till biblioteket för att se om jag kunde få tag i lite studielitteratur till mina kurser. Jag har nästan bestämt mig för vilka ämnen jag ska skriva om nu. det känns bra att vara ute i lite bättre tid och faktiskt ha tid att läsa på runt ämnena.


Och jag har pratat med Pierre som sitter borta i Gillberga och ser på TV. han är sjuk säger han. Det kanske han är. Iallafall vill han inte komma till stan förrän imorgon.
Jag vet inte riktigt varför, men av någon anledning tror jag inte på folk när de säger att de är sjuka. Jag tycker liksom att om jag inte ser några symptom så är det ingen sjukdom. Av någon anledning får jag i alla fall en känsla av att de försöker slippa från något.
Jag vet att det är fel...
Jag kanske fått det från min mamma... Hon letar alltid symptom när man är sjuk, men hon är ju ändå sjuksköterska. Och hon tror alltid på mig när jag är sjuk(Fast jag är ju sjuk och kan alltid bevisa det med heshet eller hosta eller någpt)

Varje gång jag nämner min misstänksamhet mot andras sjukdomar brukar Daniel påminna mig om den där veckan han hälsade på i sandviken och fick "Bihåleinflammation". Jag säger det med citationstecken... jag vet, han kommer bli sur över det, men ja... det låter bara som en så allvarlig sjukdom. Men i varje fall så hade han tydligen jätteont hela tiden och ville bara dö och allt jag trodde var att han bara försökte slippa ifrån att följa med till skolan(Det var säkert idrottslektion eller nåt:) Okej, förmodligen var det sant. Men jag såg faktiskt inga symptom på något överhuvudtaget!


Jag vägrar alltså acceptera att jag är sjuk och tänkte ge mig ut på stan imorgon igen. det är rätt roligt att promenera runt i Eskilstuna City. det ligger ju så nära!

Men nu ska jag plugga lite och sen sova.
Godnatt!

söndag 14 december 2008

Magnus Carlsson på Frölunda Torg!

I torsdags var jag och Daniel på Frölunda torg för att åter igen se Magnus Carlsson göra ett litet uppträdande. Och med åter igen menar jag givetvis att vi ju faktiskt var på Liseberg i Söndags för att se Magnus Carlsson också göra ett uppträdande på JulLotta. Har jag berättat om det? Jag är inte helt säker. Jag skrev om det på min andra blogg iallafall. Om det gör någon skillnad. Hursomhelst. på denna sidan lägger jag nu upp ett par bilder. på min andra blogg tyckte jag att filmmusikfilerna gjorde sig mer rätt. (Det är ju faktiskt en musikblogg, även om diskussionerna har sinat på sista tiden. ) ok... however, nu ska jag börja fundera på en tidig kvällsmat och sen åka iväg till Daniel (Jag tror det är till Daniel jag ska, (Och jag hoppas han vet om det) eftersom Pierre tar upp våran lägenhet för att plugga inför sina tentor imorgon.) Men vi får se.
Den första bilden är iallafall från Liseberg. Den andra är då från frölunda.(eller "Hela julens torg", som de vill kalla sig)

I övrigt...vad har hänt? Ja, igår jobbade jag sent, vilket innebar att jag klev upp så sent som tolv idag. Och följande vecka ska ett gäng nya tentor delas ut som vi gissningsvis ska göra under juluppehållet(Lärarna vet verkligen hur man ska hålla motivationen uppe:) även om ämnet faktiskt är skoj.) Och sen ska jag se till att få köpt en axelbandslös bh inför julmiddagen på lördag, så att jag kan ha min fina klänning som Pierre köpt som julklapp till mig inför detta. Det ska bli roligt.

Och sen på söndag så far vi båda hem till eskilstuna för en vecka(Och sen helgen efter åker vi tillbaka igen för nyår i Göteborg.) Så ser det ut. och om jag har tur kanske jag får ett jobbpass innan vi far också. man kan ju alltid hoppas.
Och ja just det, vill man se filmer från Liseberg och Frölunda får man gå

till min musikblogg på http://www.metrobloggen.se/musical där de båda finns. Julmedley åt alla! wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieee. Och jag har inte köpt ett WII. jag vill dock ha ett. Och nu i egenskap av Pierres pluggtvingare ska jag se till att han slutar tentaflykta. Ha det bra.

tisdag 2 december 2008

Den enda gången Britney är bra...

... Är när Magnus Carlsson imiterar!!



Allvarligt, det är ju så himla bra.För övrigt vill jag vara med i Magnus kör i Körslaget. Det stör mig mycket att jag inte bor i Borås. TUSAN säger jag bara. Jag ska flytta. Någon gång innan Torsdag.

söndag 30 november 2008

åka hem i en ful grön bil med gardiner...

...Gardiner som visserligen är ditklistrade klistermärken(Eller wallstickers), men hursomhelst, det viktiga jag ville berätta var att bilen är FUL. och instabil(eller iallafall känns det så).
Jag jobbade idag, och frågade Pierre om han kanske möjligtvis kunde tänka sig att hämta mig... Och det var så det var. För det är faktiskt inte så himla lätt att hämta mig när man inte har en bil kan jag berätta. MER kan jag dock inte berätta. Sekretess ni vet. Men han lyckades och han var snäll så jag är glad och är hemma nu.
Något jag däremot kan berätta är att jag är fruktansvärt trött och vill sova. NU. N.U. nu.
Så det tänker jag göra.

*Jag hade alltså ingenting att säga. varför slutar det alltid så?*

tisdag 25 november 2008

En stund av tycka-synd-om-mig-själv-syndrom

Jag satt ikväll på spårvagnen på väg hem från Daniel och funderade. Vad hände med den där roliga versionen av mig som jag faktiskt brukade använda för inte alls så himla länge sen? Den där jag var fri och glad och inte hade något emot att hångla upp hela Chalmers föreningsvärld, utan snarare tyckte det var en rolig grej(som dessutom var himla kul att göra?)
När var det nu jag faktiskt tyckte det var roligt att festa?

(Jaha, på den tiden då du var rolig, Frida?)
(så nu är jag tråkig? är det vad du menar?)

Jag skapade mig själv ett litet scenario i mitt huvud på väg hemåt i brist på både musik och mobiltelefon. Det måste ha börjat på Gotland med våra djupa winedowns med skvaller och intriger. De som betydde något och som lättade upp vardagarna och fick oss att känna oss lite mer viktiga för någon annan(Åtminstone gjorde det det för mig)
Sen när Gotland tog slut och allt det där djupa, fina och verkliga försvann så började det ytliga festandet där man kunde göra ungefär precis vad som helst utan att någon tyckte det var konstigt. Jo, det var roligt det också. Men plötsligt så fick jag dåligt samvete över killar jag faktiskt kysst helt utan någon som helst anledning(Jag var ju faktiskt upptagen!) , Man kunde ju inte hålla på så. Och jag ställde frågan "Och vad får du ut av det?" till mig själv. Svar: "Ingenting... så vitt jag vet."
Och jag tänkte att man kan ju faktiskt ha roligt och vara rolig utan att hålla på sådär när man har ett förhållande. Jag ville inte att Pierre någonsin skulle få anledning att tvivla på mig..(Jag tror att det var det det dåliga samvetet berodde på.)

Men jag vet inte. kanske kan man inte vara rolig om man är upptagen(Om "man" är jag alltså)
Kanske saknar jag bara häksbyxorna. (Kanske saknar jag bara Häks).

Och jag ber redan nu om ursäkt för missförstånden jag kan ha orsakat redan här. Nej, jag ångrar inte mitt förhållande med Pierre. Inte ett dugg. Men jag ångrar en aning att jag slutade vara en del av mig själv (för mindre än ett år sedan.) för nu vet jag inte om jag kan få tillbaka den.

Jag skulle gärna vilja träffas och dricka solbacka hemma på någons soffa någon gång i den närmaste framtiden. Minst två flaskor var borde kunna fixa mig den här gången.

måndag 24 november 2008

Det är KALLT

Är det bara jag som verkligen ogillar vintern? (Jag vill säga "hatar" men jag vågar inte. Det finns alltid någon som säger "Hata är ett starkt ord" så denna gången säger jag inget sådant.)
Nu har snön kommit till stan(Även om det inte är mycket) och jag blir inte glad.
Därför kommer här:

12 Orsaker att inte tycka om vintern

  1. Det är kallt
  2. Det är blött(Om inte så blir det det snart)
  3. Det blir kallare när det är blött
  4. Det finns snö att kliva i som gör det ännu kallare.
  5. Min näsa fryser
  6. Resten av mig fryser också
  7. Det blir mycket jobbigare att gå om bussen är försenad. för att det är KALLT.
  8. Bussarna och spårvagnarna blir försenade. För att det är snö. och kallt.
  9. Det finns få snygga vinterjackor som är varma nog.
  10. Det blir högre elpriser(Inte för att det påverkar mig som har el som ingår i hyran, men de andra)
  11. Man måste duscha längre på morgonen.(För att det är KALLT överallt utom i duschen)
  12. Man måste huttra i sängen när man lägger sig och när man vaknar i evigheter(Gissa varför. FÖR ATT DET ÄR KALLT och det vet täcket om, så det är också kallt.)

det här med nya bloggar

Oj, en sak jag glömde...
Jag skapade en ny blogg för några dagar sen. En blogg med namnet musikchefen@rock.com
. Adressen dit är http://www.metrobloggen.se/friedha. (Samma som denna fast metrobloggen istället.)
Eller egentligen... Namnet kanske inte stannar. Men just nu blev det så. Och ja, mailen går att maila till. tror jag. Men jag är inte säker.
Den här bloggen handlar, som man kanske kan gissa sig till, om musik. Vi får väl se hur länge jag orkar hålla igång två bloggar.

Jazzkväll på Chalmers

I lördags var det jazzkväll på Chalmers. Och med det kom en massa arbete för oss i PU. Hela förmiddagen och en rätt så bra bit in på eftermiddagen satt jag och skar ut NOTER ur charmmatta(Det är en tjock, jobbig matta som används rätt ofta till olika saker.... jag har inte riktigt fattat varför det kallas Charmmatta. Men jag antar att det har med en förening som heter Charm att göra)
However, jag skar ut matta och har fortfarande träningsvärk i armarna efter alla miljarder noter.
Sen när bandet är på plats upptäcker vi att vi inte har några notställ och att det därmed är nästan jättekört. Vi måste alltså köra iväg och hämta ett gäng ute i kviberg. Så jag och Moa går ut till kår-saaben. Och vi sätter oss i den. Och vad upptäcker jag? Jo, att det är en automatväxlad bil! jag har ingen aning om hur man kör en sån här! Så jag lyckas inte starta den, oavsett hur många gånger jag trycker på "Drive". Så jag ringer Pierre så han får förklara hur man gör. Okej, nu är väl allt fixat tror jag och vi kör iväg. Det verkar ju som om man bara ska ha växeln på "drive" så är allt lugnt. bra.
Men nu går inte fönstret att få upp! det går upp och sen snabbt ner igen. Som om det har sin egen vilja. jättestörigt. Och kallt är det också, men fönstret vägrar åka upp, så vi får köra hela vägen till kviberg med nervevat fönster. Väl i Kviberg kommer jag dock på ett sätt att lura bilen. Stänger man av bilen samtidigt som man trycker på knappen så åker det faktiskt upp. och stannar där. "Yes, nu ska jag inte använda den där knappen nånsin igen".
Men det slutar inte där. för jag måste ju köpa bil igen. Mitt i natten när Pianot ska hem. Fast då med en volvo som lyckligtvis är manuellväxlad. Och efter diverse felkörningar (till exempel en där jag kör in på en gata i fel färdriktning... jag HATAR att köra bil i Göteborg) kommer vi fram till gatan på hisingen. Nu återstår bara problemet: "Hur kommer jag tillbaka till Chalmers?" så jag ringer Pierre, som säger "Kör bara mot Sahlgrenska eller guldheden efter bron, då kommer du rätt." Men efter bron ser jag ingen skylt mot vare sig Sahlgrenska eller Guldheden. Jag ser bara "Nordstaden S" och "Nordstaden N". Så vad väljer man? Jag väljer N, och hamnar vid lilla bommen. Vad gör jag nu? Svänger jag åt höger åker jag ut till järntorget och vattnet och väljer jag vänster.... ÄH, det går inte ens att välja vänster för då kör man rakt in i köpcentret. Så jag kör rakt fram. förbi kungsportsavenyn och mot valand och sen vasaplatsen efter taxibilarna. Och efter mycket om och men komer jag upp på kapellplatsen. Därifrån hittar jag iallafall fram. Gud vad nervös jag var. Ibland skakade mitt ben så att jag knappt kunde trycka på kopplingen...
Men det var en trevlig kväll iallafall. Förutom bilkörningen. Se bilder på CFFC:s hemsida.

torsdag 20 november 2008

Spårvagnar på fel ställen

Egentligen känner ju bara göteborgare till just detta fenomen, men...så har det iförsig varit med andra iakttagelser jag gjort också. Så, det jag ville säga är: När man ser 9:an eller 11:an på redbergsplatsen så vet man att något är fel. Då har det hänt något, en olycka eller vägbygge eller nåt(Fast vägbygge brukar inte resultera i att spårvagnarna åker fel.)

Det var Daniel som sa det först. Han såg 9:an utanför sitt fönster i morse. Där hör den inte hemma. och som vanligt när man ser en vagn eller buss man inte känner igen och inte vet om den ska åt rätt håll så vågar man inte hoppa på den.

Jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om jag såg 9:an hemma hos mig. Fast det kan ju bero på att inga spårvagnar går hit.. Vi har inte ens ett spårvagnsspår på studiegången....
Som man förstår var det här inte det vettigaste jag hade att säga idag.

söndag 16 november 2008

Vi tog inga bilder, men....

... Vi har spelat bingolotto!
Jag, Moa, Daniel och Pierre spelade ikväll bingolotto. För mig var det första gången på flera år. Sist jag spelade var det nog i början av Lasse Kronérs period hemma hos Mormor och morfar någon gång i början av milleniet. eller slutet av förra. Jag minns inte.

Då var det jättestort att vinna en femhundring.
Men ingen vann, utom Daniel som vann en hundralapp.
Men Thailandsresan och en volvo c70 får man väl klara sig utan antar jag.

Damn.

En bil skulle ju sitta rätt fint när man pendlar till jobbet.
En resa skulle iförsig sitta finare. två veckor i Thailand = GE MIG!
ska vi spela igen? Det här känns ju som ett lagom opretensiöst söndagsnöje.

torsdag 13 november 2008

Hello

Jag har absolut ingenting att säga. Jag tänkte bara berätta att jag lever.
Och att jag varit i Eskilstuna över helgen.
Och att jag glömde bort en av mina bästa vänners födelsedag. Det känns uselt.

söndag 2 november 2008

En låt?



"En låt?" Hallå Linus, en SÅNG ska det vara!" Annars är det ju kul att se Linus Wahlgren sjunga istället för de vanliga. men ändå. man kan ju inte sjunga "en låt, framgång" när hela sverige vet att det är "en sång, ära".

torsdag 30 oktober 2008

Snö i Norge?

Jag hörde (alltså...jag läste) från Kens helgondagbok att det kommit snö till Norge nu. I Oktober! Visserligen är det ju snart november men ÄNDÅ!

Jag som trodde att vi skulle klara oss i år med tanke på växthuseffekten, men icke.
Snart kommer den väl ner hit till Göteborg också. och så blir det en ny istid. Så nu är det väl dags att börja använda den där mössan Pierre och Mamma övertalade mig att köpa i hälleforsnäs.
Och här i lägenheten har jag och Pierre sorterat bort ett helt berg med oanvändbara kläder som nu ska gå soptunnan till mötes. Och allt under denna tiden (Alltså, knappt ens en dag) har vi och Daniel hunnit med att se en hel säsong av "Adam och Eva", ni vet det där programmet om två barn nånstans i Sverige som blir tillsammans?

Jag antar att jag levt en väldigt skyddad uppväxt... För om jag minns rätt visste jag typ ingenting om sex och sånt när jag gick i femman. Det skulle inte förvåna mig om jag trodde på storken också(Fast det har jag inga bevis för) hur kommer det sig då att dessa barn har full koll på allt?


Plötsligt händer det. har jag hört.

tisdag 28 oktober 2008

Just nu

Något väldigt intressant som jag och Pierre upptäckte en kväll när vi tänkte åka hem från stan.
Alla bussar går "Nu".
Något ännu mer intressant är att jag kollade den där skärmen igen idag när jag tänkte åka hem. Allt gick fortfarande "nu". När jag sen gick ut till bussen så upptäckte jag dock att det egentligen gick om 1 minut. Alla andra bussar som skulle gå såg man dock inte röken av.

Tänk om alla bussar alltid gick nu... vad trevligt det vore.
(Men vilka miljöproblem vi skulle få.)

måndag 27 oktober 2008

inte riktigt än

Jag har bara nästan hämtat mig från helgens konsert... Så det är nog dags att lägga sig nu.

söndag 26 oktober 2008

En trött musikchef

Nu efter DLK-konserten är jag dödstrött.Förmodligen beroende på att jag snart varit vaken lite för många timmar. Och som vanligt vill Pierres tangentbord inte riktigt skriva som jag vill. Nu ska vi vänta på Band som vill komma och hämta grejer och trött är man så att man vill dö.DÖ. usch, två timmars vila i PU-rummet är ingenting värd för mig dessvärre. det är ju lika uselt ändå.
usch.

Ha en god morgon

tisdag 21 oktober 2008

Min dator funkar igen!

Igår kom min nya laddningskabel. Och idag är datorn igång.
Och nu har jag klivit upp och om 25 minuter går min buss mot Särö. Jag ska nämligen jobba idag. Och jag som redan är stressad inför fältarbetet Daniel och jag måste fixa snart.
Och nu förlorade jag inspiration att skriva då ingenting har hänt alls än så länge... Gick upp 06.47 och nu sitter jag här och ser på ett gammalt avsnitt av Will and Grace.
Och sen tänkte jag väcka Pierre.

söndag 19 oktober 2008

Min dator dog

Jag tänkte precis innan min dators laddare kom på att den inte ville vara med längre börja skriva lite oftare på detta stället.... Men alltså....hur får man inspirationen?
Eller vänta? Ni kanske vill höra om min dator?
Jo, det var ganska odramatiskt... plötsligt ville inte min dator ladda längre och jag tog med den till chalmers så att någon kunde ringa till dellsupporten och få den fixad. Pierre ringde, efter mycket om och men. Och jag ska få en ny laddare på måndag. snacka om störigt. så nu sitter jag här vid Pierres äckliga gamla skrotdator som bränner upp ens ben.(Och tung är den också)

Äh, ska vi börja med den där nya inspirationen imorgon när min dators laddare kommer så jag slipper sitta vid elden? Nu vill ändå både Pierre och Daniel gå ner till affären och handla kvällsmat.

torsdag 9 oktober 2008

Historisk översikt och så "rockmusik"

....Eller vad man ska kalla det?
Här skriver jag tusen sidor anteckningar, och tusen hänvisningar till wikipedia-sidor, bara för att jag faktiskt inte har full koll på varenda artist från 50-och 60talen. Jag tänkte inte så.Varken nu eller förr.
Plötsligt nu under rasten som just nu är märkte jag nu att internet för en gångs skull funkade nästan helt smärtfritt. Och detta var efter att vi gått och upptäckt att kaffestället var stängt. Och jag tänkte "Tusan att jag inte tog med mig en kopp från PU-rummet". Då hade jag iförsig fått gå omkring med en riktig porslinskopp...men ändå. vissa saker får man leva med.


Och idag har det tvättats, bakats bröd och tränats. och jag hörde av Daniel att han också hade dammsugit efter att jag farit iväg till gymet.

Nu verkar det en aning som att lektionen börjar igen, då föreläsaren är tillbaka. Alla har inte kommit än, så jag fortsätter skriva. Det är faktiskt dessa meddelanden jag skriver under tidsbrist som brukar bli de allra längsta. det är ju nästan lite roligt.

Och i tribute till vad jag pluggar för så lägger jag upp en bild på det jag fick fram när jag sökte på "Pop Rock". Ett frimärke med en elgitarr. Erkänn, bra va? s

Like it.
Nu ska jag lyssna mer på hur vi etablerar sättet att tänka och tala om musik. Och jag borde kanske läsa den där "Blokhus och Molde-boken". nu blir det film.

onsdag 8 oktober 2008

Repeat

"Before the morning breaks,
go and make your mistakes...
Don't be surprised if your head hurts.
Life is for the living, the forgiving and for leaving town alive..."

Den enda låten som mina öron kände för att lyssna på idag. ALLT annat kändes så fruktanssvärt dåligt. Men så var jag faktiskt på rätt dåligt humör hela dagen också. Inte en endaste låt funkade. Och jag som just skaffat en mp3-spelare. Oh no.

Och som lösning på problemet att all min musik i mp3:n var dålig slog jag den här(den enda vettiga) låten på repeat resten av dagen.

lördag 4 oktober 2008

Plugga i E-tuna

Ja här sitter man då. i en gammal fåtölj i föräldrahemmet och gör sitt bästa för att plugga.
Helt ärligt, jag hann skriva 900 ord med skräp innan jag kom på något som lät lite vettigt. Sen skrev jag några rader skräp till och nu måste jag gå igenom eländet så att jag kan ta bort det som är mest skräpigt, och sen flytta det som är lite skräpigt men som möjligen skulle "make a little more sense" om det stod i ett annat sammanhang. helst skulle jag vilja få en riktigt bra idé(som i serietidningar när folk får en glödlampa att lysa. då vet man att de kommit på något så bra att det skulle kunna förändra världen. så bra vill jag kunna tänka) och bara skriva på den. men ICKE. så bra ska det inte gå här inte. jag kommer säkert inte ha den här klart på måndag.

för så värdelöst går det. då är frågan om man ska säga att man är sjuk och skicka in eländet med internet eller om man eventuellt ska säga att man sitter fast i Eskilstuna och skicka in eländet med internet.(för det måste ju in. sen är frågan om det blir bra... och om man vill visa sig på skolan efteråt)

måndag 29 september 2008

Rosa saker

Ja, det har varit lite glest i bloggen den senaste tiden. Det blir ju så när det enda man väntar på är att man faktiskt ska gå ut med kameran och ta en bild. Det känns inte riktigt rätt att skriva något klantigt när man inte kan ge en bild på det klantiga. För övrigt hittar jag aldrig något vettigt att fotografera. Nåt som ser snyggt och intressant ut på samma gång liksom.

Daniel satt för övrigt just och såg på något program som tydligen var himla roligt för han skrattade nästan oavbrutet. (Eller fnissade snarare. men ändå)

Och jag kom faktiskt just hem. Jag har nämligen jobbat idag från 11-22. (Det vill säga. jag gick upp halv åtta för att åka klockan nio och komma fram halv elva. Och jag kom då givetvis inte hem förrän tjugo över elva nu på kvällen. och det bara för att jag sprang tio minuter tidigare. Jo, mitt jobb ligger långt bort. och ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tröttna på pendlingen.)

Jag kanske borde berätta om min dag. Eller om min nya MP3! ja. det vore vettigt. Och kul och intressant dessutom. att jag inte tänkte på det. Så här ser den ut. den har 4 gb minne och kan spela både musik och film(påstår den, jag har inte lyckats konvertera någon fil till deras format än...). dessutom har den 45 timmars speltid.(Det är urbra, jag behöver aldrig ladda den.) Det är givetvis en sony. Så i tribute till Daniels gamla sonya får den här kallas "sonia v.2". (den heter faktiskt så på min dator.)

Ja, givetvis är det allra viktigaste att den är ROSA. det var egentligen det jag eftersökte när jag köpte den. Jag har också köpt en ny jacka, som ska fungera som vinterjacka. om den gör det återstår dock att bevisa. vi får väl se.


Pierre har också köpt en liten present till oss båda. en ny väckarklocka! jag kan berätta att den funkar. man vaknar på en gång när man hör den här. Mest på grund av att ljudet är så jobbigt distat, men också litegrann på grund av ljuset. (Inte för att man märker ljuset förrän efter några sekunder då man redan vaknat, men ändå.) Han köpte den för att den var rosa. och söt som tusen. Men jag måste tyvärr påstå att den är dryg att vakna till.
Men rosa saker äger. för alltid. snart ska jag börja bygga upp mitt rosa kök. (dvs om kanske typ tio år)

söndag 21 september 2008

godnatt!

Nu tänkte jag sova. tänkte bara tipsa om PU-hemsidan som numera är uppdaterad med bilder på alla medlemmar. Tyckte det var jätteroligt när jag hittade det.(Dock har ingen redigerat min bild.)
Dessvärre har jag glömt bort hur man gjorde när man uppdaterade sidorna.(Eller snarare har jag glömt hur man tog sig till editorn... måste fråga Spanky om det imorgon) Därav kan jag bara hälsa alla att gå in på facebook och gå till den här sidan med ett evengemang vi har snart. Sen kan ni ju tänka ut hur ni ska ta er hit då, om man nu inte bor i göteborg. Och så kan jag tänka ut hur man lägger in all info på PU-hemsidan.

I övrigt har inget hänt, vi var på kräftskiva igår, drack lite alkoholhaltiga drycker och övertalade folk om att Schlager was the way to go.
Det funkade ett tag. emellanåt var det dock några i "DJ-båset" som tyckte annat.

Och imorgon är det ny musiksociologilektion. ska bli intressant. Vi ska tydligen diskutera på temat "Är du musikalisk?"

NU tänkte jag sova.

Och i brist på bilder tagna idag(Jag har en liten mindre dryspell i fotograferingen. jag tar aldrig med kameran längre) Så blir det en bild på en torkad ros som hänger i fönstret i vardagsrummet.

torsdag 18 september 2008

good morning good mooorning!

Hej hej alla som är vakna halv sex på morgonen.
Jag för min del sitter här halvt vaken och osminkad och väntar på att ta bussen till Särö. I något troligen mindre intelligent ögonblick tackade jag ja till jobb denna dag. Smart som jag var. Precis. så detta ledde till att jag fått kliva upp nu klockan fem för att ta bussen klockann två minuter i sex.(Det påminner mig en aning om när jag fick kliva upp ungefär samma tid för att åka med 0515-bussen från Hemse in till Visby alla gånger jag åkte hem sådär himla tidigt.)
Nej, nu ska jag se om jag hinner fixa sminket innan jag springer. och jag ska helst inte väcka Daniel. frågan är hur man öppnar kylen UTAN att väcka Daniel?

Nu låter det där som om Daniel har en liten inbyggd microsensor som säger till honom varje gång man öppnar kylen, och litegrann är det så. Han bor ju i vardagsrummet och numer finns en gris i kylskåpet som grymtar" varje gång man öppnar. Det är sant. Dock är det ingen riktig gris, och den låter heller inte som en gris, den låter som ett lejon.

godmorgon

onsdag 17 september 2008

Jag ville hem

Så satt man där. tio minuter efter att lektionen slutat på musikvetenskap och en snubbe från kåren är på besök för att berätta om deras verksamhet. Hela mötet fick mig att fatta varför folk är så dåliga på att engagera sig i ämnesgrupperna. Herregud så tråkigt det var!
Jo alltså, han själv var förståss rätt trist(Jag satt mest och tyckte synd om honom för att ingen skulle vilja skriva på papperet.), men hela upplägget var ju ungefär lika tråkigt.
Och sen när det var slut, då ville jag bara hem. hela vägen upp till hållplatsen var det enda jag tänkte på hur trevligt det skulle vara att komma hem och sätta sig i sin hemska stol(Ja, datorstolen är jättedålig ergonomiskt sett. I varje fall för skrivbordet. Jag hatar det, ändå sitter jag där)
och logga in på min dator och leta lite musik som kunde betyda något.
Kanske skriva in lite klassiska gitarrnoter på Finale.
typ nåt sånt.

Och så ringer Pierre och berättar om nån dum jäkla brandutbildning som jag måste gå på. USCH. säger jag bara.USCH.
Nu blev jag så deprimerad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Den här stolen var förresten inte heller någon höjdare för ryggen.
Nu hittade jag dock Lastfms musiksida så att jag kan logga in på mig själv och lyssna på låtar som tydligen "Ska" passa mig enligt tidigare lyssningar(Sen att jag inte kan minnas nån gång då jag lyssnat eller överhuvudtaget GILLAT Apoptygma Berserk, som var den första artisten som kom upp, det upphör aldrig att förvåna mig.

Nu dök resten av PU upp. hejdå.

måndag 15 september 2008

Mitt katastrofala fall

I lördags skulle jag jobba. trots att jag var sjuk och på ett ställe jag aldrig jobbat på förr. "Jaha?" säger du, "Ska det vara så himla jobbigt?" Ja nu är det såhär att nya starter på saker alltid skrämt mig. Som med ny skola(och nytt jobb) till exempel. Jag är alltid jättenervös första dagen. Så länge jag inte redan vet lite smått vad jag ger mig in på och känner mig trygg i situationen.

Nu skulle jag iallafall provjobba. show var det, och ont om plats att ta sig fram på och så fick man nästan klättra över scenen för att lyckas med att ge folk sin mat. Och det var förståss då det hände... När jag står där med en flaska vitt i högsta hugg för att hälla upp i någons glas så missar jag kanten på en scentrappa med ena foten och faller pladask och skrapar upp hela benet och lyckas nätt och jämt ta emot mig med ena handen... Jag tappar givetvis nästan vinflaskan men lyckas hålla kvar den i handen bara så mycket att jag häller ut halva flaskan på en stackars tjej som sitter vid bordet.
Jag ber förståss om ursäkt, men det enda folk verkar bry sig om är om jag är ok.(Puh, jag kände inte för att betala kemtvätt) Så jag stapplar därifrån på skakiga ben och med tårarna lite smått brännande i ögonen av smärtan i benet.
Nu gråter jag givetvis inte där, utan biter ihop och fortsätter så gott jag kan.
Jag lyckas till och med glömma bort hur ont det gör efter ett tag. Och även när jag sen åker iväg till Chalmers mitt i natten för att kolla in nollfinalen känns det rätt ok. Tillräckligt för att gå på iallafall.
Men från och med klockan halv tre på natten gick det bara utför.
För det var nu blodet började rusa till benstackarn och bilda blåmärken som gör JÄTTEont när man petar på dem. Nuddar man dem nu kan jag svära på att jag fortfarande skriker till. Och på grund av att jag fick halta hela lördagsnatten så fick jag också kramp i det andra benets fotled så yay...nu gör den också ont. Så jag kan inte gå.
Så jag fick sjukskriva mig från jobbet idag(Plus att jag är förkyld. hade det bara varit benet hade jag antagligen inte märkt det när jag ringde(Då hade jag ju typ nyss vaknat och tänkte inte på det)

Nu är det iallafall sent på måndagen, och Pierre är påväg hem. Hade jag jobbat hade jag slutat om 23 minuter. klockan tolv. Men nu blev det inte så. Istället ska jag snart halta iväg till badrummet och tvätta ansiktet.

Och ja, Elin, förmodligen var mitt hår typ lika gult som på bilden. eller så är det förstärkt av blixten. troligen är det blixten vi ska skylla på.

torsdag 11 september 2008

Bye bye Blondie

Så nu har jag tagit bort eländet. Det blonda håret alltså. det som fick hänga med hela sommaren men nu är det borta.

Och faktiskt, sen folk börjat se mig med mörkt hår igen så har jag inte hört annat än hur bra jag passar i mörkt hår. (Bättre än i blont... har jag också hört några gånger) Varför var det ingen som sa något när jag faktiskt var blond? Kanske något i stil med:"Njae... jag vet inte om blont is the way for you..." eller :"Nej Frida, du passar bättre i mörkt hår." Okej, det vet väl jag också att det inte är någon som skulle gå fram och säga "Fy vad ful du är". Men på ett trevligare sätt kunde man väl ändå kanske säga ... ja just det där med att det var bättre brunt. jag vet inte. Varför gör inte folk det?

Jag menar att jag har ju ändå varit blond sen den 23 juni. (typ, även om det då var mest rödblont) Två månader alltså. även om det känns mycket längre.

Men men, nu är jag ju brunhårig igen. det roliga är att jag faktiskt köpte en färg som hette "Gyllene askblond". jag kan säga att det inte direkt ser varken gyllene eller askblont ut. Men...det blev mörkt iallafall.

Men det är ändå rätt kul. endel av mina nya bekantskaper på chalmers har ju aldrig sett mig i nåt annat än blont(Iallafall inte som de minns) FestU-Frodo blev nästan lite rädd när jag plötsligt utan förvarning började prata med honom. Han trodde ju att jag var någon random tjej som bara tagit mig ner på torget.

Okej. bilder. Sista bilden av mig som blond. (Cred CFFC) bilden som ska upp på PU-hemsidan. Och så första bilden av mig som brunhårig. (Hemma i lägenheten med en strejkande hy.)

måndag 1 september 2008

Mina minuter som masterstudent

Läs alltid igenom tider noga!
Det är ett viktigt råd. att alltid noga läsa igenom alla tider och uppgifter man får som ska hjälpa en senare. För glömmer man bort dem blir det himla jobbigt.
tillexempel idag så klev Daniel och jag upp vid sju på morgonen för att gå till uppropet för musikvetenskap. Vi trodde den började klockan nio.

Hur som helst, vi åker in och allt är lugnt. vi är till och med tidiga så jag köper en sandwich i automaten där i vera sandberg.
Så ser vi att de öppnar salen, och vi går med alla andra människor in. Att de ser mycket smartare ut är inget vi reflekterar över då. Väl därinne får vi en lapp där det står olika saker på engelska där vi tydligen ska närvara vid olika tillfällen under dagen. "Ska vi vara här ända till FEM!" säger då Daniel och stirrar surt på pappret. "Jag vet inte... "säger jag och stör mig på att jag inte känner igen läraren. jag trodde det skulle vara samma som sist.
Dock känner vi blickar från övriga studenter som tittar på oss.
Plötsligt slår de också på en powerpointpresentation med rubriken "Introduction to master studies at Chalmers"

Daniel ser den först och skriker till att "vi ska nog inte vara här!". då springer vi snabbt till dörren för att ta oss ut. DEN ÄR LÅST! vi kommer inte ut! jag börjar frenetiskt tänka på hur man bryter upp nödlåset, för jag ser ingen nyckelsymbol som en skylt hänvisar till. Daniel oroar sig för att behöva gå till andra ingången. Jag oroar mig mest för att behöva konfrontera läraren med att vi gått fel. Och för att komma ut förståss. Men tillslut, en liten liten silverknapp precis bredvid nyckelhålet. Vi är ute.

Men det är inte över.
tydligen tycker folk att vi ser ut som smarta människor som inte alls bara tagit fel på tid och lokal när några lärare frågar oss om vi är masterstudenter. "NEJ!" säger vi och springer vidare någonstans där vi kommer undan denna galenskap.

Tack och lov. Vi går till kårhuset istället och köper en kaffe och läser GT i en halvtimme.

torsdag 28 augusti 2008

Gitarren

Satt och spelade på min gitarr nyss.
Blir ungefär lika förvånad varje gång när jag upptäcker att stämningen knappt ändrat sig alls. Ett halvt varv, och den låter som vanligt igen. Trots att jag spelar så lite nuförtiden.

Jag skulle vilja börja spela gitarr igen. men vart letar man efter lärare?
Jag skriver för att jag tror att jag vet vad jag vill göra nu. Kanske. eller jag vet inte vad jag vill göra, men jag vet vad jag vill plugga för att få göra något jag vill sen.

Jag vill plugga musik.(dah)
Jag vill plugga marknadsföring, och jag vill plugga lite lätt ekonomi.
Jag vill inte plugga matte, och absolut inte fysik.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att plugga marknadsföring och reklam på KY. om de nu någonsin ville ta in mig på sin skola.
Och jag skulle lätt plugga ljudteknik. (om de vill ta in mig på sin skola nångång)
Jag vill ha ett jobb närmare stan. Jag är fruktanssvärt trött på alla resor fram och tillbaka. Imorgon kommer jag att göra en mattetenta för att placeras in i en grupp med människor som ska lära sig matte på hög nivå.
Gissningsvis kommer jag att hamna i extrahjälpgruppen(Det skäms jag faktiskt för, jag har alltid varit i bästa gruppen. FAN)
Egentligen borde jag inte bry mig, men det gör jag! usch. jag vill inte!
Och ikväll ska jag jobba.

Tekniskt sett har jag redan sabbat mina chanser med den här kursen för länge sen när jag tyckte det var en bra idé att jobba fyra dagar i veckan samtidigt som jag läste. Jag tänkte bara hälsa att det var urdumt tänkt.

Och nu tänkte jag packa min väska. försöka hitta min ena borttappade stödstrumpa och resa iväg till jobbet. jag börjar ju faktiskt om två timmar. (yay!)
så vi ses vid den här tiden om tolv timmar.

tisdag 26 augusti 2008

Men vad ska man säga

Det är lite märkligt. när jag jobbar så är jag jättetrött och känner inte riktigt för att komma tillbaka. men när jag inte jobbar går jag och oroar mig för att jag inte får jobba nog och vill gärna åka iväg och jobba redan samma dag. Det känns liksom som om man hinner med mycket mer än man tänkt sig. så plötsligt har man inget att göra en helt vanlig kväll.
känns det som.

Det är lite märkligt kanske.
Ja och sådär går det ju, och helt plötsligt kommer ett par sms från säröhus om jobb onsdag och torsdag och helt plötsligt jobbar jag fyra dagar den här veckan också. Och då blir man lite orolig över att man ska bli trött igen. och blir rädd. och får lite ångest igen. Men det ska väl gå bra den här gången också.


Och på lördag är det nollkalaset, då ska vi scenvakta åt FestU och förmodligen festa lite. Hur svårt kan det vara att svenvakta liksom? Man ska ju bara se till så att ingen hoppar över kravallen och försöker komma upp på scenen.


Och i det här fallet tror jag inte det kommer att hända.


Nu börjar det bli utväxt igen förresten. dammit. bara att promenera iväg till sin närmaste lokala hårfärgsförsäljare och köpa lite färg igen.
Jag blir nog blond ett tag till.
Nu börjar brödet bli klart i ugnen och strax ska Daniel och jag springa ner i tvättstugan och ta upp det sista.
Åh, jag glömde ju nästan, tekniskt basår. Det har jag ju börjat på nu.
Och jag ska väl vara ärlig. Det är jobbigt. himla jobbigt. och inte ett dugg kul. jag hatar det. Faktiskt. Och det enda alla pratar om är vad de ska göra sen, att de ska in på ett särskilt program på chalmers och bla bla bla... Och vad vill jag? Ja, inte tänker jag bli någon civilingenjör med inriktning något tekniskt iallafall.
Helt ärligt så saknar jag min älskade musikteori.

fredag 22 augusti 2008

Ett meddelande från en buss...

*Det här var ett handskrivet meddelande skrivet på bussen från Särö*
"Jag ska inte säga att det här inte är självmant valt, för det är det. Men nu efter två dagar är jag faktiskt för trött för att vilja mer. Eller... nja, egentligen har det inte med jobbet att göra att jag är trött och sur. Jag är är bara irriterad över att jag inte får göra roliga saker för att jag helt ovetande skrivit upp mig på en massa jobb. Det hade ju varit himla kul att vandra runt och festa i HÄKS föreningskläder på nollningen som tidigare år(Tre år så är det tradition...men det blev bara två)

Och så svårt som jag har att hålla ordning på dagarna i dessa tider så hade jag verkligen önskat att någon för bara någon vecka sen sagt : "Men du vet väl att chalmersrundvandringen är på Fredag?" Det hade kanske funkat.

Lite grann önskar jag väl att jag hade sån där bristande arbetsmoral också, så att jag bara kunde ringa in och sjukanmäla mig imorgon. med det kan jag bara inte.

Men just nu. När jag just påbörjar min en och en halv timmar långa resa hemåt är jag bara så trött på allt och så jätteavundsjuk på Pierre som får vara med. (Jag har ju alltid tyckt att det här var det roligaste på hela året....)

FAN. fan fan fan fan fan.

Men men, det är ju liksom inte menat för mig egentligen. jag har bara tyckt det var så roligt de senaste åren...


Sov gott alla ni som får chansen. själv ska jag upp sju i morgon bitti. Och jag åker nog in i PU-tröjan bara för att känna mig viktig.

För all del...

det var kanske inte helt genomtänkt att gå upp för skola klockan halv sju och komma hem från jobbet klockan halv två på natten.

Inte helt. "



Men god natt nu för all del. Jag ska ju också sova.
Och bilden har förståss inget med handlingen att göra.

torsdag 14 augusti 2008

Bringing back the videoblog!



Ni vet väl om det där med att man ibland är lite bitter?

torsdag 7 augusti 2008

Historien om en musikchef och hennes vänner

Japp, den ni alla väntat på. Hur det går för den stackars musikchefen vars historia vi började på. Eller ja, började på... Tveksamt, snarare började mitt i.
Vi kan ta det från början.

Det var en gång ett gäng människor som träffades en gång i ett stort svart rum med svarta skinnsoffor tillsammans med ett gäng människor i svarta kläder och röda slipsar. Där fick de varsin svart t-shirt att måla röda hjärtan på. Sen fick de klä sig i dessa t-shirtar med röda hjärtan i ett par månaders tid, alltmedan de svartklädda Pu med de fina röda slipsarna såg över varje steg de tog.
Sen efter mycket lek och jobb och ... alkohol, ibland utklädda till diverse figurer ur sagan om Alice i underlandet, så fick de varsin egen röd slips, och en slipsklämma i guld att hålla den i.
Alla små nyblivna chefer inom varsitt område var nu glada och nöjda och fulla med nya idéer om saker de skulle göra när de hade sina egna svarta skjortor och byxor att ha med sina lysande röda slipsar.

Men innan någon planering blev gjord, och faktiskt innan något alls hade tänkts ut, så lades ett jättestort arrangemang framför dem. Större än det mesta som hänt de senaste åren. (möjligen inte större än valborgskalaset...men det var ju några helt andras uppgift)
Nu skulle nämligen Way out West-klubb anordnas.
"Okej" sa de. Ganska totalt ovetande om hur det här skulle gå. Och om hur svårt det skulle vara. Och faktiskt ganska ovetande i största allmänhet hur man arrangerade något så stort på en månad. Eller egentligen två veckor. en månad innan gjorde de faktiskt praktiskt taget ingenting. De bokade lite rum och lokalen. Mycket mer hände inte.
Men för dessa stackars små förlorade själar, så kom ändå dagen D. Den 8:e augusti. Livrädda och nervösa var de. Allihop. Speciellt musikchefen. Klockan två var hon praktiskt taget panikslagen och tvungen att ringa efter hjälp. Det var kanske de andra också. Kassören ringde själv några samtal om extrahjälp. Men eftersom berättaren inte har så mycket mer koll än på just musikchefen så nöjer hon sig med att berätta om det
Klockan fem kommer det första bandet.
Klockan sex kommer det andra. nånstans mitt emellan kom det tredje.

Tre timmars försenad soundcheck senare så tycks väl det hela vara rätt ok. Iallafall så här i efterhand. Musikchefen visste inte hur man arrade fram öl till artister som inte beställt i förväg. Hon visste ju knappt vilken väg hon skulle ta för att komma bakvägen till scenen! Hon visste inte ens hur maten hon beställt til 12 personer skulle räcka till 16. Framförallt visst hon inte var alla sms med gästlistor kom ifrån.
Jag minns att Pr-chefen var närmast upplösningstillstånd någonstans runt halv tio på kvällen. Med armarna i vädret sprang han in på projektrummet ropande om att ingen fick be om något, han var tvungen att skriva gästlista.

För att hoppa längre in på kvällen så gick allt fruktansvärt fort. runt halv två på natten gömde sig musikchefen i Pu-rummet för att slippa undan alla krävande band och för att kanske möjligen få lite mat i sig som ett snällt gammalt svin hade skaffat fram åt henne. Nu gick dock inte det, för med alla fjärilar i magen så hade hon ingen plats för mat. Dock för godiset som var inköpt åt puffarna.
Till slut var allt över, och hon ordnade skjuts åt artisterna så att de försvann. Tack gode gud, tänkte musikchefen...nu är det bara resten kvar.
Runt fem var det nästan klart. runt halv sex kom de kanske i säng. Tolv var alla tillbaka igen.
Lördagen var faktiskt en hemskt lång dag. Den började någon gång runt 08.49 och slutade någonstans runt 18.30 på söndagen. Som ni hör var den några timmar för långt för att orka berätta om. 34, 5 timmar är en lång tid att vara vaken. Fötterna och benen värkte, så trött att man mådde illa och grät redan vid sextiden på söndagsmorgonen.
Och för att vara helt ärlig var musikchefen glad att banden åkte tidigt.
Även om det var tungt att släpa ut alla fåtöljer. Och så är hon glad för hjälpen hon fick. För övrigt är hon glad för hjälpen alla fick, med hela helgen.
Fast för att vara helt ärlig så är hon glad att det är över.
Och glad över att hon fick sova 14 timmar till Måndagen. Det känns som om söndagen aldrig hände. Det var bara en ruskigt lång lördag...
Och så snart som kassören är klar med att räkna pengarna så får Ordföranden, Pr-chefen, musikchefen, öhlchefen och KK-chefen veta om det var värt det.

Om inte annat har de alltid lärt sig något...
Som att alltid beställa mer mat än vad man tror ska gå åt.
Och som att saker kan hända. Till exempel kan dj:en få för sig att försvinna från sitt gig. Eller så kanske det dyker upp tolv i ett band istället för sex. Eller så kanske någon frågar efter en flaska vodka. Eller ett gäng PK när baren nästan sålt slut. Det kan också hända.
Men nu är det nog snart dags att sova igen.

onsdag 6 augusti 2008

Musikchefen är trött

Nu är musikchefen trött... Nu vill hon himla gärna hem och sova. Efter en titt på spelschemat ser hon att hon kommer att vara död på fredag. Attans jobbigt.
Och nu vill hon HEM!
om 8 minuter går bussen.

nu får jag gå.

Stackars stackars lilla musikchef

Den stackars musikchefen håller på att slita ihjäl sig. Nästan alltså. hon lever än. Och nu har hon dessutom ett par byxor som just idag kom hit med dhlkillen. Yeah!
Det var bra. Även om det tog lite tid.
Men hon har ont i armar och ben och ännu är inte jobbet klart...
Stavkars lilla musikchef med lila post-it-appar i fickorna.

Och dumma städ som inte svarar.
Nej, nu ska jag väl upp och jobba. Alla mail är skickade

måndag 4 augusti 2008

Min lugna dag

Eller så var det tänkt. men så sms:ar de från Särö och vill ha mig att jobba. jag ska sms:a tillbaka och säga att jag inte kan. jag måste ju in till mitt ideella jobb och leta catering. Närahem kunde inte. Ännu en, alltså. det börjar luta åt thai-mat för hela slanten.

Nu ska jag som sagt åka till chalmers och hoppas att någon annan också är där så att jag kan få lite sympayti. Det är nu nämligen bara fyra dagar kvar till Way out west på chalmers. Har inte jag anledning att vara vettskrämd så säg?
Vi hörs nån dag. Jag måste in på vasttrafik.se.

tisdag 29 juli 2008

What do you do?

Så vad gör du en sån här dag? Det har ju åskat lite, men det har ju varit varmt och soligt ibland också. Faktum är att det är varmt hela tiden. Nu också.
Man vill ju liksom inte klaga över fint väder, när man ändå redan klagar över dåligt väder och iskyla.Det är ju nästan dumt att klaga hela tiden. Men nu är det ju så i Sverige, anledningen till att vi klagar är att årstiderna och klimatet ändras hela tiden så att vi aldrig hinner vänja oss vid ett väder. Om det var som i Afrika där det är varmt hela tiden skulle vi förmodligen inte klaga. Men här i Sverige är det nästan alltid något fel på vädret: För varmt, för kallt, för regnigt, för molnigt, för mörkt...för bla bla bla.

Jag är förresten värre, jag fryser vid 20 graders celsius men svettas nästan ihjäl vid 25. Så det gyllene medeltalet när jag mår utmärkt lär ju vara nånstans i mitten.

Men tillbaka till vad du gör en tisdagseftermiddag?

-Ja, du står väl antagligen inte och skrubbar spisen med diverse rengöringsmedel(Som för övrigt kan ge dig astma om du har otur, enligt tidningarna)
-Du kanske heller inte bakar ett bröd med mandel och russin..
-Du springer väl inte runt efter getingar med ett nummer av iForm? Eller det kanske du gör..
-Men antagligen dricker du ingen nyfunnen läsk med kolsyrad passionsfruktjuice.
-Och helt ärligt så hoppas jag inte att du har huvudet fullt med Way out West. För det har jag. Saker som ska fixas och göras inför nästa helg. Samtal som rings och kollas och donas och mail som ska skickas hit och dit, och för att inte glömma alla otaliga googledokument och snabbprogram som ska organisera oss bättre.

Men det går framåt. Och idag är jag faktiskt lite lättad av ett telefonsamtal som ännu är lite "hysch hysch". lite hemligt alltså. Men intresserade får veta tids nog.
Nu ska jag dricka min kolsyrade passionsfruktsjuice och kolla min mail. (Igen)

Idag blåser jag iallafall inte såpbubblor. Så bilden har inget med texten att göra.

lördag 26 juli 2008

Hemkommen till en soptipp

I går kväll när jag kom hem var allt mörkt och jag var trött och klockan närmade sig fyra på morgonen. Idag när jag klev upp runt elva var det dock lite annorlunda. Då såg man ALLT!
Pierre åkte så fort han kunde förståss iväg på ett möte så jag hann aldrig riktigt skälla ut honom. Men alltså: "HALLÅ?"
Jag har kommit hem till en soptipp. Och jag som just städade lägenheten hemma i Eskilstuna för att tänka att "Ja, nu har iallafall Pierre städat hemma så jag slipper göra det här igen". Det var iallafall vad han hade sagt till mig. ´
Och så ser jag det här.
Soffan är täckt med kläder, golvet är täckt med sopor och papper, skåpet under diskbänken är så fullt med colaflaskor och powerkingburkar att man knappt kan öppna det, blommorna är döda/halvdöda... Kylen också, den var full med möglig mat. Och diskhon full med disk... (Och nu har jag tårar i ögonen....)

Lyckat. vilken idé.

och nu har jag under dagen gått ut med sopor och tänkt över vilken replik som ska bli den första när han kommer innanför dörren igen.
Jag kom på nån riktigt bra förut, men tycks ha glömt den innan jag hann skriva ner den. Tusan... minns att den var riktigt klatchig.
(För övrigt så tyckte jag han sa att han tvättat, och tvätthögen i soffan tyder ju på det... Men vad gör då alla smutsiga underkläder i sovrummet?)

Oh my god vad ska jag göra nu? Mitt hem är INTE en ungkarlslägenhet! Och absolut ingen soptipp!

- "Nu är jag faktiskt arg..."

onsdag 23 juli 2008

Mina följande två dagar.

Om två dagar åker jag tillbaka till Göteborg. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte kan fatta hur fort det egentligen har gått. Jag är rätt förvånad.
Men det ska bli trevligt att åka hem igen, åka till Särö och jobba och äntligen få sätta igång på riktigt med Way out west. För angående det så är jag så himla stressad.

Mental anteckning: Imorgon kväll måste jag lägga över One tree hill till datorn från Daniels skivor så att jag har något att se på. Dessutom måste jag boka tågbiljett. Och så ska jag träffa Annelie. och Daniel.
Och på tal om inget så är mitt hår nytvättat idag. tänkte bara att nån kanske ville börja hålla räkningen....
Det enda jag kan göra nu är att lägga mig i sängen och se ett sista avsnitt tills jag somnar. Och sen kliva upp imorgon klockan åtta.
Ps. Och här till höger ser vi en bild på en blomma jag fotograferade vid Mammas och Pappas stuga utanför Nora. Det var riktigt fint faktiskt. ds.

tisdag 22 juli 2008

Min lilla resa..

Så sitter jag här igen. ser på One tree hill(Jag vet, jag gör det mycket...men, för tillfället har jag faktiskt inget annat att göra)
Så synd. För jag har ju inte ens hunnit med att berätta om mitt superströsselfynd på nerlagda chokladriket! ett kilo polkagrisströssel för femtio spänn! Erkänn att det var en bra deal?
Jag kunde så inte låta bli att köpa den, trots Pierres invändande om "Men vad ska du med ett kilo strössel till?". Han försökte inte hindra mig, och även om han gjort det hade jag lätt inte ändrat mig ändå. (Så det så).
Så väl hemma den kvällen satt jag och fotograferade mig själv och mitt strössel. Och som vanligt så måste jag väl upplysa folk om att inte ens jag äter strössel sådär.
Jag hade faktiskt tänkt ut en riktigt rolig historia här om alla mina klantköp. Nu har jag glömt det mesta jag tänkte skriva då men jag kan ju iallafall dra några anekdoter från ett par lite omotiverade köp de senaste åren.
  • Elva olika folköl - Nyss fyllda arton och med Daniel på besök i Sandviken tänkte vi(Elin, jag och Daniel) bli ölkännare. Så vi promenerade ner på ICA kvantum och letade ut ett helt gäng olika ölsorter. Allt medan Daniel försäkrade att "Man kan faktiskt bli full på folköl". Tyvärr var det jätteäckligt. särskilt trefemvarianten av Irish stout. Har dock för mig att falcon var drickbar.
  • Kokosnöten - Ännu en gång med Daniel och på ICA kvantum hittar vi en kokosnöt och tyckte att det här var ju en himla bra idé. Vi kämpade i timmar med olika verktyg från vår verktygslåda som tycktes ha allt utom en borr eller nånting att fästa sågbladet i. Men jag tror det gick till slut.
  • Krabban Sune - Så här gör vi: Vi köper en fryst krabba som döps till Sune och sen hackas sönder med en hammare eftersom vi inte visste något annat sätt att få ut köttet ur krabban. sen upptäckte vi att det var mycket jobb för lite mat. (Och lite morbidt att tvunget döpa krabban)
  • Kokosnöten 2 - Som om vi inte lärde oss något första gången.
  • Den GIGANTISKA majsburken - Jag och Pierre på Storwillys i Gamlestan hittar en gigantisk majsburk. Resten läste du nog här. Det här tycker jag dock fortfarande var en SJUKT bra idé.
  • Ett kilo strössel - "Äh kom igen, det här VAR ju en sjukt bra affär!"

Vissa idéer är bättre än andra. Nästa grej tror jag blir "Soygurt". En yoghurt på soja. Den kan ju liksom inte vara värre än äcklig. Men jag antar att den får vänta tills jag kommer hem. De lär ju sälja den på hemköp.

Idag följde jag med Pappa och Mormor ut till Nora och sjöfallet där Mammas och Pappas nya sommarstuga finns. Jag kände att det kanske var dags att ge sig och bara ta sig i kragen och följa med. Även om jag kanske inte var supermotiverad. Men nu slipper jag iallafall allt prat om att jag måste se huset. Och ja, det är väl ett fint hus. Fullt med myror i skogen, och ingen el, rinnande vatten eller toalett. Men...Fint.


Jag tog en bild nere ifrån vattnet där jag stod. Det ser väl trevligt ut? Jag lägger upp fler bilder på bilddagboken sen.

måndag 21 juli 2008

Mitt One Tree Hill-maraton

Ja, här sitter jag och äter en skål av min nya favoriträtt Röda linser med Sweet chilisås och ser på det 16:e avsnittet av one tree hill.(Jag var jättehungrig och klarade inte av att vänta på att maten därnere ska bli lagad. Så jag fixade det själv.) Det är ju ändå underbart att man har ett eget kök häruppe. Även om det enda jag har liggande där är:

ett halvt paket originalmakaroner
en påse med röda linser
en påse med frysta grönsaker
ett smörpaket(Som för övrigt går ut den 28:e juli. Alltså kan jag inte stanna längre än så)
ett paket kaviar
en flaska sweet chilisås
och en påse bröd...

Och det är allt. Så det är liksom inte som att jag har så himla mycket att laga. Men jag behöver väl inte så många alternativ. Det är ju bara den här veckan. Och nu ska jag fortsätta mitt one tree hill-maraton. Have a nice evening. Men jag saknar PU. Jag som gillar att vara med på möten och allt. Och snart är det ju Way out west...Jag blir lite stressad faktiskt.


Jag har klippt mig nu. sa jag det?

lördag 19 juli 2008

Här sitter man...

Ja här sitter man och dricker äppelvin och lyssnar på Daniel som pratar i telefon med någon Johan samtidigt som han dricker cointreau. Ja, egentligen lyssnar jag ju inte så himla mycket, utan skriver mest. Men...iallafall.
Idag var dagen som skulle bli så hektiskt men som inte blev det då Pierre upptäckte att det inte blev som han tänkt. och imorgon blir dagen som jag faktiskt inte vet hur den kommer bli. jag borde väl ringa Pierre nu och fråga hur det blir. faktiskt.
hejdå.
Imorgon får ni höra om "strössel for life". Eller kanske nästa dag.

söndag 13 juli 2008

Sucks to be you, trådlösa bredbandsrouter!

HAH! Den där trådlösa bredbandsroutern hos mina föräldrar trodde att den kunde överlista mig, men ack så fel den hade. Jag gick helt enkelt bort till Claes Ohlson och köpte mig en tio meter lång vit nätverkskabel(Jag funderade på en blå, eller en röd. Men sen kom jag att tänka på att den ska ligga hemma i vår lägenhet sen och kanske inte ska ha en för tydlig färg)

Jaja, tillbakaspolning.------------------------------->
Internet funkade inte när jag kom hem till Eskilstuna. Och med tanke på att jag redan var totalt deprimerad och slut efter ett antal panikattacker på vägen hit så insåg jag att jag var tvungen att lösa problemet. Daniel lovade i telefon att han skulle kolla efter en sladd redan igår kväll. Men efter att ha flyttat runt i HELA huset för att hitta en möjlig plats där internet fungerar så märkte jag att jag inte kunde klara av att vänta. Jag må vara internetberoende men jag föredrar att kalla det en modern kvinna som behöver sitt internet för att hålla sig à jour med resten av världen. Så det så.
Hur som helst. idag tröttnade jag på att inte ens kunna kolla claes ohlsons öppetider och priser, och ännu mindre mitt bankkonto, så jag gick helt enkelt ner till affären och letade(En positiv sak med att mina föräldrar bor här. Det är ju så centralt. två minuter så är man vid smedjan! Greatness)

Nu har alltså mina tre fördelar med Eskilstuna krympt till två(Snabbt internet är inte längre en fördel)
  • Centralt och nära till hela staden.
  • Billigt godis

Nån som kan ge mig fler? I övrigt ska det bli himla trevligt att träffa Daniel imorgon. Och att klippa håret på onsdag(Det fanns ingen tid förrän då). Och att få gå ut i helgen.

lördag 12 juli 2008

Skrivet på ett tåg mot Arboga

Skrivet 15.03
"Ja, då sitter vi här. På ett tåg. På väg till Arboga. Ett tåg utan eluttag.(Ett sånt där uselt omodernt tåg alltså) Förmodligen kommer min dator dö av utmattning inom tjugo minuter.(Tänk, en gång för länge sen höll den i tre timmar utan att stänga av sig själv. Nu är batterikapaciteten nere på en tredjedel av det. Suck)
Hursomhelst. På ett tåg är jag. Om tre timmar är jag framme i Eskilstuna. Då ska jag också hinna byta från tåg till en buss i Arboga och troligen lösa ett gäng korsord så att jag får chansen att vinna ett stort sminkpaket för 1200 kr från veckorevyn.(1200 kr…? Det är inte ens så mycket saker i det där sminkpaketet. Det måste vara dyrt smink.)
Nu varnade datorn för låg energinivå. Jag tror nog att jag låter honom stänga av sig själv. Vi får se, om jag tjänar tillräckligt mycket pengar i höst så kanske jag kan köpa en ny dator. En sån där rosa i såna fall. Det blir i varje fall ingen Macbook.(Jag är ledsen alltså, men jag gillar PC. För övrigt gillar jag Dell också, så det kanske blir en rosa dell. Eller inte. Men det blir en pc med windows)

"Snart framme i vadå?" Nu sa tågvärden något, men jag var för upptagen med att skriva att jag inte hörde vart vi snart skulle vara…. Ah, falköping. Men det vore ju trevligt om man fick lite plats att lägga ner datorn i väskan på. Men icke. Det finns en miljard lediga platser runt mig, men killen här tyckte tydligen att det var allra nödvändigast att sätta sig precis här.

Jag kanske borde ha tagit ett x2000tåg. Då hade jag inte behövt bry mig om att batteriet tog slut. Man kanske skulle ha ett extrabatteri? De borde ju inte vara så dyra?
Eller? Fast iförsig, kostar de över en tusenlapp kan man ju nästan lika gärna spara tills man har åtta gånger så mycket och köpa en ny dator.
”Kritisk energinivå”? Okej, det brukar vara allvar. "Vi ses i Eskilstuna"

Datorförrädaren

Ja, nu är det ju så att min förrädare till dator med tillhörande microsoftpaket tyckte att 34000 sidor i ett dokument blev lite mycket. Så jag kom bara till 154 215 136 nollor på typ två minuter. men det var väl bra ändå?
För övrigt blir mitt nästa experiment att minska texten så att det blir fler sidor så att jag får in fler nollor.
Eller så får jag skaffa en bättre dator som klarar av den tydligen mycket svåra uppgiften att skriva in nollor på ett worddokument.

MESDATOR!

fredag 11 juli 2008

PS.

För övrigt så säger Wikipedia att en "Googol" är en etta med hundra nollor efter. En "Googolplexian" har 10 upphöjt till 10 upphöjt till 100. Det vill säga en etta med en "Googolplex" nollor efter. Det vill säga upphöjt till en etta med 10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 nollor. Rätt många alltså.

Tydligen skulle det ta ungefär en Quattuordeciljon år (10 upphöjt till 85 år tydligen) att skriva ner alla nollorna till en googolplex på en dator med dagens teknik. (För övrigt så tror jag inte på det. Jag är HELT säker på att det går snabbare! det finns ju inte ens så många år. Jag ska minsann överbevisa dem!) Meeen att skriva ner dem till en googolplexian lär väl ta lite längre tid antar jag. kanske.
Suck.
Och när Pierre försökte förklara håll jag på att bli knäpp. Jag undrar om han förstod själv. Siffror är bara inte lika intressanta som de var i femman.

Nu kände jag att det här blev tråkigt så jag ska gå och lägga mig.

Minns ni bävrarna?

Idag fick jag faktiskt svar från 118100. TILL SLUT!
Dock var kanske inte svaret det man hoppades på, istället blev det:
"Det finns ingen statistik på detta men vi på 118100 erfar att det ligger på intervallet mellan 5.000 och en googleplexian av döda bävrar per år."

Och då frågar ju jag mig själv förståss: "Men vad är en googleplexian? Google är ju en sökmotor?" Och skickar den frågan till dem. Då ändrar de sig plötsligt och kallar det googolplexian istället:

"1 Googolplexian sägs vara ett av världens största nummer, det är en etta men hundra nollor efter. Ha en bra dag!"

"Ha en bra dag?" Okej. för övrigt säger man "med" och inte "men" hundra nollor. Jag börjar faktiskt misstänka att den där sökmotorn består av ett gäng analfabeter. Först särstavningen vid Pirates of the carribbeanfilmerna och nu detta.

För övrigt lär min nästa fråga bli om det ens FINNS en googolplexian bävrar i världen. Frågan är om det ens finns en googolplexian myror därute. Jag är tveksam.

(Dessutom tycker jag att 5000 döda bävrar om året låter mycket. Är de inte uttrotningshotade? Om inte lär de ju vara det när en googolplexian har dött...)

torsdag 10 juli 2008

Min tidiga kväll

Är det läge att lägga sig tidigt bara för att man inte har något bättre för sig?

?

Blåsa såpbubblor version 2

Nu tycker man väl att jag verkar ha lite tråkigt som sitter och blåser såpbubblor hela dagarna. Men det är faktiskt trevligt att göra det nån gång om dagen. Man blir lite gladare av alla färger i bubblorna och hur de låter när de träffar golvet. Ja...och så blir man påmind att det kanske är dags att dammsuga. Så jag tänkte fixa det sen också. Sen. Nångång. Helst innan jag åker till E-tuna.
Och jag vet. Det är dags att fixa klipptid och klippa håret. Ska se till att få en klipptid på måndag. (Söndag lär de ju ha stängt på. Annars är förståss det ett alternativ.) Det är det viktigaste med Eskilstuna. Att jag äntligen får chansen att fixa till håret som blivit alldeles för oformbart, långt och torrt.
Förresten har jag solat en timme på balkongen idag mellan elva och tolv då solen tar sig in från sidan till oss. Perfekt. ger kanske ingen superbränna, men det är jag ju inte direkt ute efter heller. Jag är född blek och kommer förbli blek.(Även om det är himla jobbigt på vintern när huden går i en nästan blå ton)

onsdag 9 juli 2008

Blåsa såpbubblor



Igår köpte jag och Pierre en flaska såpa med tillhörande ringar för att kunna blåsa såpbubblor. Ända sen jag såg att sophie hade en flaska hemma hos sig ville jag också ha det. Så nu har vi det här och jag blåser bubblor. wiiie! Dessvärre började det regna, så bubblorna gick sönder rätt fort. Jaja, man kan ju alltid blåsa bubblor inomhus.

Eller installera en sån där björn som fanns på hagagatan som ALLTID blåser såpbubblor. den var cool.

För övrigt så sköt jag upp hemresan. Jag ringde Mamma och Pappa och hörde att de skulle komma hem först på söndag. Och jag tänkte: "Men vad ska jag göra där i flera dagar helt själv? Daniel träffar jag ju bara på fredagen".
Och det var historien om hur jag fick kalla fötter och valde att stanna i Göteborg ett par dagar till. Men jag kommer på lördag. Jag har redan bokat biljett. Kolla Googlekalendern!

tisdag 8 juli 2008

Snart är det dags

Snart ska jag ta och åka hem till gamla Eskilstuna och testa mitt gamla forna liv ett par veckor. Det är ju inte utan lite spänning sådär, särskilt med tanke på att jag inte varit hemma sen i påskas. Därför känns det lite skumt. Och sen är jag lite orolig för min sömn...
Jag kan ju inte ens lyckas sova på Särö när jag jobbat sent och får låna ett hotellrum.(Mest för att jag är lite smått mörkrädd och där är så himla mörkt i rummen.) Kanske för att våran säng här hemma är så ytterst bekväm att jag inte kan uppnå samma bekvämlighet någon annanstans. Kanske...eller så har jag vant mig såpass vid att ha Pierre bredvid och höra honom snarka så att jag inte kan sova utan dem.
Kanske.
Idag har jag förresten köpt ett par nya jeans. Jag har nämligen på något outgrundligt sätt tappat bort mina andra, så att jag bara har dem med hålet på knät kvar(De jag kraschade på en chalmersfest i höstas och blev så ledsen att jag köpte ett par exakt likadana till. Fast utan hål. Det är de som är borta)
Och nu skulle jag hemskt gärna stanna och skriva mer, men jag lovade att fixa Pierres matlåda till imorgon mot att han diskar efter middagen.
För övrigt funkar skrivbordet okej igen. Det måste ha blivit bra när jag startade om datorn vid senaste åskvädret.
Oh well. dags att laga mat.

För övrigt ska det också bli jättekul att träffa folk hemma i Eskilstuna.

fredag 4 juli 2008

Min väg

Snart är jag på väg igen. Påväg på en sån där LÅNG jobbig väg. Ja, alltså, det tar ju sin lilla tid ut till Särö. Dock så har jag fortfarande det så bra där att jag kan lära mig leva med det. Dessutom kan det när mn väl börjar vara rätt trevligt att åka bara man har en bok (Idag tänkte jag börja på "Mina hemligheter" av Sophie Kinsella.) och lite musik.
Så himla jobbigt är det inte.
Så här ser det först, när man klivit av bussen. Då följer man den här vägen. rakt upp. Tills man kommer till en stig.
En stig FULL med orbunkar. himla kul att gå igenom om man har krypskräck. (Det har jag, ibland) För övrigt tror jag att det är något fel på mitt skrivbord. Det hoppar över bokstäver så att jag hela tiden måste gå tillbaka och fixa till det. Suck. Det verkar inte vara någon särskild bokstav eller så utan alla lite om vartannat. Tusan, nu måste jag köpa ett nytt. (iförsig kostar det typ 79 kr på ClaesOhlsson. Men ändå) Det är ju himla störigt när man måste sakta ner sitt skrivande liksom. Men men, tillbaka till historien om min väg.
Man går alltså igenom där och över och under en massa liggande träd och snår oc krokiga stigar. Men...det går rätt bra, och till slut kommer man fram(efter sisådär en 10-15 minuter.)
Här ser man baksidan, samma sida som jag ser när jag kommer dit. (Man kan förståss gå till framsidan men det är lite jobbigt och tar otroligt mycket längre tid som man helst vill spara.)

Och där har vi mig. Det börjar faktiskt bli rättirriterande med det här skrivbordet så jag vet inte hur mycket jag orkar skriva mer.
Gud vad plötsligt det här kom. Himla onödigt dumt skrivbord som vägrar samarbeta.
Jaja, Det här kanske inte var världens roligaste historia men jag kanske tror att det blir roligt för mig att läsa om om sisådär ett halvår.(det är faktiskt rätt trevligt att läsa sina klantiga meddelanden ett par år senare.)
För övrigt, himla jobbigt om hela internet skulle få en stjärnsmäll och radera gamla sidor. Tänk vad mycket information som skulle försvinna....Undrar om världen skulle klara av det?

Sådär då, Iväg igen. Min tredagarshelg mitt i veckan är över. Mitt hår känns slitet. Det bästa med att åka hem blir nog faktiskt att fixa till det här. så här kan det ju inte fortsätta.
Dessutom skulle jag faktiskt vilja att det blev en aning ljusare. Och man kan ju inte bleka ett redan slitet hår. Så jag väntar tills jag bokat tid för klippning i Eskilstuna.

torsdag 3 juli 2008

Min tråkiga tid.

Gud vad jag har tråkigt. och är trött.
Trots att jag egentligen har det rätt bra här.
Det störiga är att jag faktiskt längtar hem till Eskilstuna litegrann, bara för att få en förändring på tillvaron.
Och nej, jag ska väl inte klaga på Pierre. Han behöver också sitt jobb. precis som jag. Dock jobbar jag en stor aning mindre samtidigt som jag gör mitt bästa för att få lite semester och kanske lite solbränna när jag ändå är i farten.

Grejen är att jag förmodligen kommer att ångra mig sen när jag kommer hem till Eskilstuna. För vad ska jag göra där egentligen? Träffa familjen, jobba lite på IP...träffa Daniel. hoppas på att jag inte tagit fel på veckan då Annelie kommer till stan... Och på avstånd försöka planera för Way out West och försöka ha koll. Och se vart jag hamnar i höst.
Faktum är att hösten ser rätt positiv ut för min del. Moa kommer tillbaka, Antonia flyttar hit, Henningsen flyttar hit och börjar på Maskin och Daniel hamnar om inte annat närmare Göteborg än innan. Har jag glömt någon? Inte helt säker...

Och imorgon börjar ännu en heltidshelg på Särö med tider som
Fredag: 16-00
Lördag: 16-01
söndag: 09-17

Sen är jag ledig igen. Men gissa vad? Pierre jobbar igen på måndag. Och jag tänkte åka på Torsdag. Ha en trevlig helg. Nejdå, inte bitter(åh nej, du kom på mig)

måndag 30 juni 2008

Lars Winnerbäck i P1

Sitter här och lyssnar på webbradion reprisen på Lars Winnerbäck i programmet "sommar" i P1. Han är fruktansvärt tråkig, precis som han säger själv att han är, Men han spelar bra musik. jag skulle faktiskt kunna lyssna på det här utan att spola ett dugg (Det gör jag ju också), musiken är faktiskt supertrevlig. Jag måste ta reda på vad alla låtar heter... Hur gör man det?

För övrigt skickade jag en fråga till till 118 100 igår. Jag hade ju fått en gratisfråga från dem så jag tänkte att "varför inte?" och skickade en tråkfråga som jag hur lätt som helst kunnat få svar på själv. "Vilken åldersgräns var det på filmen Pirates of the carribbean?" (Det var så att jag och Pierre hade någon diskussion om det som vi var lite oense om. Så intressant var det ju inte men just då ville jag veta det.)

Jaja, det dröjde sisådär två timmar och två sms från dem som försäkrade mig om att
1.) jag skulle absolut få svar på min fråga trots att deras tjänst var populär. och
2.) jag har en gratisfråga innestående så jag slipper betala, så bra.

Jaja, hur som helst så blev svaret: "Alla tre pirates of the caribbean filmerna rekommenderas från 11 år". (Ja, jag lade också märke till särstavningen)

Men jag är fortfarande arg för att de inte svarat på min första fråga.
Och nu är nästan min jobbarhelg slut. ja, imorgon jobbar jag ju, men idag var det ledigt.

Nej, nu ska jag sluta skriva och lyssna mer på Winnerbäcks tråkiga röst prata i programmet, men ja, han spelar ju iallafall bra musik i programmet(Och bra egna låtar) Och han gillar inte blomsterkransar i håret. nej, det är bra, det gör inte jag heller. Och nu kommer ännu en bra låt och jag blir snart tokig om jag inte får veta vilka låtar det är...Kan ingen bara berätta det för mig?