söndag 29 oktober 2006

Jag ber om ursäkt för detta inläggs fortsättning. Jag skrev det när jag kom hem från Rolling i fredags kväll. Ja, alltså den delen av inlägget som heter "Utekväll på rolling" Det här skriver jag nu.
Igår kväll såg Annelie, jag och Ken på "Aladding och rövarnas konung". Trevlig liten disneyfilm. Synd bara att jag somnade mitt i filmen(Ja, okej, Annelie, jag kanske somnade till en liten stund, men bara en JÄTTEliten stund) Går och lägger mig nån gång vid två efter att ha lyssnat på ett telefonsvarmeddelande från Pierre han ringde in en halvtimme tidigare. Lät ungefär såhär:
/Musik i bakgrunden/
Pierre: Hej...
/Lång paus/
Pierre: eh...../paus igen/ Jag...
/Paus igen/
Pierre: Är full... och eh... Jag tänkte bara ringa för att höra av mig. nu på...fyllan.
/Sen börjar han prata om sin tenta och något otydligt om omtentor/
Röst i bakgrunden: Vem pratar du med?
Pierre: Jag pratar med min flickväns...telefonsvarare.
Röst i bakgrunden: Okej. hälsa från mig!
Pierre: Karin är här också! ja... Du kommer antagligen att höra det här på söndag...så kom ihåg att gå till kyrkan imorgon. Det är...viktigt./Jo, han skämtar, jag vet. haha/

Han ringer igen sen precis när jag hört färdigt på det där. Fest efter tentaveckan var det igår. och han kommer till stockholm på måndag. Alltså... Imorgon! Sen är det finlandskryssningen, som när jag tänker efter, jag vet alldeles för lite om. jag vet att vi åker på måndag, kommer hem på onsdag och att det är en finlandskryssning, sen vet jag faktiskt...inte så mycket mer. Duktigt Frida. Det ska bli kul att se honom igen imorgon. Jag saknar honom så mycket under alla veckorna som går. Men det är märkligt att man kan sakna nån så mycket.


Utekväll på Rolling. //Fredag 27/10//
Eftersom jag just kom hem från Rolling så är jar förmodligen inte så välstavad i mitt språk… För det finns det anledningar.
Men men. Kvällen inleddes med hypnotic/silver rum/vodka/fruktsodadrinkar för Elin och mig medans Emma och Daniel dricker vin i lägenheten hemma i e-tuna. Senare kommer Sandy som blir bjuden på vin av Emma. Dessvärre tror jag att hälften av vinet står kvar i våran/Elins kyl… FINT, nu har alltså kylen blivit ett spritskåp för ANDRAS alkohol. Men men, det gör inget. Det ligger en massa öl där också, som jag inte har nån aning om vems det är. Kusin görans kanske?
Till Rolling går vi sen vid halv tio, eller kanske tjugo i, vi tänkte försöka oss på det billigare inträdespriset.MEN, fem i tio är det fortfarande milslång kö utanför Rolling. WHY? VEM I HELVETE vill se Marie Serneholt?
Hon sjöng inte ens, hon mimade till TVÅ, eller kanske tre av sina låtar. Jag vet inte, jag lyssnade inte så noga utan sprang mest förbi när jag var på väg utomhus eller till Schlagerbaren.(Eller för att slå till Daniel, för att han stod där. Nej, jag gillar inte henne, okej?)

Vi träffade våran gamla vän Markus där i all Serneholtkalabalik(Oh ja, uppenbarligen är halva eskilstuna frälst i henne, för hela Rolling flyttades plötsligt just dit…)Vi som bara skulle dit för att dansa i schlagerbaren. Ja, han berättade i vilket fall som helst att han och Jimmy delar lägenhet numera. Hmm. Ska försöka åka och hälsa på nån gång. När jag sen står nånstans i mitten av Rolling och pratar med Emma och Emma kommer nån typ fram och frågar den ena Emman om hon känner mig. Uppenbarligen har han raggat på mig i två år via Helgon. Tur att jag inte märker sånt.
Okej, för övrigt blir vi alla ÖVERLYCKLIGA när de senare på schlagerbaren börjar spela Linda Bengtzing. Hehe. Det är bara nåt i alla de dagar jag och Daniel mobbad Moa med just den musiken. Stackars Moa.

Elin och jag går, typ tjugo minuter i två för att hinna till kebabhuset och köpa pommes frites innan de stänger på Rolling och det blir milskö in. Den jobbiga killen stoppar oss två på väg till jackorna och frågar: ”Var har ni gömt vingarna?”
Elin: ”Ja just ja, vi har visst gömt dem.”
Jag: OKEJ! Trevligt. Vi går nu, hejdå!"(NEJ, jag är usel på att komma på nåt smart att säga. Jag ville bara bli av med honom. Man ska alltid säga att man är lesbisk eller nåt. Upptagen funkar inte, då tror de att de har en chans senare.)

MEN… Vi hade kul ikväll. Eller hur?

Men vi får se om detta hamnar på bloggen. Jag vet inte heller. God natt. Klockan just nu: 02.21


SÅ...tillbaka till idag.
Jag ska färga om håret idag nån gång. Samma färg...det lär väl bli typ brunlila. Bara utväxten försvinner så är jag glad. Gissar för övrigt på att detta är det sista man hör från mig på ett par dagar nu. Tror inte jag kommer komma åt internet på båten. Hur ska stackars internetberoende lilla jag klara mig?

Vimmelbild från i fredags! Daniel är lite bakom (Hehe. lite bakom. lite borta. inte riktigt med) Och jag ler ett hmm..intressant filmstjärneleende.Typ.(Eller snarare gör jag mitt bästa för att inte blinka) Fint grönt diadem va?


Och tvättmaskinen dunkar i bakgrunden... Och jag har typ två tvättar till
att fixa.

tisdag 24 oktober 2006

Mer Eskilstunamelankoli

Jag vill tro att detta är allt jag behöver...

Jag fikade på Waynes igår med Annelie. Den heta bartendern var inte där. Däremot glömde förvirrade jag mitt betalkort i kassan. Snäll servitör kom ut med det. Det var underbart att se henne igen!

Det var längesen jag satt på Waynes. Vi brukade liksom vara där jämt i somras. Direkt efter första besöket har vi varit stamgäster. Jag minns den där gången några dagar innan Daniel och jag lämnade stan för Gotland då vi satt och fnittrade åt den "heta bartendern" när han kom ut med vår mat och tände ljus. Vi skrev in våra telefonnummer i en veckorevyn-tidning. Och en liten hälsning till honom. Inte för att vi nånsin trodde han skulle höra av sig, han vet ju inte ens att det var det han kallades. Egentligen var han inte ens så het. Dessutom hade vi båda pojkvänner vid tillfället. Men det var nåt i att bara våga skriva ner det där. En kul grej?

Vi pratade om allt, om Sisselas hårfärgning-till Emils och Kens planerade ihopflyttning- Till mig och Pierre(jag pratar mycket om Pierre. Kan bara inte hjälpa det). Och plötsligt kommer Kattis och Niklas in på Waynes för att äta en sallad. och Ken. Återträff med många på samma gång. (trevligt)
Elin hämtar mig sen med den nya hyrbilen och vi åker iväg till tuna Park. Jag hittar den mest underbara korsett och köper den(nu har jag bytt till ROSA band också) . Den ska jag ha till halloween.

Jag minns i somras när Elin och jag åkte runt med XFY och bara körde. Vi hade just fått körkort bägge två och erbjöd oss att hämta upp Daniel i torshälla bara för att åka och bada i Solvik. just den där gången när ett gäng fjortisar kom till bryggorna och började grilla korv i regnet. Vi klev upp ur vattnet och sprang därifrån för att byta om innan regnet blev för mycket. Där drack vi Apertif i bilen innan vi for och lämnade av Daniel hemma sent på kvällen.

Elin och jag gick ut på stan idag. Utan något egentligt mål, bara runt... gick bort mot Fennechs vid kyrkan delandes på ett enda paraply för att köpa rosa band. Sen tillbaks igen. Skrattade åt ett sms jag hade i telefonen och försökte ringa både Kattis, Annelie, och Linda. Men det var lite för sent. Emil kommer dit istället. Jag hörde faktiskt av Linda för inte alls länge sen. Hon ringde för några veckor sen och berättade om ett möte med sitt förflutna. På sätt och vis. Ett minne vi har tillsammans.

Sommaren 2002. FotbollsVM. Sista och fjärde sommaren för Linda på Sturkö med oss(Efter det slutade nog tillochmed jag och Elin att åka dit) . Där satt vi och gjorde upp planer på att komma tillbaka dit när vi var 60-åriga singlar och sticka strumpor. Och vi pratade om fotboll! Det var första gången jag ens kunde kalla mig intresserad. Vi drog nog med varandra. Hon hade förälskat sig i Fredrik Ljungberg, Elin i Anders Svensson och jag i...vem var det nu... Alexander...nånting. Fotbollsmackan! 7,8 och 9! och den heta killen Peter i golfbanekiosken som vi förväxlade med Lindas telefon. Och det läckte in regn i stugan där vi bodde, det var sena kvällar och svammel in på småtimmarna om absolut ingenting. onödiga försök att lyckas spela fotboll, det gick ändå aldrig att riktigt förstå reglerna. Det här var tiden innan allt... Det var tiden innan Sandviken, då allting förändrades. Igen. Med Linda har jag den längsta historien av alla mina vänner. Saker och ting har förändrats så många gånger för oss.
Men jag tror att allt har en mening. Vi har hållit kontakten i så lång tid. trots att vi inte bott på samma ställe på typ nio år.

Japp...melankoli kantar meddelandena i denna blogg nu när jag är hemma i Eskilstuna. Det blir ju alltmer sällan jag kommer hit. och kommer väl att fortsätta så. Till slut är det bara en plats jag en gång bodde. tror jag. Fast jag försöker hålla mig fast. Ett tag till. Några år till! Snart är alla ändå vuxna. Det är då jag undrar vad som händer.
Pierre berättar om sitt skägg som han försöker spara till den där sittningen i november. Det ska bli kul att se. Fast han är nog vacker, som han alltid är. Jag tror inte jag kan se något annat ändå. 6 dagar kvar.
Och jag undrar hur tentan gick för honom i måndags! jag borde ringa. men det blev försent.... Sjutton också.

Jag minns i stockholm när Kim ställde den där frågan "Är du kär i Pierre?" Med betoningen på rimmet i meningen. Nånting han tyxkte var kul att säga. Då jag sov hela natten i en två-sitssoffa med en filt över mig. Fyra stycken i en liten etta på typ 15 kvadrat. Eller kanske 20. Jag måste dit igen nån gång.

Slut på minnen för denna gången. Tror jag. Tänk att livet är så fullt av dem.

Jag försöker minnas hur jag träffade Sissela på gökstensskolan för flera år sen. Miljögruppen. Henne tog vi med till Sigurdsspelen. Ett par år senare var den där Sigurdkick-offen i Solvik då de slängde ut Morgan ur vårat rum och slängde in Kattis som vi knappt kände då. Vi hade väl träffats ett par gånger, men inte mycket mer. Annelie kom till ett rep några gånger tidigare, hon och hennes syster bodde också med oss i den där stugan för sex personer i Solvik. Något år senare hade vi vårt tjejgäng.


Jag älskar er, jag kommer alltid älska er,
oavsett vad som händer i framtiden.

söndag 22 oktober 2006

Melankoli

Jag kom som bekant hem för ett par dagar sen. I fredags för att vara exakt. Dagen igår minns jag knappt längre. Jag gick inte upp förrän ett och gick sen omkring i huset och vägrade klä på mig eller sminka mig förrän framåt fyra. Vid sex gick vi mot "Odd fellows"-huset där vi skulle jobba som värdinnor på kvällen. Det var det enda. Halv åtta i morse kom vi hem och gick och lade oss. Därför är det väl inte konstigt att jag inte gick upp förrän två idag heller? Fast jag var snabbt upp. duschade, sminkade, klädde mig och gick ner på stan.
Underbart att se staden igen. Som den är.

Jag började promenaden som en jakt på att se vad som hänt i staden sen jag var borta. Kahls kaffe har flyttat från smedjan till 21:an. var det första jag märkte. Och ragazza ska upphöra.
Fristadstorget är vackert så här års, löven lyser gula men de flesta hänger fortfarande kvar på träden. Som naturliga nattlampor i höstdunklet. Jag såg så mycket människor på stan, som jag liksom aldrig sett förut. Två tjejer med gråfärgat hår..(Har aldrig förstått den grejen. GRÅTT hår?)En av dem var otroligt lik Foto-Lina på skolan borta i hemse. fast med grått hår förståss. Det har ju inte hon. men det brukar bli så, att jag känner igen folk jag brukar se i folk jag aldrig sett förut. Jag såg någon med samma röda hjärtformade brosch som jag själv har, mötte mig på vägen. Inget viktigt egentligen, vet inte varför jag lade märke till det.

Jag började gå norrut, för att komma hem, hoppade upp på fontänen vid biblioteket och gick ett varv på de små murar som är byggda runt den . Så som jag gjort så många gånger förr.
Jag gick förbi Eskilstunateatern och såg bort mot profilerna borta vid rondellen. Jag minns när de byggdes, hur allt verkade så meningslöst. Kommer bort till de små minikanalerna i stadsparken, stannar och ser ner på vattnet som forsar neråt i hög fart nerför sina små vattenfall. Går bort till den lilla bryggan vid strömsholmen där Annelie och jag pratat någon gång om viktiga ting i livet. ibland är det svårt att förstå hur viktig hon är för mig, även för mig själv.
Det var vid den här bryggan som Jimmy och Donny bestämde sig för att bada för första gången i ån en gång för inte alls länge sen. Det var faktiskt samma kväll som jag följde med Kim och Ken till västerås för att hämta Johan och Pierre. Det var den natten jag och Pierre promenerade runt hela stan i flera timmar utan att nånsin riktigt vilja gå hem. Det var redan ljust när jag till slut somnade den morgonen. Ser bortåt söder, där vi alla badade sena nätter, borta vid en brygga vid Fors Kyrka. Det var där Jimmy, Staffan, jag och Pierre simmade bort till andra sidan ån och tillbaka, i ett kolsvart vatten som kändes så bottenlöst. Där tror jag min nya fina ljusblå BH förstördes med en havsvattenfläck. men det är väl egentligen inget att bry sig om.
Jag lämnar bryggan och går över bron till Strömsholmen och sneglar bort mot vattenpalatset och sporthallen. Jag och Elin var och solade där i slutet av sommaren, en dag då jag var så rädd för en sjukdom jag trodde jag hade men följde med ändå. På strömsholmen där Daniel, Elin och jag nån gång för länge sen filmade en film. springandes runt i blåsten när sommaren närmade sig sitt slut och allt för andra gången skulle förändras. I somras var det den tredje gången.
Jag går vidare, ser neråt i ån, där ligger flera gamla vinflaskor och ölburkar. Självklart. Det finns inte längre en stad utan. Inte ens Eskilstuna är förskonad från det. Jag börjar gå hemåt via bruksgatan men viker plötsligt av mot Rademachergatan och promenerar över kullerstenen. Jag minns att Elin och jag gått just där, med höga klackar, på väg hemåt,men tagit en omväg av samma anledning som jag själv gör just nu. Jag känner inte för det än. Jag får plötsligt ett samtal och börjar gå hem, men ändrar mig precis och styr stegen mot Rothofsparken. Sätter mig vid trädet där jag förr lyssnat på berättelser från lumpen och spelat klädpoker. går bort mot bänken där Sanna och jag pratade fyllesnack sent en annan kväll tidigt i somras. Det var nog den kvällen jag första gången träffade Pierre då han försökte spela "över gränsen" på min gitarr. Det var en av de få låtar jag kunde spela ordentligt på gitarr. Det kunde inte han:) Jag var ganska stolt över mig själv just där och då, även om myggorna gjorde att jag knappt fick fram en ton.
Det var här Annelie och jag spekulerade över två personers "vara och inte vara". dessvärre utan nån större tur. Det blev aldrig som vi trott, aldrig som vi sa. Jag undrar ibland fortfarande om det blir de två en dag. Det kändes liksom som om dessa två var menade för varann.
Jag går till slut hemåt., Det var bara skönt att få rensa huvudet där ett tag. Nollställa, och lugna ner mig igen. Går förbi vägverket och hoppar över parkeringsstaketen. Gud vad nervös jag var den morgonen när jag skulle köra upp. och så lycklig jag var när körkortet var klart!
Ser bort mot rinmansparken och lekplatsen där med rutschkanan där Elin och jag suttit sena ensamma kvällar, tjuvrökt och pratat om allt. allt som behövde sägas.
Kommer hemåt, jag låser aningen motvilligt upp dörren till grinden.

Det har börjat regna nu.

Men det är nånting särskilt med stan just idag...

onsdag 18 oktober 2006

Boppi/Basse/Reinfeldtdörren?

Sooo....
(Så startar i princip alla mina inlägg.) Ett tveksamt "Sooo..." eller "Okej..." Eller "jaha...". Ja, eller "Idag har varit en intressant dag" (NEJ MEN SE!! Det har det till och med varit idag)

En intressant dag har har det alltså varit idag.
Det började med att jag vaknade och kollade på klockan (Utan att slå på lyset) och gissade på 02.25 och tänkte "Bra,nu kan jag sova länge än."
Men två minuter senare ringer klockan sitt sedvanliga pip klockan sju när jag ska upp. Då blir man inte direkt lycklig. Fast jag brukar tänka att "Fint, nu har jag fem minuter på mig kliva upp innan Daniels klocka ringer." Men det har jag aldrig, för det känns alltid som om jag en halv minut efter min klocka hör Daniels. Och uppenbarligen är det så. Han berättade idag att hans klocka ringer sju så att han ska kunna somna om och ligga och störa sig på hur länge jag duschar. (Trots att han medger att jag duschar väldigt snabbt). Så detta är alltså vad jag har trott i två månaders tid. TACK DÅ HÄGGBLOM!

Jaja, jag sminkar mig iallafall och Underbara Pierre ringer(lite oväntat, han brukar inte ringa så tidigt på morgonen, men jag tycker om att han gör det). Daniel går iväg till tvättstugan och jag plockar ner Edward och RENT-affischen. Efter ett tag när jag märker att klockan är aningen mycket och Daniel inte är tillbaka än börjar jag misstänka att den Jäveln stuckit utan mig. Mycket riktigt, borta i matsalen sitter han och jag skriker lite åt honom(i all välmening förståss, han klarar sig) Jag fortsätter prata med Pierre och Sebbe kommer och tror att jag är galen(eftersom jag pratar i Handsfree) precis när luren lagts på skakar jag på en yoghurtförpackning i tron att locket sitter fast ordentligt (Man måste göra det annars kan det vara äckligt rinnig yoghurt...tycker jag), Men det gör det förståss inte (No shit sherlock. Annars hade jag väl inte berättat det. duh!) Och jag upptäcker att jag har yoghurt ÖVERALLT! I håret, på halsduken, tröjan. okej inte byxorna även om det inte hade gjort så mycket, det är träningskläder som jag ändå inte behövde ha just idag. FAN.

Väl tillbaka i tvättstugan och villan tvättar jag halsduken(för hand) och sköljer igenom håret(Ja, även det för hand. finns det andra sätt?) Ja..och byter tröja.

Igår gjorde vi för övrigt ett andra försök att se på
Fäbodjäntan förresten. Fast bara vi i villan denna gång. Snart tröttnar dock
hela huset och kvar ligger jag och Daniel som stör oss på att vi redan sett den
och stänger av datorn. Men det var igår.

Tillbaka till idag då. Körlektion. (Sång alltså)inte mycket att tala om. Lunch. Jag får ett brev där kommunen hälsar mig välkommen som nyinflyttad på gotland.(Bara två månader sent, det artar sig) Ensembleledning. jag vill VERKLIGEN inte gå dit. Jag har inte övat på att dirigera och sanningen att säga så är jag lite rädd att linjeledarmats ska bli arg och tycka att jag borde sluta på kursen(ensembleledningskursen alltså) Men samtidigt måste jag gå dit för annars är jag mer rädd att han ska tro att jag skolkar eftersom jag på nåt outgrundligt sätt rätt ofta är borta just de gångerna vi dirigerar...

Okej. Madrigalkör. LinjeledarMats verkar vara på bra humör. Det var kul. faktiskt. trevligt. (Fair phyllis I saw sitting all alone... feeding her flock ner to the mountainside. UP AND DOWN! A MYNTAS HIED!)

Middag. sedvanlig med potatisklyftor och nån köttbit/falafel(Som jag vägrar äta.Usch för falafel. Gott med majs) Det är svårt att vara vegetarian. Fast för mig är det bara en säkerhet att kunna äta vegetariskt. Egentligen bryr jag mig inte.

Sen? Ja, sen gick jag hit. Ser en knapp på tavlan(Vilket ska betyda att någon är i flygeln, men eftersom det just varit middag är jag alltid säker på att jag måste larma av), öpnnar och springer fram för att stänga av larmet. hmm.. det är av? Jag är bergsäker på att nåt är fel och larmet har glömt att gå igång. Jag tror helt enkelt inte att Linn är i huset(Ja, just det, det var hennes knapp). Men jodå, uppe i datasalen sitter hon. Jag hade fel. Erika enters the building. Hon funderar på att uppdatera sin lilla ganska meningslösa blogg men läser en kommentar hon fått från en gammal klasmedlem ifrån förra året här i Hemse och ångrar sig.

Så nu sitter jag här själv. Linn försvann också.Ikväll är det Lost, men inte i villan för där har några stackars rollspelsfantaster bestämt sig för att rollspela hela kvällen. SUCK. Istället kom jag och Sebbe överrens om Bopparve(Eller "Boppi" som jag och Daniel vill börja kalla det. Fast vi försökte ju även få folk att kalla Sebbe för Basse i början och vi vet ju hur det gick. Inte bra) Så det blir väl så ikväll.

Har jag för övrigt berättat om Reinfeldtdörren?

Jo, på insidan av toalettdörren i rektorsvillan har jag och Daniel startat ett bildgalleri med allas våran nye statsminister Fredrik Reinfeldt? Varför det, Du gillar ju inte ens moderaterna? Säger ni. Eller, jag gillar bara inte honom. Jag tycker han ser otrevlig ut. Ja...vi började som en kul grej, men vi fortsätter mest för att reta Moa. Just nu är vi uppe i Sju bilder.

Det blir för övrigt inga bilder idag i denna blogg. Jag orkade inte hämta några. håll till godo med den färggranna texten så fixar jag bilder nästa gång. Och kanske till och med en bild på dörren jag nyss berättat om

söndag 15 oktober 2006

Så nu är vi tillbaka. Tillbaka från vårat snabba besök i Visby dit vi körde i nerrisade gamla volvo från -86. GAMMAL som gatan med bara 4 växlar.(Okej, jag medger här att jag också är född -86. och jag är bara tjugo. MEN en bil som är 20 år...är gammal. Tycker jag. Volvo 240. SUCK.

Men vi är som sagt tillbaka nu. En av norrmännen vi hämtade ville absolut till en dator så vi släppte in honom i flygeln där internet fanns. Nu gick han precis. Fan. Jag som ville skriva att vi väntade för fullt på att han skulle gå så att vi själva kunde ta oss hemåt. Men nu har han alltså dragit. FAN.
Inte fick man klaga där inte.
Jag ska kolla med Daniel om han känner för att gå hem. Varför hör jag ingen dörr? Han borde ha gått nu? Eh...Det är inte svårt att hitta utgången...

Jaja, jag går ner och kollar. Läs detta med entusiasm den som orkar.

Höstlövens tid är här


Yes….tidiga morgnar är min grej nuförtiden. Eller inte direkt va? Jag gick upp klockan två i fredags och klockan ett idag. På eftermiddagen. Precis. Kanon.

Planen är väl egentligen att gå och lägga sig tidigare idag(Det är alltså lördag när jag skriver detta) men…ja, vi får väl se.
Jag läste ut min dumma bok om dumma människor från finland som TÄNKTE begå kollektivt massjälvmord. MEN ICKE. De jävlarna ångrade sig i slutet. Eller typ. De tänkte ångra sig typ allihop men sen så råkade nån kille som ville ta livet av sig köra ut dödsbussen för ett stup utan passagerare. Och inte ens HAN dog.
Suck.
I varje fall står jag utan nåt att läsa nu de närmaste dagarna.
Nu är det bara några dagar kvar tills lovet. Sex dagar. Söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, Fredag. Och på fredag kommer jag till och med hem.
Och sen är det bara ännu en vecka innan jag träffar Pierre. Jag önskar ändå jag kunde få se honom oftare, bara liksom ha honom här intill mer.
Men jag har i alla fall något att se fram emot, och nåt att längta till. Eller hur?

Filmer jag sett idag i Smiss dagrum.
1.Storm (jävla skitfilm, jag fattade nada)
2. RENT(den råkar vara bra)
3. Hollywood Gigolo (Rätt kul…fyran hade den visst.)


Jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga. Det är dags att sova. Jag ska ju trots allt upp i en någorlunda ordentlig tid imorgon så att jag hinner vakna ordentligt innan jag ska in till Visby och hämta de där norska musikerna som ska ha konsert här på måndag. Iförsig är det inte förrän typ fem på eftermiddagen, men ändå. Dåligt att klanta till dygnsrytmen. I know.
God natt. Vi har just konstaterat att min telefon inte ringer om den är av. Duktigt Häggblom. Det kunde till och med en sköldpadda räkna ut. Okej, kanske inte när det gäller larm, men i alla fall.

Söndag
För övrigt så fann jag min jacka som varit borta de senaste veckorna. I Smiss dagrum hade jag lämnat den för länge sen den där gången vi såg på "Conan Barbaren". Den och ett enstaka örhänge. Båda är nu upphittade. Ja, just det, nu är det ny dag. Söndag idag.Det som står innan är skrivet igårkväll. Linjeledarmats sa till mig att åka iväg och hämta norrmännen ikväll, vid halv åtta ska jag stå där ute och möta dem. Ja, jag och Daniel då. Jag tänker Fan inte åka själv och behöva sitta ensam med en pinsam tystnad eftersom jag inte förstår norska.
Nu sitter jag och Daniel här i flygeln och..ja, gör vad? Jag laddar på mobilen, och nu skriver jag här. Intressantare än så blir det inte.
Fika om sisådär en minut. Jag har iförsig inte ätit sen igår men jag är ändå inte säker på att jag är så särskilt hungrig. Jaja, whatever,jag märker väl om jag orkar gå dit.
Man kanske borde ringa tonsättarPatrik och berätta att vi skulle kunna ge honom hans kuddar idag. De han glömde när han sov över i villan för några veckor sen, efter maskeradfesten. Jag börjar så smått tröttna på att se påsen med dem i varje gång jag går ut i vardagsrummet.

Vaknade elva idag. Eller egentligen tio då klockan ringde för att väcka Daniel(Han måste ju ABSOLUT gå upp till frukost varenda morgon, why o why?)
Så egentligen vaknade jag tio och gick upp elva. Tvättade håret. det börjar bli rödaktigt igen. Suck. Jag måste färga om det. Helst innan jag åker hem. Eller så stannar jag rödhårig.
Pierre har tänkt skaffa skägg fick jag höra på telefonen igår. hmm... för nån sittning eller pub eller...gyckel? gyckel var det nog.
Han och de andra killarna i Hex. Det ska bli intressant att se.

Men du ser alltid bra ut enligt mig.

Det ska bli skönt att komma hem. Jag saknar de där hemma. Min älskade syster och mina underbara vänner.

Och det ska bli kul att träffa Kim igen. Det var nästan två månader sen.

lördag 14 oktober 2006

Kundvagnskuppen

I fredags morse for ju som bekant hela klassen(typ) iväg till Linköping för nån folkmusikfestival. Jag sov i princip hela morgonen. Planen var att gå upp till lunch men när Daniel klivit upp och ropar ”Ska du med till lunchen eller?” Så svarar jag helt enkelt ”Nej, jag känner ju redan nu att jag inte kommer orka” Och somnar om. Så han försvinner iväg till frukosten. Vid ett går jag upp och duschar. En halvtimme senare hör jag nån som bankar på dörren och blir rädd. Jag har nån liten fobi för att gå och öppna dörren när jag är ensam av nån anledning. Det är väl tiden i Sandviken som förde nåt med sig antar jag. Det var så många gånger man öppnat som Jehovas vittnen stod i dörren. Det var icke roligt.

I alla fall. Det var Ismail(den tredje i klassen som är kvar på skolan över helgen) som bankade såg jag när jag såg ner från fönstret att han gick. Jag blir rädd att han ska se mig och försvinner in i badrummet och slår på duschen(helt ologiskt. Som att han liksom skulle kunna höra att jag duschade från utsidan av huset. Men ändå.). Jag är helt ologisk jag vet, men jag har som sagt en skräck för att öppna dörrar också. Så nu Moa, nu har du här ännu en grej att lägga till listan över saker jag är fånigt rädd för.
  1. Utvecklingsstörda som kommer för nära mig.
  2. Folk jag inte förstår vad de säger som försöker prata med mig
  3. Spindlar (i allmänhet)
  4. Att öppna dörren när jag är ensam hemma och inte vet vem det är


Dvs. Jag är fånigt rädd för mycket. Däremot inte att svara i telefon, ringa folk eller…nåt sånt.
Kundvagnskuppen var nåt sen som Daniel och jag kom på. Vi gick helt enkelt mot Konsum, för att sno en kundvagn som vi spanat in tidigare i veckan. Men väl där upptäcker vi att vem som helst kan se oss. Vid första försöket blir vi avbrutna och tvungna att springa och gömma oss. I flykten tappar vi en mössa. Det gick alltså inte så bra. När kusten är klar springer vi ut från tomten vi gömt oss på, tar upp mössan och springer för livet mot ICA istället. Där, på baksidan av ICA står en ensam kundvagn lite längre bort. Vi tar den och börjar gå bortåt. Varenda gång vi ser en människa i närheten av oss plockar Daniel fram sin telefon och säger:

”Men det är sant, vi frågade på Ica om det var okej att vi lånade kundvagnen och det var det, så vi är på väg hem nu. Jag lovar, det är sant” .

Så flykten hem gick alltså bra. Kundvagnen står för övrigt utanför vårt hus nu och går under namnet Rune. Det enda vi har gjort med den hittills är att vi har åkt runt med den och filmat filmer när vi knuffar den med en av oss i nerför en backe. Vid en av backarna träffade vi på två små fjortiskillar på cyklar som ropade:

”en kundvagn kostar 1000 spänn om den går sönder!”.

och ”lämna tillbaka den där sen!”.

Gud, dumma barn. Vi ska inte ha sönder den, vi ska bara låna den. Håll käften.
Det blev rätt bra filmer i alla fall. Rätt kul filmer i alla fall. Detta är replikväxlingen i en av dem:

Daniel: På väg mot oändligheten!
Frida: Nej, tog jag bara kort? Nej, hej. okej.bra. Nu åker vi!
Daniel: Okej, Till oändligheten. Och VIDARE!
*Daniel hänger sig på kundvagnen och tar fart och vi åker iväg nerför backen”
Frida: Daniel hjälp! Okej, det här är läskigt. Okej! AAAAHH! STANNA!
Daniel: hehe, Nej! Nejnejnejnej!
Frida: Okej…Det här är läskigt.
Daniel: WOOHOOO!
Frida: Daniel… Vi måste stanna nu! Jag vill heeeem…
Daniel: hhehe… Oooh!
*Vi åker in i en buske*
Frida: Jaha…Okej, det var den kundvagnskuppen.

Vi skröt rätt ordentligt om våran kupp, tills typ ALLA andra berättade att de gjort precis samma sak för några veckor sen. Suck. Glädjedödare. Alla utom Moa och Erika som ringde framåt kvällen och berättade att de kommit fram. De trodde först inte på oss, sen blev de lite ledsna att vi snott den utan dem, vi lovade att vi skulle försöka spara den tills de kom hem så åker vi ut igen med den då. Hehe. Lyckad kupp.
Och Pierre ringde för några timmar sen(nu är klockan fyra på natten. Planen är att gå och lägga sig, men jag orkar inte.) Han var aningen jättefull och svamlade mest i telefonen. Men mest om att han tycker jättemycket om mig så…nej, varför ska jag klaga? Men han har rätt…förr eller senare kanske jag tröttnar på de där sena samtalen samtalen…men.. Jag tycker att om jag nu inte orkar prata så är det väl bara att stänga av telefonen? Jo, precis.


Nattstädknäpp nummer 2 (eller kanske tre) infann sig direkt när vi kom tillbaka till huset i natt. Vi hade bestämt oss för att se på TV i Bopparve istället för i rektorsvillan med tanke på att Nicklas satt där och spelade poker. Men nån gång runt halv ett kommer några av dem förbi och berättar att de blev utslängda därifrån för ett par timmar sen. Hmm.
Väl hemma hittar vi då ett gäng tomma ölflaskor som jag blir så irriterad över att jag blir tvungen att dra med mig daniel till skolans återvinning. Om igen kollar man på glasflaskeåtervinningen….

ALKOHOLFRI skola. JOVISST! HAH!

Den hinken KUNDE inte vara mer full. haha.

torsdag 12 oktober 2006

Vecka fyrtioett

Ja….ja hur ska man kunna beskriva en dag som denna? Eller en vecka kanske förresten? Det var väl typ i söndags jag skrev här sist? Och nu blir det torsdag. FAST! NU är det faktiskt onsdag. Jag har just tagit mig hem från musikcaféet vi just hållit på Mickes Café inne i Hemse. (Jag fick köra Sebbes bil hem eftersom han druckit ett typ halv glas öl! Hehe, jag gillar att köra bil!) Nu sitter jag här som bäst och spelar av låtarna från musikcaféet in på min dator från MD:n. Det går…Hyfsat. Ljudet är EXTREMT brusigt men med lite mixning får man bort det allra värsta. Dessvärre är ljudet ganska lågt också…men… Whatever, det funkar.

”Kom Änglar”. Jag gillar Lars Winnerbäck. Det var härligt att få sjunga en av hans låtar på detta musikcafé. Och jag är glad när de skriver i tidningen(Som de för övrigt gjorde igår) att han tillhör den svenska visskatten. Just precis. I GT stod ungefär såhär:

”Musiklinjen på Hemse håller musikcafé på Onsdag på Storgatan 68, Café & bar. Det är den nystartade sångprofilen som framför sånger ur den svenska visskatten av bland annat Evert Taube, Carl Michael Bellman och Lars Winnerbäck. Ackompanjerar gör elever från gitarrprofilen.”


Ja, och sen stod det en del om lunchkonserten nästa vecka och om Spelådanskvällen igår…Men jag kan inte komma ihåg allt! Okej, för övrigt. Vad har hänt denna vecka? Eh…I don’t know. Måndag… eh…ja, du…(Tar en titt på schemat) Klasstimme,teori och inget mer. Åh! Jag gjorde affischen till musikcaféet. Jävlars…jag måste fixa lunchkonsertaffischen till imorgon!



VARFÖR TAR JAG PÅ MIG ATT GÖRA ALLT?

Jaja..okej det fixar jag imorgon. No matter how bad I will sleep tonight.(Ja, jag sover uruselt nuförtiden. Why oh why?) Iallafall.
Mats gav mig nyckeln till affischskåpet uppe vid vägen. Det ser jag som ett stort ansvar. Eller inte. Men ändå. Äh, okej det gör jag inte. Jag tycker mest det är kul att ha en extra nyckel till ett ställe som ingen annan har nyckel till. Det är liksom..kul bara.
Tisdag då… Eh. sång på morgonen. Jag övade hela lördagskvällen tills klockan var midnatt innan jag tog mig hem. Då hade jag hunnit öva in gitarrläxan och göra en tonsättning på texten vi hade tills i tisdags. Vi skulle nämligen läsa/sjunga/göra vad vi ville med en text av Karin Boye som vi fick förra veckan. Jag hade i princip förträngt det. Och kom på det på måndagen. Därför..ja, jag skrev en liten låt på texten. Det blev rätt fint. Med gitarrkomp och allt. Jag spelar in den sen och skickar till dig Annelie. Kan tänka att du vill höra.

Och gitarrlektion. Det börjar tydligen bli nåt av mig. Kanon. Det känns bra. Inget mer att säga om den saken. TREVLIGT bara.
Och det för oss ju då osökt till onsdagen. Ja…det var väl liksom inte så mycket viktigt igår.. Eller. Jo, jag försöker fortfarande övertala Elin att åka med på kryssningen. Jag hoppas att hon följer med. Verkligen. Men men…vill hon inte så..ja. vi får se. Min käre pojkvän har till och med fått försöka övertala henne. Fast okej, det var inte min idé. Han sa bara att han kanske skulle ringa och fråga henne själv om hon ville med.
Och Johan ringde visst också..hmm…förlåt. Det kanske blev lite många påringningar.
Okej..Nu tjatar Daniel om att han vill sova och att jag också borde gå och lägga mig. Ibland är det bra att dela rum. Man går och lägger sig då och blir inte vaken i flera timmar. Nu gäller det bara att springa ut och in i badrummet innan Erika får för sig att duscha.
God natt!

Torsdag.
Jag tänkte så mycket, jag tänkte hinna så mycket, jag ville bara så mycket. Jag hann inte. Långt ifrån. Men jag försökte. Jag försöker.
Jag somnade när jag försökte göra teoriläxan i morse. Så jag var inte klar när jag sedan hade lektionen. Affischen däremot hann jag med(dah, jag började ju med den). Så linjeledarMats fick den och verkade nöjd.
Jag tycker om att få ansvar och känna mig behövd. Även om jag ibland känner mig överväldigad. Men jag tycker om det, då betyder det att jag finns till. Syns man så finns man…är det så det ska vara? Inte egentligen, man måste synas på rätt sätt. För annars..ja vadå? Han den där Bin ladin i …nåt land nere i öst. Han vet ju alla att han finns. Eller har han dött nu kanske förresten? Var det inte han med alla de där dubbelgångarna? Eh..jaja, hur som helst. Men han syns ju på fel sätt. Hur jobbig kan man vara? Jag vet inte. Det handlar om att bry sig om sig själv. Man själv är viktigast. Och om jag mår bra av att få känna mig behövd då får väl jag göra det.

Igår efter musikcaféet började folk prata om två personers ”Vara och inte vara”. Kan man säga. Jag sa inget, trots att jag har full koll. jag höll tyst och gick tillbaka till mitt rum och fortsatte avspelningen av musiken från konserten. Bäst så.

Jag har för övrigt fått körtillstånd på volvon nu. Den där urgamla ni vet med fyra växlar? Den är för övrigt lite yngre än jag trodde. En volvo 240 från 1986. en bil som är lika gammal som jag. Idiotbil. Men jag får köra den! Jag ska nämligen åka och hämta två norrmän i Visby på söndag. Därför blev det typ expressinlärning av bilkörning idag. LinleledarMats frågade mig och sen var det bara att SPRINGA och leta upp vaktmästarLennart och be om att få provköra, dvs. Köra runt och fickparkera. Heh. Hemresan lär ju iförsig bli aningen pinsam med tanke på att jag inte förstår vad norrmännen säger. Verkligen. Jag fattar inte norska. Inget alls.
Imorgon åker klassen till Linköping förresten.
Daniel och jag blir kvar hemma.
Så Moa och Erika tänkte att det var en urbra idé att sitta uppe HELA natten och dricka vin innan de åker. Jaha… Okej, ja, vi också då. Fast jag lär somna. Eller ringa Pierre mitt i natten och hämnas lite för alla gånger han ringer mig.

Fast. Jag tycker ju om när han ringer mitt i natten, det gör mig inget. Inget alls.

Och nu ska jag egentligen vara på en spelådanskväll och titta på folk som spelar. Men.. äh, jag hjälpte till att plocka i ordning och sen gick jag. Jag går dit sen och kollar läget senare. Om typ en halvtimme eller så. Dvs….typ…kvart i åtta.

Pierre har hittat min blogg. Ja..där ser man. Och alla dumma saker man skrivit…förståss. Men..jaja. Han är söt som saknar mig. Jag saknar honom.

Bild 1: Jag tror jag typ ligger och pratar med Daniel. Det där är min säng förresten. Det är där jag sover så dåligt som jag berättat. I förgrunden hänger våran mysbelysning. inte tänd. men ändå.

Bild 2: Daniel den klanten står och leker med ett pärlhalsband(gröna plastglaspärlor om det är av intresse) framför spegeln och mimar till musik har jag för mig. När jag ligger i min säng och pratar med honom.(förra bilden, jaså ni kom ihåg det. okej)

Bild 3: Musikcafé. Som man kan se ut när man sjunger. Eller snarare som JAG kan se ut när JAG sjunger. eh.. blinkar/tittar ner i marken. Vad sysslar jag med? Publiken är framför dig! jaja, jag kanske blinkar. Sebbe sitter där bredvid med sin gitarr.

Och jo, vi ska på finlandskryssning.

JÄKLARS, nu är jag jätteförsenad till spelådanskvällen. hoppas de har glömt att jag finns...
Och därmed sa hon emot allt hon just skrivit.

torsdag 5 oktober 2006

Ännu en dag i ödemarken


Så vad har man att säga om livet en dag som idag?
Jag har ju egentligen inget sinne för att skriva de där RIKTIGT bra och tänkvärda sakerna.
Det mest störande är just det.
Igår antecknade jag däremot en liten helt oviktigsak i mitt lilla anteckningsblock som jag egentligen har för att skriva ner låttexter. Men iallafall.

"Jag sitter här vid kyrkogården i Hemse. Det är nånting med halvtomma kyrkogårdar som skrämmer mig. Det är som att de väntar på fler. Det är Hemse torgdag, för första gången på mångä år köpte jag sockervadd. Det är kanske nu man börjar bli vuxen när man kan se på barndomens minnen och tänka tillbaka, men utan att längta. Jag minns inte senaste gången jag köpte sockervadd(eller snarare mina föräldrar köpte åt mig). Det är en lite obeskrivlig känsla att äta det."

Och insikten slog mig också igår när Daniel och jag möblerade om rummet.
Jag känner mig för gammal för att inte veta vad jag vill med livet. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den insikten... Men.... Jag måste göra något snart.

En annan insikt vi bägge två fick handlade om hemmet. Här alltså. Vårt hem där vi bor. Rektorsvillan.
Jag börjar bli urtrött på lättjan och på städbehovet och på sopsorteringen. Jag blir tokig! Allvarligt.

Den första bilden är då vardagsrummet, Eller som vi kallar det på skolan. "Dagrum" jaså? Hur ofta är vi där på DAGEN?
Ja, iallafall. stökigt...stökigt, störigt.

Det andra är...vårat rum. Min säng. Där...den inte står längre. Jag...lägger upp en ny bild sen.

Vi hade gemensam lektion med uppsjungning inför musikcaféet idag. Ismail spelade in en riktigt bra film som ska läggas över på min dator sen. Det ska bli trevligt. Jag är en av få som gillar att se och höra mig själv sjunga....faktiskt. Eller en av få, förresten. Det finns säkert fler. Och jag gillar det inte alltid, men...oftast. beroende på liksom. förståss.

Iallafall. nu har jag...aktiverat csnkortet...Betalat min dumma räkning. Så..nu är det bara att rycka upp Linnea från datorn bredvid och gå och färga hennes hår.

tisdag 3 oktober 2006

Misslyckat

Min hy är rent förjävlig.
Jag blir tokig. Verkligen.
Suck.


I alla fall… För att säga nåt vettigt om dagen…

  • Vi klev upp alldeles för tidigt. Man var trött hela dagen. (18 minuter över sex)
  • Gemensam sång. Dvs: lekar. på morgonen. Jag var inte riktigt på humör. MENSVÄRK.
  • Min första gitarrlektion för terminen. I like! Jag får en läxa som jag visserligen behöver öva 17 timmar om dygnet för att kunna spela, men ändå, Det var det jag ville. Janne är också mer lättövertalad när det gäller att göra om fördelningen över mina timmar.
  • Jag skolkar från blåskonserten som vi skulle lyssnat på och går till byn och köper pennor med Linnea. VÅRT HUS SER UT SOM SKIT! JAG BLIR GALEN!
  • Lunch. Jag kommer aldrig klara av att vara vegetarian. SLUTA ÄT PASTA för i helvete.
  • Gemensam sång med gitarristerna. ”kom änglar” blir det på musikcaféet. Känns bra. Känns tryggt. LinjeledarMats blir irriterad för att man sitter vid datorn under lektionstid trots att ens egen speltid först börjar om en halvtimme.
  • Fika. Jag är trött. Men går tillbaka till flygeln ändå och sätter mig och börjar göra teoriläxan i soffrummet. Slutar med att jag somnar i soffan och vaknar av signalen klockan 17.05 som berättar att man ska gå och äta middag.
  • Middag. Jag har inte riktigt vaknat än. Sebbe pratar om vad folk gjort i soffan där jag just sovit. Jag kunde inte bry mig längre. Det var för länge sen ändå.
  • Jag går tillbaka till flygeln. Nu ska jag fan inte somna. Jag gör klart min fyrstämmigsats-läxa och börjar öva min nya läxa på gitarren. Det går faktiskt. Rätt okej. alltid nåt. Men fingrarna i vänsterhanden värker
  • Daniel ringer vid 19.00 och frågar vart jag är och om jag vill se på film. Jag tackar nej men ber honom komma med min dator.
  • 1930 möter jag Daniel vid Bopparve. Jag får min dator. Nu skriver jag.Yees…
    Om en timme ska jag tillbaka till villan och se på House. Sen går jag och lägger mig.
  • Åh, och tydligen enligt Moas dagbok på helgon ska vi få utskällning för den där festen i lördags... Oj oj oj! Men och egentligen? Det är inte som att de kan kasta ut hela skolan. För övrigt. Är det fel att jag tycker att detta är lite roligt? Jag ska prata med Moa när jag kommer hem.

Njae…som ni hör. Inte på världens bästa humör, va?

Igår såg jag när dimman började lägga
sig över byn. Som några små moln precis under lyktstolparna. Jag såg upp mot
himlen för att se stjärnhimlen. Jag såg inget. Det var fullt med moln. Där och
då längtade jag så fruktansvärt mycket hem.

måndag 2 oktober 2006

Pierre kommer hit!


Och så var det dags igen.
Jag sitter härnere i ”Soffrummet” med min kära dator och önskar mig ett trådlöst nätverk.
Frågan togs förståss upp idag igen på klassmötet. Men det är sådär. Det tar alltid en evig tid att få allt att funka. SJUKT är det.
Förr eller senare. Kanske.
Idag fick jag en jättebra idé.
Jag tänkte att man kunde sätta upp ”vimmelbilder” från tidigare fester på badrumsdörren så att man har något att stå och titta på när man står i toalettkön som ”med handen på hjärtat” lätt bildas när man har fest. Så.. jag berättade för mina kära grannar(Moa, Erika och Daniel, Nicklas är ändå typ aldrig där, så jag kollar aldrig sånt med honom.) och fick ett klartecken. Bara bilder från villan, och helst inga spritflaskor ifall någon som vi egentligen inte vill ha där skulle komma dit.(dvs en av skolans personal). Alltså softar vi bort etiketterna så kan ingen bevisa nåt, tänker jag. Jag har typ 20 bilder nu. (ja, jag kan ju inte ha med allt)

Min bok kom idag. Den Elin skickade. ”Olle Adolphson och musiken” jag ska lägga mig och läsa den ikväll, när jag ändå inte känner för att lämna flygeln eftersom rollspelarna ska hålla till i vardagsrummet ikväll. Suck. Det är inte som att jag har nåt emot dom, men varför måste de vara i vårat dagrum nu när de har sina träffar så ofta? Nåt annat ställe som inte stör oss andra boende i villan vore utmärkt. Men icke. Klockan sju...vad kan jag göra för vettigt då? ta en promenad?....

I morse kollade jag igenom min mobil, för att ja… se vilka jag ringt i lördags natt när jag var full och kunde ha klantat till allt och sagt nåt korkat.
Elin hade jag ringt.. men det kom jag ihåg när jag kollade upp det med Elin igår. Så det var lugnt.
Sen står det om ett samtal till Pierre klockan 00.02 och ett 01.07…Och jag minns inte! Alls.Oj, nu ringer telefonen. Hmm.. Pierre.

Där ser man.
Intressant att det var precis nu!
Jag ska bara svara! :)

12 minuter senare.
Pierre kommer hit! Till Gotland! I helgen.
Oh, jag måste ringa Moa… Eller varför det förresten? Det är ju ändå middag om tio minuter. Okej, han kanske kommer, om han lyckas boka sista minuten-biljett på torsdag så åker han 06.20 eller så på fredagmorgonen och kommer då fram till Visby 14.15.
8 timmar…så lång tid tar det. Det vet jag. Varje gång jag åker hem också.
Men ändå. Jag blir så glad att han vill komma hit. Till mitt liv… jag som precis hade tänkt börja planera att åka till Göteborg igen. Bara att jag inte visste hur och när.
Iiihh! Vad underbart!

Okej, ta’t lugnt. Jag höll på att skriva en sång nyss. Men slutade när jag kände för att plocka fram datorn. Klockan är 16.55 och alltså måste jag springa iväg till middan om fem minuter.

Vi gick till byn i morse. Jag och Daniel sprang iväg efter frukosten trots att regnet faktiskt låg i luften. Vi hann till konsum, sen blev det ösregn och vi blev fast på konsum och jag skickade paniksms till Erika och Moa att jag ville ha en taxi och Daniel fick panik när det började åska. Hehe.
Okej, 16.57. plötsligt går tiden jättelångsamt. Okej, jag sticker nu. Jag kommer väl ändå tillbaka hit direkt efter middan… så det är lika bra att lämna allt ett tag.
Hej så länge.

Jag är tillbaka. Klockan är lite mer. Typ 17.38 och jag har flyttat upp datorn till datasalen med Internet. Trots att jag egentligen inte får koppla upp mig såhär för linjeledarMats.

Åh vad jag blev glad nu!


Bild 1: Jag tänkte lägga upp en bild där jag ser ut som en idiot. så jag skickade en bild från telefonen jag tog för nån dag sen. heh...jag ser ut som en idiot. Men det är okej!


Och plötsligt... Fan. stackars stackars. och jag vet inte vad jag ska göra. Tänk att...
okej. det är inte upp till mig. Jag hoppas bara att du minns att jag fortfarande finns om du vill något. Älskar dig, underbara vän.

söndag 1 oktober 2006

Maskeradfest och morgon...

”Frida? Är du säker på att du inte borde sova i sängen istället?”

Så vaknade jag i morse. Klockan kvart i åtta kanske, av Patrik som klivit upp och tydligen hittat mig där jag somnat på golvet ute i vardagsrummet, fortfarande utklädd och sminkad.

Han hade sovit hos oss efter festen, i Daniels säng eftersom Daniel ändå inte sover hemma nu när Simon är på besök. Och jag somnade uppenbarligen inte i min säng, utan på vardagsrumsgolvet. Erika hade lagt en filt över mig, inte väckt mig, men en filt…antagligen hade jag väl inte gått upp ändå om hon försökt, så det var lika bra antar jag. Men aj vad ont det gjorde i armen när jag legat på den hela natten.

Nu ikväll hade jag precis tänkt gå iväg till Nina, där Daniel och Antonia fanns, men precis innan märkte jag att min mens äntligen kommit. Det är nog första gången jag är glad över att den kommer. En vecka försenad, och i början av veckan var jag lite rädd. Lite för rädd, visade det sig när jag mest för att lugna mig gick till MVC i torsdags. Det känns plötsligt som så mycket längre sen. Konstigt. Så då var det i alla fall som jag nu ikväll istället för att gå hem till Nina gick iväg till byn. Och av någon anledning tog jag med mig datorn. Jag tänkte inte ens, bara plockade ner den och gick.
Så här är jag nu, bredvid Svahns järnhandel i kylan och mörkret och skriver. Det börjar dock bli kallt. Jag ska gå nu.

Jag gick till flygeln. Ligger här i Gertruds sånglektionsrum och skriver istället. Nätverket är borta nu…tyvärr. Suck. Jaja, inget att göra åt.
Rastlösheten är över mig igen, den har varit det hela eftermiddan.
Jag väntar på mirakel, på en räddning, på…jag vet inte. Något bara.
Men ensamheten känns så rätt nu. Jag har känt i flera dagar att jag vill ta med mig gitarren hit till flygeln, sätta mig i ett rum och spela hela natten. Jag har så mycket inuti som liksom vill skrivas ner på papper.
Jag vill sitta här i flygeln så sent att alla andra ändå gått och lagt mig, som jag brukade förra året.
Jag vill ta en lång springtur, springa till vägskälet där borta där vägen går mot stånga, sätta mig vid den där öde gården och bara tänka.
Jag vill åka till Göteborg, bo hos Pierre och glömma bort allt ett tag. Nyss hemkommen från Eskilstuna vill jag bort igen, till en verklighetstillflykt bortanför det vanliga.
Eller så vill jag till stockholm. Ta en shoppingtur med Elin, som vi brukade göra förut.
Jag vill se nånting nytt, inte bara villan och rummet. Jag vill göra om, förändra något. Ta bort och ändra om. Sätta färger runt omkring mig. Jag vill känna ett lugn, som fortfarande bara vägrar infinna sig.

Jag och Sebbe övade idag inför musikcafeet om nån vecka. Att sitta och sjunga ”Kom Änglar” när man är bakfull och just tagit tre ipren, och druckit typ åtta glas mjölk kändes så rätt. Så självklart. (jag drack alldeles för mycket igår. Precis på gränsen till att jag skulle spy. Jag såg i morse, hela min romflaska var tom. och den här gången var det bara jag som druckit. 32% rom! Utblandad med festis…Och jag drack nog det mesta av körsbärsvinflaskan också…dumma idiot. helt borta. Taskig barndom)

Åh jag glömde nästan! Vi blev ju nästan påkomna på festen igår. Vaktmästaren kom plötsligt upp till oss efter att nåt larm gått på lärcentrum nedanför. Jag tror inte han såg något alkohol framme, för eftersom vi redan hört larmet och gömt undan allt. Hoppas jag. Själv gick jag ut på balkongen och satte mig och var rädd för att bli anmäld. Han lär ju rapportera det här, men jag vet inte vad han ska rapportera. Vi får kanske höra imorgon.

Jag sitter här nu med reflexbandet med mitt namn som jag fick av Pierre och Johan förra veckan. Egentligen vet jag inte varför. Det bara påminner mig om Pierre och hans skumma humor. Just därför kanske. En annan sak jag bara gjorde utan att tänka, jag tog bara på mig det när jag gick iväg för nån timme sen.
Nu börjar visst parlamentet. Det hade vi ju planerat att se… jaja, snart ringer säkert Moa och frågar om jag inte har glömt det. Men jag tror jag stannar här ikväll. Ett tag till. Jag hoppas att det ligger en stämapparat där uppe, så att jag kan sätta mig med en av skolans gitarrer och spela. Känns faktiskt som en inte alltför dum idé.

Bild 1: Jag på maskeraden igår. Elins vackra klänning(som för övrigt fick massor med komplimanger) och jag har lösögonfransar med små stenar på. Så vackert. Och fjärilar i håret. Jag var faktiskt väldigt nöjd med mig själv igår. Trots att jag inte hittade några vingar.

Bild 2: Bingo och hans flickor. Det var många ”flickor” på maskeraden. Hehe. Jag minns när jag träffade på Henrik ute när jag just mött upp Patrik som var representant för tonsättarskolan och för första gången hälsade på skolan och oss i villan. Han hade en röd klänning och ja… jag hade bara inte väntat mig det. Här har vi i alla fall: Mats(en annan snubbe från tonsättarskolan), Gustav, Henrik, Daniel och Simon(Daniels pojkvän som är på besök, med mina kläder och min sminkning). Simon blev förresten misstagen för att vara tjej ett par gånger. En konversation mellan Daniel och Micke (som för övrigt stöter på allt och alla. När ska han förstå att jag inte är intresserad av att gå ut på nån jävla middag?)som jag hörde gick såhär:

Micke: ”Alltså den där tjejen är så het!”
Daniel: ”Jag vet, jag ska spendera natten med henne”
Micke: ”Allvarligt? Menar du det?”
Daniel: ”Ja, det är min pojkvän”
Micke: ”Va, är det en kille? Jävlar.”


Hah…

Bild 3: Pierre och jag. I tuna park i förra helgen när vi träffades senast. Emil tog bilden och jag har just fått den. Ska lägga ut den på helgon också, så att Pierre får se den. Fast jag vet faktiskt inte om han läser min blogg. Det kanske han gör. Han är fin i alla fall. Bilden är fin.

Jag saknar honom.