tisdag 30 maj 2006

Nejdå.

Nej, jag har inte dött.
Nej, inte sjuk heller
Nej, jag har inte brutit ett ben.
Eller flera.

Nejdå.
Jag mår fint.
Igår började min intensiv kurs och jag har lite....ont om tid kan man säga.
Ganska mycket ont om tid kan man säga. Snarare.
Hmm... nu gjorde jag ett klantfel. Jag startar om datorn...idiot.
Vilken film ska behöva ta 40000 mb?

Idiot. det fattar du väl själv.. JÄVLARS.
Okej, starta om datorn så blir allt bra.
Jaja, det är ändå simpsons nu...och jag behöver plugga.
Och lära mig Elins stämapparat.

Mitt tips för dagen: Säg inte till Datorn att hans videofil ska ta upp 40 gb av minnet. Den hänger sig garanterat.

dagens bild: Skulle ha varit en film men se nu går det inte. på grund av att jag klantade till det.

Okej hejdå.

tisdag 23 maj 2006

Så....

..Då har man fått sitt nya körkortstillstånd.
..Då har man börjat jobba på IP
..Då har man börjat lära sig de gamla sakerna på IP
..Då har man läst rutinhandboken om godsmottagning
..Då har man börjat oroa sig för teoriprov och om man verkligen KAN krypköra
..Då har man cyklat ännu en gång i ösregn
..Då har man laddat upp nya låtar på mp3:n för första gången på ett halvår.
..Då har man ätit den andra majsburken denna vecka(Idag är det tisdag)
..Då har man funderat på att tvätta av concealerborsten men ändå inte gjort det
..Då har man brännt tre dvd-skivor
..Då har man klantat sig och köpt ett par byxor(Fast att jag inte skulle, dumma idiot)
..Då kan man alltså klassa sig själv som JÄTTEpank tills den 25 juni.
..DÅ är man väl...lite rikare.

Japp, då ska jag åka tillbaka till IP. så snart det slutar regna.



Eller innan, beroende på hur lång tid det tar.


Dagens bild 1: The fair city of Eskilstunas köpcentrum Tuna park...japp, jag sprang omkring där. utan att köpa nåt..men ändå.

måndag 22 maj 2006

Hmmm..undantagen

Att Lordi vann gör det nu möjligt:

- För rockklubbar att spela Schlager
-För Goth/Synthklubbar att spela Schlager
-För hårdrockare att dra ner bilrutan och spela Hårdrock på högsta volym(För nu är det schlager)
-att de som kände sig annorlunda och gillar konstig musik nu kan känna sig inne
- För de som VILL vara annorlunda att ...börja lyssna på...vanlig Schlager. eller dansband


Sen om dessa typer VILL göra det här...tål att se fortsättningen på.
Men.. det skulle inte förvåna mig om Rockklubben börjar spela Lordi(Det är ju fortfarande hårdrock), Men vad ska de då spela i Schlagerbaren?
Och jag blir heller inte förvånad om jag hör dem på Alternight nån kväll.(det var iförsig väldigt länge sen jag var där, men ändå) Fast Alternight spelade ju iförsig Alcazar också, så för dem är det väl inget stort steg.

Men frågan är om det är rätt.

Världen blir bakochfram och galen.
Nu finns inga musikgenrer längre...KANON, vad gör man nu med världen?

Och vad tänkte idioterna som körde realgroupaktig musik med när de ställde upp i Schlagerfestivalen?

söndag 21 maj 2006

Melodifestival...del 2

Säger bara detta...
Hela Europa måste vara jäkligt trötta på tävlingen om de låter monstren med den EXTREMT fula hatten vinna tävlingen.
Jag menar...vad störde man sig på?
JO, HATTEN.

Det är inget fel på låten, jag kan leva med att de vinner. MEN, hatten? den fula blåochvitrandiga hatten?
Nejdå, jag har inget emot finland och deras flagga. hatten hade varit lika ful i svenska färger på Carola.
hehe. på Carola. det hade ju i varje fall varit roligt.

HUR i hela helvetet kan Litauen få en sån bra placering? Jag menar...texten bestod BARA av "We are the winners of Eurovision" och "Vote for the Winners" .

Snacka om att vara uppenbar.
Jaja, Ryssland fick i varje fall sin andra plats. det dög för mig.
Sverige kan ta sin femteplats. det stör mig inte.
Jag stör mig på att Ryssland INTE vann.
Eller Ukraina.
Äh, detta gör ingenting i verkligheten. Inte en kotte som bryr sig om detta om en vecka.
Inte heller jag, jag har glömt allt.


Förutom att jag fortfarande försvarar att Martin Stenmark hamnade nästan sist
förra året. OCH? Det är bättre att hamna i semifinalen, han gjorde sverige en
tjänst.Han var bra! För övrigt, är det bara alla andra stackare i världen som inte vet hur man röstar på rätt låt. (Helena håller med mig iallafall)



Dagens bild: JAG, just nu, för nån minut sen framför datorn ser...intressant ut. intressant...hmm. jaja, lite smått irriterad när jag läser aftonbladet på internet och stör mig på tävlingen.

Dagens tips: Min kära storasyster Karin satsade en hundring på Finland. Så nu är hon 750 kronor rikare. Det borde ni andra också ha gjort. men tråkigt för er, det gjorde ni väl inte.


Förresten har jag fortfarande inte hittat batterierna...bara bytt till några andra. som säkert tar slut snart.
VAR ÄR MINA UPPLADDNINGSBARA??

fredag 19 maj 2006

"Sans Le Charme"

Jag hatar att erkänna det...men, allting har liksom mist endel av sin charm sen jag kom hem igen. från Gotland.
Egentligen har jag ju knappt kommit hem, jag har inte riktigt fått in i mitt medvetande att jag är tillbaka nu och ska stanna här i flera månader framöver.

Men tillbaka till det där med charmen.
Jag vet egentligen inte riktigt själv hur jag ska beskriva det här..men tänk nu, man idoliserar allt vad man bara kan när man är borta från hemmet. om hemmet alltså, inget annat.

Japp, så sen när man kommer hem på de där FÅ, så få och så korta stunderna, då önskar man att det aldrig tar slut och att man kan stanna för evigt. (Okej...hmm, nej riktigt så är det inte, men...äh, det finns några små likheter)

Men nu känns det som om jag har evigheten.
Och ska spendera den här.
Vilket känns...ja, inget större fel där inte.
men. till min poäng. VART ville jag komma nu igen?

Äh, allt har bara mist en del av sin charm här hemma i Eskilstuna.

Som igår då...
hmm...exempeldags.
Jag var ute och fikade på stan med Jimmy och Kim.
Och när vi var på väg hemifrån mig till kafeet så träffade de på en hel hop med människor som de hälsade på. såg jag nån? NEJ, precis.
Det är dessa ytliga bekantskaper. de som får en att känna sig populär.
hmm, jag bytte ämne. från charmen till nån popularitetshistoria...suck, okej jag vet.

Jaja, de bekantskaperna alltså, det är dem man mister först.
Man har de där så att man kan hälsa på alla man ser, för att man helt enkelt känner dem, ja iallafall litegrann. Ytligt.

De tappar man först, sen går det bara innåt mot de närmaste vännerna.
Iallafall, i den här stan är jag uppväxt(Eller okej, i torshälla, men det är nära)
Och jag känner faktiskt inte så många som jag gjorde en gång i tiden. för...jag gick inte gymnasiet här... nej, precis.

På dessa fyra år som jag tillbringat på annan ort har jag tappat mycket vänner, och..ytliga kontakter, mest ytliga kontakter.
Jag behöll de viktigaste, förståss, men man blir tvungen att sovra.
Det blir så när man är borta och inte kan hålla kontakten som förr.
Skolan är en av livets viktigaste kontaktskaparställen.

Tänkte bara säga det.

Dagens bild: Jag erkänner det också, jag har inte tagit en enda bild sen jag kom hemifrån gotland.(Om man inte räknar idag hos Karin och Mange med deras UNDERBARA kamera, sony cybershot med 12X optisk zoom...) såå..hmmm. äh, det blir ingen bild.

Dagens stora insikt: Dvs sammanfattningen: Staden har mist endel av sin charm under de senaste dagarna. och...under de senaste åren.


"We all loose our charm in the end"

Moulin Rouge

torsdag 18 maj 2006

Melodifestival

Så...vad ville jag?
Egentligen inget.
Eurovision song Contest börjar snart.
Eller okej. Semifinalen.

Och.... JAG MÅSTE ringa till Helena eller Malin och berätta att jag inte kommer till Lund.

Hmm.. de kanske redan har räknat ut det.
Det vore ju inte helt otippat.
För övrigt funkar inte brännaren som den ska. för jag har inget bränningsprogram på min dator.
Det stör mig.

Så jag måste skicka mina filmer till Denna datorn.
Det gör jag nu.
Det känns lite trevligt att sitta vid ett riktigt tangentbord vid en riktig dator för en gångs skull.

För övrigt...jag hejar på Ryssland ikväll.

För de som inte visste.
Okej, nu går jag, ingen bild, min kamera mår inte så jättebra.
Batterierna är fortfarande borta.

dagens uppgift: Hitta kamerans batterier.

Melodifestivalkväll.

torsdag 11 maj 2006

Och där försvann dom

Där tog det slut.
SOM EN RÖK...


Skämt åsido, men visst finns det väl likheter med förra året. Eller snarare...förrförra året.
Jag har tagit min sista gymnasiestudent.
Det kan man bara göra en enda gång, och det hände då, så sånt slipper jag.

Men jag kan inte säga farväl, jag har aldrig klarat av det.
Och lär aldrig göra det.
Antar jag.

Därför är det lättare för mig att gömma mig uppe i flygeln.
men inte säga adjö än. än så länge finns de här, och de som inte gör det...ja vi får väl se.
Sitter här och bränner skivor, igen.
Malin gick nyss, hennes skivor är klara. jag går väl efter om tio minuter eller så. När dessa skivor också är klara.
Jag vill bara få det klart innan...det är försent.
När alla åkt har jag inga att bränna åt längre.

Och husmor lär väl jaga mig efter min nyckel antar jag. Suck.
Jaja, hon ska väl få den.
Snarast. Antar jag.

OK, jag ska gå dit. Sen får jag springa efter Malin hela tiden.
Hon har nämligen våran enda nyckel.
Och jag ska tillbaka hit klockan 23 ikväll och prata med Daniel, inte glömma. nejdå.

Dagens bild: blir en gammal bild men som ändå representerar dagen. Det blir klassens första foto. ett lite...intressant foto.Innan vi alla kände varann. Nu skiljs vi igen. Bort försvinner vi, åt varsitt håll.

Och som med mina tidigare klasserfarenheter...vi får väl se vilka som ses igen.


Ändå.

"Det är kanske nånting som hänt."

Nu kan inget bli som förr, det var en annan dimension.
Och jag kan höra nattens mörka vatten brusa under bron

onsdag 10 maj 2006


Tisdag den 9/5 06
Så…då har man just haft städbesiktning.
Det är alltså verkligen slut nu. Mitt stackars rum!
Det är helt nedmonterar och förstört bara. Inte en grej finns kvar. Eller jo, Mitt lakan.
Hehe, för övrigt märkte hon inte att jag hade lagt in en extra bäddmadrass under den andra. HAHA!
Kul att upptäcka det sen.
För övrigt är den här städbesiktningen aningen,… elak liksom.
Jag var paranoid i flera dagar…eller okej, typ två dagar.
Jag följde ju inte med till Åminne, och åh vad trevligt det är att tvätta fönster när man har en sån där härlig fönsterkarm.

”MIN MUGGTERMOS LUKTAR USCH OCH FY!”

Det var alltså dagens inlägg.
Jag har övertalat Erika, eller erika har snarare övertalat mig att titta på RENT ute i skolparken och det är det vi gjort fram tills typ nu, fast filmen är inte slut än, det har bara gått typ 40 minuter av den.
Och Nicklas och Erika sitter just i detta nu och bråkar med Pinnar. Och niklas ger ifrån sig fuuula skratt när han vinner.
Hur man nu vinner i det där usla …spelet? Pinnbråket?
Jo, jag blev godkänd i alla fall. Så när som på några gråa streck på fönstret. MEN!!
Försök själv att tvätta fönster mitt i natten. Eller okej, nio. Eller tio. Jag har glömt.
På kvällen alltså.

Dagens bild: Puckon som sjunger habibilåtar och ja…njuter av vårsolen. Erika(blondinen med flätan) och Nicklas,(Den stora svartasjalen på en grön t-shirt)

Detta skrevs alltså idag klockan typ kvart i tre en kvart efter min städbesiktning. Som nu då alltså är avklarad. Och i övermorgon flyttar jag in i rektorsvillan.
Sen kommer de små nysökarnahit.

Onsdag 10/5
Det där var alltså gårdagen.
Skrivet igår också.
Idag ska vi iväg och leka Ludo. Eller spela. INGEN vet vad det är för nåt.
Egentligen borde jag väl gå dit. Det ska jag väl göra också. förr eller senare.
Jag håller bara just nu på med att bränna skivor från Musikaliska sällskapet som var i söndags.
Och bildskivor till andra intressenter som vill ha skivor.

Så nu är mina skivor...slut. Mina egna alltså.
Jaja, jag har fått igen pengarna för skivorna jag köpte för nån månad sen och ännu inte använt.
Iallafall nåt. jag kan ju köpa nya om jag vill ha. eller hur?

Men tiden här på skolan börjar rinna ut.
Dagens bild: Blir samma som gårdagens bild...eller nej förresten. ge mig en sekund att gå och fota en grej.

DAGENS BILD: igen. jag tog en bild på instrument/notförrådet. Där ligger mina älskade flöjter som jag har spelat på hela året. Ja, de är förståss inte mina, men... Basen ligger därnere. jag orkar inte beskriva vart. jag vet iallafall. och tenoren och alten ligger i ett skåp där bredvid. Jaa...min alt och mina sopraner och andra grejer är ju mina så de får åka hem...

För övrigt..."nu har jag fått den jag vill ha" lät ganska så bra. Jag kan nog ändå vara nöjd.



"Jag kanske är lycklig. Jag är i varje fall inte olycklig. Resten får
framtiden utvisa."



måndag 8 maj 2006

Gladare


Jag är gladare idag.

än igår.
som sagt. jag har uppochnedgångar. hela tiden.

Det är jobbigt.
Och det är så.

Alla har åkt till Åminne nu. och jag följde inte med.
Känns bra.
Känns bra att vara ensam ikväll.
Och göra annat.

Har pratat med Daniel en stund, men han skulle nu gå och lägga sig. Ska tydligen upp tidigt imorgon.
Hmm.. det är nog det här som kan göra mig så svår att ha att göra med. Jag har så konstiga vågor som går upp och ner hela tiden.
Fast...jag tror inte det märks lika mycket för människor som umgås med mig varje dag.
Det är snarare när jag är ensam eller pratar med människor över telefonen och behöver prata, som det kommer fram.

Klantigt egentligen.
Det känns i varje fall bra att vara här. Fönstren måste jag tvätta om. det var för soligt hela dagen och det gjorde fönstren flammiga. Nu äntligen har solen gått ner.
så nu väntar jag bara tills filen är skickad. sen..går jag hem och fixar det.

Men det känns bra i halsen.
klumpen är borta

Ledsamheten är också...möjlig

Jag är också ledsen ibland.
rätt ofta till och med. faktiskt.
Jag hoppas de förstår det.

Det är bara det att "jag alltid är så glad". Så säger man.
Precis, jag är ALLTID glad.
Dessutom alltid väldigt glad. Och väldigt pigg. full av energi kan det tyckas. men tjena.
Det är just det som gör att jag kan bli så oändligt ledsen och deprimerad.
Jag har upp-och-ner-gångar. Riktiga höga berg och djupa dalar.

Det är så det funkar för mig.
Och jag vet det.

Men när jag är ledsen vill jag dra mig undan, och bara gråta, gråta ifred, borta från alla andra och bara tycka synd om mig själv.
För då kan man egentligen inte hjälpa mig.
Men jag mår extremt dåligt och känner hur allt bara hopar sig runt mig.
Det är då de där läskiga bloggmeddelanden blir skrivna, då jag bara skriver ord och små korta meningar. då inget ger en substans eller sammanfattning.

Man förstår inte, men man förstår att nåt är fel.
Men när jag är ledsen funkar jag bäst själv. tror jag alltså, men det är bara för att jag inte vågar be nån om hjälp. Just för att jag har imagen "Jag är ju alltid så pigg och glad".

I veckan bröt det ut en gång..igen.
I onsdags kväll när jag var så ARG för att det blivit fel under mitt framförande av Queen-låten "No-one but you (Only the good die young)".
Det gick så bra i Almedalen, men... ja, inte på kvällen på Effes.
Och egentligen var det inte mitt fel, om jag ska tro de andra.
Men vad vet väl de ? Jag är ändå bara sur på mig själv.
Eller framförallt var. Det kändes som om jag bara ville gråta och sjunka genom jorden och gömma mig nånstans. Jag ville visa något. Men det blev så fel.
Och det gör ont.
Men förståss inte bara det.
Det finns mycket som gör ont.

Och gjorde ont. Det var så mycket som utlöste allt.
Direkt efter låten kände jag gråten i halsen. Jag var så arg, så ledsen och besviken på mig själv.
Jag skulle ha klarat av att lösa problemet, men det gjorde jag inte. DET gör mig arg.
Förbannad.

Jag ringde Daniel, och grät. Ringde Elin, och grät.

Grät så mycket, och allt bara föll ur mig, föll av. Allt jag känt mig så stressad över de senaste veckorna, allt bara föll, varenda mur allting, och jag grät. så mycket. Också när jag sen kom hem. Faktiskt till och med nu. bara för att jag tänker tillbaka. Jag gråter av texten jag skriver.
Men det kändes lite bättre. lite bättre än innan.

Jag blir så ledsen när jag läser Elins bloggmeddelanden där hon säger att hon inte vet hur hon ska orka med ännu ett år så långt från mig, och Daniel. Eller där hon skriver om händelser när allt gick så fel för henne. Men jag minns de också, och känner mig så ledsen för hennes skull. Jag vill ju också att hon ska vara lycklig, och önskar så innerligt att det kommer att gå rätt snart. För hennes skull, för att hon är min allra bästa vän och min tvillingsyster. Jag skulle vilja göra så mycket, men det går inte, för så funkar inte världen.

Och jag blir så ledsen när jag läser om Daniels oro för saker och ting, om när han vill ge upp, om när han undrar om han är älskad eller inte. När han reflekterar över andras syn på honom och tror att ingen egentligen tycker om honom.
Då blir jag ledsen, för jag hatar att veta att någon jag bryr mig så mycket om känner sig deprimerad. Men jag hatar lika mycket att inte veta. Dessutom vill jag inte att han ska känna så, fast jag själv känner så...ibland, Men det är inget jag vill att andra ska göra. Varje gång vill jag ringa upp, men ibland stoppar jag mig.
Han är som en bror för mig.

Och jag minns hur ledsen jag kunde bli när jag läste Annelies dagboksinlägg och blogg för inte alls så länge sen egentligen. nu är det mesta glatt.
Och Sannas några enstaka inlägg i sin helgondagbok där hon ställer frågor om varför det är som det är. men vem kan svara? Om hur hon känner sig deprimerad för framtiden.
Och Sissela, och Kattis, och alla andra. Men för så många verkar det bättre nu. varför är det bara oss det fortsätter för? förklara det du.


Nog för att jag inte direkt funkar så bra för att prata med ledsna människor. I lördags såg jag två av mina vänner prata utanför kyrkan. Jag gick dit... såg plötsligt att en av dem grät, Jag glömde varför jag gick dit, stod bara där en stund, visste inte vad jag skulle göra. Själv vill jag ju bli lämnad ifred tänkte jag. Hon kanske inte vill berätta för mig vad som har hänt?Då ska hon heller inte behöva göra det. Så jag gick igen. Kände mig ledsen, för att hon var ledsen. ville hjälpa till, men gick ändå. för att...jag vet inte. trodde det hjälpte mer. Så gör jag.

Jag hade aldrig velat att någon kom hit nu, när jag sitter vid min dator, skriver, med ögonen fulla av tårar.
För så gör inte jag. gråter. Bara för mig själv, om jag kan.
För det är en svaghet om jag gör det, Om andra gör det är det en styrka. Så är det i mitt konstiga ojämlika huvud.

Jag glömde vad jag tänkte skriva idag.
Jag blev så upptagen med att skriva det här. Och nu har jag glömt det.
Det var väl inte så viktigt.


Jag är en av alla dom som har så otroligt nära till
gråten.

torsdag 4 maj 2006

Jag vet inte

Jag är bara så överkänslig.
Jag säger fel saker.

Jag tänker fel saker, jag konspirerar för mig själv och egentligen...nej, jag vill bara. jag vet inte.
Nej just det.

Jag klarar inte riktigt med allt egentligen. jag tänker bara att jag måste i huvudet.
Fast jag inte vill.

Egentligen inte.
Nej, egentligen vill jag inte.
Nej, men nu vet jag det...kan jag inte bestämma det imorgon?
Säga det på en gång.
Att jag egentligen inte vill
Det är ju för min skull det här ändå.
Jag kan inte, det gör ont

Ont i hela kroppen.
Som om jag liksom frös. fast inuti.
Fan.
Nu känns det sådär igen. Jag vill inte framföra nånting.
Jag vill bara. nej jag klarar inte.

Jag vill inte. inte nu, inte på söndag. jag ska gå och lägga mig. nu. ja.

Precis.

Nej det kallas inte nervositet, jag får inte sånt så här långt i förväg.
Jag kallar det...ja, vad kallar jag det?
Jag vet inte. jag vet bara att jag inte vill.

Varför..vet jag inte.
Fan.


Varför ska just jag ha så nära till gråten?

tisdag 2 maj 2006

Melankoli

Jag tänker inte skriva.

Melankoli.

Framtidsdepression

Pressen från omvärlden

Enligt mig är ensam stark.

Bara för att jag inte vill be nån annan om hjälp.