Tomt som i en...eh... grej. En tom grej.
Idag är det bättre. Jag behöver gråta ibland. Behöver släppa ut, jag behöver inte alltid veta. Här har jag vänner som faktiskt har koll på mig, som bryr sig, och som jag ska kunna prata med om allt. Det värsta är att jag trodde att jag bara hade dem där hemma i min älskade stad.
Men kanske finns de här också.
Iallafall. idag är det bättre.
Mycke bättre. även om jag fortfarande är aningen förvirrad över en grej. en grej bara. Det går säkert över. Men ändå. Det löser sig.
Annars...Allt går som det ska i Hemse. Igår var ett gäng på en tio-tolv pers i Visby och gick ut på munken och träffade ett par gamla vänner från tonsättarskolan.
Sebbe är lycklig för att han har pussat en kille. (eller tre...haha)
Daniel är...ja, lycklig för att Simon kommer ner till gotland om två veckor.
Det var det mest uppenbara.
Vi alla är glada för att vi fick dansa på scenen på munken. inte för att nån sa att vi skulle upp där, men för att vi gick dit. vi är glada.
Vilka var vi nu igen igår...?
Få se...Nina, Serpen, Agge(en kille Serpen hade med sig), Linnea, Daniel, Erika, Moa,Antonia, Sebbe, Jag,Nicklas...Och..eeh...glöm ingen nu? Nej, jag har inte missat nån. Bra.
Den här klassen är SÅ underbar.
Just nu börjar jag dock tröttna på att sitta här. Nog för att jag är glad över att ljudet av en gitarr är mycket vanligare än förra året. Nu spelar folk oftare. Just för tillfället sitter Tobias i datasalen och övar på en låt som Moa just gett honom.
Han påstår att det är svårt, jag påstår att det låter jättebra.
Jaja, han inser förr eller senare.
Och vid vägen längs bäcken som sakta
leder hem ,Där är himlen lite närmre för
mig. Där har tiden gjort en hållplats för
oss och allt som hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar