fredag 21 september 2007

Vägra bry sig

Jag läste i Daniels blogg om var gränsen går för hur mycket man kan berätta på sin blogg och hur personlig man kan vara. Jag börjar väl känna mig lite väl personlig när det börjar handla om mensskydd och preventivmedel(Även om just preventivmedel är extremt intressant) Där ungefär brukar jag själv tycka att det går för långt. Själv bryr jag mig liksom inte överdrivet mycket om vad folk får reda på. Inte om någon okänd läser eller kanske någon som jag en gång känt. Nej, sånt bryr jag mig inte om. och precis som jag sa i tidningen (gotlands Allehanda januari 2007) så är det helt upp till andra om de känner för att läsa, jag bryr mig inte överdrivet.

Men som idag, när jag fått veta något om en kär vän, ja, eller två snarare. Så blir jag lite fundersam. Aldrig i livet att jag hänger ut dessa personer här. Aldrig i livet. Snarare ska jag se hur jag kan hjälpa. Bara så att du vet. jag finns här, ring. Eller så ringer jag, närhelst du har tid.

Idag skulle jag ha pluggat och sen gått ut på kvällen på en s.k Spritfest på chalmers. pluggandet blev inställd på grund av ett enormt paket levererat av dhl-killar klockan tio på morgonen. Paketet innehöll våran nya TV! hah, den kommer Pierre sitta och spela sina dataspel på många gånger då han egentligen borde plugga. I just know it. Men väggfästet vi köpte klarade vi hur som helst inte att få upp på väggen, så nu har vi fem jättelika hål i betongväggen som vi får spackla över förr eller senare. heh.

Men då inget pluggande blev gjort känns det korkat att åka på spritfesten så jag åker bara dit för att låna mikrofoner och sen be om ursäkt till Mia.(Jag undrar hur många gånger jag bangat ur nu....? Usch, jag måste sååå sluta med det..dum dum dum)
Ja, nu har jag faktiskt gjort en del av vad jag skulle göra. Jag har plockat ut ett gäng ljud på synten, jag har skaffat fram mikrofon och mixer, och jag har börjat på ett litet flöjttema(Inte för att det gick så bra, det var jobbigare än jag trodde)

Igår var det kaps förresten. Jag har nu två revanchmatcher förutbestämda.(Ni vågar aldrig möta en missiktande looser som mig igen, men ändå...) (Missiktande: Nån som inte kan sikta)

Såå...nu ska jag promenera tillbaka till soffan(Typ två steg) läsa lite i min franskabok och spela lite på min gitarr. Vi hörs en annan dag. Pierre sa att det skulle bli tidigt för honom ikväll. Jag gissar på att han ramlar in här om sisådär tre-fyra timmar. Men... ja, vad vet jag?

torsdag 20 september 2007

Kulturell? No way!

Idag har jag sett en riktigt usel film.
Verkligen riktigt usel. (Tyckte jag iallafall...för jag förstod NADA)Men jag satt där i filmsalen och försökte dels hålla mig vaken(Jag har ju som vana att somna mitt i filmer.) samtidigt som jag tänkte att detta måste jag ju klara, jag sitter ju här med ett gäng filmvetare för sjutton!
Då måste man dels vara vaken och helst tycka att det är bra också.
Jag somnade nånstans mitt i och vaknade sen igen lagom till en beskjutning på en oändlig trappa där folk sprang för fullt och ramlade och dog lite ibland. Synd bara att de rör sig så att man så tydligt ser att de lever. . Synd också att de stackars sjömännen som blev skjutna i början reste sig upp och inte alls dog.
Och sen frågar filmmusikläraren om vi tyckte det var bra!!?
Vad ska man svara?
"jo alltså...visst...fint...eh..." Medan man tänker "Vad sjutton handlade sen om? jag minns bara en stor båt och folk som springer nerför en trappa om och om igen."
Tydligen handlade den om ryssland.
Tydligen vann sjömännen på den ryska båten i slutet(Hur? Ingen aning. Vad de vann? Ingen aning.)
sen träffade jag Moa och beklagade mig över den usla filmen(En stumfilm för övrigt, med helt obegriplig musik) över en kopp kaffe och en glass på mcdonalds. Sen går jag till biblioteket och till en dator och får då höra en snubbe som kallar sig poet prata om att han "...är på gränsen till obeständighet och går runt runt runt...".

Jahapp... Fint för dig, grabben. låter ju verkligen som om detta är värt att lyssna på. Nej, nu ska jag ringa Pierre och sen ska jag direkt dra från this depressing foundation.

Tänk vad fint om jag vore lite kulturell jag också... Så att jag förstod det intressanta istället för att bara skratta dumt åt skräpet.

onsdag 19 september 2007

Saknad av fyrstämmiga satser..

ÅH gud vad jag saknar att skriva fyrstämmiga satser...
Musikteori come back to me!! LinjeledarMats, allt är förlåtet.

(Ja okej, inte för att jag hade många problem med LinjeledarMats. Men ändå)


Dagens fråga: Vad heter TonsättarPatrik i efternamn?

Att sjunga i regnet

När jag satt i den jättelika flyttbussen med flyttkillarna och vi närmade oss Göteborg så sa en av dem till mig att han hoppades att jag inte hade glömt mitt paraply då det regnar mycket i göteborg. Givetvis sade jag att jag förståss hade med mig mitt lilla söta lila paraply(Som jag nästan aldrig har med mig när det regnar ändå, men... jaja).
En dag när det började regna helt jätteplötsligt och jag absolut ville till musikbörsen tvingade jag stackars Pierre att springa i regnet utan paraply(Han är nämligen itne heller så jätteförutseende. Dessutom har han inget paraply utan använder nåt han råkar hitta på gatan.) Jag brukar liksom inte se ut genom fönstret på morgonen och tänka:
"Nej, usch, idag ser det ut att bli dåligt väder, bäst att ta med paraplyet."
Och OM jag av en händelse skulle tänka så och tar med paraplyet skulle jag ändå bara släpa på onödig last, för givetvis regnar det INTE just den dagen. Det är en naturlag och slår "Nästan" aldrig fel. Nästan. Det KAN givetvis hända. Som idag tillexempel. Paraplyet låg kvar i väskan sen för någon dag sen då jag trodde att det kanske skulle börja regna då det förståss var soligt hela dagen. Jag orkade inte ta ut det då väskan ändå var rätt tom just idag. Och när jag sitter inne i H322 på min grammatiklektion så ser jag att regnet börjar ösa ner och blir... Lycklig. skulle man faktiskt kunna säga.
"Äntligen får jag använda mitt dumma onödiga paraply!"

Så jag plockar glatt ihop mina saker och pikar(inte en elak pik, jag lovar) bänkgrannen för att han inte tagit med sig paraply. jag är ju likadan i vanliga fall. Sen promenerar jag iväg till universitetsbiblioteket och sen HIT till det vanliga biblioteket för att låna en bok och sätta mig vid en dator(som jag nu alltså gör) .
Dessutom kände jag mig lite speciell när jag möter en massa människor varav ALLA har svarta paraplyer(Man tycker ju att i en regnig stad som Göteborg borde folk vara LITE mer kreativa) där jag kommer med mitt lilla småfjolliga lila.

Och nej, jag sjöng inte i regnet. Jag gör det ibland. Men idag har jag fruktansvärt ont i halsen och håller helst tyst.
Och egentligen är jag bara kvar i stan ifall att någon från filmmusikkursen skulle ringa och vilja göra grupparbetet. Kanske jag borde ringa?
Och just nu tänker jag på hur fint det skulle vara om någon tog ett sånt där fint kort när jag gick med mitt paraply. Givetvis finns ingen sån människa eller ens min kamera i sikte.



Jag ska ringa dig, Sebbe darling. Jag har bara missat det...

tisdag 18 september 2007

Hajen

"Hajen" är INTE en film man ser själv. Inte ens på dagen. Inte ens mil från närmaste å. Man ser den inte ens med annat folk. Och man ser den absolut inte i en dum jävla hamnstad som Göteborg.
Lyckligtvis är det en film som jag snart kommer att ha glömt. Tack gode gud för det.

Däremot var ljudet i filmen rätt kul.
Nej, nu ska jayp g äta en passionsfrukt och kurera mig.
Och typ sluta äta fisk eller nåt annat överdrivet drastiskt.

(Oj, var det så uppenbart att jag just spenderat två och en halv timme med att se på hajen helt ensam i vårat lilla vardagsrum i hamnstaden Göteborg?)

Jag blir aldrig en bra sjöman. Och så är jag rädd för döden.
win/winsituation.

Sova

gå och lägga sig i all ära... Men det finns ju så himla mycket annat man kan göra med sin tid.
Fan att jag inte är en pluggis. Jag borde vara det.

Och snart kommer tv:n!
Idag har jag förresten köpt tre par skor. Bild kommer sen.

Nej, nu SKA jag gå och lägga mig. Och vänta ut Pierre som blivit spelnarkoman sen vi flyttade ihop. (Eller så har han alltid varit det...) Han sitter i vår soffa, dricker juice och spelar krigsspelsmatcher med sig själv.

Och nu blev han klar.

Gäsp

lördag 15 september 2007

Franskastudier när de går som bäst...

Okej, jag medger med största vilja att jag faktiskt totalslösar bort min tid bara genom att göra detta dumma inlägg. Men det är för min egen tristess skull. Och för att jag faktiskt inte orkar mer. Eller okej, det gör jag väl nog...sen. Frida pluggar. för fullt. eller försöker. Jag börjar lite smått somna. Men det ska nog gå. Trötthet finns det ju alltid lösningar för.
Som tillexempel att koka kaffe. och dricka det. (Givetvis, vad är annars meningen med att koka kaffe? Just det, ingen) Så... jag dricker kaffe. försöker fortsätta.
Go-od, this is boring. Je suis...triste....Eller désolé...Eller nej, det är ledsen...Hur i helvete säger man uttråkad?
Jag kollar helt enkelt i min enorma jobbiga ordbok. som jag egentligen använder för att översätta ord jag inte förstår från min dumma franska läsebok om nån som heter Oscar. hursomhelst. Vara uttråkad: S'ennuyer... där ser man. Je m'ennuie... Det låter inte helt rätt. Eller? Helvete, jag är verkligen usel på franska.
Lugn. det finns datorer också. och internet. hah. "I'm bored" skrivs in i ett översättningsprogram och fram kommer "Je m'ennuie" Hah! det var rätt. fan att man inte kan lita på såna där program.
Okej, återgå till läseboken. Oscar är en dålig patient, ah, där ser man. visste väl det. "...ils se forcent à rire quand je sors une blague..." Himla jobbigt hörru. Synd att ingen gillar dina skämt.
Ord jag inte förstår...slå upp.... facon(c med en sån där jobbig grej under. en cedilj..) ah, sätt. ..jaha...hur får man in det då?
JAG ORKAR INTE!! dumma jävla bok. Måste man översätta varenda ord för att fatta något? hmm... jag måste SÅ läsa på min grammatik...men...neeeeeeej....
Dö Oscar, dö! Om jag har sönder boken kan jag inte läsa den. HAH, då måste väl franskaläraren tycka synd om mig och låta mig slippa.




Ja, riktigt såhär kanske det inte är... Och hade jag haft sönder boken så hade ju förmodligen franskaläraren bara bett mig köpa en ny. Så...100 spänn till jag måste lägga ut... yay. detta känns ju finfint. För övrigt så har Oscar cancer så han dör säkert i boken sen ändå. hoppas jag. Je ne demande pas mieux... Eller okej det gör jag. Jag önskar mycket hellre. Okej, nu ska jag sluta med detta meningslösa ting och läsa i den dumma boken eftersom jag faktiskt inte lyckades riva isär den...

fredag 14 september 2007

Första gången

I ett nytt samboförhållande är det många saker som händer "första gången". Pierre och jag gillar att påpeka det. första gången vi handlar mat, första gången vi ser en film i vår nya lägenhet, första gången vi tvättar tillsammans i tvättstugan.
Igår åkte vi för första gången taxi sent på natten hem till VÅRAN lägenhet. Och för första gången i den här staden var jag alldeles för trött för att orka sminka av mig eller dricka vatten eller liknande, nej, jag var så trött och så full att jag var helt borta och bara slocknade i sängen.

Inom en inte alltför lång framtid borde "första gången vi dammsuger komma" (Nej, den har inte hänt än). Nån gång borde väl "första gången vi grälar" komma också. (för det har fortfarande inte hänt. märkligt kanske, men det har funkat för oss)

Ikväll såg vi filmen "Parfymen" på Pierres dator. Vi har fortfarande ingen tv då som uppfattat. Men det är inte direkt någon brådska. vi klarar oss nog ett tag till.

Jag måste säga att nu efter en och en halv veckas samboboende känner jag att vi har lyckats riktigt bra. Sure, vi kommer hela tiden på saker som vi skulle behöva och som vi har missat att köpa. Men vi har det viktigaste. Vi har en soffa, vi har våra datorer, vi har en säng(med väldigt snygga lakan) vi har lite dekorationer och ljus som lyser upp vardagsrummet och ger ett mysigt ljus på kvällen.
Visst, sovrumslampan har jag lyckats välta tvåtusen gånger så den fungerar inte längre.

Hmm.. vad kan jag berätta om gårdagen? Hmm.. det började med att jag hade filmmusikklass och sen for iväg till chalmers. Där träffade jag häksgänget som förberedde för moulinrougetemat på gasquesitsen där jag fick vara med!(Jag älskar när jag får vara med på sittningar, de är trevliga) Jag får sminka killarna så att de skulle bli fina och likna Harold Zidler(Ja, eller Peter jöback i Cabaret, som jag hade som plan med Pierre) Men jag tycker att pojkarna blev fina, jag gillar att sminka folk, hehe. Och sen får jag capsa(ett förrädiskt spel, man blir full på ett par sekunder.) Och lyckligtvis har jag lärt mig dricka öl. det är en bra egenskap. ibland.
Sedan går jag och byter om och beklagar mig ännu en gång för att jag inte tog med mig mina högklackade svarta snörsövlar. men sånt är väl livet.... Dags för sittning! fördrinkar och ytligt snack. Det funkar, jag gillar ytliga saker. Hum...vad hände sen? Vi försvann till EKAK. och spelade ännu ett drinkspel med tärningar. och jag börjar må illa. yay. gissa vad som hände sen?

Jag somnar givetvis på toaletten(eller tekniskt sett, utanför) och vaknar först när jag märker att någon fotograferar mig. Nu tänker jag: "Helvete" och börjar ropa på Pierre som ligger bredvid.(Han gör sånt, märker att jag mår dåligt och vill hjälpa mig. jag älskar det.)

Nu är det dags att ta sig hem. Därav taxiresan.

Hem, sova, vakna illamående men med turen att ha en sambo som ger mig frukost på sängen.
Är inte livet lite fantastiskt ibland?

onsdag 12 september 2007

Långsamt

Grejen är att jag inte riktigt har hunnit med. När mycket händer hinner jag inte tänka över vad som är viktigt och vad jag ska berätta om här.

Jag åt lunch med moa idag. och skippade grammatiken. Jag vågade inte gå dit utan att ha gjort läxan en gång till. Men tillbaka till lunchen: Det kom en tjej och frågade om vi hade gått på gotland.(helt out of the blue, vi kände inte igen henne) Hon var tydligen Jens sambo(Jens är en sorts hemsemusiklinjekändis som senast förra året var på besök och praktiserade som musiklärare hos oss) Men hon hade tydligen känt igen oss och bjöd in oss att komma och spela med studentspelmanslaget på GU som tydligen hade stark anknytning till hemselinjen. Åh denna nostalgi!

Och idag köpte jag två ljusstakar. De var så fina, och jag har gått och stirrat på dem i flera veckor. Jag var tvungen! här ser ni dem, mökret och min kamera är inte vänner så jag fick tända ljuset i lägenheten. men men, de är väl fina?

skolan gör mig lite smått tokig ibland. Mest för att jag går omkring med känslan av att jag inte passar in. Och kanske gör jag inte det. vi får se när den första inlämningsuppgiften kommer tillbaka. (jag fick 22 timmar på mig! hur skulle det ha gå för er?)


Och jag vet att du tycker det är synd att jag skriver så sällan, Daniel. Jag ska bättra mig. Och nu med min nya comviqmobil kan vi höra av varann oftare. I'll look forward to it.

Ja just det, jag har en ny comviqmobil(don't you worry, ni med halebop, ni ringer mig fortfarande gratis på mitt gamla nummer) jag fick bara ett erbjudande och ett gratis nytt kontantkort med nytt nummer,(mest för att hålla kontakten med dem som har comviq) så jag kände för att testa ett nytt nummer. Vill ni ha det så får ni ringa.

Dessvärre kan jag inte skicka sms på telefonen jag lånat av Pierre. mellanslagsknappen funkar inte. Men...det ska jag fixa. typ genom att byta telefon till min gamla sony ericsson...så fort jag kommer till älsklingstuna igen.





För övrigt anser jag fortfarande att facebook.com är the place to join. kom igen...?

onsdag 5 september 2007

Uschligt dåligt med uppdateringar

Ja ja, jag vet, jag vet.
Men nu är det såhär att vi är mitt i inflyttningen av en ny lägenhet och jag försöker på något sätt klara av att börja plugga till Franskalektionerna. För det gör jag inte. jag är SEEG.

Jag ska ta och fotografera den nya lägenheten så snart som vi kommit lite i ordning, idag, om ett par timmar ska vi först flytta över alla Pierres grejer, sen ska vi försöka bli av med "Kartongstan" som bildats här i vardagsrummet/köket.
Jag funderar på att gå ner och handla innan Pierre vaknar, dock så vet jag att klockan i sovrummet kommer börja tjuta klockan tio. Alltså om fyra minuter. Så då blir det bara för stackars sömnige Pierre att hitta avstängningsknappen. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att gå, kanske ska jag tillochmed ställa mig i dörröppningen och titta på (skadeglädjen, den enda sanna glädjen). Min nyblivne Sambo är nämligen väldigt morgontrött, det märker jag som inte är alls särskilt trött på morgonen utan snarare somnar på kvällen mitt i kollandet på en film och sen knappt orkar gå upp och borsta tänderna och lägga mig i sängen.
Men iallafall, morgontröttheten alltså, jag får klaga på honom sjutton gånger och inte ens då händer något alls. Sen säger jag att jag går upp och gör frukost, då ligger han kvar fast jag tror ändå att han kommer upp alldeles strax och hjälper till. Det gör han inte. Istället får jag gå tillbaka när jag är klar och väcka honom.

Nu ringer klockan. Pierre vet inte hur man stänger av den. Himla roligt.

Nu insåg han det nog, för ljudet slutade. (det kan hända att han bara snoozade, då startar det snart igen. )
Och som jag trodde så ligger han ännu kvar. Hmm.. ska kanske gå och ropa på honom. Trots att jag inte har några lektioner och han har möte först vid tolv. haha.
Nej, nu ska jag duscha och sen gå ner till Willys Hemma och köpa lite mat.
Och vårat internet har PRECIS idag börjat funka. jaja, det gick iallafall snabbare än det gör för Elin och Emil där borta i sundsvall. två veckors boende och ännu inget internet, vi har inte ens fått hit alla grejer än och har sovit här två nätter.