fredag 31 december 2010

Nästa år....

Idag sitter alla bloggare och skriver krönikor om hur året som gått har varit, och här sitter jag och försöker komma på vad som ens hänt i år. Mitt 2010 var ganska tumultartat, fysisk men framförallt psykiskt påfrestande. Jag har rest land och rike runt varje vecka och blivit silvermedlem på SJ Prio. Om jag tänkte fortsätta nästa år hade jag förmodligen blivit guldmedlem. Det är inte alls långt dit.

Jag har redan glömt Januari, vad hände egentligen? Jag bodde i Kalmar, vi hade ganska nyligen flyttat in på Trollbackevägen, det var satans kallt ute men i vår lägenhet var det alltid tropisk värme trots att vi aldrig slagit på värmen.Jag begravde mig mest i köksdetaljer och kände hur svårt och jobbigt det var att orka cykla in de fyra kilometerna till centralen klockan fem på morgonen för att komma till Hultsfred.

I februari... Ja, jag skaffade en ny telefon och väntade på våren som aldrig kom.Förutom i Mars, för då började snön smälta. I April fyllde jag år. I maj skrev jag en uppsats om Eurovision song contest och i Juni åkte jag snabbare än ögat till göteborg och sommaren.
I juli och augusti jobbade jag, i september krockade jobbet och skolan och satte mig i den sämsta sitsen ever. Allt gick åt skogen och det betalar jag fortfarande för. Oktober var det fortfarande bra att bo inneboende. i november blev det jobbigt och jag började resa runt som en dåre, uppfatta mig inte fel... Det var snällt att jag fick bo där med min syster och hennes pojkvän Emil men det kan nog de också hålla med om att det blev lite jobbigt efter ett tag. Eskilstuna, Göteborg- kalmar, göteborg-Hultsfred-Eskilstuna-Kalmar-Göteborg-Kalmar Eskilstuna....osv. Samtidigt började uppsatsarbetet och tentor och omtentor hopade sig.
I december fick jag dock träffa Christer Björkman, det var stort! Tyckte iallafall jag.

den 18 december skrev jag den sista tentan efter veckor med slit och sedan dess har jag krånglat med nästa års studier.

Men nog om det.
2011 BLIR bättre.
Då får vi vår egen lägenhet igen.
vi flyttar tillbaka till Göteborg.
Jag tänker ta examen. Och fixa allt strul med skolan som jag sabbat för mig i år.
Och så ska jag fika mer, och by extension träna mer.

Nästa år ska allt bli bra. Det har jag bestämt mig för.

tisdag 21 december 2010

Nu har jag bakat igen

Du som följer mig på Twitter vet väl redan vad jag och Daniel gjort idag. Jag behövde göra julgodis hemma och efter att redan ha gjort minimuffins och knäck var det nu dags för Chocolate Chip Brownies. Alltså, mjuka chocolate chip cookies. Receptet tog jag från Bakerella  men översatte det så gott jag kunde till svenska mått.(11,5 ounce chocolate chips blir t.e.x översatt till svenska ungefär 250 gram choklad som man hackar själv)
Här har vi Daniel som twittrar om kakan som vid den här tiden ligger i ugnen.
Färdig! Visst ser det trevligt ut? Det tycker iallafall jag. Och god var den också.
Två sådana här aluminiumformar fick jag offra för att få plats med allihop. Amerikanska recept tenderar ju att bli så mycket! Jag visste att jag borde ha anat att det skulle bli såhär, men samtidigt. Om det blir över så kan jag alltid ta med det till Pierres föräldrar eller så räcker det till annandagen(Fast det är nog tanken) Eller så tar jag helt enkelt hem dem.

Vi har också lyssnat på Sony/BMG i Storbrittaniens jullista. Den är riktigt mysig, så jag tänkte att jag nog skulle skriva upp mig på den så kanske den får spelas på julafton(I bakgrunden)

måndag 20 december 2010

Minimala minimuffins

Idag tog jag tag i ett av mammas juluppdrag. Fixa julgodis.
Så jag ställde mig och började baka minimuffins med smak av äpple och kanel. Det var viktigt att de var riktigt små, för tydligen orkar inte folk äta hela muffins när de går där med sin desserttallrik och vill ha en bit av varje grej. En muffins känns lite jobbigt då.
"6 stora eller 12 små" stod det att receptet skulle räcka till. Eller 48 minimuffins!
Så många blev det faktiskt, och de blev så fina att jag måste visa lite bilder på underverken.
På bilden kanske man inte förstår hur små de är.
Så här liten är de alltså. 48 styck så här små blev det. Och alla ligger nu i en låda och inväntar julafton samt annandagen. 
Imorgon ska jag för andra gången försöka mig på ett recept av Bakerella. Jag testade det en gång när jag bodde i kalmar. Pierre fick ta med sig dem till jobbet att bjuda på när han skulle sluta jobba där, och de blev tydligen uppskattade där, det var till och med folk som bad om receptet. Så... Jag övertalade mamma om varför de var bättre än något havregrynsgodis hon tyckte att jag borde göra. Så imorgon ska jag inte glömma bort att översätta gradtalet till Celsius. Jag missade visst det förra gången.(Vilken ugn har 350 grader liksom? Jag borde ha fattat)

torsdag 16 december 2010

Nu undrar du varför jag bloggar. Jo, men det är OK. Du får undra.
Jag har dock inget svar.

Jag försöker banka in avtalsrätt i huvudet så att jag ska kunna skriva tenta på lördag. Men jag tycker att jag förstår det precis lika bra som sist då jag pluggade det här, så varför gick det så illa då?
En annan sjukt irriterande sak är hur lampan i det här grupprummet går på rörelser, och uppenbarligen tycker den inte att jag räknas, så om jag inte ställer mig upp och hoppar var femte minut så blir det mörkt här inne. Och det är ju lite jobbigt, eller hur?

Imorse klev jag upp, och sedan gjorde katten Frida något jobbigt. Emil beskriver det i detalj här.
Han twittrar inte så överdrivet mycket, så har du tur står det fortfarande kvar när du klickar på länken.

Kvar att lyckas med innan jag åker till Eskilstuna
1. Klara av tentan på lördag
2. Visa min goda vilja och hjälpa till med b-uppsatsen
3. Boka RESA så att jag faktiskt kommer iväg på lördag.
4.Gå upp på vinden och leta efter min stämmare, ifall att den inte alls ligger i Göteborg, för då kommer ju inte Pierre hitta den.

onsdag 15 december 2010

Stulen identitet

Usch... Jag är sjukt stressad.
Och just eftersom det är så sjukt stressigt att jag inte ens klarar av att boka en enkel resa till Eskilstuna på lördag så kommer det också gå åt skogen på tentan samma dag. Jag bara vet det.

Såhär va, jag spenderade just en dag i Göteborg, det var väldigt nödvändigt även om det kostade mig trehundra kronor extra som jag egentligen inte har råd att lägga på en snabb tur-retur-resa till Göteborg. Men jag blev lite gladare. Och jag känner inte längre den där klumpen i halsen när jag promenerar till biblioteket.

Förresten, på tal om ingenting:
Jag kom att tänka på en gång för länge sedan när någon försökte stjäla min internetidentitet, har det hänt dig någon gång? Det var ganska häftigt egentligen, för jag kände mig lite smickrad att någon ville använda sig av en bild av mig som sitt profilfoto. Den här personen ville alltså låtsas se ut som jag.
En dag fick jag bara ett meddelande från en skolkamrat på Gotland som uppmärksammade mig om att det var en människa som skapat ett helgonkonto med min bild.

Egentligen, hur kan man bli annat än smickrad över det där? Ja, kanske om folk faktiskt tror att det är du, då känns det ju lite jobbigt. Men det här löste sig rätt enkelt, jag skickade ett meddelande via helgon och sa att jag kommer anmäla vem det än är och dagen efter var kontot borta. Sedan dess har det aldrig hänt, iallafall inte så vitt som jag vet.



 Även om jag gillar mitt hår på bilden längst upp. Den nedersta föreställer Pierre igår, när jag testade mitt nya gamla objektiv(Du vet, som nya gamla Ullevi? Hur slutade det förresten? Vad heter Gamla Ullevi idag?)

Fast sedan är det nog inte så många som vill vara jag just nu...?

måndag 13 december 2010

Guld värt med bredband på tåg....not really.

Just det, berättade jag att jag hoppade på ett tåg och for iväg till Göteborg?
Jag gjorde det iallafall på Twitter...

Klockan närmade sig halv fyra och jag fick plötsligt panik. In på sj.se och kolla efter, finns det biljetter? jadå. Ringer Pierre, är det ok att komma dit ikväll? Har du för mycket plugg? Du har ju ändå tenta imorgon...
-"Jo men det är väl klart. Kom hit!"

Så nu sitter jag här på tåget och svär över dålig mottagning på bredbandet samtidigt som jag försiktigt, försiktigt försöker måla en nagel då och då. Så där en nagel, vänta så att lukten lägger sig så ingen märker nåt. En nagel till, oh hjälp det kommer någon gående! Fort ner med nagellacket, man får säkert inte göra sånt på tåg. Men ingen sitter i närheten, så fortsätter jag såhär så tror jag att det är lugnt. Ingen hinner märka något då, så ingen borde fundera som ÅKGSJ på om det är otillåtet att måla naglarna. Närmsta passagerargranne är minst fyra säten framför och vagnen är nästan tom. Det är lugnt.

Jag sitter i sista vagnen, inte min favoritvagn 11(Den första vagnen) av någon anledning. Den här vagnen känns instabil och ranglig och mitt säte tycks inte riktigt sitta fast... Jag får helt enkelt hoppas att vagnen inte hakar sig loss, men om den nu skulle göra det... vad gör jag då?

...Fastnar i någon by som Hestra antagligen.
Och det dumma bredbandet bara fortsätter lägga av vid olämpliga tillfällen...

Lunchdejt med matlådan och datorn

Nu sitter jag hemma hos Elin och Emil i deras kök och väntar på min matlåda som är på värmning i micron. Bredvid mig sitter katten Frida och äter torrfoder men kollar ibland lite demonstrativt upp som om hon vill fråga vad jag gör i köket om jag inte tänker fixa mat till henne.

Jag är nu inne på slutspurten av den här terminen, och det känns precis likadant som när jag i fredags åkte hit från Eskilstuna: Jag vill helst bara krypa ner under täcket och strunta i allt annat. Men precis som jag sa på twitter, det blir så mycket frågor då.
Min teori om varför det känns så hårt och svårt nu i slutet handlar om att det var ett tag sedan jag var i Göteborg, och det börjar kännas lite jobbigt att bara ha ett förhållande per telefon. Jag och Pierre har heller aldrig varit särskilt duktiga på att prata i telefon med varann (Fast egentligen är det bara han som är hopplös att prata med i telefon i längre än fem minuter.) 
I vanliga fall när det känns såhär brukade jag plocka fram gitarren och öva skalor eller spela någon winnerbäcklåt i hopp om att känna mig nöjd med vad jag gjort igen. Men gitarren är så fruktansvärt långt bort den också. 

Ibland blir det mycket klagande, jag vet. Och sedan har jag hört nånstans att folk inte vill läsa om sånt.
-"Om du varje dag bara klagar på hur livet suger så kommer folk tröttna på att läsa om ditt tråkiga liv"

 Men samtidigt:
-"Du måste skriva varje dag, helst flera gånger per dag, annars tröttnar folk på att läsa om dig"

Något sånt. Men om man faktiskt tycker att allt är sjukt jättejobbigt och om man skulle önska att allt blev typ "totally awesome" igen, vad gör man då? Det räcker ju inte att bara klappa en katt längre för att bli glad.

Och sen alltså: Herregud! Varför kan du komma och gå som du vill och ändå känna dig delaktig när du är någon helt annanstans och bara ibland kommer och säger "Gör så! Säg det här." Jag blir galen.

torsdag 18 november 2010

När jag var på lappfejd...

....Var det också ganska mycket liv på tåget. Dock så behövde polisen aldrig komma.
Egentligen var vi kanske ganska tama i jämförelse. Jag minns att jag på tåget upp satt och pluggade franska på en plats som bokats eftersom man inte fått plats alla i kupén(enligt SJ:s regler iallafall) och jag behövde plugga eftersom jag skulle skriva tenta ett par dagar senare.

Tanterna på platserna mitt emot satt och diskuterade de där studenterna i sina overaller som ibland sprang förbi och "luktade illa och lät". Själv satt jag och hoppades att de inte såg mina hängslebyxor som jag stuvat in under sätet.

På vägen hem så lade jag mig i överslafen och försökte sova. Jag var så trött.

De som varit med ett tag brukar förstå det där med att man faktiskt representerar skolan om man har föreningskläder med logotypen på. Tyvärr så kanske inte alla faktiskt inser att det de gör reflekterar tillbaka på sin älskade kår som de faktiskt själva är aktiva i. Det är sådana här saker som gör det svårare för föreningar att jobba med vad de vill.
Overallerna borde mer ses som en uniform. Den gör att man sticker ut. Och så länge som chalmers studentkårs logga står där måste man tänka på att man inte längre bara representerar sig själv.

onsdag 17 november 2010

Stilettklackar och inga kvadrat.

Bland det bästa med att vara hemma i Eskilstuna är kaffet som finns här. Vad skulle jag inte själv ge för en mjölkskummare? Fast helst ska den sitta ihop med en nespressomaskin färg cremevit och vara sådär snyggt räfflad som den här. 
Fast det kanske inte vore så smart. Att skaffa en nespressomaskin menar jag. Jag skulle bara prioritera bort att köpa kapslar och sedan skulle den stå där och samla damm. Mjölkskummaren skulle jag dock använda jämt. till kaffet, till varm choklad... Möjligen inte till te.
Du märkte kanske en liten förändring idag när du tittade in på den här bloggen. Det är då för att jag faktiskt lagt in en ny bild. Jag hade egentligen tänkt vänta med det tills att jag faktiskt kom på ett nytt namn, eller åtminstone fick en bra bild...

Men du vet hur det är.

torsdag 28 oktober 2010

En snabb flykt...

Jaja, jag borde inte.
- Ja, jag ska återgå till tentan nu.
- På en gång. Jag ska inte skriva något i rutan. Jag lovar.

Men en flykt per dag är OK. Se den här videon. Det var mitt roliga idag.


Det jag mest undrar över, i nästa film - är hur han kan gå utanför gränserna. Undrar inte du också?

torsdag 21 oktober 2010

Bombmannen i Kalmar

Aftonbladet uppdaterar nu om en bombman i centrala kalmar som man varit tvungna att spärra av ett stort område i Kalmar för.
Det var faktiskt ganska stort, märkte jag när jag cyklade hemåt. Första avspärrningen var vid korsningen Norra Vägen/ Erik Dahlbergs väg och sträckte sig över norra vägen hela vägen till Esplanaden.
Jag, som dagen till ära hade tagit med mig en kamera var helt lyrisk. Fy vad kul att det äntligen händer något i den här stan(Sedan kan man diskutera om det var en så bra händelse) Så jag cyklade runt där och försökte komma nära. Tyvärr(Eller kanske lyckligtvis) hade polisen spärrat av bra.Varenda korsande väg till Smålandsgatan som var den enda vägen man kunde åka på var avspärrad.

Jag gav alltså upp.
Korsningen till Erik Dahlbergs gata
Nu verkade det också som om "bombdramat" är över och att allt gick lugnt till. Inget drama alltså.
Men tänk att det kan vara lika spännande att bo i Kalmar som i Göteborg ibland.

måndag 18 oktober 2010

Jag och Göteborg

Vet du,  jag sitter här i Göteborg, efter att ha dragit ut ett par dagar på vistelsen med undanflykten att det är problem på sträckan mellan Göteborg och Kalmar.
Och jag längtar bara tills när vi får vår egen lägenhet igen.
När jag kan plocka fram alla mina skor, så att jag slipper undra över i vilken låda i vilken stad de ligger.
När jag kan hitta mina skinnhandskar. Jag har faktiskt två par, men har ingen aning om vart de hamnat. I Daniels förråd står massor med lådor, och hos Elin och Emil står det tre. Jag har inte hittat dem.

Det ska bli så skönt att använda sina rosa köksprylar igen, ta fram den där margretheskålen och baka ett gäng bröd. Och hitta alla miljarder böcker som man tänkte att man skulle sälja någon gång. tyvärr är det så att när folk frågar om dem har jag ingen aning om vart de ligger.
Jag ser verkligen fram emot en egen lägenhet igen. 

Idag var jag på MVC i Bergsjön. Det ösregnade och mina röda skor läckte in. Samtidigt är jag sjuk. fortfarande. Det går helt enkelt aldrig över. Jag räknar tillbaka på en månad nu. Det måste ju bero på något! Läkaren i kortedala sa till mig att hälsan kommer först, men egentligen, hur ska jag göra då?
Ska jag sätta allt "on hold" och  lägga mig i sängen och läsa tidningar tills det blir bra igen?

Världen fungerar inte så. Inte efter en månad.
 Här är en bild jag tog på Daniel i helgen. Han var inte helt nöjd, men det berodde mest på hans hår som inte stod riktigt åt det håll han ville.

Göteborg lämpar sig nästan bäst att fotograferas på hösten. 

För dig som inte visste. Hållplatsen ligger inte direkt runt hörnet. Det är en lååååång backe på vägen.

fredag 15 oktober 2010

Äntligen!!

 Jag har nu äntligen kommit mig för att skicka in ansökningarna till studera.nu för högskolestudier i vår. Det är så svårt!
Speciellt när man som jag måste safea och komplettera och allt vad det heter bara för att jag inte hör hemma i Göteborg( I varje fall på pappret). Jag är lite nervös, mest eftersom jag rent tekniskt INTE riktigt gjort ett klart val om exakt vilken inriktning jag vill läsa. Efter nästan en hel termin med b-kursen i Redovisning känner jag att jag faktiskt gillar det bättre än vad jag gillade b-kursen i Marknadsföring. Redovisning som låter så tråkigt. Men det är roligt.
Tyvärr låter c-kursen i Kalmar dödens tråkig. Göteborgs låter rolig. Det måste ju låta intressant om man ska läsa det, eller hur?

Vad är egentligen bäst för framtiden, om man nu är intresserad av båda? Redovisning eller marknadsföring? (Eller dubbel examina, kanske. Jag är ju redan på väg.)

Idag har jag skrivit presentationer och gjort små presentationssidor för rookiebanden som presenterats för Rookiefestivaln 2010 idag. Tyvärr var jag helt ute och cyklade vad gällde tidsplanering. Jag som är så van bildhanterare och med mina färdiga mallar som jag så lägligt gjort dagen innan borde jag väl ändå lyckas klara allt rätt fort? Ja... men inte hade jag räknat med allt detektivarbete som kom till. Har du lust får du gärna gå in på skapelsen. www.rookiefestivalen.se är adressen. Sedan går man till fliken för artister.

onsdag 13 oktober 2010

Stress?


 Freja som sover, originally uploaded by Friedha på Flickr.
Det finns ingenting jag känner till, som är lika avstressande som att klappa en katt som spinner. Och Stress är något mitt liv är överfullt av just nu. Det här är en bild på Freja, som faktiskt är den katt jag fotograferar mest, hon är mest tacksam på bild av någon anledning.

Jag räcker inte till längre, så kan vi sammanfatta det hela.
Det finns så mycket jag borde, vill och måste göra, men i princip ingenting har blivit gjort såsom det borde ha blivit de senaste veckorna. Alldeles plötsligt var det oktober, september bara försvann, och det var ju då jag skulle ha löst allt det där som jag intalade mig.

Okej, så jag har inte löst allt än. Men jag ska.
Jag ska skriva det där arbetet och jag ska skriva det där andra arbetet, och så ska jag skriva omtenta(det är så det går när man inte  skriver den första tentan) och dessförinnan ska jag skriva riktig tenta. Sen ska jag kanske lyckas gå på festival, men det ser mörkt ut.
Under tiden ska jag uppdatera en hemsida, visste du att jag faktiskt gör sånt nuförtiden? du får väl kolla in Rookiefestivalen.se och se efter. Bli medlem också, så får jag som administratör mer att göra.

Samtidigt tänkte jag försöka söka kurser till nästa år, och skriva ansökan om studieuppehåll. Men först SKA jag göra klart det där arbetet i Organisation. Det måste upp först nu.

tisdag 5 oktober 2010

I was just about to tell you...

I helgen, mitt under sjukdom och jobb, så köpte jag mitt dyraste inköp någonsin.(Faktiskt. Jag köper inte särskilt dyra saker. Jag går inte omkring med dolce gabbana-väskor och prada-skor) En Canon 550D.

"Hade inte du redan en systemkamera?" Tänker någon. Nej, jag hade ett mellanting, en så kallad Långzoomare canon powershoot s3is(Det har kommit typ tvåtusen uppdateringar på den nu, btw). Jag kunde faktiskt lura folk att det var en systemkamera ibland. Så länge jag inte lade den bredvid en sådan. Då var det kört.
Lyckligtvis är det fullt av motiv hemma hos Elin och Emil. Eller, det finns främst två. Två katter.

Det här är Freja. Hon är lite tjock(Väger nästan ett helt kilo mer än sin syster Frida) men det syns inte på bilden.
Då har vi förstadiet till "Ugglelooken". Och där är lådan till min kamera. Ifall du inte trodde på att jag faktiskt köpt den. Den här bilden tog för övrigt Elin innan hon listat ut hur man ställde in vitbalansen.
Och här har vi en björn. Eller en hamster. Av någon anledning blir hennes ansikte dubbelt så brett ibland. Jag vet inte varför.
Och här är jag. På Kosta boda outlet i Kosta(Någonstans i närheten av växjö). Äntligen en bild på mig och min kamera.

torsdag 23 september 2010

Helt tom i huvudet

Åkandes på Kust-till-kusttåget brukar jag alltid fundera på en mängd saker, men idag är huvudet förvånansvärt tomt. Tåget närmar sig Göteborg, du vet ju att du i princip alltid ser i vilken stad jag befinner mig just nu genom att kolla på kartan här till vänster.
Jag vet, jag tar varje chans jag får att prisa dess existens.
Det händer så otroligt mycket just nu. Jag far bokstavligen som en vante tvärs över sverige och mina tre någorlunda fasta punkter som alla kräver något av mig.

I Göteborg bor Pierre hos Daniel och där har jag mina jobb.
I Kalmar bor syster Elin och Emil och där ligger min ena skola, den jag för det mesta föredrar.
I Hultsfred ligger min andra skola och där ska jag sköta mitt jobb inför Rookiefestivalen 2010 som äger rum om en månad. Hade det varit PU hade jag varit all over det där. Nu är det bara alldeles för mycket som kräver uppmärksamhet.
Överhuvudtaget har jag faktiskt försummat Hultsfred alldeles för mycket. För en stund sedan såg jag att det tydligen var en tenta om två veckor i kursen jag faktiskt inte ens dykt upp på en enda föreläsning av(Om man inte räknar introduktionen, men det vore ju dumt, med tanke på hur trött jag var den där dagen).

Fast jag hade hittat en kurs jag verkligen ville läsa. Tyvärr får man inte bli antagen till mer än 45hp per termin vilket sabbar för att läsa den. Läraren verkar inte direkt samarbetsvillig att skriva in mig på kursen ändå heller. Han vet väl inte hur man gör förstås. Det brukar faktiskt vara så.

Och nu har jag ett långt schema att se fram emot...
Fredag 24/9: Jobb(Om jag bara blir av med den här hemska hostan)
Lördag25/9: Jobb
Söndag26/9:Förmodligen resa till Kalmar på kvällen
måndag27/9: resa till hultsfred tidigt på morgonen. Möte med rookiegänget, föreläsning som ska berätta exakt hur efter jag är, sedan hoppa på det sista tåget till Kalmar och sova.
Tisdag28/9: Jobba med grupparbete i redovisningskursen
Onsdag29/9: -förhoppningvis hjälpa Elin med katterna som ska till veterinären, Sedan grupparbete och föreläsning i Redovisning(kanske, det står reservtid...)
Torsdag30/9: Grupparbete och föreläsning i redovisning. Sedan verkar det som en resa till Göteborg(biljetten är ju redan bokad...tyvärr)

Men jag planerar ett inköp också. Ett som jag verkligen ser fram emot. 

torsdag 16 september 2010

problem

Allt känns väldigt väldigt svårt just nu.
Jag kan bara hoppas att jag löser det. Jag vet dock inte riktigt hur.

onsdag 8 september 2010

Hon må se ut som en ängel....

...Men fy vad jobbigt det är att sova i samma rum som henne. Inatt höll katterna mig vaken genom att leka "Fridas säng är ett hinder i vår hinderbana! Upp och ner flest gånger så vinner man. Och det gör inget om man dunsar lite extra.She won't mind."

Tilläggas ska att min säng är en luftmadrass.

Och idag ligger hon i fönstret och slöar. Så att hon ska orka en natt till. Jag blir lite trött bara av att tänka på det. Imorgon hänger jag på Elin till ett katthem och sen är det dags att plugga/klaga på hemsidor.

tisdag 7 september 2010

Tillgänglig eller inte... det är frågan

Under de hittills två timmar och 25 minuterna som jag spenderat på det här tåget mot kalmar har jag funderat på det här med tillgänglighet och sociala mediers uppdatering av våra liv.

Vi blir alltmer tillgängliga idag, vi berättar utan att ens trycka på en knapp till omvärlden vad vi lyssnar på just nu via lastfm, vi berättar allt vi tänker på via facebook och twitter och berättar till och med var vi befinner oss just nu via foursquare, twitter, facebook(facebook places) eller som jag, via google latitude.
Den där kartan till vänster om texten uppdaterar nämligen i realtid vilken stad jag befinner mig i just nu. om man känner mig lite bättre kan man till och med hela tiden få veta vilken gatuadress jag befinner mig på.

Är det inte häftigt?
Dock är det inte så konstigt att man samtidigt oroar sig för om man genom det här uppmuntrar stalking och att det gör det lättare för våldsamma personer att planera något brott mot dig. Kanske det.
Folk förstår inte alltid varför jag och Pierre direkt delar vår position till varandra.
- "Tänk om han plötsligt är på något ställe där du inte vill att han ska vara?"
- "Men då stänger han väl av latitude?" säger jag.
- "Men tänker inte du då 'varför stänger han av? döljer han något?'?"

Nej. faktiskt inte.
Precis som han inte kräver att jag ska vara uppkopplad hela tiden.
Fast det är jag ju. För jag gillar tanken på att om jag skulle tappa bort min mobil kan jag hitta den igen. Eller... om jag råkar ut för en olycka så kan folk hitta mig.

Förresten undrar jag snarare hur folk INTE kan veta var jag är och varför när jag delar med mig av mitt liv så mycket som jag gör.
Fast jag vet ju, att folk dels inte alltid vet hur man gör och dels inte riktigt bryr sig så mycket. Det är väl bara jag. Nu är jag i Värnamo förresten. Det borde du kunna se på kartan bredvid. Om telefonen inte dött än. om en och en halv timme borde jag vara framme i Kalmar.
Men om du skulle bry dig så kan du läsa om en chokladkaka jag testade för en stund sedan på Twitter. Skoj?

måndag 6 september 2010

mobila bekymmer

För ett tag sedan gick min mobil sönder. Det var "touchen" som man tydligen säger på teknikspråk som slutat fungera. Den blev dock lagad på knappt två veckor. Så nu har jag den igen. Men trist nog har andra saker istället hänt.

Du vet väl hur det är när alla ens kontakter plötsligt bara försvinner? allt från din mammas mobil till numret till den där killen du träffade för åratal sedan och som du tänker att du kanske skulle vilja ringa någon gång igen även om det var minst 2000 år sedan sist? (Inte för att jag har ett sådant nummer.) plötsligt försvinner allt. Hur känns det?

Det hände förresten inte mig. Mitt problem är en aning annorlunda. alla mina kontakter har nämligen blandat om sig själva. Plötsligt fick jag ett sms från ett företag jag sökte jobb på för ett par år sedan som frågade om jag hade vägarna förbi uppsala och kanske ville ses någon dag.
Och innan det fick jag ett meddelande från en gammal barndomsvän(Som jag faktiskt verkligen hade blivit glad av att höra ifrån) som berättade att jag hade två nya meddelanden i mobilsvar. Det var ungefär då jag förstod att något inte stod rätt till.
Idag ringde dessutom en klasskamrat som jag trodde var en annan klasskamrat. Men det gjorde väl kanske inte så mycket skada, förhoppningsvis.

Detta har hänt sedan min telefon kom tillbaka från elgigantens serviceverkstad. Frågan är bara om "byte av touch" kan resultera i blandade kontakter?

torsdag 26 augusti 2010

stackars fötter

Det här är mina fötter. De har fått genomlida mycket den här sommaren. Så mycket att de nu alltid får gå omplåstrade. Vi kan börja från början.
Mina jobbskor började bli lite slitna så jag tänkte köpa ett par nya. Det gjorde jag också.
Tyvärr var dessa skor lite smala, så en dag gjorde det så ont på jobbet att jag fick byta till mina gröna ballerinaskor(Opassande på en restaurang). Väl hemma upptäckte jag att ena lilltån var blå. Dagen efter visade det sig att även den andra lilltån blivit blå. Därför började jag måla naglarna i starka färger så att jag inte skulle sitta och peta på de där naglarna dagarna i ända. Det hjälpte.
Den här rosa färgen gillar jag dock inte, det är därför den börjat flagna. jag gillar inte att bättra på en ful färg liksom.

Sedan började blåsorna. först mellan lilltån och den bredvid. där sitter en filtring nu. Sedan en på lilltån. Den är inplåstrad. Sedan nästa lilltå. Också omplåstrad. Sen är jag förutseende för tån bredvid stortån. De är båda omplåstrade. ifall att liksom.

Jag som har så bra skor! (Men efter denna sommar åker de rakt i sophinken, för säkerhets skull) Fy vad jobbigt det här är.

söndag 22 augusti 2010

Jag saknar min Nokia

I Fredags hände något hemskt. Det var nästan lika hemskt som dagen då min dell klappade ihop och jag började gråta hemma på studiegången. Men den här gången började jag inte gråta. Jag blev bara arg.
Vet du vad som hände?
Min älskade nokia 5800 xpressmusic bestämde sig för att delvis sluta fungera. Och precis som med min gamla Dell så var det skärmen som dog. Helt plötsligt, nästan helt utan förvarning slutade pekskärmen reagera normalt. Det enda som gick att öppna var plötsligt gravity. Dock trodde telefonen att jag ville starta ett foursquarekonto och försökte själv skriva in en e-mailadress som enbart bestod av bokstäver från siffran 7 (du vet: P, Q, R, och S). Att skriva ett @ var för länge sedan utom förhoppning ändå.
Så började det. Allt eftersom gick skärmen mot att inte funka alls. En hel dag gick jag då på jobbet med telefonen liggande inne vid stämpelklockan då det inte direkt gick att ställa den på "ljudlös".

Nog om alla problem med den nu.
Den är iallafall inlämnad på elgiganten nu, den kommer vara borta i två-tre veckor(!!) och när den är tillbaka kommer de intressant nog att skicka ett sms till mig(Hallå? tänk om jag inte haft någon annan telefon?) så att jag får hämta ut den. Tills dess lånar jag Daniels 5630 som inte har gps. Det är mitt största problem, jag vill ju kunna uppdatera min position på latitude.

Jag funderade några timmar på om det nu var dags att skaffa en ny telefon även om jag bara haft min nokia i fyra månader. Jag har ju faktiskt varit lite småavundsjuk på alla med androidtelefoner jag träffat på sistone. Men samtidigt, efter att ha tittat runt på mobiler en kvart på internet inser jag. Det finns INGEN telefon som är bättre än min nokia. Faktiskt. Ingen.
Så det kan inte bli en ny telefon.

En dag har gått och jag saknar min Nokia.

torsdag 5 augusti 2010

Re-cap

Idag är första dagen på strax över två veckor som jag vaknat upp utan några måsten eller tider att passa. Det känns skönt att ta det lite lugnt, så det har jag firat med att börja se andra säsongen av chuck, sova till 10 och storstäda köket. Dessutom har jag gjort ett försök med en sådan där jättegod islatte. Alltså en med krossad is och skummad mjölk. Det gick inget vidare, jag tror att jag ska ta mer is nästa gång. Eller mindre mjölk. Kanske mer kaffe, för den blev lite ljus.
Men framförallt blev den inte sådär tjock och isig som jag vill ha den. Du vet, som i en sådan där Frappe man kan köpa på Waynes? Fast utan glass.

Fast allt det där är bra problem, det jobbiga kommer när jag börjar inse hur bråttom det är att sätta igång med den där uppsatsen jag lovat lämna in till uppsamlingstiderna i slutet av augusti. Böckerna ligger där under Daniels gigantiska TV (Den är faktiskt bara 32 tum, men den är nog lika tjock som den är bred.) och stirrar på mig.
Jag ska ta tag i dem så fort ryckandet i mitt ögonlock har slutat(Det började i förrgår, Pierre säger att det kan vara stress, men borde det inte sluta snart?)


Nu tänkte jag åka ifrån min misslyckade islatte och möta Pierre på stan, han har nämligen upptäckt att han inte har någon vit skjorta. Aj då.

tisdag 13 juli 2010

Två stopp vid gamlestadstorget

Ja, idag regnade det. Ibland sken solen, men mest regnade det hela tiden. Samtidigt hör jag om 31, 32 och 34 grader varmt på andra sidan Sverige. Bara tre eller fyra timmar bort finns solen och värmen.
Men istället för att hoppa på det där tåget, tog jag spårvagnen in till stan för att gå till biblioteket och se om de hade någon bok jag kunde läsa.
På vägen dit stannade jag vid Gamlestadstorget dels för att vinka av Pierre som skulle till jobbet, men främst för att titta lite på de söta små kaninungarna som bor där.
Har du sett dem? De finns allt som oftast att se vid buskarna där på sidan med vagnar som går mot bergsjön.
Första stoppet på väg till biblioteket var det inte mycket kaniner framme, så jag stannade på hemvägen också.Den minsta kaninungen var svår att fotografera, den höll sig mest nära sin mamma. Är den inte söt?Det var några spårvagnar jag lät åka förbi. Elvan går annars hela vägen ut till Galileis. Det här är en sådan mellanny vagn för övrigt. Daniel delar in vagnarna i tre kategorier, de urgamla, de rätt gamla och de nya. Det här är en rätt gammal vagn. Den har en mittenvagn med lågt golv. Det har inte de gamla. De nya är bara låggolv.När en galen cyklist for förbi blev kaninerna rädda. Då fick jag gå och titta lite på gamlestadsbron istället tills de ville komma fram igen.En lite suddig bild, men GAH vad söt. Jag saknar kaninerna Elin och jag hade förr ibland. Gamina såg ut ungefär såhär. Lite gråare bara.

måndag 12 juli 2010

Jag gillar iallafall värmen, så länge jag inte är på en spårvagn

Ute är det varmt, men i Daniels lägenhet ligger temperaturen statiskt på 22 grader, vilket känns som rena istiden i jämförelse med de över 30 grader som kan mätas upp utanför.(I Kalmar var det tydligen runt 35...)
Och med anledning av det här vädret så kom jag och Daniel överens om att det nog kunde vara värt att testa att ställa ut kaffeplantorna i det fina vädret. De ska ju tydligen gilla värme, så då borde de kanske trivas i vädret. Man måste ju testa sig fram.
Salladen trivs i varje fall inte i solen. Den blir sådär gummiaktig och sladdrig, inte trevligt alls. Den lådan med mest sallad fick därför flyttas ner till balkonggolvet istället.

annars då?
Jag verkar ha några lediga dagar här nu, vilket känns rätt OK även om jag börjar bli irriterad på att aldrig få ett schema i tid.
Och så måste jag hitta en badplats i Göteborg, med trevligt vatten och utan klippor. Sand ska det vara. Är Härlanda tjärn verkligen enda alternativet?

söndag 11 juli 2010

vem ser på fotbollsvm?

Så här sitter jag nu, bland några av de som är minst intresserade av fotboll jag vet, och ser på... Finalen i FotbollsVM.

Varför?
"Men finalen måste man ju se". Så försvarar de sin nyfunna fashination för sporten.
Jag då? Jag tröttnade direkt. Nu är vi i någon av de sista förlängningarna och än så länge har ingen gjort mål. Jag har kanske lärt mig vad offsideregeln är dock. Det var något om att man inte får passa till en spelare bakom backlinjen. Typ. För då är det offside. Och det får det inte vara.

Jag skriver för övrigt detta inlägg från spånkens HTC Hero. Det tar lång tid.

Och nu är det 15 minuter kvar till straffar, sa kommentatorn.
"Det blir nog straffar" säger min väldigt oproffessionella prognos baserad på de tidigare 110 minuterna av matchen.

måndag 5 juli 2010

Rörigt

Suck... Vi måste verkligen sortera tvätt och sånt nu. Det är bara så svårt när man jobbar varje dag.
Jag måste verkligen styra upp det här nu. Men imorgon blir det skönt med lite ledighet.
Då ska jag städa, ta hand om blommorna och gå ut i solen lite. Kanske springa en vända.
Hoppas på fint väder... runt 20 säger smhi. Och sol efter lunch.
Ljuset är fint, eller hur? Jag köpte det på Tuna park i Eskilstuna.

fredag 2 juli 2010

Kolla, det växer!


Min lilla salladsodling har växt till sig under veckan jag varit borta. Nu kan det väl inte dröja länge innan jag kan äta av salladen också?
Morötterna har också börjat titta fram, men om det klarar av att bli några morötter i min balkonglåda är tveksamt, i alla fall jag är skeptisk.
Myntan har också börjat växa så smått, och Pierre varnar mig för att de kan bli uppemot en meter höga... inte direkt var jag planerat för, men så går det när man inte läser instruktionerna. Vi får se hur det går.

Det blir en spännande fortsättning på Fridas balkongodling. En annan dag.
Nu tänkte jag sova. tvättid och jobb imorgon.

Publicerad i Chic

Jaha, så jag skriver artiklar till tidningen Chic? Inte direkt. Men vore det inte kul. Jag är iallafall publicerad för en liten fin mening som uttrycker min åsikt om köksrutigt på kläder. Egentligen är det såhär: Jag vet inte vad jag tycker om köksrutigt. Jag kan mycket väl köpa något. Men ändå är min åsikt "Nej!".
Jag var inte säker, men jag gillade liksom inte en del av de ljusa kläderna. Det var bara så.


Det mest intressanta förutom det faktum att jag faktiskt finns med på sidan 32 i Chic är ju att jag och Saga under mig inte verkar ha samma uppfattning om hur man anger sysselsättning när man pluggar.
Jag anser ju att jag är student eftersom jag har ett STUDENTkort, och åker som STUDENT på tåg. Hon verkar dock tro att det heter studerande. Men det kanske bara är för att hon är femton?
Den som kan förklara får gärna göra det.

torsdag 1 juli 2010

En vecka på resande fot

Nu har en vecka som var tänkt som en liten semester tagit slut. Sedan hur mycket semester det egentligen blir kan diskuteras. Jag berättade om landet och midsommar hos Staffan i Gillberga förra veckan. Efter det träffade vi snabbt mina föräldrar i stan en kväll innan vi åkte ner till Kalmar för att under två dagar städa ur vår lägenhet.
Sedan är vi av med den för alltid.

I Kalmar träffade vi också Elin och Emils söta små katter Frida och Freja. De var lite skraja, förståss, men så jättesöta att man bara ville lyfta upp dem och krama dem. Det kunde man dock inte.
Katterna är fortfarande lite rädda, vilket är förståeligt. De kommer från Katthemmet Kompis utanför Nybro efter att ha räddats från kylan i vintras.

Det är lite småmörkt i syrrans lägenhet, dock. Iallafall enligt min kamera, vilket gjort att det inte varit så lätt att ta kort. Tyvärr, för de var verkligen jättesöta.
Den översta bilden föreställer Freja som leker med en pinne. Hon var lite försiktigare och tyckte inte om att bli överraskad. Blev hon det fräste hon lite tyst åt en. Sekunden senare kom hon ändå över den första skräcken och lät en klappa och klia henne under hakan.
Den andra bilden är Frida som ligger i Elin och Emils säng, hon ville helst inte bli störd över huvudtaget, försökte man klappa henne satte hon sig upp och tittade surt på en tills man slutade, då lade hon sig ner och sträckte ut sig över hela sängen igen. En aning självupptagen katt, kanske...
Elin skriver för övrigt rätt ofta om sina katter, så vill du höra mer om katterna, läs hennes blogg.

Flytten gick förvånansvärt snabbt och bra. Jag och Pierre har ju bantat ner våra tillhörigheter rätt mycket den senaste tiden och lyckades därför få plats med allt i en ganska liten skåpbil, även om det var på håret. Pierres snälla bror Andreas satte sig klockan fem på morgonen och åkte ner till Kalmar för att hjälpa oss med flytten.

Lägg till bild
Det var lite roligt, för med både Pierre och Andreas iklädda Elgigantenkläder och med en elgigantenbil såg det verkligen ut som om jag anlitat Elgiganten som flytthjälp.
Och så hann vi med ett snabbt besök på Ben and Jerry's som just öppnat café/glassbar i Kalmar av alla ställen. Det behövs verkligen, i Kalmar vet ju än så länge inte ett enda café hur man gör en cappucino. ett så här känt varumärke lär väl klara det?
Jag lovar att jag ska testa det i höst, än så länge fick det räcka med att smaka glassen i värmen.

Och med det säger jag hejdå till Trollbackevägen 14, jag kommer sakna den fina lägenheten som efter månader av tjat äntligen fick en köksdörr. Precis lagom till flytten.
Hur det ser ut i höst är fortfarande ganska öppet, just nu känner jag mig mest hemlös här i Daniels lägenhet som just nu ser lite annorlunda ut än innan. Jag återkommer med bilder när jag vågar visa det för Daniel.

lördag 26 juni 2010

Landet - hur känner du?

Då har det varit midsommar, och vi har alla firat att nu blir det bara värre och värre (Dvs mörkare och mörkare). Nu har vi alltså varit med om den fina perioden när det bara blir ljusare och varmare och bättre hela tiden, och nu är det kört för i år. Det blir bara mörkare och tristare från och med nu.
Varför firar vi det här?
Varför firar vi att det blir mörkare?

Iallafall, den diskussionen åsido, jag har i varje fall firat den. I torsdags kom jag och Pierre till Eskilstuna, åt hämtmat från Spicy hot och drack nespresso(jag drack nespresso, Pierre drack skummad varm choklad.)

Sedan åkte vi ut till landet, och där är vi kvar nu. Det är så intressant med landet, Pierre blir lugn och avslappnad när han kommer ut hit, jag känner mig rastlös.
Jag tänker på hur lång tid det tar att åka vart man än ska. Hur mycket planering det krävs bara för att åka och köpa ett paket mjölk. Eller som nu, när min kameras batterier har dött och jag bara behöver ett litet fyrpack dubbel-A. Men här kan man ju inte bara promenera ner till Willys eller Ica när som helst. närmaste affär är typ två mil bort.

Och en sak till... Alla dessa miljarders miljoner flugor och mygg som oavbrutet surrar och låter runt omkring mig. flyger förbi med jordens hastighet och låter mig få känna på den där fantastiska dopplereffekten som Pierre pratat så mycket om... Det här bidrar också till att jag blir nervös. grymt jobbigt är det.
Hur känner du?
Blir du stressad eller avslappnad på landet?
Skulle du kunna bo mitt ute i ingenstans eller är du en som bara trivs i stan?

När jag är i Kalmar är det likadant, jag finner ingen ro.

tisdag 22 juni 2010

Det växer!

Nu på morgonen när jag tittade ut på min lilla odling såg jag något.

DET VÄXER!
Det växer faktiskt. Små salladsblad växer långsamt upp ur den första lådan. Tänk så roligt. Nu kanske det finns hopp för min myntaodling också.
Och nu åker jag till lilla bommen för att ta mig ut till jobbet.

onsdag 16 juni 2010

Test av gröna fingrar

Idag har dagen äntligen kommit då jag kan börja testa mina "gröna" fingrar. Idag har jag nämligen börjat odla på Daniels balkong(lite sent, jag vet, men nu blev det såhär). Igår var Pierre snäll och köpte balkonglådor från Bolagret samt blomjord... även om jag vill minnas att jag bad om planteringsjord, men jord som jord, eller hur?

Men vad är det egentligen för skillnad på "planteringsjord" och "blomjord"? Kan man bara plantera blommor i blomjord? Växer grönsaker bättre i planteringsjord? Någon får förklara det där för mig. Hur som helst har jag använt blomjord nu eftersom det var det Pierre hade köpt.
Svart och fin är den iallafall.
Och så är det dags för plantering. Vad ska jag odla? Salladslöken ska tydligen planteras senast i maj, så den är väl ingen mening att försöka med. Då blir jag väl bara besviken. Det blir plocksallad och morötter, för det har jag hört ska vara enkelt och ge snabb utdelning. Dessutom ska sallad funka bra i balkonglådor.

Så här står det på baksidan av påsarna, men vad betyder det? Jag förstår inte. Först ska jag peta ner fröna ca. en centimeter i jorden. Så långt OK. Men sedan då? kryper plantorna ner 30 centimeter eller är det så att de behöver 30 centimeters djup? För i såna fall har jag misslyckats. de där lådorna kan inte vara djupare än 20. och ska man lägga de på 5 centimerers mellanrum?
Ok, så kanske det är.
Sedan ska de ha mycket sol... jaja, de får vad de får. Jag rår inte över vädret. Och så kan jag skörda någon gång mellan juli och oktober. hmm.. frågan är om jag är här då. Annars får jag flytta dem.

Okej, nu har jag planterat. Det ser ju fint ut. Hoppas jag gjort rätt nu bara. Jaja, vi märker hur det går.

Fortsättning på Fridas odlingsexperiment följer.


tisdag 15 juni 2010

Mitt eget Göteborg

Jag tänkte visst sätta mig ner en stund och skriva ner några rader om vad som händer.

Det har varit en stressig vår, verkligen, jag orkar fortfarande knappt ta tag i något alls, samtidigt som det känns konstigt och fel att sitta i Daniels soffa och titta på TV utan att få dåligt samvete. Men, just nu känns det faktiskt helt ok för mig, även om jag skulle behöva några dagar helt lediga och få lite lugn och ro.
Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg, Det här är helt klart mitt hem, det är här jag ska bo. (Okej, kanske inte just här, men du fattar)

Så hur ser sommaren ut?
Daniel åker härifrån Bergsjön redan nu på Fredag, för sitt sommarjobb i Torshälla och en sommar med hundarna i Kogne. Och jag tänkte att jag skulle jobba hårt fram till midsommar (Det är ju typ nästa vecka) då jag och Pierre åker till Eskilstuna för firande hos Staffan. Sedan vill jag snabbt ner till Kalmar för att bli klar med lägenheten.

Nu ska den städas ur, packas ur och rengöras. Sen ska alla grejer delas upp i "Kalmar" och "Göteborg"-lådor. Och så vill jag hälsa på Elin och Emils katter! Och börja planera för hösten.
Jag känner lite grann att jag inte hunnit lägga tillräckligt mycket krut på lägenhetssökandet i Kalmar inför hösten, och har visst upptäckt att vi redan befintliga studenter inte ens får söka studentlägenheter längre. Så är jag är förpassad till den andra kön, eller blocket.

Efter midsommar ska jag sätta mig ner ordentligt och ta tag i det där. Jag ska promenera in på Kalmarhems kontor och se över mina möjligheter. Vi får se hur det går.

Och nu tänkte jag se om jag hinner läsa lite historia och kanske diska lite innan jag ska gå ner och ta elvan mot långedrag där jag blir upphämtad med en liten båt. Och så hoppas jag på en bra kväll ute på fästningen.

för övrigt, du följer väl mig på twitter?

måndag 7 juni 2010

För den som inte orkar göra kaffe om morgnarna

I morse hann jag inte göra kaffe på morgonen innan jag åkte iväg till jobbet vilket ledde till att jag kände mig trött som en sengångare hela dagen samt att min serveringskjorta blev täckt av fläckar som jag hade kunnat undvika om jag bara varit piggare.

Det här var väl roligt? Kaffe på pinne liksom, om man inte har tid med annat. Man bara stoppar ner den oh så stylish pinnen i en kopp med varmt vatten och så vips har man en kopp kaffe. Eller en cappucino, eller en mocha latte.

Kanske ett presentförslag till en viss D.Häggblom? Ja, vem vet? Undrar hur det smakar, förresten?
Här kan du se en förklarande video också. Trevligt va? Dock är den inte så informativ, bilden här bredvid är bättre.

söndag 6 juni 2010

Blå typ... lol - Expresshumor


En dag ska jag blogga ordentligt igen. Men just nu har jag inte tid. Och mina fötter gör ont. Men såhär rolig såg bussen ut när jag skulle åka hem. Det var roligt.
I övrigt så är jag lite efter med det mesta. jag är ungefär en vecka bakåt i tiden i min planering. Det bådar inte gott, inte alls.
Men i Göteborg är jag iallafall.