En inte lika bra dag

Hur kan det vara så att det ena dagen känns så trevligt och fint att vara levande och nästa dag bara känns som ett stort misslyckande? Och dagen har egentligen knappt börjat.

Vad gör man åt sådant här?

Det värsta är att jag fyller år snart. Borde inte det vara något att se fram emot?

Jag önskar mig något minnesvärt.

Annars tänker jag vara deppig hela våren och hela sommaren.

Och jag är så fruktanssvärt skoltrött. Jag orkar inte plugga, jag orkar inte klara tentorna. Trots att jag vet att jag måste.

Jag skulle hoppa av idag om jag vågade. Men jag skulle väl bara ångra mig då också.

Sådärja, då ska jag ta och fortsätta deppa och sedan promenera iväg till Chalmers och spårvagnshållplatsen.

NU.