Ensam i 24 timmar

Sådär, nu har Pierre satt sig just på bussen mot centralstationen med en väska packad med vikter(det är sant, Pierre har med sig en sådan där hantel på tio kilo) och extra pimpad för att visa sitt stöd till Sverige i Eurovision song contest med ett blått band. Visst är det den finaste väskan du sett?

Ikväll är det Eurovision Song contest andra semifinal, och min google reader fullkomligt svämmar över av schlagerbloggare som länkar än hit än dit och gör sina små rankinglistor om vem som kommer till final och vem som inte gör det. Alla tycker i princip samma sak. Det enda folk är oense om är om det är Schweiz är en vinnare eller en förlorare(förlorare, han går inte vidare, säger jag ju).

Jag ÄLSKAR eurovision. Älskar! Det här är utan att tveka den bästa tiden på året. Folk som låtsas som att de inte ser ljuger. Det är vad jag tror. 135 miljoner tv-tittare kan inte ha fel.

Det är mycket nu, tiden bara springer iväg och nästa vecka är det göteborg och jobb som väntar istället för rapportskrivande och powerpointpresentationer. Det känns faktiskt som ett välkommet avbrott, men samtidigt är jag så stressad att jag inte riktigt lyckats tänka igenom det här.

Okej, så Pierre har åkt och nu är jag ensam med mina tankar i 24 timmar.