söndag 15 november 2009

Det kan vara en storstadsgrej...

En grej som jag brukar tänka på när jag går omkring ensam här i glesbygden är hur man gör när man möter enstaka personer där man trodde man var ensam. Det är ju så lite folk här att man typ MÅSTE hälsa vare sig man känner dem eller inte.

Det här problemet hade jag aldrig i Göteborg, där var det så himla mycket folk överallt att man aldrig behövde hälsa om man inte kände dem. Där var det istället en helt annan situation;Bland allt folk som gick omkring var man aldrig riktigt säker på om man missat någon man faktiskt kände, så att man fick gå runt och undra om det kanske var någon i sin klass som gick där. "Om det var han så borde jag ju ha hälsat, men om inte så hade den personen ju tyckt att jag var helt dum i huvudet".

Förstår ni problemet?
Nej, så klart inte. jag har ju inte berättat det än.

Ja, att träffa på folk i glesbygden är en helt annan sak. Jag har utvecklat ett eget sätt att göra det på, inte ett särskilt bra sätt och jag får gissningsvis folk att känna sig superobekväma, men såhär gör jag.

Idag var jag ute på en joggingrunda i skogen, det är täta träd och lite läskigt mörkt på ett visst ställe och jag lyssnade på Melody clubs "Evil thing". Plötsligt ser jag en siluett längst bort i slutet av stigen och blir jätterädd. Inte för att Melody club skrämt mig på något vis (även om det är en stor läskig siluett med en stor hund bredvid, så att man lite grann tror att det är en jägare eller något... men det hör väl inte hit.)

Jag blir obekväm för att jag faktiskt inte vet hur jag ska bete mig. Så jag stannar upp, börjar gå bestämt och stirrar hela tiden på personen som går mot mig. tjugo meter bort börjar jag le på ett sätt jag hoppas ser trevligt ut, och fortsätter stirra under den oändligt långa tid det tar att komma fram till ett lagom stort avstånd så att man kan säga "hej" eller något.
Men äntligen kommer man då fram på lagom nära avstånd(typ två meter), jag ropar glatt "Hejhej!", tittar bort och låtsas återigen som om jag aldrig mött någon på vägen.

Men hur kan man göra annars?
Man kan ju inte direkt bara springa förbi människan och låtsas som man inte ser dem, eller? och man kan ju inte heller ropa hej 20 meter bort, det är ju bara konstigt.

Tänk vilka problem man har...

Inga kommentarer: