Ensam i 24 timmar

Sådär, nu har Pierre satt sig just på bussen mot centralstationen med en väska packad med vikter(det är sant, Pierre har med sig en sådan där hantel på tio kilo) och extra pimpad för att visa sitt stöd till Sverige i Eurovision song contest med ett blått band. Visst är det den finaste väskan du sett?

Ikväll är det Eurovision Song contest andra semifinal, och min google reader fullkomligt svämmar över av schlagerbloggare som länkar än hit än dit och gör sina små rankinglistor om vem som kommer till final och vem som inte gör det. Alla tycker i princip samma sak. Det enda folk är oense om är om det är Schweiz är en vinnare eller en förlorare(förlorare, han går inte vidare, säger jag ju).

Jag ÄLSKAR eurovision. Älskar! Det här är utan att tveka den bästa tiden på året. Folk som låtsas som att de inte ser ljuger. Det är vad jag tror. 135 miljoner tv-tittare kan inte ha fel.

Det är mycket nu, tiden bara springer iväg och nästa vecka är det göteborg och jobb som väntar istället för rapportskrivande och powerpointpresentationer. Det känns faktiskt som ett välkommet avbrott, men samtidigt är jag så stressad att jag inte riktigt lyckats tänka igenom det här.

Okej, så Pierre har åkt och nu är jag ensam med mina tankar i 24 timmar.

Twittrande och Geotaggning

Jag har visst inte skrivit sedan den 28:e april...

Men jag twittrar något otroligt mycket mer än förut. Det kan du se om du kollar den lila lilla twitterwidgeten här till vänster. nedanför annonsen.
Intresset flyttades liksom från bloggen iochmed köpet av twitterklienten "Gravity" till min telefon. Med hjälp av det fantastiska programmet kan jag twittra med geotaggning, dvs lägga in min geografiska position i mina tweets. Fantastiskt, inte sant?
Det tycker iallafall jag. Det är tyvärr inte särskilt många i Sverige som sysslar med det här(Det är förresten inte särskilt många som förstår grejen med twitter heller, i varje fall inte i Sverige) , men på senare tid har jag sett några geotweets i strömmen för #biljettkontroll. Kanske börjar folk märka hur roligt det här är.

Fast Geotweets har inte riktigt slagit igenom i Twittervärlden heller, enligt Mashable är det bara 7% av USAs twitteranvändare som geotaggar. Det här kan dock iförsig bero på att alla inte har en smartphone... Vilket är ett måste för att kunna geotagga sina tweets.
Det finns ju fortfarande en hel drös människor som sms:ar in sina tweets till twitter. Jag kunde aldrig det där numret, sen jag fattade hur wap fungerade har jag loggat in på twitters mobilsida och twittrat därifrån istället(Sedermera hittade jag med Daniels hjälp alla dessa mobilprogram som Snaptu,tweets60 och senaste gravity).Men jag ska inte helt överge bloggen, än. Twitter ger, hur enkelt det än är, inte riktigt samma möjligheter att uttrycka sig själv som min fina blogg.
Mitt nya tidsfördriv. Och tills min kamera är tillbaka får jag nöja mig med min mobilkamera(eller i det här fallet, Pierres mobilkamera, med usel bildupplösning. Man ser ju inte vad det står!)