Landet - hur känner du?

Då har det varit midsommar, och vi har alla firat att nu blir det bara värre och värre (Dvs mörkare och mörkare). Nu har vi alltså varit med om den fina perioden när det bara blir ljusare och varmare och bättre hela tiden, och nu är det kört för i år. Det blir bara mörkare och tristare från och med nu.

Varför firar vi det här?

Varför firar vi att det blir mörkare?

Iallafall, den diskussionen åsido, jag har i varje fall firat den. I torsdags kom jag och Pierre till Eskilstuna, åt hämtmat från Spicy hot och drack nespresso(jag drack nespresso, Pierre drack skummad varm choklad.)

Sedan åkte vi ut till landet, och där är vi kvar nu. Det är så intressant med landet, Pierre blir lugn och avslappnad när han kommer ut hit, jag känner mig rastlös.

Jag tänker på hur lång tid det tar att åka vart man än ska. Hur mycket planering det krävs bara för att åka och köpa ett paket mjölk. Eller som nu, när min kameras batterier har dött och jag bara behöver ett litet fyrpack dubbel-A. Men här kan man ju inte bara promenera ner till Willys eller Ica när som helst. närmaste affär är typ två mil bort.

Och en sak till... Alla dessa miljarders miljoner flugor och mygg som oavbrutet surrar och låter runt omkring mig. flyger förbi med jordens hastighet och låter mig få känna på den där fantastiska dopplereffekten som Pierre pratat så mycket om... Det här bidrar också till att jag blir nervös. grymt jobbigt är det.

Hur känner du?

Blir du stressad eller avslappnad på landet?

Skulle du kunna bo mitt ute i ingenstans eller är du en som bara trivs i stan?

När jag är i Kalmar är det likadant, jag finner ingen ro.