Och där försvann dom

Där tog det slut.
SOM EN RÖK...


Skämt åsido, men visst finns det väl likheter med förra året. Eller snarare...förrförra året.
Jag har tagit min sista gymnasiestudent.
Det kan man bara göra en enda gång, och det hände då, så sånt slipper jag.

Men jag kan inte säga farväl, jag har aldrig klarat av det.
Och lär aldrig göra det.
Antar jag.

Därför är det lättare för mig att gömma mig uppe i flygeln.
men inte säga adjö än. än så länge finns de här, och de som inte gör det...ja vi får väl se.
Sitter här och bränner skivor, igen.
Malin gick nyss, hennes skivor är klara. jag går väl efter om tio minuter eller så. När dessa skivor också är klara.
Jag vill bara få det klart innan...det är försent.
När alla åkt har jag inga att bränna åt längre.

Och husmor lär väl jaga mig efter min nyckel antar jag. Suck.
Jaja, hon ska väl få den.
Snarast. Antar jag.

OK, jag ska gå dit. Sen får jag springa efter Malin hela tiden.
Hon har nämligen våran enda nyckel.
Och jag ska tillbaka hit klockan 23 ikväll och prata med Daniel, inte glömma. nejdå.

Dagens bild: blir en gammal bild men som ändå representerar dagen. Det blir klassens första foto. ett lite...intressant foto.Innan vi alla kände varann. Nu skiljs vi igen. Bort försvinner vi, åt varsitt håll.

Och som med mina tidigare klasserfarenheter...vi får väl se vilka som ses igen.

Ändå.

"Det är kanske nånting som hänt."

Nu kan inget bli som förr, det var en annan dimension.
Och jag kan höra nattens mörka vatten brusa under bron