Mitt katastrofala fall

I lördags skulle jag jobba. trots att jag var sjuk och på ett ställe jag aldrig jobbat på förr. "Jaha?" säger du, "Ska det vara så himla jobbigt?" Ja nu är det såhär att nya starter på saker alltid skrämt mig. Som med ny skola(och nytt jobb) till exempel. Jag är alltid jättenervös första dagen. Så länge jag inte redan vet lite smått vad jag ger mig in på och känner mig trygg i situationen.

Nu skulle jag iallafall provjobba. show var det, och ont om plats att ta sig fram på och så fick man nästan klättra över scenen för att lyckas med att ge folk sin mat. Och det var förståss då det hände... När jag står där med en flaska vitt i högsta hugg för att hälla upp i någons glas så missar jag kanten på en scentrappa med ena foten och faller pladask och skrapar upp hela benet och lyckas nätt och jämt ta emot mig med ena handen... Jag tappar givetvis nästan vinflaskan men lyckas hålla kvar den i handen bara så mycket att jag häller ut halva flaskan på en stackars tjej som sitter vid bordet.
Jag ber förståss om ursäkt, men det enda folk verkar bry sig om är om jag är ok.(Puh, jag kände inte för att betala kemtvätt) Så jag stapplar därifrån på skakiga ben och med tårarna lite smått brännande i ögonen av smärtan i benet.
Nu gråter jag givetvis inte där, utan biter ihop och fortsätter så gott jag kan.
Jag lyckas till och med glömma bort hur ont det gör efter ett tag. Och även när jag sen åker iväg till Chalmers mitt i natten för att kolla in nollfinalen känns det rätt ok. Tillräckligt för att gå på iallafall.
Men från och med klockan halv tre på natten gick det bara utför.
För det var nu blodet började rusa till benstackarn och bilda blåmärken som gör JÄTTEont när man petar på dem. Nuddar man dem nu kan jag svära på att jag fortfarande skriker till. Och på grund av att jag fick halta hela lördagsnatten så fick jag också kramp i det andra benets fotled så yay...nu gör den också ont. Så jag kan inte gå.
Så jag fick sjukskriva mig från jobbet idag(Plus att jag är förkyld. hade det bara varit benet hade jag antagligen inte märkt det när jag ringde(Då hade jag ju typ nyss vaknat och tänkte inte på det)

Nu är det iallafall sent på måndagen, och Pierre är påväg hem. Hade jag jobbat hade jag slutat om 23 minuter. klockan tolv. Men nu blev det inte så. Istället ska jag snart halta iväg till badrummet och tvätta ansiktet.

Och ja, Elin, förmodligen var mitt hår typ lika gult som på bilden. eller så är det förstärkt av blixten. troligen är det blixten vi ska skylla på.