tisdag 25 november 2008

En stund av tycka-synd-om-mig-själv-syndrom

Jag satt ikväll på spårvagnen på väg hem från Daniel och funderade. Vad hände med den där roliga versionen av mig som jag faktiskt brukade använda för inte alls så himla länge sen? Den där jag var fri och glad och inte hade något emot att hångla upp hela Chalmers föreningsvärld, utan snarare tyckte det var en rolig grej(som dessutom var himla kul att göra?)
När var det nu jag faktiskt tyckte det var roligt att festa?

(Jaha, på den tiden då du var rolig, Frida?)
(så nu är jag tråkig? är det vad du menar?)

Jag skapade mig själv ett litet scenario i mitt huvud på väg hemåt i brist på både musik och mobiltelefon. Det måste ha börjat på Gotland med våra djupa winedowns med skvaller och intriger. De som betydde något och som lättade upp vardagarna och fick oss att känna oss lite mer viktiga för någon annan(Åtminstone gjorde det det för mig)
Sen när Gotland tog slut och allt det där djupa, fina och verkliga försvann så började det ytliga festandet där man kunde göra ungefär precis vad som helst utan att någon tyckte det var konstigt. Jo, det var roligt det också. Men plötsligt så fick jag dåligt samvete över killar jag faktiskt kysst helt utan någon som helst anledning(Jag var ju faktiskt upptagen!) , Man kunde ju inte hålla på så. Och jag ställde frågan "Och vad får du ut av det?" till mig själv. Svar: "Ingenting... så vitt jag vet."
Och jag tänkte att man kan ju faktiskt ha roligt och vara rolig utan att hålla på sådär när man har ett förhållande. Jag ville inte att Pierre någonsin skulle få anledning att tvivla på mig..(Jag tror att det var det det dåliga samvetet berodde på.)

Men jag vet inte. kanske kan man inte vara rolig om man är upptagen(Om "man" är jag alltså)
Kanske saknar jag bara häksbyxorna. (Kanske saknar jag bara Häks).

Och jag ber redan nu om ursäkt för missförstånden jag kan ha orsakat redan här. Nej, jag ångrar inte mitt förhållande med Pierre. Inte ett dugg. Men jag ångrar en aning att jag slutade vara en del av mig själv (för mindre än ett år sedan.) för nu vet jag inte om jag kan få tillbaka den.

Jag skulle gärna vilja träffas och dricka solbacka hemma på någons soffa någon gång i den närmaste framtiden. Minst två flaskor var borde kunna fixa mig den här gången.

3 kommentarer:

Daniel sa...

Solbacka vore trevligt :)

det fixar vi!

Emiru sa...

jag vill också dricka solbacka. När kan jag komma ner?

Frida Thornberg sa...

Jag föreslår att du kommer ner när det blir billiga biljetter på SJ. 25 spänn för en resa är inte fel.