åka hem i en ful grön bil med gardiner...

...Gardiner som visserligen är ditklistrade klistermärken(Eller wallstickers), men hursomhelst, det viktiga jag ville berätta var att bilen är FUL. och instabil(eller iallafall känns det så).
Jag jobbade idag, och frågade Pierre om han kanske möjligtvis kunde tänka sig att hämta mig... Och det var så det var. För det är faktiskt inte så himla lätt att hämta mig när man inte har en bil kan jag berätta. MER kan jag dock inte berätta. Sekretess ni vet. Men han lyckades och han var snäll så jag är glad och är hemma nu.
Något jag däremot kan berätta är att jag är fruktansvärt trött och vill sova. NU. N.U. nu.
Så det tänker jag göra.

*Jag hade alltså ingenting att säga. varför slutar det alltid så?*

En stund av tycka-synd-om-mig-själv-syndrom

Jag satt ikväll på spårvagnen på väg hem från Daniel och funderade. Vad hände med den där roliga versionen av mig som jag faktiskt brukade använda för inte alls så himla länge sen? Den där jag var fri och glad och inte hade något emot att hångla upp hela Chalmers föreningsvärld, utan snarare tyckte det var en rolig grej(som dessutom var himla kul att göra?)
När var det nu jag faktiskt tyckte det var roligt att festa?

(Jaha, på den tiden då du var rolig, Frida?)
(så nu är jag tråkig? är det vad du menar?)

Jag skapade mig själv ett litet scenario i mitt huvud på väg hemåt i brist på både musik och mobiltelefon. Det måste ha börjat på Gotland med våra djupa winedowns med skvaller och intriger. De som betydde något och som lättade upp vardagarna och fick oss att känna oss lite mer viktiga för någon annan(Åtminstone gjorde det det för mig)
Sen när Gotland tog slut och allt det där djupa, fina och verkliga försvann så började det ytliga festandet där man kunde göra ungefär precis vad som helst utan att någon tyckte det var konstigt. Jo, det var roligt det också. Men plötsligt så fick jag dåligt samvete över killar jag faktiskt kysst helt utan någon som helst anledning(Jag var ju faktiskt upptagen!) , Man kunde ju inte hålla på så. Och jag ställde frågan "Och vad får du ut av det?" till mig själv. Svar: "Ingenting... så vitt jag vet."
Och jag tänkte att man kan ju faktiskt ha roligt och vara rolig utan att hålla på sådär när man har ett förhållande. Jag ville inte att Pierre någonsin skulle få anledning att tvivla på mig..(Jag tror att det var det det dåliga samvetet berodde på.)

Men jag vet inte. kanske kan man inte vara rolig om man är upptagen(Om "man" är jag alltså)
Kanske saknar jag bara häksbyxorna. (Kanske saknar jag bara Häks).

Och jag ber redan nu om ursäkt för missförstånden jag kan ha orsakat redan här. Nej, jag ångrar inte mitt förhållande med Pierre. Inte ett dugg. Men jag ångrar en aning att jag slutade vara en del av mig själv (för mindre än ett år sedan.) för nu vet jag inte om jag kan få tillbaka den.

Jag skulle gärna vilja träffas och dricka solbacka hemma på någons soffa någon gång i den närmaste framtiden. Minst två flaskor var borde kunna fixa mig den här gången.

Det är KALLT

Är det bara jag som verkligen ogillar vintern? (Jag vill säga "hatar" men jag vågar inte. Det finns alltid någon som säger "Hata är ett starkt ord" så denna gången säger jag inget sådant.)

Nu har snön kommit till stan(Även om det inte är mycket) och jag blir inte glad.

Därför kommer här:

12 Orsaker att inte tycka om vintern

1. Det är kallt
2. Det är blött(Om inte så blir det det snart)
3. Det blir kallare när det är blött
4. Det finns snö att kliva i som gör det ännu kallare.
5. Min näsa fryser
6. Resten av mig fryser också
7. Det blir mycket jobbigare att gå om bussen är försenad. för att det är KALLT.
8. Bussarna och spårvagnarna blir försenade. För att det är snö. och kallt.
9. Det finns få snygga vinterjackor som är varma nog.
10. Det blir högre elpriser(Inte för att det påverkar mig som har el som ingår i hyran, men de andra)
11. Man måste duscha längre på morgonen.(För att det är KALLT överallt utom i duschen)
12. Man måste huttra i sängen när man lägger sig och när man vaknar i evigheter(Gissa varför. FÖR ATT DET ÄR KALLT och det vet täcket om, så det är också kallt.)

det här med nya bloggar

Oj, en sak jag glömde...
Jag skapade en ny blogg för några dagar sen. En blogg med namnet musikchefen@rock.com
. Adressen dit är http://www.metrobloggen.se/friedha. (Samma som denna fast metrobloggen istället.)
Eller egentligen... Namnet kanske inte stannar. Men just nu blev det så. Och ja, mailen går att maila till. tror jag. Men jag är inte säker.
Den här bloggen handlar, som man kanske kan gissa sig till, om musik. Vi får väl se hur länge jag orkar hålla igång två bloggar.

Jazzkväll på Chalmers

I lördags var det jazzkväll på Chalmers. Och med det kom en massa arbete för oss i PU. Hela förmiddagen och en rätt så bra bit in på eftermiddagen satt jag och skar ut NOTER ur charmmatta(Det är en tjock, jobbig matta som används rätt ofta till olika saker.... jag har inte riktigt fattat varför det kallas Charmmatta. Men jag antar att det har med en förening som heter Charm att göra)

However, jag skar ut matta och har fortfarande träningsvärk i armarna efter alla miljarder noter.

Sen när bandet är på plats upptäcker vi att vi inte har några notställ och att det därmed är nästan jättekört. Vi måste alltså köra iväg och hämta ett gäng ute i kviberg. Så jag och Moa går ut till kår-saaben. Och vi sätter oss i den. Och vad upptäcker jag? Jo, att det är en automatväxlad bil! jag har ingen aning om hur man kör en sån här! Så jag lyckas inte starta den, oavsett hur många gånger jag trycker på "Drive". Så jag ringer Pierre så han får förklara hur man gör. Okej, nu är väl allt fixat tror jag och vi kör iväg. Det verkar ju som om man bara ska ha växeln på "drive" så är allt lugnt. bra.

Men nu går inte fönstret att få upp! det går upp och sen snabbt ner igen. Som om det har sin egen vilja. jättestörigt. Och kallt är det också, men fönstret vägrar åka upp, så vi får köra hela vägen till kviberg med nervevat fönster. Väl i Kviberg kommer jag dock på ett sätt att lura bilen. Stänger man av bilen samtidigt som man trycker på knappen så åker det faktiskt upp. och stannar där. "Yes, nu ska jag inte använda den där knappen nånsin igen".

Men det slutar inte där. för jag måste ju köpa bil igen. Mitt i natten när Pianot ska hem. Fast då med en volvo som lyckligtvis är manuellväxlad. Och efter diverse felkörningar (till exempel en där jag kör in på en gata i fel färdriktning... jag HATAR att köra bil i Göteborg) kommer vi fram till gatan på hisingen. Nu återstår bara problemet: "Hur kommer jag tillbaka till Chalmers?" så jag ringer Pierre, som säger "Kör bara mot Sahlgrenska eller guldheden efter bron, då kommer du rätt." Men efter bron ser jag ingen skylt mot vare sig Sahlgrenska eller Guldheden. Jag ser bara "Nordstaden S" och "Nordstaden N". Så vad väljer man? Jag väljer N, och hamnar vid lilla bommen. Vad gör jag nu? Svänger jag åt höger åker jag ut till järntorget och vattnet och väljer jag vänster.... ÄH, det går inte ens att välja vänster för då kör man rakt in i köpcentret. Så jag kör rakt fram. förbi kungsportsavenyn och mot valand och sen vasaplatsen efter taxibilarna. Och efter mycket om och men komer jag upp på kapellplatsen. Därifrån hittar jag iallafall fram. Gud vad nervös jag var. Ibland skakade mitt ben så att jag knappt kunde trycka på kopplingen...

Men det var en trevlig kväll iallafall. Förutom bilkörningen. Se bilder på CFFC:s hemsida.

Spårvagnar på fel ställen

Egentligen känner ju bara göteborgare till just detta fenomen, men...så har det iförsig varit med andra iakttagelser jag gjort också. Så, det jag ville säga är: När man ser 9:an eller 11:an på redbergsplatsen så vet man att något är fel. Då har det hänt något, en olycka eller vägbygge eller nåt(Fast vägbygge brukar inte resultera i att spårvagnarna åker fel.)

Det var Daniel som sa det först. Han såg 9:an utanför sitt fönster i morse. Där hör den inte hemma. och som vanligt när man ser en vagn eller buss man inte känner igen och inte vet om den ska åt rätt håll så vågar man inte hoppa på den.

Jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om jag såg 9:an hemma hos mig. Fast det kan ju bero på att inga spårvagnar går hit.. Vi har inte ens ett spårvagnsspår på studiegången....
Som man förstår var det här inte det vettigaste jag hade att säga idag.

Vi tog inga bilder, men....

... Vi har spelat bingolotto!

Jag, Moa, Daniel och Pierre spelade ikväll bingolotto. För mig var det första gången på flera år. Sist jag spelade var det nog i början av Lasse Kronérs period hemma hos Mormor och morfar någon gång i början av milleniet. eller slutet av förra. Jag minns inte.

Då var det jättestort att vinna en femhundring.

Men ingen vann, utom Daniel som vann en hundralapp.

Men Thailandsresan och en volvo c70 får man väl klara sig utan antar jag.

Damn.

En bil skulle ju sitta rätt fint när man pendlar till jobbet.

En resa skulle iförsig sitta finare. två veckor i Thailand = GE MIG!

ska vi spela igen? Det här känns ju som ett lagom opretensiöst söndagsnöje.

Hello

Jag har absolut ingenting att säga. Jag tänkte bara berätta att jag lever.
Och att jag varit i Eskilstuna över helgen.
Och att jag glömde bort en av mina bästa vänners födelsedag. Det känns uselt.

En låt?

"En låt?" Hallå Linus, en SÅNG ska det vara!" Annars är det ju kul att se Linus Wahlgren sjunga istället för de vanliga. men ändå. man kan ju inte sjunga "en låt, framgång" när hela sverige vet att det är "en sång, ära".