torsdag 5 juli 2007

Onsdag natt kvart i två

Då kom jag iväg till volvo. Det kan verka skumt men faktiskt så kändes det skönt. Jag har aldrig gjort något sånt här förut. Liksom åkt iväg med en väska mat kl två på natten. det är inte min grej riktigt. (Eller egentligen är det ju det. Jag har ju hur många gånger som helst åkt iväg på natten för att lämna någon eller hämta någon eller så... men då hade jag inte mat med mig!)
Nu regnar det. Och fönstret är nerdraget bara för att. Min dygnsrytm är för övrigt totalt körd in i väggen. Bilens klocka slog just två. Min är bara fem i. Pierre är inte här än. Jag var iförsig tidig. Men jag känner att jag börjar bli trött. Bra. kanske skulle jag bättra på dygnsrytmen en aning och gå och lägga mig tidigt och upp tidigt. Istället för tvärt om.
Men de senaste dagarna när Pierre kommit hem till mig halv sju på morgonen och somnat har jag tyckt om.. Även om jag just då halvsover så vaknar jag sen några timmar senare och känner ett litet lyckorus av att se honom ligga bredvid.
Oh, det var så mysigt att sitta i bilen och äta avokado och prata med Pierre(Som jag lagat makaroner med morotsbiff till.) medan regnet föll utanför. Och klockan var två och kolsvart utanför. nu börjar det redan ljusna.

tjugo i tre.tillbaks igen. Går en promenad med mitt lila paraply och sjunger för mig själv om att i ett regn blir gatorna som silver. Inte singing in the rain.
Fem i tre. Hemma. skriver detta.

Idag kom Staffan och Johan över då vi skulle gå på Bio och se på Transformers som hade premiär. Nördfilm säger jag. absolut. historien om en kille som får en bil som visar sig vara en robot som försvarar världen med hjälp av sina andra robotvänner. Och sen blir den stackars bilen tillfångatagen av människorna och riktigt sorgsen musik spelas och bilden byts från den skärckslagna och uppgivna bilroboten till den överdrivet oroliga pojken som ropar om att de inte får skada hans bil. heh. hehe. Oh gud vad roligt. Den scenen skrattade jag mig igenom och såg mig omkring efter andra som skrattar eller åtminstone tycker det är lite kul. Jag ser ingen. fan.
Bilfån.
Hursomhelst räddar de världen(No shit sherlock, väntade inte du dig det också?) och så när de andra bilrobotarna vill hem till sin planet(som iförsig inte finns längre) så ber den lilla bilen om att få stanna hos killen. sagt och gjort. För övrigt stannar allihop. På jorden. och stirrar ut i rymden. Bilarna alltså.
Gillar du bilar? Se den du.
Gillar du inte bilar? Se den ändå. Skratta.
Men glöm ej. Detta är en bland de mest förutsägbara filmerna som finns.

Ursäkta spoilern för övrigt. Men den är förutsägbar ändå, så du kommer ändå att veta att allt detta kommer att hända efter en halvtimme in i filmen. så det är lugnt.

Tjugo över tre. Jag lägger ner mitt skrivande och går och lägger mig. Godnatt.
Imorgon borde jag ringa Kim. Han ska visst komma hem. Jag undrar vad som hänt.

Och du min vän, vi hörs väl?

Jag vet var du bor.

Bild 1: Imorgon är det teater igen. Bild från den 28/6 när jag fortfarande var mörkhårig.
Bild 2: Det kunde vara en transformer. men det är det inte. det är bara Morgans bil. Den första prylen jag tog kort på när jag fått min nya kamera.

1 kommentar:

Anonym sa...

Gotlands redaktion har nu kommit igång med sin del av nättidningen Nyhetskanalen.se.
För att besöka Gotlands sida väljer man Gotland bland kommunerna på adressen
http://www.nyhetskanalen.se.

Vänliga hälsningar
Johan Öberg

Redaktionen tar tacksamt emot tips om nyheter på Gotland.
johan.oberg@nyhetskanalen.se