Paranoia

Bland det värsta jag vet är när jag inte har tamponger när jag plötsligt får mens. Eller plötsligt och plötsligt. Jag vet ju på ett ungefär tack vare p-pillrena. Det är snarare önsketänkande och lathet som gör att jag så himla ofta upptäcker det. Här hemma är det oftast inget problem. Sen jag upptäckte att man kan hitta någon nödtampong nere i föräldrarnas badrum har paniken lugnat sig något. På gotland var det så mycket värre. Långt till affären och lektioner hela tiden. Omöjligt att känna sig lugn.
För övrigt är den ändå snart borta. Tack och lov. Nu kan jag äntligen fixa min paranoia över graviditet. Man KAN ha mens när man är gravid. Man KAN. Speciellt om den plötsligt minskar eller så. Endel stackare märker ingenting och sen plötsligt tror de att de är magsjuka och åker in till akuten med magsmärtor och kommer hem med en unge. Utan en aning. (Gud, det där får inte vara jag. Dock behöver jag inte märka ett dugg när jag väl VILL vara gravid. när nu det händer)Därav är jag livrädd och har varit det de senaste veckorna men istället för att köpa själv försöker jag tänka ut om jag ska be min mamma som är sjuksköterska om hjälp eller inte. Nu var jag tre dagar sen så jag tog mod till mig och frågade. Samma eftermiddag kom mensen. YAY. Inte.
Så, nu har hon tagit hem ett par Gravtest till mig, så nu ska jag testa mig. Ja, inte nu, men sen. Om några dagar eller så. Trots att risken är jätteliten.
Men ändå. Jag är rädd. Och paranoid. Och jag är inte ensam, det vet jag.

Jag borde jobba. Och jag borde definitivt inte skriva ut om privata saker på bloggen. Men vadå, den är ju min. MIN sida som jag gör vad jag vill med. Jaja, jag ska väl skärpa mig. Och skriva vettiga saker om nu detta är så ointressant. Men det är viktigt. Faktiskt. Är inte du någonsin livrädd för att vara gravid? P-piller är bara effektivt till 99,7% eller nåt sånt. 99,9% kanske.

Hmm...hur gick detta från tamponger till gravtest? Jag upphör aldrig att förvåna.