Tåget

När jag skriver detta sitter jag på tåget mot Göteborg. Klockan är 18.22 och vi är framme om en knapp timme. Det känns lite overkligt att åka tåg igen, det känns som så länge sen sist, liksom. Jag har ju knappt satt min fot på en tågstation sen jag kom hem från gotland, Och något tåg har inte varit på. Och det märks, min vanligen så välplanerade och kompakta packning har växt, (Mest för att jag kände att jag BEHÖVDE ha mer saker än vanligt, men ändå) Dessutom är den inte särskilt välplanerad då jag glömt hälften hemma. Till exempel:
1. Hörlurar (Hur kan man vara så dum? Nu måste jag KÖPA hörlurar om jag ska klara att åka tillbaka igen)
2. Hyreskontraktet(Korkat. Men det kan jag skicka efter)
3. Inbetalningskortet av hyran (Kan jag iförsig också skicka efter.)
4. Dessutom tog jag med mig autogiroblanketten som jag skulle ge till mamma, och eftersom jag inte har några frimärken så får jag köpa nya frimärken + kuvert och skicka hem den.(IDIOTISKT.)
5. Min gitarrstämmare.( FAN. Den ville jag ju använda, jag är usel på att stämma om gitarrer utan den.)

Men… snart är jag i alla fall i göteborg. Allt det där går kanske att lösa, men det är korkat. Jag hade också missat när tåget skulle gå och trodde det var runt halv fem och ställde in mig på det. Sen går jag in på Internet för att dubbelkolla tio i fyra och det visar sig att tåget går om tjugo minuter.

Japp… på en sommar har lilla tågexpertåkaren jag blivit total nybörjare igen.

Fast nu känns det lite hemvant igen. Förutom att jag är tvungen att ha datorn på ljudlöst och kan INTE se på tv-serier när jag inte har hörlurar. I hate it. Verkligen.

För övrigt är det faktiskt exakt samma tid som förra året när jag åkte ner. Möjligen lite tidigare på onsdagen den 23 augusti klev jag livrädd men förväntansfull på tåget från stockholm till Göteborg för att träffa den där killen som blev min pojkvän. (Han mobbar mig fortfarande ibland för när jag skrev i min blogg på den tiden och kallade honom yxmördare (eller något liknande)) Men det var ganska nervöst att kliva av tåget, för jag minns att för några minuter funderade jag på om jag verkligen kom ihåg hur han såg ut och panikade över allt möjligt som kunde hända. Men allt gick bra, :) och jag träffade någon alldeles underbar som nu varit min pojkvän i snart ett år.
Det slog mig faktiskt inte förräns nu att det är samma dag jag åker som förra året. Även om vi varit tillsammans i ett år på lördag. DÄR har vi något som verkligen känns overkligt. Men alldeles, alldeles underbart.

40 minuter till ankomst.