Första gången

I ett nytt samboförhållande är det många saker som händer "första gången". Pierre och jag gillar att påpeka det. första gången vi handlar mat, första gången vi ser en film i vår nya lägenhet, första gången vi tvättar tillsammans i tvättstugan.

Igår åkte vi för första gången taxi sent på natten hem till VÅRAN lägenhet. Och för första gången i den här staden var jag alldeles för trött för att orka sminka av mig eller dricka vatten eller liknande, nej, jag var så trött och så full att jag var helt borta och bara slocknade i sängen.

Inom en inte alltför lång framtid borde "första gången vi dammsuger komma" (Nej, den har inte hänt än). Nån gång borde väl "första gången vi grälar" komma också. (för det har fortfarande inte hänt. märkligt kanske, men det har funkat för oss)

Ikväll såg vi filmen "Parfymen" på Pierres dator. Vi har fortfarande ingen tv då som uppfattat. Men det är inte direkt någon brådska. vi klarar oss nog ett tag till.

Jag måste säga att nu efter en och en halv veckas samboboende känner jag att vi har lyckats riktigt bra. Sure, vi kommer hela tiden på saker som vi skulle behöva och som vi har missat att köpa. Men vi har det viktigaste. Vi har en soffa, vi har våra datorer, vi har en säng(med väldigt snygga lakan) vi har lite dekorationer och ljus som lyser upp vardagsrummet och ger ett mysigt ljus på kvällen.

Visst, sovrumslampan har jag lyckats välta tvåtusen gånger så den fungerar inte längre.

Hmm.. vad kan jag berätta om gårdagen? Hmm.. det började med att jag hade filmmusikklass och sen for iväg till chalmers. Där träffade jag häksgänget som förberedde för moulinrougetemat på gasquesitsen där jag fick vara med!(Jag älskar när jag får vara med på sittningar, de är trevliga) Jag får sminka killarna så att de skulle bli fina och likna Harold Zidler(Ja, eller Peter jöback i Cabaret, som jag hade som plan med Pierre) Men jag tycker att pojkarna blev fina, jag gillar att sminka folk, hehe. Och sen får jag capsa(ett förrädiskt spel, man blir full på ett par sekunder.) Och lyckligtvis har jag lärt mig dricka öl. det är en bra egenskap. ibland.

Sedan går jag och byter om och beklagar mig ännu en gång för att jag inte tog med mig mina högklackade svarta snörsövlar. men sånt är väl livet.... Dags för sittning! fördrinkar och ytligt snack. Det funkar, jag gillar ytliga saker. Hum...vad hände sen? Vi försvann till EKAK. och spelade ännu ett drinkspel med tärningar. och jag börjar må illa. yay. gissa vad som hände sen?

Jag somnar givetvis på toaletten(eller tekniskt sett, utanför) och vaknar först när jag märker att någon fotograferar mig. Nu tänker jag: "Helvete" och börjar ropa på Pierre som ligger bredvid.(Han gör sånt, märker att jag mår dåligt och vill hjälpa mig. jag älskar det.)

Nu är det dags att ta sig hem. Därav taxiresan.

Hem, sova, vakna illamående men med turen att ha en sambo som ger mig frukost på sängen.
Är inte livet lite fantastiskt ibland?