fredag 18 april 2008

gammalt

hamnade på någon outgrundlig anledning på youtube och såg gamla videos av B*witched. och för en sekund inser varför jag gillade musiken då på mellanstadiet. (Gillade...ja, vi hade ett mimande tjejband som uppträdde på show krusgårn! eller vad det nu kallades. vi var i varje fall B*witched. intressant, hade nästan glömt detta) Det är ju gravt influerat av irländsk folkmusik i varenda låt. Så töntiga kanske de inte var då...trots den irriterande tuggummirösten sångerskan är envisas med, och de otroligt skumma kläderna som förmodligen aldrig varit moderna. i övrigt alltså.

För övrigt vet jag inte riktigt varför jag åkte till chalmers idag, två timmar och en tia fattigare satte jag mig liksom på bussen igen vid kvart i tolv. kanske väntade jag mig lite mer, eller kanske så åkte jag bara dit för att jag blev ombedd att göra så. Eller så orkade jag bara inte vänta på sexan hem istället.
Nu är jag trött. och om jag inte gissat helt fel så kommer inte Pierre hem med tio över ett bussen. och jag kan ju inte säga att jag är förvånad. it's fine. Jag ska lägga mig nu ändå tror jag. Jag önskar jag hade en bok att läsa såna här kvällar.
Idag var en intressant kväll förresten. på tal om helt andra saker. eller okej, en intressant sak är faktiskt att häksasptröjan jag målade numera hänger i k6 lilla rum Kulan. hallå! den är ju ursnygg! jag måste sno tillbaka den och hänga den i min garderob. eller utanför så att den syns. eller...nåt. Men förutom det. servering i trubaduren där gueridonservering av hummersoppa stod på tavlan. Gud vad omständigt det blev. och gud vad onödigt det kändes när man för en enda tallrik skulle hälla upp soppa från ett kärl när det lika gärna redan kunde ha legat i tallriken. Oh my god vad onödigt. Men....Det gick ju.

Och när jag väntade på sista bussen gick jag in på nordstan bara för att...ja, gå. vid emotrappan står en fyllo och pratar i telefon. jag går fram till betaltelefonen och funderar på om jag kan ringa ett gratissamtal.Det går ju givetvis inte, eftersom jag inte vet något hemnummer jag kan ringa med "mottagaren betalar" mitt i natten. Men iallafall. plötsligt hör jag en hög duns och ser att fyllot vid emotrappan fallit omkull och nu ligger däckad på golvet. Givetvis tänker jag att jag kanske borde gå dit och se hur det gick, om jag kan hjälpa honom eller något. Men.... jag gör ingenting? Varför är man sån? och jag ser flera andra personer...bara går förbi med en snabb blick på mannen. jag vet inte,jag tycker det är så hemskt att jag själv kan bete mig så men jag visste inte hur jag skulle agera. verkligen.

Hur skulle du agera? Skulle du göra som alla andra och gå förbi eller skulle du gå fram och hjälpa karln?

och nu är klockan kvart över ett. vi ses imorgon. eller nån dag.

Och Daniel, måste bara säga att du och blont afro är en vinnande kombo(På maskerad alltså... träffade jag dig så på stan skulle jag gissningsvis bara gå förbi och låtsas som inget.)

2 kommentarer:

Daniel sa...

Ja alltså eftersom atrt jag har hjälpt ett fyllo som låg i min trappuppgång till mamma en gång så skulle jag nog gått fram och frågat hur det var med honom egentligen..

Tack=) (afrot alltså)

Frida T sa...

Ja, jag skämdes ganska mycket för mig själv. men ärligt talat var jag rädd för att nån skulle gripa tag i min hand och hålla den med ett dödskallt grepp. Sådär som folk på dödsbädden gör i filmer.
Men jag skäms i efterhand