En resa utan slut

Det är vad jag gett mig in på.
Jag kom precis hem till eskilstuna. Lämnade karlstad 19.25 , ungefär.Ni som inte har en tvillingsyster kan inte förstå hur det känns att veta att man just är påväg att åka närmare sjuttio mil bort från henne till en ö ute i havet.
Imorgon åker jag vidare till Gotland.


Det här är inget ovanligt. jag känner ofta så här skumt innan jag åker tillbaka.Jag vill aldrig åka hemifrån egentligen.Nånting som en av Elins vänner sa till mig i Karlstad. Då hon beskrev Eskilstuna.

Hon sa att vi inte verkade känna några "Vanliga" människor alls. Det var alltid nåt speciellt med dem.
Hon pekade på en bild på Elins vägg och sa sen "Men hon ser ju vanlig ut"Vi svarade, "Hon är från gävle"Hon sa :"Precis, I Eskilstuna är alla annorlunda"

(Okej, jag felciterar, men jag drar ut det viktigaste ur samtalet, jag kan ändra om nån stör sig)


När jag tänker efter så har hon rätt. Eskilstuna är speciellt.Men jag har aldrig tänkt så. Det är ju mina vänner så... ja, de är ju speciella för mig. De är det finaste som finns.


Men kanske är det just så, Att i Eskilstuna bor det speciella människor. Men det är inget negativt. Nej då, jag är glad att jag är en del av dom. Som Daniel tjatar om mitt svarta hår. Oh by the way.Jag har blekt en del av det nu.


Så jag blev lite blondare.Jag blekte det tre gånger(Ska lägga i en blekning till sen)


Sen färgade jag det blått.


Eller Elin färgade


Nöjd nu Daniel?


För övrigt.... Gott nytt år.