Snart ska jag för övrigt hem och se på Prison Break.
Vadå olagligt?
Fyra avsnitt av ”Greys Anatomy” senare…
Klockan är 19.34 och jag befinner mig på en båt. En båt på väg mot det som gotlänningarna kallar fastlandet. (haha) Jag säger hellre att jag ska hem. 
Sen avfärden nån gång runt kvart i fem har jag alltså sett fyra avsnitt av Greys anatomy som Daniel skickat över till min dator så jag hade nåt nytt att se medan jag åkte. Tack gud för det. Annars hade jag väl typ sovit vid det här laget. Möjligen varit totalt jätteuttråkad också. Det brukar jag vara. Jag hade kunnat ta en soffa om jag velat, Men….jag ville hellre ha ett eluttag. Kanske borde slå på telefonen, ifall att nån ringer.
Oh, det är Pierres födelsedag idag! Han och Johan skulle följa med Elin och Emil och hämta mig… Men det var visst nåt med bilen.nåt jag inte fattar... Kall? Men skulle inte Elin hämta er? Då behöver ni väl ingen bil? jaja... Synd iallafall:(
Och själv har jag varit uberstressad hela dagen och gått och hoppats på att jag kunde smita iväg så obemärkt som möjligt. Jag vet inte hur väl jag lyckades. Det var lite dumt kanske när gitarrlärarJanne säger ”Då ses vi på bruksgitarren imorgon?” och jag svarar ”Ja visst!”. Klantigt Frida. Klantigt. LinjeledarMats frågade om allt var okej. Tydligen verkar jag trött och inte riktigt med. (hmm..nej, jag satt visst och höll på att nicka till under hela hans teorilektion i morse. Jag var SÅ trött och höll på att somna, jag vet inte varför).
Men tydligen märks det. Kanon. Men jag är glad att snart vara hemma.
Erika for redan igår till just Eskilstuna, hoppas allt går bra och att du åker tillbaka med mig på Söndag. Det kan ju vara roligt att se på Greys Anatomy med nån annan än mig själv.
Nu börjar folk röra sig mot utgången. Som om de tror att de behöver vara först i kön för att komma av båten. En kvart kvar.
Det är faktiskt rätt skumt! Varför gå mot utgången en kvart för tidigt? Man själv blir ju helt tokig och tror att det är en själv som har fel på tiden. Och så är det ju liksom inte. Hmm.
Tänk att bara stå där i ytterkläder och kolla på en dörr som ändå inte öppnar förräns prick. Jag har inte ens tagit på mig skorna än.
Eller lagt ner datorn. Vilket man kanske förstår när jag skriver. Det blåser? Varför blåser det? Ja båten skakar också, men det är normalt, vi är ju strax förtöjda, duh.
Vad TÄNKTE jag på när jag tog dessa skor? De är inte ens särskilt bekväma och gör faktiskt lite smått ont fortfarande.(Ja, jag köpte en skostorlek för små, vad skulle jag göra då? Jag behövde ett par billiga sportskor och de fanns inte helt lagom och de här var NÄSTAN perfekt.) Men de gör lite ont, jag har ju trots allt knappt använt dem sen jag köpte dem, därför. Okej, tio minuter. Och folk är vid dörren. Klantar.
”önskar er välkomna åter igen..” Ja, jag är väl så illa tvungen. Om jag vill tillbaka till gotland vill säga. Vilket jag typ behöver om jag ska kunna leva på hoppet att de inte märker att jag är borta över helgen. Vilket de lär göra. Imorgon i alla fall. Då har jag EN lektion. Ja, okej, internatfolket som har koll lär väl 
märka det också. Men jag tänkte faktiskt främst på lärarna. Jag vågade kanske inte riktigt be om ledighet igen. Men jag VILLE hem. Jag VILL hem. Det är viktigt för mig. Okej, nu börjar alla dessa människor som går mot utgången skrämma mig… Jag stänger ner datorn. Vi ses hemma..
Eller i bilen. Beroende på var jag startar upp den nästa gång.
Det var alltså det jag skrev då. För övrigt var både Johan och Pierre med i bilen. De hade gömt sig i bakluckan och började peta på mig när jag klev in i bilen. Jag blev lite rädd.. men på nåt sätt hade jag liksom kanske anat...kanske? äh, jag vet inte.
interesting
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar