Det kändes jobbigt att se de åka iväg där. jag vet inte.
Jag tog med mig hemmet, Eskilstuna, det trygga till det nya och okända gotland under en tid. Plötsligt blir jag lämnad ensam igen i en värld där jag inte har en aning om när jag lämnar nästa gång. Jag behöver mina pauser i livet, det är väl så.
Det var svårt att se dem åka iväg igen. De där två är två av de personer som jag tycker mest om av allt i världen. Jag skjuter upp saker, jag vet. jag tänkte aldrig att de skulle åka och hur jobbigt det skulle bli. inte förrän där på busshållplatsen för en halvtimme sen när bussen kom rullande kände jag gråten i halsen.
Därför är jag glad att jag inte följde med till Visby.Det som ges utlopp för känns lättare att bära än det som hålls inne. Därför var en ensam promenad hemåt från busstationen lättare än en ensam bussresa med 20 pers till tillbaka till Hemse efter ett snabbt hejdå på hamnterminalen.
vi hade en bra tid här iallafall. Visst hade vi?
Iallafall jag.
Jag hittar inte biljetten här...det är väl bara att gå och bära ut madrasserna och se vad som finns där. Jag letar. Jag ska gå härifrån igen antar jag.
klockan är nästan sex nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar