Råttmorden i tvättstugan

Hmm.. jag är måttligt road över att mitt förra bloggmeddelande för några dagar sen försvann när datorn fick en knäpp (Som VANLIGT)

men men... jag kommer inte ihåg vad jag skrev då...men jag får skriva nåt nytt nu kanske.

Okej, vi börjar med den största händelsen igår.
Ja enligt mig alltså. Egentligen började det redan i lördags.
Lördag:
Jag tänkte boka tvättid eftersom jag har ont om rena kläder och går ner i tvättstugan. Vid ingången till tvättrummet står Andrea från reportage(Eller var det Foto) och tittar in genom dörröppningen. Jag frågar varför och hon säger "Det finns verkligen råttor här nere" Jag säger "va?" och tittar in i rummet. precis då kliver det ut en JÄTTERÅTTA(nåja,men den var stor)
Men jag bokar tid iallafall.
Lite senare går jag ner igen för att fundera över om jag verkligen klarar av att tvätta med råttan till sällskap. Jag öppnar dörren, kliver in och ser ingen råtta. Jag blir lite lugnare. MEN precis då ramlar den där jättelika råttan ner från fönstret. han hade kartat sig upp där och ramlar ner nu när jag kommer in. Jag blir livrädd och springer därifrån. (Jag gillar inte plötsliga överraskningar bara sådär) Jag tvättar i alla fall INTE idag tänker Jag och går ner och bokar smiss tvättstuga dagen efter i stället.


Söndag:
Morgonen börjar helt okej. Jag kliver iförsig upp ruskigt tidigt eftersom jag bokat tvättstugan från 07.00 men i alla fall.
Vid frukosten, eller efter frukosten vid elva typ så sitter jag i foajén och läser en tidning när Moa kommer ut för att lösa lite sudoku som hon gör…rätt ofta. (OFTA)
Då berättar jag för henne om mitt traumatiska möte med råttan och Lisa som hör vad jag säger blir intresserad och vill gå och se på råttan. Jag säger Okej, jag menar är jag inte själv så klarar jag det.
Så jag, Lisa, lisas kompis, Marie och Maries kompis går ner där och letar efter råttan. Plötsligt ser lisa nånting ligga bakom en påse. Det är råttan som ligger och är sjuk. Dom tror att någon har försökt döda den men inte lyckats och sen bara lämnat den där. Nu kommer Moa ner också. Lisa tycker att där kan den ju inte ligga och bestämmer sig för att gå och prata med köket. När hon kommer ner igen berättar hon att köket inte vågar gå ner eftersom råttan inte är en liten mus utan en jättestor råtta… (ja, det var den ju) och att vi får gå och be någon modig kille ta död på den åt oss. Men nu säger Moa ”Ge mig en handske så kan jag döda den?” Alla stirrar på Moa. (eller alla. Jag tror att det bara var jag) ”Va? Okej…” Moa hämtar sen en handske, (eller fyra) och tar på sig dem och tar upp råttan som nu för övrigt har börjat andas ganska mycket. jag blir rädd av att se på den och är övertygad om att den när som helst kommer att hoppa upp och springa och bita allt den ser så jag och resten går ut och lämnar Moa ensam med råttan.
Lisa står nu utanför dörren och ropar ”ett, två, tre” och sen hör man ett ”TJONG” från Moa som slår i tvättstället. (trevligt det här)
Efter ett par gånger ropar hon ut från tvättstället ”Den dör inte!” och fortsätter slå. Jaja, den dör nog snart ska du se.
Precis när hon är klar ringer min mamma och jag får plötsligt problem att klara av att stå kvar när Moa kommer med den döda råttan för att gå och lämna den utomhus nånstans och jag får panik och får inte upp dörren (okej, det är ju normalt att vara rädd för döda råttor…verkligen)
Moa går iväg mot fårhagen, där tänker hon lämna råttan. Vi alla följer efter, Ingen vet nog egentligen varför. Moa lämnar råttan vid fårstängslet och vänder sig om och börjar sjunga lite på en psalm och jag säger ”Gud ger och Gud tar” och sen går vi. Jag frågar henne hur det känns att ha tagit ett liv och hon svarar att hon aldrig har dödat något förut. Lisa berättar om något ställe hon varit på där de födde upp marsvin för att äta dem och hon blivit tillfrågad om hon ville slå ihjäl nåt djur. Men… hon sa nej. Det kan jag tänka mig. Jag skulle gjort samma sak. Eller nej, jag skulle sprungit för det lilla jag var värd. (vadå lilla?)

Men nu är vi i varje fall av med råttan och jag går typ resten av dagen och försöker komma på nya namn till händelsen ”Råttmordet i tvättstugan” var nog det som slog mest.
Folk börjar lite smått tröttna på mitt prat om råttmordet och kallar mig morbid. Jo, det stämmer nog men jag har aldrig varit med om att någon slår ihjäl något förut. Utom flugor och myggor…insekter alltså. Och det händer ju typ jämt.
Jag lovar dyrt och heligt (eller inte särskilt heligt, jag pratar ju om det nu) att jag inte ska prata mer om råttmordet efter att dagen tagit slut.

Måndag:
Jag skulle aldrig ha gått upp idag.
Vi hade klasstimme, en helt vanlig start på veckan. Och plötsligt säger någon ”Vi måste välja en lucia, 13 december är ju snart” Och efter en massa förslag om hur det ska gå till (Med bara ett vettigt förslag, btw) lägger alla som är intresserade sin lapp i en darbouka och sen ska Markus dra ett namn därifrån.
Jag tänker: ”Gud nej. Aldrig i livet, jag ska inte vara någon lucia”. Och jag tror jag säger det också.
Men när Lisa kommer gående förbi oss med lapparna tänker jag att ”Äh, alla lägger ju i en lapp så jag kommer ändå inte bli vald” och säger ”jaja, ge mig en lapp, vad kan hända?”. Sanna lägger i två lappar, ja, där har vi en som vill iallafall (eller okej det gjorde hon inte, hon bara hotade med det.)

Ack Frida, du borde verkligen ha lärt dig vid det här laget, lägger du i en lapp så blir det du, jag lovar. Det händer alltid och det vet du.
Så ja då vet ni vad som hände. Där förstörde vi allt spänningen tycker ni inte? Ja, markus trummar på darboukan som nån sorts trumvirvel och drar upp en lapp och säger ”Frida”. Jag säger ”VA?” och dementerar att jag nånsin ville vara Lucia. Jag berättar alla skräckscenarion jag har om att få stearin och eld i håret och att jag inte kommer att kunna spela flöjt och dessutom har jag svar och kort hår!
Men ack, inget hjälper. Jaja, det kan ju vara kul att vara Lucia nån gång. Det är ingen som dör av det. Det kanske är roligt. Jag får väl ha löshår eller nåt. Och enligt Elins klasskompis Rebecka var lucia svarthårig och dessutom ska det tydligen vara roligt. Okej… vi får väl se.
Nu har det gått några timmar och jag har irriterat mig över diverse saker under dagen, dels att jag inte ville göra mitt ostinatoarrangemang. Nej, inte spela in det en dag när jag låter som ”Hej kom och hjälp mig”.
Hmm.. nu? Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 15.10 och Marie, Megan och Sebastian kommer hit så vi kan göra klart Andetag-arrangemanget.
Malin lovade att föra vidare ”The rat story” till Moa så hon får veta att jag skrivit ner historien. Få se vad hon tycker om det. Det här är vad vi som inte har nåt bättre för oss sysslar med om dagarna.