Stilettklackar i 39 kvadrat

På väg tillbaka till Gothland. Det börjar bli tid för ett beslut. Jag vet.
När jag lämnade göteborg igår kände jag ingen som helst hemlängtan, varken till Eskilstuna eller Gothland. Ingenstans. Gothland brukar jag iförsig inte längta till, men ändå. Jag har nu spenderat några underbara dagar nere i Göteborg. Jag har alltid kul med Pierre. Och han gör mig så glad, alla problem känns så mycket mindre när man kan se på honom som ligger där bredvid mig. Söndags kväll var första gången jag tänkte åka. Jag ville kanske inte riktigt, men tanken var ju så, det var bäst om jag kom fram och inte missade lektioner på måndag. Fast då fanns plötsligt inga sista minuten biljetter så jag valde att vänta och åka tidigt på måndagen. Då skulle jag iförsig behöva åka redan klockan sex. Jag tänkte att det nog skulle gå, men upptäcker då att det finns inga biljetter alls. Så jag är tvungen att vänta. (Okej, jag medger att jag inte är direkt jätteledsen över att slippa åka klockan sex på morgonen!) Fast en sovmorgon med Pierre är inte direkt det värsta som kunde hända. Vid tio vaknar vi, jag gör frukost och lyckas sen efter ett tag få upp Pierre ur sängen. Ibland är han morgontrött.
Jag köpte så fina lösögonfransar inne på shock i stan senare innan tåget. Inte för att jag vet när jag ska ha dem, men ändå.
So…14.02 måndag, eftermiddag ska mitt tåg rulla iväg från Göteborgs resecentrum. Framme 18.23 vilket borde se till så att jag kommer med pendeltåget 18.38 mot Västerhaninge och byta till nynäshamn där.
MEN! Se det gick inte. Mitt tåg var försenat, sisådär en halvtimme. Och kom in till stockholm runt kvart i sju. Det oroar mig inte så mycket, det är ju fortfarande två timmar innan båten går, och det tar bara en timme i till nynäshamn. Så jag köper choklad och en latte och går iväg till spår 13 där sl-tåget går mot västerhaninge(uppenbarligen MÅSTE man byta där numera. Idioti) Kommer fram ungefär halv åtta och går och undrar varifrån nynäståget går. Till slut när jag ser på en skärm att första tåget inte går förrän 20.25 blir jag lite rädd och tänker att det måste vara nåt fel, de måste ha förbindelser i anslutning till varann så jag springer mot informationen. Därinne svarar kvinnan innanför luckan att första tåget dit går precis som skärmen säger först halv nio. När jag frågar om det går någon buss istället rycker hon på axlarna och meddelar att det tyvärr inte finns. Jag är nu lite rädd. Åker jag med det tåget kommer jag fram till nynäshamn fem i nio. FEM i. Och båten åker iväg fem över. Jag ringer min mamma som får ringa till färjeterminalen och fråga om det går för sig att vänta tills jag kommer dit. Det gör det inte. Så… jag ber dem avboka biljetten till båten och ringer sen Nina som skulle hämta mig i Visby och berättar vad som hänt. Mamma och Pappa säger till mig att ringa Jeppe och kolla om jag kan bo hos honom och Frida i Liljeholmen över natten. Men jag kommer att tänka på Kim och tänker att jag nog helst ändå bor ute hos honom i Kista, det var ett tag sen vi sågs. Så jag ringer upp honom, han är hemma och en timme senare är jag i Kista. Han har ingen mat(inte för att jag var hungrig, så det gjorde ju inte mig nåt. Och hade det gjort det hade jag köpt mat, DAH) Vi ser på OC och bilder jag lagt på datorn(jag har förvånansvärt mycket tv-serier på min dator. Upptäckte att jag faktiskt hade precis allt som Kim brukar se på. Heh….Jag tror jag måste dra ner på tv-serierna nu. Det är ju inte direkt så att jag bryr mig om handlingen i dem)
I tv-soffan somnar jag, SENT som attan, men det är ju inte som att jag redan har en förstörd dygnsrytm så det är ju lugnt för mig. Klockan tjugo över sju ringer telefonen. Då upptäcker jag också att telefonskrället slutat fungera ordentligt. Hälften av knapparna fungerar plötsligt inte.

JAG FATTAR INTE VARFÖR??!

Den fungerade felfritt igår(ja annars hade jag inte kunnat ställa larmet.) Jag måste ringa pappa och se vad för garanti som gäller. Just nu kan jag nämligen iförsig ringa, men bara till det översta numret som står som antingen uppringt, missat eller mottaget samtal. Woohoo… Jag kan alltså ringa Pierre, Hem och till Kim. Finfint… Inte.
Telefonbekymmer alltså, och just nu när jag laddat på mobilen och får skicka gratis sms i tre månader. FAN. Hur ska jag nu kunna uppnå gränsen 6000 sms?(Hmm…ja, precis DET är det viktigaste att tänka på Frida, Fint.)
Jag har alltså problem. 0850 kommer jag på tunnelbanetåget från Kista, Kim följer mig till stationen, plankar biljetten som vanligt. Heh. Han är duktig.
På tåget blir jag livrädd att jag ändå kommer att missa tåget och därmed även missa båten idag också. HUR förklarar man det? (jo alltså, jag fick trafikproblem tre dagar i rad. Jag är dum i hela huvudet, jag lovar.) Då är det KÖRT för mig.
Det kanske det redan är. Jag vet faktiskt inte.
Men…jag springer allt vad jag har när jag kommer till t-centralen, SPRINGER. Och kvart över nio är jag där vid spår 14.(ja, nu går det därifrån) och väntar. Hoppar på tåget, åker iväg, kommer fram till västerhaninge, kliver på igen och åker iväg. Och gissa vad som händer nu? JO, en kontrollantjävel kommer gående. (Jag som nästan börjat tro att de inte fanns, de är BARA ute efter att sätta dit folk) Jag börjar leta febrilt efter biljetten, jag vet att jag har den nånstans. Efter en stund hittar jag den, jag hade inte haft tid att slänga den och den ligger kvar i min ficka. Puh…
Nu är jag framme i nynäshamn, springer fram mot ingången precis när de börjar släppa på folk. Jag tänker att nu ska jag minsann få en bra ekonomiplats med en soffa. Så jag springer mer och försöker komma före lite folk. Det går halvdant. Men eftersom det tydligen bara är runt 140 besökare på båten så är det inte så mycket platser som går åt. Så jag kan i princip ta vilket plats jag vill. Då gör man förståss det.
Det är där jag är nu. I soffan med utsikt mot informationen, klockan är kvart i ett och vi är framme om en och en halv timme. Jag borde fixa en busslista. Jag tycker mig bestämt se dem där borta vid informationen.
ÅH kanon. Jag får vänta en timme innan bussen går. Dessutom måste jag släpa min URtunga väska(läs ginatricotkasse, med en dator och helgens packning) hela vägen upp till busshållplatsen, på smal klack på kullersten i uppförsbacke. Vilken… drömpromenad indeed. Om nu inte det är så som det står att tolvan går förbi hamnen. Det står ju faktiskt ett Z som ska betyda ”Går endast till/från Visby hamn då det finns anslutande färja.” Och det tycker jag att det gör. Hoppas nu bara att båten inte får för sig att försena sig nu också, för då blir jag tokig, och då väntar knappast bussen om den nu ändå bestämt sig för att gå min väg.

Jag skulle kunna berätta mer om min helg i Göteborg, men det känns inte som att jag behöver det, det enda som är viktigt är att jag hade det underbart och önskar jag kunde stanna längre. Om jag inte behövde åka tillbaka till gotland eller Pierre hade lektioner som var viktiga att gå på hade jag gjort det.

bild 1: Pierres rum innan jag hunnit stöka till det alltför mycket.(Jag tenderar att göra det när jag är där har jag märkt. )Eller så städar han mindre när jag är där. eller...så städar han precis innan jag kommer dit. Jag vet faktiskt inte. Det sistnämnda är vad jag skulle göra iallafall. Och det är min dator, och min gina-väska innan jag spred ut innehållet i hela soffan. och byrån.

Bild 2: I Pierres kamera finns många bilder på mig. I allafall i den där rullen. Den tog slut, det var 31 bilder innan jag kom dit. hmm.. jag är lite rädd för hur jobbig jag måste se ut på hälften av de där bilderna. Hoppas han slänger de hemska. Om man kan det, det kan man nog inte när man hämtar ut dem på cd.(precis, det är en manuell systemkamera, inget digitalt här inte.)

Bild 3: Jag vid min dator på båten. Skärmen blockerade blixten. Och jag orkade verkligen inte ta hur många bilder som helst till.

Bild 4: Mina fina klackar! Jag såg på nån tv-serie i datorn och satt som en idiot med fötterna på bordet på min braiga plats som jag alltid försöker ta men aldrig får på båten. Utom idag med få resenärer.

Sist av allt

• Min telefon funkar fortfarande inte.
• Bussen är tio minuter sen till Hemse.
• Jag går till musik och hör inte Daniel som ropar, jag sjöng säkert också.(damnit)
• På middagen märker man att TonsättarPatrik är på skolan för att lyssna på folkmusik. Trevligt, det var ett tag sen.
• Moa verkar måttligt intresserad av lösögondransarna.hmm.. tror inte heller det var rätt grej. Men jag älskar dem, jag tycker om att titta på dem.
• Ikväll blir det Grey's anatomy med Daniel.
• Och övande inför konserten, det verkar som om Moa och Thobias är förstående. tur.
• Puh.