Det är snart nyår nu och jag önskar jag hade tid att göra det här. Det har jag absolut inte.
Jag måste packa.
Jag åker alldeles strax iväg till Karlstad och tyckte just mig höra Pierres bil borta vid parkeringen. Alltså måste jag verkligen börja.
Jag ska.
Jag är ändå rätt snabb.
Jag känner mig lite sentimentalt lagd för tillfället, läste just igenom Annelies dagbok om viktiga människor i livet och Daniels blogg om hans gångna år och funderade på vad som egentligen hänt mig under året.
Och om igen minns jag när Elin, jag och Daniel satt i rinmansparken någon gång i juni och såg på varandra och sa "Detta kommer att bli en lång sommar, det känner jag i lilltån".
Det blev en lång sommar, och det blev en lång höst.
Och våren har jag redan glömt bort för länge sen.
Men trots allt så lärde jag mig nog något ändå.
Och jag kan inte ångra något som jag lärt mig av.
Och längst in i magen känns det bra nu, allt tvivel om framtiden lugnade ner sig och alla funderingar om vad jag skulle göra, om avhoppet och ...ja, allt.
Känns så mycket bättre, det känns lättare att vakna, och lättare att tänka på tillbakaresan.
Att tänka på alla resor jag kommer att göra nästa år.
Det är ändå livet jag har valt, och ibland ska man leva med de valen, eller hoppa av. Men jag är inte redo för det än. Jag måste ge det en chans till.
Och iochmed det ska jag ordna det hela bättre för mig.
Jag är glad att ni finns, ni som gjorde året det det var för mig.
Och nu är Pierre här. så jag slutar med detta.
gott nytt år!
1 kommentar:
I will
Skicka en kommentar