2006 började på en helt okej nyårsfest hos Niklas i Nyfors. Dåförtiden bodde inte han och Kattis ihop, som de gör nu, jag hade nog knappt ens träffat de där så mycket. Jenny gjorde ett överraskningsförsök när hon var där utan att vi hade nån koll på det. Vid tolvslaget gick vi ner på Torget och träffade Jimmy och Kim, det var den där kvällen då Annelie träffade Ken, men ändå hade tid att tjata på Elin och Jimmy om det där vi trodde vi hade en aning om.
Och så for jag tillbaka till Gotland, utan att riktigt vetat om jag ville stanna i världen av folkmusik. trots att jag inte tog bort lektionerna så var det tydligen ändå klart. Jag minns det allra tydligast när en lärare inför englandsresan sa "De som åker är ju egentligen bara folkmusikdelen av klassen, du är ju enda undantaget" Det var ju roligt...tänkte jag. (Inte)
Men bra saker från terminen minns jag ändå..som till exempel:
- Våra små fester i Moas rum, där det dracks cider och likör, där vi lekte anden i glaset och spelade fia med hutt.
- Sebbes och mina sena kvällar i datasalen där vi kunde sitta till tidigt på morgonen och bara spela spel. Han sitt Wow och jag betapet och lyssnade på Winnerbäck.
- Lika sena filmkvällar uppe i Smiss, då Erika ibland blev tvungen att stanna kvar på skolan trots att hon var den enda som inte bodde där.
- Tv-serier i Bopparves dagrum då ALLA stickade nånting(jag gjorde en röd halsduk)
Och musiken, förståss...men med all min prestationsångest och ambition så blev nog inget nånsin så bra jag ville ha det, min nervositet känns bättre numera när jag lyckats lugna ner mig. Det var ändå något jag lärde mig.
Skolan tog slut, och Daniel sökte till gotland. Vi bestämde oss för att nästa termin ska vi alla bo i rektorsvillan(utom Sebbe, som bangade när han kom på att Bopparve var trevligare) Jag kände en glädje över att äntligen komma hem, men ändå lite ångest och det var förståss med gråt jag sa hejdå. De jag klarade att säga hejdå till. Jag har alltid haft nära till gråten(alldeles för nära...) Och kunde inte se på folk utan att tårarna rann.
Sommaren kom, Vi inledde med en fest i rothofsparken. Som en försenad födelsedagsfest med bols blue-drinkar och gitarrspel. Och vår underbara Sanna kom på besök för festen, det var en jätterolig kväll. Annelie och jag fortsatte vår mission som vi påbörjat på nyår, Daniel och Sanna sprang runt och var så rädda för polisen att de hällde ut varenda drink de kunde hitta. Elin var försvunnen på "nån lekpark" och Kattis och Sissela med sina pojkvänner försvann alldeles för fort. Men nu i efterhand minns jag ändå "den där killen" som satte sig med min gitarr och försökte spela "Över Gränsen".
"Några dagar senare satte sig jag, Elin och Daniel i rinmansparken och var rätt säkra på att detta skulle bli en lång sommar."
På midsommarfesten träffade Elin kärleken, i form av en Frisken som var utannonserad och rekommenderad av Sissela och Friman. Jag och Daniel börjar förbereda oss för flytten, och sitter återigen där i rinmansparken, äter thaimat och pratar om livet. Elin och jag köper vårt första cigarettpaket en kväll och sätter oss och röker några kvällar i lekparken vid rinman. Bara tur att föräldrarna var borta på nån resa nånstans. Men jag tror ändå att det där cigarettpaketet fortfarande ligger där jag gömde det nånstans i somras. På nån kväll försäger jag mig om något till Elin som pratar med Kim och sen rullar allt bara på. Plötsligt är tanken att vi ska återskapa festen i Rothofsparken igen, och ja... det blev ju bra, med klädpoker och allt... Den kvällen då jag bangade på ett å-bad för att åka till västerås med Kim och Ken för att sen promenera runt hela stan med en underbar kille. Inte förrän vid sextiden somnade jag den morgonen. Och jag är så glad att jag lämnade de andra i rothofs...för tänk om jag inte åkt med till Västerås den kvällen?
Sommaren närmar sig sitt slut, Winnerbäcks konsert, fester och krogkvällar varenda helg. Vi blir väl stammisar på Rolling nånstans där... Badande i ån(blev det till slut, trots några protester om hur äckligt vattnet var). Och åkte vi inte vidare till Vilsta också, i Johans bil, trots att han själv protesterade och vägrade följa med. Och så sms:et från Linda som jag aldrig förstod hur hon kunde veta...(Note to self...ring henne i veckan)
Och precis i slutet av sommaren, precis innan det var dags att sätta sig på båten med en fullpackad bil och resa över havet till Gotland... Reste jag efter ett snabbt besök i Stockholm till Göteborg för att hälsa på Pierre... utan att egentligen riktigt veta vad jag gjorde. En annan sak jag är glad över. Men vad kan jag säga, jag har berättat om det tidigare. Det var bara jätteroligt, alldeles perfekt.
Tillbaks till skolan, Daniel och jag inreder vårt rum med affisher på RENT och Edward. och mysbelysning, Som vi bara kunde hänga upp om vi tog ner brandalarmet...så vad gör man? larmet fick sitta vid gardinerna istället. våran mysbelysning var viktigare. Och första kvällen, då Sebastian och Daniel och jag anser det vara en JÄTTEBRA idé att ha filmkväll och se på Fäbodjäntan. Då var det tänkt som en grej för oss tre, men hela klassen hamnar i rektorsvillan, folk börjar gå därifrån(de trodde nog inte riktigt att det verkligen skulle bli av) och Daniel och jag är säkra på att vi numera har ryktet som "Porrnördarna som blir kåta av att kapa nätverk". Great... Men det blir bra. Allting verkar så enkelt ett tag...men... snart blir avstånden jobbiga. För mig. Jag känner mig fast, börjar undra vad jag gör på ön och...längtar bara bort. Strax innan lucia pratar jag med LinjeledarMats och förbereder honom på att jag kanske måste ge upp. Att jag inte vet om jag orkar. Allt avbryts av familjens teneriffa-resa, fint med värme men ändå... kanske lite.. jag vet inte. Det är visst ännu nånting jag borde berätta om sen. Jag saknar Pierre och längtar tillbaka till Sverige, i varje fall ibland.
Men jag kommer hem till ett halvljummet sverige som aldrig ville nå under minustrecket. Inte för att det gör mig nåt. Jag har fortfarande ingen vinterjacka.
Och nyår kommer, på Besök kommer Sanna ifrån Gävle, men jag åker ändå iväg bort till Karlstad och firar nyår. Jag ångrar det inte. inte alls. Trots att det var första gången jag firar nyår utan min syster. Och första gången jag är på en plats utan anknytning till. Det var jätteroligt. och jag är glad för det. Därför kan jag inte ångra mig.
Och nu är allt över. Andra januari 2007 har blivit tredje nu eftersom klockan är halv ett. Och jag ska gå och lägga mig. Om några timmar hämtar Pierre upp mig efter hans nattjobb. Så jag ska sova lite innan dess.
Och vad händer i år? Ja...vi får se.
Beslutet är iallafall taget. det kom till mig helt plötsligt...utan att jag hann tänka på det. Som det brukar göra. men det tar tid. Jag tror jag gör rätt. jag hoppas jag gör rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar