Jag måste vara den enda på jorden som coccilana etyfin inte biter på. Jag hostar hela natten oavsett hur många milliliter jag häller i mig. Alla pratar alltid om hur himla bra just coccilana är mot hosta. Varför hjälper det inte mig? Dyrt är det också.
Men som sagt: Förutom hälsan, framtiden och ekonomi så känns det faktiskt som om saker och ting börjar falla på plats. Snart flyttar vi in i den nya lägenheten, jag har kommit in på de kurser jag ville läsa i år, och jag har fått tag i de flesta böckerna. Jag har träffat vänner och varit ute. vi har börjat se över packlådorna, letat möbler och faktiskt hittat en del som vi ska köpa. Snart har vi troligen fixat flyttbil också.
Ett moln på himlen är att jag ska jobba imorgon. Jag vill jättegärna, men jag är lite osäker eftersom jag ligger vaken halva nätterna och hostar. Jag är inte helt säker på var gränsen går för sjukdom på jobbet. Kan man gå med slemmig hosta framför gästerna och servera mat? Är jag ett dåligt exempel om jag åker dit? Smittar jag fortfarande efter en vecka?
Tidigare i veckan träffade vi Spånken på Café Husaren i Haga. Jag tänkte dela med mig av några bilder, bara för sakens skull. Och sen är det ju trevligt med bilder, eller hur?
Pierre sitter mitt emot. Den där yllekoftan tycker jag är härlig. Tänk om han kunde använda den lite oftare? |
Spånken, Eller Magnus som han egentligen heter. |
Kolla in den gigantiska bullen! Jag glömmer alltid av hur stora bullarna på Café Husaren är. De är ju gigantiska! 35 kr kostar de och är nästan för mycket för tre personer att dela på. Det är en bra deal! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar