Berlin Dag 3 - världens bästa våfflor

Idag, den tredje dagen i Berlin delade vi upp oss en aning. Jag och Pierre promenerade neråt från Prenzlauer Berg till Mitte. Daniel skaffade sig ännu ett day pass på kollektivtrafiken och åkte neråt stan för att kolla upp lite skivbutiker. Här svängde vi just in på Kastanienallee för att kolla in utbudet av caféer och barer.

 Pierre blev förstås helt lyrisk när vi gick förvi Biergarten Prater med sin glittrande paljettskylt. Dock var det helt folktomt och på den här bilden syns det inte ens var vi är någonstans, men det är alltså ingången till Biergarten. Jag fick lova Pierre att gå dit någon annan dag.

Längre ner kom vi till Zionkirchplatz, här låg en enorm kyrka och en bar vars logotyp bestod av ett uppochnervänt  Mcdonalds-M. Kanske borde man titta på det där med varumärkesrätt på denna?

Vi fortsatte dock längre ner och hittade det här fantastiska lilla stället som man blev riktigt glad på. "Glücklich am Park" - En gissad översättning borde bli "lycklig i parken" vilket vi ju alla blir glada av. Här slog vi oss ner en stund och beställde våfflor och dryck.

Jag köpte mig en alldeles jättetrevlig espresso machiato, som serverades i den snyggaste kopp jag någonsin sett. Så här i efterhand hade jag gärna lagt ner den i väskan och tagit hem den, men då kanske jag inte vågat mig tillbaka igen...

Pierre, som anser att man måste dricka öl i Tyskland, beställde givetvis en öl. Och som alla öler i den här stan var den gigantiskt stor.  

Sedan kom våra våfflor, och här tror jag nog att jag hittat det godaste jag ätit i hela mitt liv. En våffla med vaniljkräm och hallonsylt. (eller himbeer, som man säger i Tyskland) 

Sedan kom Daniel och vi promenerade längre neråt vägen, som nu bytte namn till Weinbergsweg. Nu passerade vi också Weinbergspark, vilken egentligen var vårt mål. Tyvärr blev det inget av med parken, och vi kom fram till ett litet restaurangkvarter där vi slog oss ner vid en mexikansk restaurang, Maya, och beställde mat. Daniel är förstås nöjd över att vinglasen fylls rätt mycket.

 En skål fick det bli, trots att klockan är tre. Pierre köper sin andra öl för dagen, jag hittar ett glas Pinot Gris, och Daniel köper sig ett glas rödvin. Snart kommer maten.

Efter den sena lunchen går vi hemåt. Jag har känt mig sjuk hela dagen och nu slår det till rejält. Det blir ingen mer utevistelse för mig som somnar redan klockan sex. Det är nämligen så att jag fått mig en riktigt jobbig släng av den där fantastiska förkylningen med feber och rinnande näsa. Pierre och Daniel gjorde sig istället själva redo för att gå ut i Berlins nattliv, där de är nu. Själv ligger jag här och äter värktabletter, snörvlar och utnyttjar Wlan:et vi ändå betalt 10€ för och ser på webbTV. För mig är det nog dock dags att sova nu, så kanske jag kan hoppas på att vara frisk imorgon? 

Att skicka sms kostar för övrigt 1.25 kr/styck, ändå är Daniel och Pierre så snälla att de då och då uppdaterar mig om vad de har för sig ute i natten. Senast blev de utestängda från Panorama och har nu hamnat på Magnet.

Lite Berlinkuriosa

Riktiga Berlinare går aldrig ut före klockan 01.00 på natten, och klubbarna stänger sällan förrän den sista gästen går hem. Någon klubb vi kollade upp öppnade klockan 23:00 på fredagskvällen och stängde först klockan 20.00 på söndag, så den som har lust kan ju hänga där hela helgen. Men hur håller man sig vaken? Och vem går egentligen på klubb klockan 13:00 en lördagslunch?

Tydligen finns inga regler för när saker och ting måste stänga, vilket förklarar de aningen djärva öppettiderna.