Jo, det är klart att det var. Men när vi äntligen, efter en lång dag, kom hem till Göteborg var det med en enorm förkylning och dessutom var åtminstone jag och Pierre helt slut. Två dagar efter resan låg jag i sängen och hostade, snörvlade och tyckte synd om mig själv. Efter en dag hängde Pierre på. För Daniel dröjde det till slutet på veckan innan han också sjuknade in, om än i en mycket mildare version av förkylningen. Och när man ligger sådär, helt slut av förkylning och fyra tabletter ibumetin om dagen, tänker man inte alltid på att bilderna måste upp. Men här är de nu, en vecka för sent : Berlin dag 5 - Långpromenad och hemresa.
Vi började dagen med att promenera neråt till Schönhauser Allees eget köpcentrum Arkaden där Pierre ville köpa sig ett par skor. Vi fann också ett trådlöst nätverk, samt ett café med en logotyp i samma stil som Starbucks. Dit nådde inte nätverket, men det kanske var lika bra.
Vi kände också att vi borde ta och hitta ett Lidl, bara för att se om det är samma sak som i Sverige. Det var det.
Vi hämtade våra väskor och checkade ut från hotellet. Tanken var att vi skulle promenera hela vägen ner till Alexanderplatz, ta en kaffe och titta runt lite, och sedan ta en buss till flygplatsen.
På vägen passerade vi den här skylten.
Väl framme vid Alexanderplatz skulle vi också söka efter ett särskilt sorts öl som Pierre hade druckit på pizzerian vid hotellet. Det var ett weissbeer med namn Konung Ludvig (tror jag) och det fanns verkligen ingenstans. Vart vi än gick så berättade personalen om ett stort köpcentrum där det fanns en nedervåning. Huset skulle visst heta Alexa. Vi fattade ingenting och gick överallt för att hitta, men först efter att tre personer försökt hjälpa oss fick vi veta att det var ett stort rött hus. "Ser du det?" sa den sista tysken till Pierre. Ett stort rött hus.
Det här stora röda huset verkar vara ett jättestort köpcentrum fullt med roliga butiker. I och med detta besök måste jag ta tillbaka allt det där jag sa om att Berlin inte är en shoppingstad... Vi hittade ju bara aldrig hit, förrän sista dagen.
Inne på Alexa hittade vi faktiskt ölen till slut. Och ännu roligare: "Duff beer"! En flaska av detta köpte vi dock inte, eftersom vi kände att vi inte kunnat få ner det i packningen utan att sabba hela väskan.
En sak som jag vet att jag kommenterat mycket är det här med pengar. Jag förstår verkligen inte varför butikerna inte bara kan acceptera betalkort. Helt obegripligt. Men för den som gillar pengar visar jag här en fullständig Euroguide - från 2€-kronan till 1centen.
Eftersom vi var helt slut satte vi oss på Mcdonalds inne på Alexa för att planera hur vi skulle spendera resten av dagen. I samma lokal låg också McCafe, och här blev jag faktiskt glatt överraskad, även om det bara var Daniel som beställde något. Det är en riktig cappuccino gjord i espressomaskin(Inte som de där maskinerna som finns på pressbyrån) Och allt detta kostade 3€. Chokladkakan var gigantisk, men inte supergod. Daniel ser ändå glad ut.
Tyskarna har många ord som blir fantastiskt roliga på svenska. Tänk bara på "Ölfest=Oljefast" och du blir lite glad. Den här var ändå helt klockren, med tanke på Daniels enorma faschination vid tåg och annan kollektivtrafik. "S-bahnbögen". Exakt vad det betyder har jag inte koll på, men jag tror att det har något med "båge" att göra.
Sedan värkte allas fötter och mina skavsårsplåster började ju som bekant ta slut, så nu hittade vi en TXL och åkte till flygplatsen ett par timmar i förväg. Hade vi varit piggare hade vi stannat ett tag till, men nu fick det räcka för den här gången. En riktigt trevlig resa hade vi iallafall. Jag tackar för alla tips om ställen att besöka, särskilt från min svägerska Frida som bodde i den här fina staden för några år sedan.
Jag ber om ursäkt för mitt hafsiga berättande kring Berlin, men jag har så mycket att säga att det är svårt att dra ner på anekdoterna. Nu är jag hemma i Kortedala sedan en vecka, och börjar äntligen bli frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar