Lyxkaffe på balkongen

Igår köpte vi nya balkongmöbler och idag var det dags att inviga dem med frukost på balkongen! När Pierre äntligen klev upp hade jag dock redan ätit frukost, så det blev en kopp kaffe för mig.

Vi har egentligen inte morgonsol på vår balkong, så det var lite råkallt att sitta där vid den här tiden, men med en tröja gick allt bra. Det känns skönt att äntligen ha något därute, så att man kan gå ut och sätta sig när det blir varmare.

Mitt kaffe ser riktigt lyxigt ut, men egentligen är det helt vanligt kaffe och skummad kall mjölk med kanel. De små söta kopparna säljs på chilli som tekoppar, märkligt nog. När jag dricker te vill jag ju ha en ganska stor kopp att sitta med. Kaffekopparna i samma serie är lagom för espresso. Pyttesmå! 

Idag ska jag iväg till jobbet i kväll och innan dess försöka hinna med gymmet om någon timme. Förhoppningsvis ska jag också hinna läsa lite makroekonomi innan dagen är slut.

25 år och grattis till mig!

Idag fyllde jag 25 år! Redan i söndags blev jag firad av familjen hemma i Eskilstuna. Då var jag nog lite avig...

Egentligen tycker jag att det är lite jobbigt att bli firad på min födelsedag... Inte sådär att jag vill att folk ska glömma bort det.. och det är klart att jag vill träffa hela min familj och det är ju jätteroligt när alla kommer på besök. Jag måste skärpa mig lite där.

Men idag bakade jag en liten tårta. Jag gillar att få tårta på min födelsedag. Den behöver inte ens vara särskilt fin. Det enda som behövs är att den är god.

 Den här fantastiskt tjusiga tårtan är gjord med hjälp av en aning trasiga marängbottnar från hemköp, (som nog fallit sönder redan innan jag öppnat paketet), glass och grädde. Glassen gjorde jag genom att ta ett paket gammaldags vanilj och ett paket jordgubbsglass och sedan mixa ihop det med frysta blåbär. Det är det bästa med blåbär, allt blir så fint lila. dagen till ära hade jag också skaffat mig små chokladbokstäver.

Så kom Daniel och fick spritsa tårtan eftersom han gått spritskurs.

De här fina kopparna köpte jag på indiska efter att ha sett dem hemma hos min fina svägerska Frida. Jag blev helt kär och sprang till Indiska så fort jag kom tillbaka till Göteborg. De är helt underbart galna med alla färger.

Daniel hade med sig en orkidé som jag ställde i köksfönstret bredvid en av vaserna jag fått från min syster Karin. Mitt köksfönster är i desperat behov av färg. Jag ångrar nästan att jag sydde en grå gardin dit. en ny kruka blir pricken över I:t. Men det tar vi en annan gång.

Nu närmar sig födelsedagen sitt slut och jag tänkte faktiskt gå och lägga mig. Imorgon tänkte jag inviga ett par balkongmöbler vi köpt idag och äta frukost ute!

Städa en smutsig balkong

När vi flyttade in här i lägenheten i februari var det mycket som inte var helt rätt. Det fanns lite kvarglömda saker i skåpen, golven var smutsiga och fönstren inte rengjorda. Det förbryllar mig jättemycket när man flyttar in till en lägenhet att folk inte tänker på saker som att göra rent fönstrena. Visserligen finns här sisådär tretton fönster, men ändå. Så svårt är det inte.

Golvet i köket var så fläckigt att jag undrade om det kanske helt enkelt såg ut så eftersom de misslyckats med att tvätta det. Vad hände med de där besiktningarna? Jag trodde alla var tvungna att göra en sådan där städningen kollades så att lägenheten bara skulle gå att flytta rakt in i?

Såhär i efterhand kanske vi borde ha sagt till hyresvärden och fått lägenheten städad, men vi orkade inte det just då. Jag ville ändå tvätta golven på en gång, och inte vänta tills de fick lust att skicka hit en städfirma. Nu är mycket rent, men balkongen hade jag inte tänkt på förrän idag. Det såg ju faktiskt smutsigt ut. Ska det verkligen vara så?

Balkongen innan städningen.

Titta! Det händer ju faktiskt något!

Yay! Så rent det blev. Och det tog inte ens lång tid. Jag trodde verkligen att det var så att man inte fått bort smutsen eftersom det inte gick. Så tror jag alltid att det är när det är smutsigt i en ny lägenhet. Är det verkligen bara jag som torkar ur alla skåp, torkar alla lister, tvättar alla fönster, svabbar och dammsuger i hela lägenheten? Är det bara jag som anser att balkongräcket ska vara rent? Konstiga människor det finns. 

Det enda som behövs nu, är ett par små plastmattor, ett bord och ett par stolar så man kan börja vara där.. Och så min lilla odling som ska få flytta ut så fort jag har något att ställa/hänga den på.

Kolla så fint! här växer det så det knakar. När det kommit upp lite grann blir det här bladspenat.

Berlin dag 5 - långpromenad, butiker och hemresa

Den som följt min, Pierres och Daniels resa till Tyskland undrade kanske lite smått var den sista dagen tog vägen. Jag menar: visst var det väl en dag 5 också?
Jo, det är klart att det var. Men när vi äntligen, efter en lång dag, kom hem till Göteborg var det med en enorm förkylning och dessutom var åtminstone jag och Pierre helt slut. Två dagar efter resan låg jag i sängen och hostade, snörvlade och tyckte synd om mig själv. Efter en dag hängde Pierre på. För Daniel dröjde det till slutet på veckan innan han också sjuknade in, om än i en mycket mildare version av förkylningen. Och när man ligger sådär, helt slut av förkylning och fyra tabletter ibumetin om dagen, tänker man inte alltid på att bilderna måste upp. Men här är de nu, en vecka för sent : Berlin dag 5 - Långpromenad och hemresa.

Vi började dagen med att promenera neråt till Schönhauser Allees eget köpcentrum Arkaden där Pierre ville köpa sig ett par skor.  Vi fann också ett trådlöst nätverk, samt ett café med en logotyp i samma stil som Starbucks. Dit nådde inte nätverket, men det kanske var lika bra.

Vi kände också att vi borde ta och hitta ett Lidl, bara för att se om det är samma sak som i Sverige. Det var det.

Utanför Lidl fanns den här affischen uppsatt. Vår fundering är bara: Vad har Pippi Långstrump med att släppa djuren fria?

Vi hämtade våra väskor och checkade ut från hotellet. Tanken var att vi skulle promenera hela vägen ner till Alexanderplatz, ta en kaffe och titta runt lite, och sedan ta en buss till flygplatsen.

På vägen passerade vi den här skylten.

Väl framme vid Alexanderplatz skulle vi också söka efter ett särskilt sorts öl som Pierre hade druckit på pizzerian vid hotellet. Det var ett weissbeer med namn Konung Ludvig (tror jag) och det fanns verkligen ingenstans. Vart vi än gick så berättade personalen om ett stort köpcentrum där det fanns en nedervåning. Huset skulle visst heta Alexa. Vi fattade ingenting och gick överallt för att hitta, men först efter att tre personer försökt hjälpa oss fick vi veta att det var ett stort rött hus. "Ser du det?" sa den sista tysken till Pierre. Ett stort rött hus. 

Det här stora röda huset verkar vara ett jättestort köpcentrum fullt med roliga butiker. I och med detta besök måste jag ta tillbaka allt det där jag sa om att Berlin inte är en shoppingstad... Vi hittade ju bara aldrig hit, förrän sista dagen.

Inne på Alexa hittade vi faktiskt ölen till slut. Och ännu roligare: "Duff beer"! En flaska av detta köpte vi dock inte, eftersom vi kände att vi inte kunnat få ner det i packningen utan att sabba hela väskan.

En sak som jag vet att jag kommenterat mycket är det här med pengar. Jag förstår verkligen inte varför butikerna inte bara kan acceptera betalkort. Helt obegripligt. Men för den som gillar pengar visar jag här en fullständig Euroguide - från 2€-kronan till 1centen. 

Eftersom vi var helt slut satte vi oss på Mcdonalds inne på Alexa för att planera hur vi skulle spendera resten av dagen. I samma lokal låg också McCafe, och här blev jag faktiskt glatt överraskad, även om det bara var Daniel som beställde något. Det är en riktig cappuccino gjord i espressomaskin(Inte som de där maskinerna som finns på pressbyrån) Och allt detta kostade 3€. Chokladkakan var gigantisk, men inte supergod. Daniel ser ändå glad ut.

Tyskarna har många ord som blir fantastiskt roliga på svenska. Tänk bara på "Ölfest=Oljefast" och du blir lite glad. Den här var ändå helt klockren, med tanke på Daniels enorma faschination vid tåg och annan kollektivtrafik. "S-bahnbögen". Exakt vad det betyder har jag inte koll på, men jag tror att det har något med "båge" att göra.

Sedan värkte allas fötter och mina skavsårsplåster började ju som bekant ta slut, så nu hittade vi en TXL och åkte till flygplatsen ett par timmar i förväg. Hade vi varit piggare hade vi stannat ett tag till, men nu fick det räcka för den här gången. En riktigt trevlig resa hade vi iallafall. Jag tackar för alla tips om ställen att besöka, särskilt från min svägerska Frida som bodde i den här fina staden för några år sedan.

Jag ber om ursäkt för mitt hafsiga berättande kring Berlin, men jag har så mycket att säga att det är svårt att dra ner på anekdoterna. Nu är jag hemma i Kortedala sedan en vecka, och börjar äntligen bli frisk.

Berlin dag 4 - Marknad och sol vid Zionkirchplatz

Så har ännu en dag passerat i Berlin. Idag var en relativt slö dag eftersom ingen riktigt kände sig på topp. Ännu en gång fick vi känna på hur irriterande det är att ingen butik någonstans tar Visa-kort. Biljettautomaterna till kollektivtrafiken tar för det mesta bara och endast Maestro. Den här lilla kompisen däremot var enligt Daniel och Pierre en räddare i nöden under deras utekväll i Berlin då den också tog sedlar och växlade dem.

Idag var vädret kanon! Vi hade bestämt oss för att åka tillbaka till Glücklich am Park även idag just för att få äta lite våfflor igen. De var ju så otroligt goda! 

Vi promenerade ner till Eberswalder strase där vi satte oss för att vänta på M1:an som skulle ta oss till Zionkirchplatz. Här sken solen! 

På Glücklich blev cafékillen lite sarkastiskt lycklig över min 50€-sedel och ropade "Yay!! Big money!" när den skulle till att växlas, och varnade oss sedan för att vi lätt skulle tas som dumma turister om vi gick omkring med för stora valörer. Då passade vi förstås på att fråga om den här idiotin med VISA-kort. Varför tar ingen i den här staden kort, liksom? Han skämtade(?) och svarade något om att de var en "poor city with cash och att det egentligen nog var farligt att alltid gå omkring med mycket pengar eftersom de välkomnade folk med att råna dem." Låter ju himla trevligt. Han var riktigt trevlig iallafall, och pratade bra engelska. Dock verkade han inte vara på det klara med att Daniel var med oss och frågade "Danielle? Is that french?" . Vi diskuterade senare om detta och funderade om det berodde på hans randiga t-shirt och mustasch. Det var ju bara baskern och baguetten som saknades. 

- "It's a pretty french name"

Efter våfflorna tänkte vi att vi skulle kolla in den där marknaden som min svägerska Frida tipsade om. Vi gick därför uppåt mot Arkonaplatz där det tydligen hålls marknad varje söndag. På vägen dit gick vi förbi detta ställe? Fotbadscafé? Sitter man och får typ pedikyr samtidigt som man fikar? Vi vågade inte gå in...

Det var en trevlig marknad med mycket att titta på. Jag hittade flera stycken fina cocktail- och moselglas men kände samtidigt att jag inte har någon möjlighet att ta hem dem. Hur skulle jag lyckas hålla dem hela?

Istället köpte jag ett par örhängen med fina stenar för 3,5€ vid ett av stånden. Daniel hittade en kanonfin röd LP-spelare från Philips, men säljaren ville inte sälja den utan försökte istället få oss att köpa en fulare gammal grej han hade framme. Synd, för den där röda skivspelaren var verkligen superfin.

Något som Daniel irriterat alla han känner i åratal är när han ser en bil med tre siffror som är lika, då säger han  exempelvis "333, lycka på dig" och petar på personen närmast. Här i Tyskland har bilarna fyra siffror, vilket borde göra hans besatthet svårare, men icke. Antalet bilar med fyra likadana siffror är många här, så många gånger som jag fått höra "2222, lycka på dig" från en lycklig, tvångstänkade herr Häggblom. 

Idag var vi dock väldigt trötta, men vi hann med en marknad till vid boxhagener platz i Friedrichain. Här fanns dock mest möbler, och det var ju lite svårt att släpa hem, så vi gick tillbaka till närmaste spårvagn efter ett tag. Nu var vi alla lite väl trötta. Vid den här marknaden stod dock jättemånga duktiga musiker, varav en kille som stod med två olika stränginstrument och spelade på båda två samtidigt. Jag twittrade en bild på honom här: http://twitpic.com/4j910n 

Så var det dags för ett sista besök på starbucks, där Daniel köpte sig en alldeles egen Starbucks-mugg. Det kan tyckas lite märkligt att vi hänger på amerikanska kaffekedjor när vi är i Berlin, men eftersom både jag och Daniel är intresserade av kaffe finner vi det jättespännande att få dricka starbuckskaffe. Det finns ju trots allt bara i Sverige på Arlanda, och det är ju inte direkt som att man tänker åka dit och checka in bara så att man ska komma in i gaten och dricka en kopp kaffe för 70 spänn. Nej, här kostar den 1,70€ och finns i varje gathörn.

Vi har inte direkt uppfattat Berlin som en shoppingstad, när det kommer till kläder. De flesta butiker vi sett har varit inriktade på street, vilket inte riktigt är vår stil. Visst finns de där stora lyxvaruhusen i gamla västberlin, men eftersom vi inte direkt tjänar stora summor pengar är det inget vi går in i mer än för att titta. Kanske har vi varit dåliga på att leta, jag vet inte. Den här lilla butiken hade dock ett roligt namn, men innehöll inget intressant för mig. Den låg iallafall precis vid spårvagnshållplatsen för Hackerscher markt.

Som de (nästan)äkta Göteborgare vi är föredrar vi spårvagnen för att ta oss runt i stan. Visst att U-bahn och S-bahn går snabbare, men man ser ju ingenting! Att sitta på en spårvagn ger en hemkänsla samtidigt som man får se mer av staden. Dessutom upptäckte vi idag att vi inte behövde gå en kilometer om vi hoppade av spårvagnen på Schönhauser Allee/Bornholmer strasse istället för U&S-bahnstationen Schönhauser Allee. Spårvagnen stannar nämligen nästan precis utanför hotellet.  Det är en sådan där skön sak som man alltid kommer på den sista dagen.

Den här kvällen blev det en jättegod pizza på den lokala pizzerian Aldente till middag, sen en kopp te för mig som fortfarande inte känner mig helt frisk. Ett överdrivet intag av värktabletter är troligen inget att rekommendera tillsammans med vin.

 Imorgon är sista dagen här i Berlin, och klockan 21.30 går flyget tillbaka till Göteborg. Vi har haft det jättetrevligt!

Berlin Dag 3 - världens bästa våfflor

Idag, den tredje dagen i Berlin delade vi upp oss en aning. Jag och Pierre promenerade neråt från Prenzlauer Berg till Mitte. Daniel skaffade sig ännu ett day pass på kollektivtrafiken och åkte neråt stan för att kolla upp lite skivbutiker. Här svängde vi just in på Kastanienallee för att kolla in utbudet av caféer och barer.

 Pierre blev förstås helt lyrisk när vi gick förvi Biergarten Prater med sin glittrande paljettskylt. Dock var det helt folktomt och på den här bilden syns det inte ens var vi är någonstans, men det är alltså ingången till Biergarten. Jag fick lova Pierre att gå dit någon annan dag.

Längre ner kom vi till Zionkirchplatz, här låg en enorm kyrka och en bar vars logotyp bestod av ett uppochnervänt  Mcdonalds-M. Kanske borde man titta på det där med varumärkesrätt på denna?

Vi fortsatte dock längre ner och hittade det här fantastiska lilla stället som man blev riktigt glad på. "Glücklich am Park" - En gissad översättning borde bli "lycklig i parken" vilket vi ju alla blir glada av. Här slog vi oss ner en stund och beställde våfflor och dryck.

Jag köpte mig en alldeles jättetrevlig espresso machiato, som serverades i den snyggaste kopp jag någonsin sett. Så här i efterhand hade jag gärna lagt ner den i väskan och tagit hem den, men då kanske jag inte vågat mig tillbaka igen...

Pierre, som anser att man måste dricka öl i Tyskland, beställde givetvis en öl. Och som alla öler i den här stan var den gigantiskt stor.  

Sedan kom våra våfflor, och här tror jag nog att jag hittat det godaste jag ätit i hela mitt liv. En våffla med vaniljkräm och hallonsylt. (eller himbeer, som man säger i Tyskland) 

Sedan kom Daniel och vi promenerade längre neråt vägen, som nu bytte namn till Weinbergsweg. Nu passerade vi också Weinbergspark, vilken egentligen var vårt mål. Tyvärr blev det inget av med parken, och vi kom fram till ett litet restaurangkvarter där vi slog oss ner vid en mexikansk restaurang, Maya, och beställde mat. Daniel är förstås nöjd över att vinglasen fylls rätt mycket.

 En skål fick det bli, trots att klockan är tre. Pierre köper sin andra öl för dagen, jag hittar ett glas Pinot Gris, och Daniel köper sig ett glas rödvin. Snart kommer maten.

Efter den sena lunchen går vi hemåt. Jag har känt mig sjuk hela dagen och nu slår det till rejält. Det blir ingen mer utevistelse för mig som somnar redan klockan sex. Det är nämligen så att jag fått mig en riktigt jobbig släng av den där fantastiska förkylningen med feber och rinnande näsa. Pierre och Daniel gjorde sig istället själva redo för att gå ut i Berlins nattliv, där de är nu. Själv ligger jag här och äter värktabletter, snörvlar och utnyttjar Wlan:et vi ändå betalt 10€ för och ser på webbTV. För mig är det nog dock dags att sova nu, så kanske jag kan hoppas på att vara frisk imorgon? 

Att skicka sms kostar för övrigt 1.25 kr/styck, ändå är Daniel och Pierre så snälla att de då och då uppdaterar mig om vad de har för sig ute i natten. Senast blev de utestängda från Panorama och har nu hamnat på Magnet.

Lite Berlinkuriosa

Riktiga Berlinare går aldrig ut före klockan 01.00 på natten, och klubbarna stänger sällan förrän den sista gästen går hem. Någon klubb vi kollade upp öppnade klockan 23:00 på fredagskvällen och stängde först klockan 20.00 på söndag, så den som har lust kan ju hänga där hela helgen. Men hur håller man sig vaken? Och vem går egentligen på klubb klockan 13:00 en lördagslunch?

Tydligen finns inga regler för när saker och ting måste stänga, vilket förklarar de aningen djärva öppettiderna.

Berlin dag 2 - Kollektivtrafik och sevärdheter

Dag 2 i Berlin gick i kollektivtrafikens tecken. Idag skulle vi testa på alla tänkbara former av resande runt i Berlin, därför köpte vi varsitt dagpass för 6,30€ var. Fortfarande förvånas vi över hur få platser det är som inte accepterar VISA-kort. Det är så konstigt... "The World at your feet" känns inte lika äkta när var och varannan butik och restaurang vägrar acceptera annat än pengar eller Maestro. Inte ens biljettautomaterna fixar detta. Istället fick vi leta upp en riktig försäljare av BVG:s biljetter. Den här bilden är tagen vid vår hemstation Schönhauser Allee där vi hoppade på en S-bahn(tydligen en sorts pendeltåg) mot vårt första stopp.

Starbucks! Det är fantastiskt hur faschinerad man kan bli av en amerikansk kaffekedja i Tyskland. Denna låg vid Hackescher Markt. Det bästa var ändå att det fanns en gratis wifi-anslutning som Daniel och jag genast utnyttjade för att twittra om våra liv. Alla bilder på Daniel på Starbucks ser för övrigt ut exakt sådär.

Här är jag, lycklig med en kopp laktosfri vanilla latte i handen. Det där är faktiskt en liten kopp. Ännu gladare kände jag mig senare på dagen när vi återkom för ännu en kopp kaffe. Den gången blev det en vanlig "filterkaffee" som smakade gudomligt. En sådan tar vi nästa gång också.

Pierre vid Alexanderplatz och så det där berömda tv-tornet i bakgrunden. Högt var det. Pierre frågade om jag inte ville ha en bild där det såg ut som om han höll i tornet med händerna. Efter att ha visat honom denna bild förstod hand dock svårigheterna med det.

Efter Alexanderplatz for vi ut till Ostbahnhof för att se på East Side Gallery. Det är en 1,3 kilometer lång rest av Berlinmuren där konstnärer målat på östsidan. Denna bild är dock tagen på den västra sidan. Här finns mest klotter och mer eller mindre bra konstverk gjorda av icke-konstnärer. Men det kan ju vara trevligt det också. Många hade ristat in små kärleksförklaringar och sånt i väggen. På ett ställe fanns ett jättestort vykort till Paris uppritat, vilket var adresserat till "cher Papa" i Paris. 

Här har vi en bild på mig vid en av målningarna längs med murens östsida. Det var soligt, men blåsigt och en aning kallt, iallafall för mig som är frusen av naturen. Varken Daniel eller Pierre kände sig särskilt störda av blåsten och att det faktiskt bara var ca. 8 grader ute.

Vid slutet av monumentet hittade vi en grind. Här tyckte Daniel och Pierre att det var dags att posera. 

Efter en liten promenad norrut mot frankfurter tor hoppade vi på först en spårvagn(Det känns lite mer hemma på det sättet) och sedan en U-bahn(tunnelbana) som skulle ta oss till Unter den Linden, en gata som en gång i tiden var DDR:s paradgata. Längs med denna fullkomligt kryllade det av fina monument och stenhus. I bakgrunden här syns "den alte museum", vilket tydligen översätts till historiska muséet. 

Bredvid muséet låg någon rysk kathedral av något slag, gigantiskt stor var den, och runt omkring här träffade vi på mest turister. Jag förstår ändå varför, man saknade aldrig något att titta på.

Och här har vi Pierre, framför den ryska ambassaden som även den låg på Unter den Linden.

Brandenburger tor var ingen favorit för oss. Vi ankom, efter en del om och men och en lite mindre frivillig resa med buss till Reichstag, eller riksdagshuset, men åtminstone en av oss ville faktiskt se det huset. Direkt efter den här bilden började det också blåsa ännu mer, så nu for vi tillbaka till Starbucks för att planera nästa resmål samt få i oss lite kaffe och värma upp oss. 

Och nu, medan jag sitter här och skriver det här, öppnade Pierre fönstret och började prata med en tjej från Stuttgart som stod på brandstegen och rökte. Hon gav oss några exempel på ställen vi kunde gå ut och klubba på. Vi får se hur det blir med det, idag är vi alla för trötta för att orka göra något mer än att gå och lägga oss. (Sedan går tydligen ingen i Berlin ut före klockan 01.00 på natten.)

Det var allt för dag 2. klockan har blivit över tolv, och jag är förkyld efter en hel dag i blåst och kyla. För mig blir det nu en Ibumetin och så får jag hoppas på att jag mår bättre imorgon, vad ska vi hitta på då?

andra bloggar om: berlin, Tyskland, Kollektivtrafik