åka hem i en ful grön bil med gardiner...

...Gardiner som visserligen är ditklistrade klistermärken(Eller wallstickers), men hursomhelst, det viktiga jag ville berätta var att bilen är FUL. och instabil(eller iallafall känns det så).
Jag jobbade idag, och frågade Pierre om han kanske möjligtvis kunde tänka sig att hämta mig... Och det var så det var. För det är faktiskt inte så himla lätt att hämta mig när man inte har en bil kan jag berätta. MER kan jag dock inte berätta. Sekretess ni vet. Men han lyckades och han var snäll så jag är glad och är hemma nu.
Något jag däremot kan berätta är att jag är fruktansvärt trött och vill sova. NU. N.U. nu.
Så det tänker jag göra.

*Jag hade alltså ingenting att säga. varför slutar det alltid så?*

En stund av tycka-synd-om-mig-själv-syndrom

Jag satt ikväll på spårvagnen på väg hem från Daniel och funderade. Vad hände med den där roliga versionen av mig som jag faktiskt brukade använda för inte alls så himla länge sen? Den där jag var fri och glad och inte hade något emot att hångla upp hela Chalmers föreningsvärld, utan snarare tyckte det var en rolig grej(som dessutom var himla kul att göra?)
När var det nu jag faktiskt tyckte det var roligt att festa?

(Jaha, på den tiden då du var rolig, Frida?)
(så nu är jag tråkig? är det vad du menar?)

Jag skapade mig själv ett litet scenario i mitt huvud på väg hemåt i brist på både musik och mobiltelefon. Det måste ha börjat på Gotland med våra djupa winedowns med skvaller och intriger. De som betydde något och som lättade upp vardagarna och fick oss att känna oss lite mer viktiga för någon annan(Åtminstone gjorde det det för mig)
Sen när Gotland tog slut och allt det där djupa, fina och verkliga försvann så började det ytliga festandet där man kunde göra ungefär precis vad som helst utan att någon tyckte det var konstigt. Jo, det var roligt det också. Men plötsligt så fick jag dåligt samvete över killar jag faktiskt kysst helt utan någon som helst anledning(Jag var ju faktiskt upptagen!) , Man kunde ju inte hålla på så. Och jag ställde frågan "Och vad får du ut av det?" till mig själv. Svar: "Ingenting... så vitt jag vet."
Och jag tänkte att man kan ju faktiskt ha roligt och vara rolig utan att hålla på sådär när man har ett förhållande. Jag ville inte att Pierre någonsin skulle få anledning att tvivla på mig..(Jag tror att det var det det dåliga samvetet berodde på.)

Men jag vet inte. kanske kan man inte vara rolig om man är upptagen(Om "man" är jag alltså)
Kanske saknar jag bara häksbyxorna. (Kanske saknar jag bara Häks).

Och jag ber redan nu om ursäkt för missförstånden jag kan ha orsakat redan här. Nej, jag ångrar inte mitt förhållande med Pierre. Inte ett dugg. Men jag ångrar en aning att jag slutade vara en del av mig själv (för mindre än ett år sedan.) för nu vet jag inte om jag kan få tillbaka den.

Jag skulle gärna vilja träffas och dricka solbacka hemma på någons soffa någon gång i den närmaste framtiden. Minst två flaskor var borde kunna fixa mig den här gången.

Det är KALLT

Är det bara jag som verkligen ogillar vintern? (Jag vill säga "hatar" men jag vågar inte. Det finns alltid någon som säger "Hata är ett starkt ord" så denna gången säger jag inget sådant.)

Nu har snön kommit till stan(Även om det inte är mycket) och jag blir inte glad.

Därför kommer här:

12 Orsaker att inte tycka om vintern

1. Det är kallt
2. Det är blött(Om inte så blir det det snart)
3. Det blir kallare när det är blött
4. Det finns snö att kliva i som gör det ännu kallare.
5. Min näsa fryser
6. Resten av mig fryser också
7. Det blir mycket jobbigare att gå om bussen är försenad. för att det är KALLT.
8. Bussarna och spårvagnarna blir försenade. För att det är snö. och kallt.
9. Det finns få snygga vinterjackor som är varma nog.
10. Det blir högre elpriser(Inte för att det påverkar mig som har el som ingår i hyran, men de andra)
11. Man måste duscha längre på morgonen.(För att det är KALLT överallt utom i duschen)
12. Man måste huttra i sängen när man lägger sig och när man vaknar i evigheter(Gissa varför. FÖR ATT DET ÄR KALLT och det vet täcket om, så det är också kallt.)

det här med nya bloggar

Oj, en sak jag glömde...
Jag skapade en ny blogg för några dagar sen. En blogg med namnet musikchefen@rock.com
. Adressen dit är http://www.metrobloggen.se/friedha. (Samma som denna fast metrobloggen istället.)
Eller egentligen... Namnet kanske inte stannar. Men just nu blev det så. Och ja, mailen går att maila till. tror jag. Men jag är inte säker.
Den här bloggen handlar, som man kanske kan gissa sig till, om musik. Vi får väl se hur länge jag orkar hålla igång två bloggar.

Jazzkväll på Chalmers

I lördags var det jazzkväll på Chalmers. Och med det kom en massa arbete för oss i PU. Hela förmiddagen och en rätt så bra bit in på eftermiddagen satt jag och skar ut NOTER ur charmmatta(Det är en tjock, jobbig matta som används rätt ofta till olika saker.... jag har inte riktigt fattat varför det kallas Charmmatta. Men jag antar att det har med en förening som heter Charm att göra)

However, jag skar ut matta och har fortfarande träningsvärk i armarna efter alla miljarder noter.

Sen när bandet är på plats upptäcker vi att vi inte har några notställ och att det därmed är nästan jättekört. Vi måste alltså köra iväg och hämta ett gäng ute i kviberg. Så jag och Moa går ut till kår-saaben. Och vi sätter oss i den. Och vad upptäcker jag? Jo, att det är en automatväxlad bil! jag har ingen aning om hur man kör en sån här! Så jag lyckas inte starta den, oavsett hur många gånger jag trycker på "Drive". Så jag ringer Pierre så han får förklara hur man gör. Okej, nu är väl allt fixat tror jag och vi kör iväg. Det verkar ju som om man bara ska ha växeln på "drive" så är allt lugnt. bra.

Men nu går inte fönstret att få upp! det går upp och sen snabbt ner igen. Som om det har sin egen vilja. jättestörigt. Och kallt är det också, men fönstret vägrar åka upp, så vi får köra hela vägen till kviberg med nervevat fönster. Väl i Kviberg kommer jag dock på ett sätt att lura bilen. Stänger man av bilen samtidigt som man trycker på knappen så åker det faktiskt upp. och stannar där. "Yes, nu ska jag inte använda den där knappen nånsin igen".

Men det slutar inte där. för jag måste ju köpa bil igen. Mitt i natten när Pianot ska hem. Fast då med en volvo som lyckligtvis är manuellväxlad. Och efter diverse felkörningar (till exempel en där jag kör in på en gata i fel färdriktning... jag HATAR att köra bil i Göteborg) kommer vi fram till gatan på hisingen. Nu återstår bara problemet: "Hur kommer jag tillbaka till Chalmers?" så jag ringer Pierre, som säger "Kör bara mot Sahlgrenska eller guldheden efter bron, då kommer du rätt." Men efter bron ser jag ingen skylt mot vare sig Sahlgrenska eller Guldheden. Jag ser bara "Nordstaden S" och "Nordstaden N". Så vad väljer man? Jag väljer N, och hamnar vid lilla bommen. Vad gör jag nu? Svänger jag åt höger åker jag ut till järntorget och vattnet och väljer jag vänster.... ÄH, det går inte ens att välja vänster för då kör man rakt in i köpcentret. Så jag kör rakt fram. förbi kungsportsavenyn och mot valand och sen vasaplatsen efter taxibilarna. Och efter mycket om och men komer jag upp på kapellplatsen. Därifrån hittar jag iallafall fram. Gud vad nervös jag var. Ibland skakade mitt ben så att jag knappt kunde trycka på kopplingen...

Men det var en trevlig kväll iallafall. Förutom bilkörningen. Se bilder på CFFC:s hemsida.

Spårvagnar på fel ställen

Egentligen känner ju bara göteborgare till just detta fenomen, men...så har det iförsig varit med andra iakttagelser jag gjort också. Så, det jag ville säga är: När man ser 9:an eller 11:an på redbergsplatsen så vet man att något är fel. Då har det hänt något, en olycka eller vägbygge eller nåt(Fast vägbygge brukar inte resultera i att spårvagnarna åker fel.)

Det var Daniel som sa det först. Han såg 9:an utanför sitt fönster i morse. Där hör den inte hemma. och som vanligt när man ser en vagn eller buss man inte känner igen och inte vet om den ska åt rätt håll så vågar man inte hoppa på den.

Jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om jag såg 9:an hemma hos mig. Fast det kan ju bero på att inga spårvagnar går hit.. Vi har inte ens ett spårvagnsspår på studiegången....
Som man förstår var det här inte det vettigaste jag hade att säga idag.

Vi tog inga bilder, men....

... Vi har spelat bingolotto!

Jag, Moa, Daniel och Pierre spelade ikväll bingolotto. För mig var det första gången på flera år. Sist jag spelade var det nog i början av Lasse Kronérs period hemma hos Mormor och morfar någon gång i början av milleniet. eller slutet av förra. Jag minns inte.

Då var det jättestort att vinna en femhundring.

Men ingen vann, utom Daniel som vann en hundralapp.

Men Thailandsresan och en volvo c70 får man väl klara sig utan antar jag.

Damn.

En bil skulle ju sitta rätt fint när man pendlar till jobbet.

En resa skulle iförsig sitta finare. två veckor i Thailand = GE MIG!

ska vi spela igen? Det här känns ju som ett lagom opretensiöst söndagsnöje.

Hello

Jag har absolut ingenting att säga. Jag tänkte bara berätta att jag lever.
Och att jag varit i Eskilstuna över helgen.
Och att jag glömde bort en av mina bästa vänners födelsedag. Det känns uselt.

En låt?

"En låt?" Hallå Linus, en SÅNG ska det vara!" Annars är det ju kul att se Linus Wahlgren sjunga istället för de vanliga. men ändå. man kan ju inte sjunga "en låt, framgång" när hela sverige vet att det är "en sång, ära".

Snö i Norge?

Jag hörde (alltså...jag läste) från Kens helgondagbok att det kommit snö till Norge nu. I Oktober! Visserligen är det ju snart november men ÄNDÅ!

Jag som trodde att vi skulle klara oss i år med tanke på växthuseffekten, men icke.
Snart kommer den väl ner hit till Göteborg också. och så blir det en ny istid. Så nu är det väl dags att börja använda den där mössan Pierre och Mamma övertalade mig att köpa i hälleforsnäs.
Och här i lägenheten har jag och Pierre sorterat bort ett helt berg med oanvändbara kläder som nu ska gå soptunnan till mötes. Och allt under denna tiden (Alltså, knappt ens en dag) har vi och Daniel hunnit med att se en hel säsong av "Adam och Eva", ni vet det där programmet om två barn nånstans i Sverige som blir tillsammans?

Jag antar att jag levt en väldigt skyddad uppväxt... För om jag minns rätt visste jag typ ingenting om sex och sånt när jag gick i femman. Det skulle inte förvåna mig om jag trodde på storken också(Fast det har jag inga bevis för) hur kommer det sig då att dessa barn har full koll på allt?


Plötsligt händer det. har jag hört.

Just nu

Något väldigt intressant som jag och Pierre upptäckte en kväll när vi tänkte åka hem från stan.

Alla bussar går "Nu".

Något ännu mer intressant är att jag kollade den där skärmen igen idag när jag tänkte åka hem. Allt gick fortfarande "nu". När jag sen gick ut till bussen så upptäckte jag dock att det egentligen gick om 1 minut. Alla andra bussar som skulle gå såg man dock inte röken av.

Tänk om alla bussar alltid gick nu... vad trevligt det vore.
(Men vilka miljöproblem vi skulle få.)

inte riktigt än

Jag har bara nästan hämtat mig från helgens konsert... Så det är nog dags att lägga sig nu.

En trött musikchef

Nu efter DLK-konserten är jag dödstrött.Förmodligen beroende på att jag snart varit vaken lite för många timmar. Och som vanligt vill Pierres tangentbord inte riktigt skriva som jag vill. Nu ska vi vänta på Band som vill komma och hämta grejer och trött är man så att man vill dö.DÖ. usch, två timmars vila i PU-rummet är ingenting värd för mig dessvärre. det är ju lika uselt ändå.
usch.

Ha en god morgon

Min dator funkar igen!

Igår kom min nya laddningskabel. Och idag är datorn igång.
Och nu har jag klivit upp och om 25 minuter går min buss mot Särö. Jag ska nämligen jobba idag. Och jag som redan är stressad inför fältarbetet Daniel och jag måste fixa snart.
Och nu förlorade jag inspiration att skriva då ingenting har hänt alls än så länge... Gick upp 06.47 och nu sitter jag här och ser på ett gammalt avsnitt av Will and Grace.
Och sen tänkte jag väcka Pierre.

Min dator dog

Jag tänkte precis innan min dators laddare kom på att den inte ville vara med längre börja skriva lite oftare på detta stället.... Men alltså....hur får man inspirationen?
Eller vänta? Ni kanske vill höra om min dator?
Jo, det var ganska odramatiskt... plötsligt ville inte min dator ladda längre och jag tog med den till chalmers så att någon kunde ringa till dellsupporten och få den fixad. Pierre ringde, efter mycket om och men. Och jag ska få en ny laddare på måndag. snacka om störigt. så nu sitter jag här vid Pierres äckliga gamla skrotdator som bränner upp ens ben.(Och tung är den också)

Äh, ska vi börja med den där nya inspirationen imorgon när min dators laddare kommer så jag slipper sitta vid elden? Nu vill ändå både Pierre och Daniel gå ner till affären och handla kvällsmat.

Historisk översikt och så "rockmusik"

....Eller vad man ska kalla det?

Här skriver jag tusen sidor anteckningar, och tusen hänvisningar till wikipedia-sidor, bara för att jag faktiskt inte har full koll på varenda artist från 50-och 60talen. Jag tänkte inte så.Varken nu eller förr.

Plötsligt nu under rasten som just nu är märkte jag nu att internet för en gångs skull funkade nästan helt smärtfritt. Och detta var efter att vi gått och upptäckt att kaffestället var stängt. Och jag tänkte "Tusan att jag inte tog med mig en kopp från PU-rummet". Då hade jag iförsig fått gå omkring med en riktig porslinskopp...men ändå. vissa saker får man leva med.

Och idag har det tvättats, bakats bröd och tränats. och jag hörde av Daniel att han också hade dammsugit efter att jag farit iväg till gymet.

Nu verkar det en aning som att lektionen börjar igen, då föreläsaren är tillbaka. Alla har inte kommit än, så jag fortsätter skriva. Det är faktiskt dessa meddelanden jag skriver under tidsbrist som brukar bli de allra längsta. det är ju nästan lite roligt.

Och i tribute till vad jag pluggar för så lägger jag upp en bild på det jag fick fram när jag sökte på "Pop Rock". Ett frimärke med en elgitarr. Erkänn, bra va? s

Like it.

Nu ska jag lyssna mer på hur vi etablerar sättet att tänka och tala om musik. Och jag borde kanske läsa den där "Blokhus och Molde-boken". nu blir det film.

Repeat

"Before the morning breaks,
go and make your mistakes...
Don't be surprised if your head hurts.
Life is for the living, the forgiving and for leaving town alive..."

Den enda låten som mina öron kände för att lyssna på idag. ALLT annat kändes så fruktanssvärt dåligt. Men så var jag faktiskt på rätt dåligt humör hela dagen också. Inte en endaste låt funkade. Och jag som just skaffat en mp3-spelare. Oh no.

Och som lösning på problemet att all min musik i mp3:n var dålig slog jag den här(den enda vettiga) låten på repeat resten av dagen.

Plugga i E-tuna

Ja här sitter man då. i en gammal fåtölj i föräldrahemmet och gör sitt bästa för att plugga.
Helt ärligt, jag hann skriva 900 ord med skräp innan jag kom på något som lät lite vettigt. Sen skrev jag några rader skräp till och nu måste jag gå igenom eländet så att jag kan ta bort det som är mest skräpigt, och sen flytta det som är lite skräpigt men som möjligen skulle "make a little more sense" om det stod i ett annat sammanhang. helst skulle jag vilja få en riktigt bra idé(som i serietidningar när folk får en glödlampa att lysa. då vet man att de kommit på något så bra att det skulle kunna förändra världen. så bra vill jag kunna tänka) och bara skriva på den. men ICKE. så bra ska det inte gå här inte. jag kommer säkert inte ha den här klart på måndag.

för så värdelöst går det. då är frågan om man ska säga att man är sjuk och skicka in eländet med internet eller om man eventuellt ska säga att man sitter fast i Eskilstuna och skicka in eländet med internet.(för det måste ju in. sen är frågan om det blir bra... och om man vill visa sig på skolan efteråt)

Rosa saker

Ja, det har varit lite glest i bloggen den senaste tiden. Det blir ju så när det enda man väntar på är att man faktiskt ska gå ut med kameran och ta en bild. Det känns inte riktigt rätt att skriva något klantigt när man inte kan ge en bild på det klantiga. För övrigt hittar jag aldrig något vettigt att fotografera. Nåt som ser snyggt och intressant ut på samma gång liksom.

Daniel satt för övrigt just och såg på något program som tydligen var himla roligt för han skrattade nästan oavbrutet. (Eller fnissade snarare. men ändå)

Och jag kom faktiskt just hem. Jag har nämligen jobbat idag från 11-22. (Det vill säga. jag gick upp halv åtta för att åka klockan nio och komma fram halv elva. Och jag kom då givetvis inte hem förrän tjugo över elva nu på kvällen. och det bara för att jag sprang tio minuter tidigare. Jo, mitt jobb ligger långt bort. och ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tröttna på pendlingen.)

Jag kanske borde berätta om min dag. Eller om min nya MP3! ja. det vore vettigt. Och kul och intressant dessutom. att jag inte tänkte på det. Så här ser den ut. den har 4 gb minne och kan spela både musik och film(påstår den, jag har inte lyckats konvertera någon fil till deras format än...). dessutom har den 45 timmars speltid.(Det är urbra, jag behöver aldrig ladda den.) Det är givetvis en sony. Så i tribute till Daniels gamla sonya får den här kallas "sonia v.2". (den heter faktiskt så på min dator.)

Ja, givetvis är det allra viktigaste att den är ROSA. det var egentligen det jag eftersökte när jag köpte den. Jag har också köpt en ny jacka, som ska fungera som vinterjacka. om den gör det återstår dock att bevisa. vi får väl se.

Pierre har också köpt en liten present till oss båda. en ny väckarklocka! jag kan berätta att den funkar. man vaknar på en gång när man hör den här. Mest på grund av att ljudet är så jobbigt distat, men också litegrann på grund av ljuset. (Inte för att man märker ljuset förrän efter några sekunder då man redan vaknat, men ändå.) Han köpte den för att den var rosa. och söt som tusen. Men jag måste tyvärr påstå att den är dryg att vakna till.

Men rosa saker äger. för alltid. snart ska jag börja bygga upp mitt rosa kök. (dvs om kanske typ tio år)

godnatt!

Nu tänkte jag sova. tänkte bara tipsa om PU-hemsidan som numera är uppdaterad med bilder på alla medlemmar. Tyckte det var jätteroligt när jag hittade det.(Dock har ingen redigerat min bild.)

Dessvärre har jag glömt bort hur man gjorde när man uppdaterade sidorna.(Eller snarare har jag glömt hur man tog sig till editorn... måste fråga Spanky om det imorgon) Därav kan jag bara hälsa alla att gå in på facebook och gå till den här sidan med ett evengemang vi har snart. Sen kan ni ju tänka ut hur ni ska ta er hit då, om man nu inte bor i göteborg. Och så kan jag tänka ut hur man lägger in all info på PU-hemsidan.

I övrigt har inget hänt, vi var på kräftskiva igår, drack lite alkoholhaltiga drycker och övertalade folk om att Schlager was the way to go.

Det funkade ett tag. emellanåt var det dock några i "DJ-båset" som tyckte annat.

Och imorgon är det ny musiksociologilektion. ska bli intressant. Vi ska tydligen diskutera på temat "Är du musikalisk?"

NU tänkte jag sova.

Och i brist på bilder tagna idag(Jag har en liten mindre dryspell i fotograferingen. jag tar aldrig med kameran längre) Så blir det en bild på en torkad ros som hänger i fönstret i vardagsrummet.