Gothenburg

Jag borde väl ha börjat skriva det här så mycket tidigare. Så mycket tidigare. Eller lite i alla fall. Det är bara några dagar sen jag åkte ifrån Göteborg och min fine Pierre(som också går under namnet ”pornolasse”…Yay… eller nåt? Äh, han är söt, ändå.

Okej. Dagarna one by one. In GOTHenburg.

Tisdag 22/7
Elin och jag åker för att snabbhälsa på Kim I hans nya lägenhet I Kista utanför Stockholm. Där träffar vi också Jimmy, som lägligt nog också var där och hälsade på.(okej, det var väl typ bestämt så, men han kom dagen innan) Kistagallerian är en rätt stor galleria, och Kim pratade typ hela tiden om att han knappt kunde fatta att han bodde i Stockholm. Vi sover över hos Kim, jag i Kims tvåsitssoffa(Ja, det var trångt för benen) Elin och Kim skavfötters i Kims säng, och sen Jimmy på liggunderlag och tunn madrass på golvet. (ja, det var hårt på golvet) Och jag hatar mig själv, för att jag har mens. SUCK. Hatar den gången i månaden då det händer.

Onsdag 23/7
Jag börjar bli rätt nervös för att fara iväg till Pierre i Göteborg..jag menar: HUR väl känner jag honom? Han KAN ju vara styckmördare. Eller, nej, det misstänkte jag faktiskt aldrig, hur många styckmördare skulle vara kompis med Kim? Nej, precis. Hah.
Jaja, vi promenerar runt i Kistagallerian hela morgonen tills vi slutligen snart måste iväg med tunnelbanan mot centralstationen så att jag kan åka iväg, mitt direkttåg till Göteborg går typ 16.34 eller nåt liknande. tror jag. Så jag kliver på, och sitter sen och paniksms:ar alla jag känner, nästan. Annelie är till mest hjälp. Underbara Annelie kan man alltid lita på.
Ja, jag kommer fram nån gång vid halv åtta och Pierre möter mig vid stationen, han är jättesöt, precis som jag vetat hela tiden, Ja vi åker hem till honom, där han bor och ser på stålmannen, och ett Prisonbreakavsnitt tror jag visst det var. Det senaste som inte kommer till sverige inom de närmaste månaderna ens.

Torsdag 24/7
Jag får följa med till Chalmers, ganska mycket lugnare än dagen innan. Tack gud. Väl på chalmers får jag höra i princip allt om hela skolan och dess små föreningar som förståss Pierre är medlem i(eller okej, han är med i EN, inte fler, tror jag). Än så länge fattar jag nada om allt, och är rätt glad om jag lyckas lära mig nåt namn. Men hur mycket som fastnar vet jag inte. Jag minns däremot den här kvällen, varför vet jag förståss, men jag vet inte hur.

Fredag 25/7
YES, min lön har kommit! Det var typ så här länge jag hade tänkt stanna från början. Jag vet det inte nu på fredagen förståss. Då gled bara tiden förbi och jag var lycklig som det var. Det är nån nollningsritual som jag sitter med på och tittar mest på Pierre och hans intressanta HÄKS-byxor. Jag upptäcker att jag faktiskt har lärt mig namnen på hela HÄKSgruppen. Vilka är typ sju, men ändå.
Det är gratis sprit på chalmers märker man också. Haha, det är svårt för nån som jag som alltid behövt betala,(Eller bli bjuden, vilket är typ samma sak)Men nu är det fritt, det var kul. Jag får ett trevligt samtal med Emil och Elin i telefonen där jag går omkring med min tredje ölburk. Jag är faktiskt stolt över mig själv som lyckats dricka öl. Jag brukar aldrig lyckas med det. Det var en intressant kväll, av många anledningar. Jag minns mest den stulna jägerflaskan, som jag delvis hade med stölden att göra. Nej, jag tog den inte, men jag sa heller inte att de inte fick ta den. Mitt fotografiska minne minns ju i alla fall.(eh…fotografiskt minne. Japp…) Jag vet till och med namnen på klantarna. Surfing birds…och deras riktiga namn förståss. Jag är rätt bra på namn faktiskt. Klädlängan minns jag också, det var roligt, inte för att jag var med, men det var kul att se. Och han killen som var kompis med Pierre som kom fram och försökte skämta, och jag fattade inte vad han höll på med och stammade mest fram en massa ord. Det gick nog inte så bra alls faktiskt. Jag tror det är nåt så här:

(Jag kommer gående från toaletten och kommer tillbaka till betonggården, Jag ser Pierre stå och prata med en kille som sen springer fram till mig)
Killen: Hej! Jag måste säga att du är jättesnygg, är du singel?
Jag: Eh…va? Jaha….
Killen: Kan jag få ditt telefonnummer? (plockar fram sin mobil) Ja om du är singel alltså?
Jag: Eh… nej, eller…va? Men..?
Killen: Äh, jag skämtar bara, jag är kompis till Pierre, jag heter Gustav. Han sa att jag skulle bråka lite med dig.
Jag: Eh…jaha?! Okej, jag förstår. Antar jag. Jaha, hej hej, jag heter Frida.
Killen: Så nu har du fått ett bra första intryck av mig, va?
Jag: Jojo, eller, nej, det är lugnt. Kul hörru. Haha
(Jag går vidare lite halvfull bort tillbaka till ölflaken och jägerflaskan som ännu inte är stulen. Typ direkt nu kommer nån annan fram och ber att få stjäla flaskan .Lättlurade lilla jag)

Jag minns faktiskt inte hur vi kom hem den här kvällen…Vi gick runt först och kollade på andra stationer, och jag tiggde till mig en grogg av Hilda/Lina. Men hur?....eller jo, förresten, vi åkte ju spårvagn! Och stackars Benjamin (nolla i surfingbirds) var jättefull där vi hittade honom på stationen, Pierre var inte så pigg han heller, han höll nästan på att somna där på stationen. Det var nog den här kvällen som vi kallade oss tillsammans. Som det kan gå.

Lördag 26/7
Lördagen är typ en dimma. Jag var bakfull av ölen och ville helst inte göra så mycket alls. Men vi skulle visst in och grilla, så där satt jag i skogen med hela HÄKSgänget och sen även faddergruppen som skulle hälsa på. Det var inte många stackars nollor som orkade dit. Och knappt jag heller. Väl hemma bjuder Ville på torsk, (Han har ju jobbat i restaurangkök, och ja just det, Ville är killen som Pierre hyr sitt rum av om jag glömde säga det innan) Vi ser på pocahontas. Av nån anledning. Hah, det är kul med disneyfilmer. Karin ringer och vill att Pierre och jag hänger med ut på krogen, jag är inte direkt jättepigg på det, förståss. Dricka varannan dag är typ det jag orkar med. Tyvärr alltså, men så är det. Vi ser på Prison Break från första avsnittet nånsin. Jag har aningen svårt att koncentrera mig, men lyckas väl någorlunda. Tror jag. Sen… resten är privat.

Söndag 27/7
Jag får nån timme på stan medan Pierre och Karin köper ananas och kokosnötter inför kvällen då det är nån Hawaisittning för nollorna. Karin och Pierre är Toastmasters och ska klä upp sig i bastkjol och karin med kokosnötter. Dessvärre fanns varken kokosnötter eller bastkjolar så de får nöja sig med Ananas och sönderklippta soppåsar. De blev faktiskt rätt snygga tycker jag ändå. Snyggare än väntat. Fast som sagt förut, Pierre är alltid snygg.
Jag blir mobilhållare, korthållare och kameravaktare(inte vidare smart som kameravaktare visar det sig sen…heh…pinsamt kanske.)
Men, eftersom jag lärt mig koden och dessutom lärt mig hitta på den här skolan så går det galant med det mesta. Jag kommer in och ut överallt. Eller, de ställen jag testade, typ ut ur huset och in i hissen. Gratis sprit är farligt, gratis jäger framförallt. Jag som som inte ens GILLAR jäger egentligen!
Jaja, när det bara är att vinka och folk kommer med en flaska så är jag rätt illa ute.
Jag är egentligen livrädd ända fram tills maten, eftersom jag vet att jag egentligen inte ska vara där, det är ju en skolgrej, inte såna som jag. Jag hamnar ändå rätt bra till vid bordet, mitt emot två nollkillar och bredvid en annan, (han som tog jägern i fredags för att vara exakt.) Usch, jag blev verkligen jättefull ikväll! Jag hade just skrivit upp mig på gyckel för kvällen. Jag tror att min plan var att sjunga ”guldet blev till sand” för att riktigt mobba alla med min käre Peter Jöback. För ALLA har hört den. ALLA.
Faktiskt. Den som inte har hört den kan hälsa till mig så ska jag lära ut den. Kanske.
Meeeeen….vi kom jag aldrig dit, för plötsligt behövde jag gå till toaletten och där blev jag kvar…ett rätt bra tag. Plötsligt är Karin där och hjälper mig och hämtar Pierre så att han kan sitta och sova med mig. Jag tror faktiskt att jag somnade därinne på toaletten, men allt jag minns är att Amanda och nån mer…nån som jag glömt vad hon hette trots att jag lovade mig själv att inte göra det, hjälpte mig bort till ett annat ställe där jag däckade igen. Usch, ingen bra kväll för Frida alltså, till slut kommer Pierre tillbaka och vi tar en taxi hem.

Måndag 28/7
Inte kul…att vakna. Alltså. Helt trött i huvudet och med en gnagande känsla att Kameran är borta. Inte min, den lämnade jag hemma igår, men PIERRES kamera! Noooo. Jag hatar när folk anförtror mig saker och jag tappar bort dem. Jag kände mig som Daniel när han glömde sin väska på tåget med VÅRAN kamera i. Fast den fick vi ju tillbaka, och faktiskt så hittar vi Gustav som säger att han tog hand om Pierres kamera och gett till nån i HÄKS. Så allt blir bra, Pierre får sin kamera, sätter upp hyllan som han hade ner igår(jo, det är sant, han hade ner en hylla, dessvärre missade jag det, men ändå) Jag läser Ernie och fryser halvt ihjäl. Varför? Eh nej vet inte.
Vi åker hem, för jag klarar inte att gå på stan så som jag mår(jag har aldrig varit riktigt bakis förut, men nu, jojo…) och ser på Aladdin 3 – och Rövarnas konung. och Poseidon, för att fördriva tiden när vi åt mat, Makaroner och köttfärs med väldigt mycket fefferoni i. (Starkt!!)
Oh yes. Och mer Prison break, detta blev en filmkväll som hette…. Duga.
Nu gillar jag till och med programmet, och jag har svårt att tänka mig att jag ska hem imorgon. För det har jag bestämt nu, plötsligt insåg jag att jag varit här i nästan en vecka i min lilla drömvärld och av alla telefonmeddelanden och samtal så börjar jag bli påmind om att jag snart reser igen, jag måste hem.

Tisdag 29/7
Vi vaknar, jag vaknar tidigt, av nån anledning fick jag sova på fel sida för mig, Jag vill alltid helst ligga ute vid kanten, inte vid väggen. Men denna natten sov jag vid väggen, därav mitt tidiga uppvaknande då jag går upp och fixar frukost till Pierre och känner mig som en hemmafru, eller inte egentligen men..nästan. Mtv på morgonen, det enda som går. Heh..kul, jag börjar redan känna en liten saknad att jag snart åker…
Vi åker iväg till Karin och hämtar henne,Pierre spelar piano där det finns uppenbarligen. Trevligt. Han kan visst om han vill. Vi åker, in till staden där jag blir avlämnad på stationen med ett löfte om att vi ses snart igen och att ringa om vi funderar på att åka hem till eskilstuna snart. Jag gråter lite grann och ringer Daniel, för att få nåt att göra, och sen Elin, bara att prata sig igenom tårarna gör allt lite lättare, och sen ser man inte lika miserabel ut när man går och gråter och pratar i telefon. It’s all about what it looks like.
Jag får några timmar själv på stan i göteborg(ett måste när man varit i stan så länge som jag varit nu för första gången i mitt liv, jag som aldrig ens åkt spårvagn förut) och handlar lite smått jag hittar, ett par tröjor, örhängen och..ja, saker. Jag kommer på att jag lämnat mina creoler till Karin i söndags och sen glömt bort det. men bryr mig inte så mycket, hon kan behålla dem, som en present från mig. Jag köpte nya nu ändå.
Sen åker jag hem. Hem till Eskilstuna. Tåget går 14.42 och allt känns lite vemodigt, Men ändå. Det kanske var på tiden. Kanske. Förmodligen.

På kvällen ringer Pierre mig och kollar om jag kom hem okej från bastun där nästa nollningsgrej var. Det verkar vara kul. I guess. Men den kvällen fick jag sova ensam. Lite ensamt. Men det går det också.

Idag är det lördag, samma vecka samma år. Men nu sitter jag äntligen framme på gothland, i Hemse med Daniel och Elin. Och Moa i rummet snett mittemot.
Vi har packat upp och det ser riktigt trevligt ut. Tycker jag. Jag måste messa Pierre och be honom ringa mig eftersom jag inte har några pengar på mobilen.

Allt från mig. För denna gången.