"...stanna hos mig en stund så är jag lycklig"

Alla hamnar väl i svackor, det känns bara som att mina kommer så mycket oftare och är djupare än andra människors. Är det sant?
Jag känner mig bara gnällig och jobbig och påfrestande. Jag vill inte vara sån. Jag vill bara vara mig själv. Jag är ju glad! Egentligen! eller hur?

och samtalsmänniskan har rätt, jag använder tårar ofrivilligt för att få folk att märka mig. Jag vill egentligen inte alls gråta men jag tror inte min kropp eller undermedvetna vet något annat sätt än huvudvärk och tårar.

Det är enda sättet jag kan.

Jag känner mig gnällig! är jag det?