Så satt man här igen

Japp...

14.40 en söndags eftermiddag.

Om en timme och 20 minuter går tåget.
Vilket påminner mig...

VÄNTA ETT TAG.

Sådär tillbaka.
Tänkte gå och ringa Mamma och Pappa och fråga om de kunde hämta ut mina biljetter när de ändå var inne i stan.

Karin, Noel och Vanna åkte för ett tag sen. Vanna är nu två veckor gammal. Eller vänta nu. kanske tre. Ja, tre är hon nog. tre veckor. Liten och söt som få är detta lilla barn.

Framtiden är det svåraste man kan ge sig in i.
För övrigt.

Ska skicka in min ansökan till Lijleholmen.
Och till musiktekniska nånstans i söder.

Men vad ska jag göra med min framtid? Pappa tog upp det på vägen hem i fredags.
Att välja snart och att välja bra, så att jag inte går runt med en usel lön resten av livet.

Men...hur väljer man nåt bra?
Hur väljer man rätt?

Och hur vet jag att jag inte blir nåt jag absolut inte vill?
Och tänk om nu mina drömmar handlar om jobb med usla löner?

Kan jag hjälpa det då?

Jag vet väl ändå minst av alla vad som är bäst. Jag vet bara vad jag vill nu. inte sen. jag har ingen aning om vad som händer sen. Inte ett enda dugg.

Egentligen vill jag gärna stanna kvar på Gotland ännu en tid.
Jag tror jag kan utvecklas där.
Men jag vet inte till vad.

Min sånglärare sa att jag nog inte ens vet hur bra jag sjunger.

Men vad hjälper det då?

Vad hjälper det?
Jag vill ju bara bli sånt jag inte själv tror att jag har chansen att lyckas med.
Jag tar motgångar hårt och läser mer från människor och ord än vad jag behöver. Och än vad som är bra för mig själv.

Hmm... ännu en depression för mycket.

Läs inte för mycket in i detta.
Det står egentligen inget viktigt.
Men jag kan inte vara glad jämt. precis som du.
Och om du får vara ledsen, så får väl jag?

Eller hur?