Vecka fyrtioett

Ja….ja hur ska man kunna beskriva en dag som denna? Eller en vecka kanske förresten? Det var väl typ i söndags jag skrev här sist? Och nu blir det torsdag. FAST! NU är det faktiskt onsdag. Jag har just tagit mig hem från musikcaféet vi just hållit på Mickes Café inne i Hemse. (Jag fick köra Sebbes bil hem eftersom han druckit ett typ halv glas öl! Hehe, jag gillar att köra bil!) Nu sitter jag här som bäst och spelar av låtarna från musikcaféet in på min dator från MD:n. Det går…Hyfsat. Ljudet är EXTREMT brusigt men med lite mixning får man bort det allra värsta. Dessvärre är ljudet ganska lågt också…men… Whatever, det funkar.

”Kom Änglar”. Jag gillar Lars Winnerbäck. Det var härligt att få sjunga en av hans låtar på detta musikcafé. Och jag är glad när de skriver i tidningen(Som de för övrigt gjorde igår) att han tillhör den svenska visskatten. Just precis. I GT stod ungefär såhär:

”Musiklinjen på Hemse håller musikcafé på Onsdag på Storgatan 68, Café & bar. Det är den nystartade sångprofilen som framför sånger ur den svenska visskatten av bland annat Evert Taube, Carl Michael Bellman och Lars Winnerbäck. Ackompanjerar gör elever från gitarrprofilen.”

Ja, och sen stod det en del om lunchkonserten nästa vecka och om Spelådanskvällen igår…Men jag kan inte komma ihåg allt! Okej, för övrigt. Vad har hänt denna vecka? Eh…I don’t know. Måndag… eh…ja, du…(Tar en titt på schemat) Klasstimme,teori och inget mer. Åh! Jag gjorde affischen till musikcaféet. Jävlars…jag måste fixa lunchkonsertaffischen till imorgon!

VARFÖR TAR JAG PÅ MIG ATT GÖRA ALLT?

Jaja..okej det fixar jag imorgon. No matter how bad I will sleep tonight.(Ja, jag sover uruselt nuförtiden. Why oh why?) Iallafall.
Mats gav mig nyckeln till affischskåpet uppe vid vägen. Det ser jag som ett stort ansvar. Eller inte. Men ändå. Äh, okej det gör jag inte. Jag tycker mest det är kul att ha en extra nyckel till ett ställe som ingen annan har nyckel till. Det är liksom..kul bara.
Tisdag då… Eh. sång på morgonen. Jag övade hela lördagskvällen tills klockan var midnatt innan jag tog mig hem. Då hade jag hunnit öva in gitarrläxan och göra en tonsättning på texten vi hade tills i tisdags. Vi skulle nämligen läsa/sjunga/göra vad vi ville med en text av Karin Boye som vi fick förra veckan. Jag hade i princip förträngt det. Och kom på det på måndagen. Därför..ja, jag skrev en liten låt på texten. Det blev rätt fint. Med gitarrkomp och allt. Jag spelar in den sen och skickar till dig Annelie. Kan tänka att du vill höra.

Och gitarrlektion. Det börjar tydligen bli nåt av mig. Kanon. Det känns bra. Inget mer att säga om den saken. TREVLIGT bara.
Och det för oss ju då osökt till onsdagen. Ja…det var väl liksom inte så mycket viktigt igår.. Eller. Jo, jag försöker fortfarande övertala Elin att åka med på kryssningen. Jag hoppas att hon följer med. Verkligen. Men men…vill hon inte så..ja. vi får se. Min käre pojkvän har till och med fått försöka övertala henne. Fast okej, det var inte min idé. Han sa bara att han kanske skulle ringa och fråga henne själv om hon ville med.
Och Johan ringde visst också..hmm…förlåt. Det kanske blev lite många påringningar.
Okej..Nu tjatar Daniel om att han vill sova och att jag också borde gå och lägga mig. Ibland är det bra att dela rum. Man går och lägger sig då och blir inte vaken i flera timmar. Nu gäller det bara att springa ut och in i badrummet innan Erika får för sig att duscha.
God natt!

Torsdag.
Jag tänkte så mycket, jag tänkte hinna så mycket, jag ville bara så mycket. Jag hann inte. Långt ifrån. Men jag försökte. Jag försöker.
Jag somnade när jag försökte göra teoriläxan i morse. Så jag var inte klar när jag sedan hade lektionen. Affischen däremot hann jag med(dah, jag började ju med den). Så linjeledarMats fick den och verkade nöjd.
Jag tycker om att få ansvar och känna mig behövd. Även om jag ibland känner mig överväldigad. Men jag tycker om det, då betyder det att jag finns till. Syns man så finns man…är det så det ska vara? Inte egentligen, man måste synas på rätt sätt. För annars..ja vadå? Han den där Bin ladin i …nåt land nere i öst. Han vet ju alla att han finns. Eller har han dött nu kanske förresten? Var det inte han med alla de där dubbelgångarna? Eh..jaja, hur som helst. Men han syns ju på fel sätt. Hur jobbig kan man vara? Jag vet inte. Det handlar om att bry sig om sig själv. Man själv är viktigast. Och om jag mår bra av att få känna mig behövd då får väl jag göra det.

Igår efter musikcaféet började folk prata om två personers ”Vara och inte vara”. Kan man säga. Jag sa inget, trots att jag har full koll. jag höll tyst och gick tillbaka till mitt rum och fortsatte avspelningen av musiken från konserten. Bäst så.

Jag har för övrigt fått körtillstånd på volvon nu. Den där urgamla ni vet med fyra växlar? Den är för övrigt lite yngre än jag trodde. En volvo 240 från 1986. en bil som är lika gammal som jag. Idiotbil. Men jag får köra den! Jag ska nämligen åka och hämta två norrmän i Visby på söndag. Därför blev det typ expressinlärning av bilkörning idag. LinleledarMats frågade mig och sen var det bara att SPRINGA och leta upp vaktmästarLennart och be om att få provköra, dvs. Köra runt och fickparkera. Heh. Hemresan lär ju iförsig bli aningen pinsam med tanke på att jag inte förstår vad norrmännen säger. Verkligen. Jag fattar inte norska. Inget alls.
Imorgon åker klassen till Linköping förresten.
Daniel och jag blir kvar hemma.
Så Moa och Erika tänkte att det var en urbra idé att sitta uppe HELA natten och dricka vin innan de åker. Jaha… Okej, ja, vi också då. Fast jag lär somna. Eller ringa Pierre mitt i natten och hämnas lite för alla gånger han ringer mig.

Fast. Jag tycker ju om när han ringer mitt i natten, det gör mig inget. Inget alls.

Och nu ska jag egentligen vara på en spelådanskväll och titta på folk som spelar. Men.. äh, jag hjälpte till att plocka i ordning och sen gick jag. Jag går dit sen och kollar läget senare. Om typ en halvtimme eller så. Dvs….typ…kvart i åtta.

Så Pierre har hittat min blogg. Ja..där ser man. Och alla dumma saker man skrivit…förståss. Men..jaja. Han är söt som saknar mig. Jag saknar honom.

Bild 1: Jag tror jag typ ligger och pratar med Daniel. Det där är min säng förresten. Det är där jag sover så dåligt som jag berättat. I förgrunden hänger våran mysbelysning. inte tänd. men ändå.

Bild 2: Daniel den klanten står och leker med ett pärlhalsband(gröna plastglaspärlor om det är av intresse) framför spegeln och mimar till musik har jag för mig. När jag ligger i min säng och pratar med honom.(förra bilden, jaså ni kom ihåg det. okej)

Bild 3: Musikcafé. Som man kan se ut när man sjunger. Eller snarare som JAG kan se ut när JAG sjunger. eh.. blinkar/tittar ner i marken. Vad sysslar jag med? Publiken är framför dig! jaja, jag kanske blinkar. Sebbe sitter där bredvid med sin gitarr.

Och jo, vi ska på finlandskryssning.

JÄKLARS, nu är jag jätteförsenad till spelådanskvällen. hoppas de har glömt att jag finns...
Och därmed sa hon emot allt hon just skrivit.