Mer Eskilstunamelankoli

Jag vill tro att detta är allt jag behöver...

Jag fikade på Waynes igår med Annelie. Den heta bartendern var inte där. Däremot glömde förvirrade jag mitt betalkort i kassan. Snäll servitör kom ut med det. Det var underbart att se henne igen!

Det var längesen jag satt på Waynes. Vi brukade liksom vara där jämt i somras. Direkt efter första besöket har vi varit stamgäster. Jag minns den där gången några dagar innan Daniel och jag lämnade stan för Gotland då vi satt och fnittrade åt den "heta bartendern" när han kom ut med vår mat och tände ljus. Vi skrev in våra telefonnummer i en veckorevyn-tidning. Och en liten hälsning till honom. Inte för att vi nånsin trodde han skulle höra av sig, han vet ju inte ens att det var det han kallades. Egentligen var han inte ens så het. Dessutom hade vi båda pojkvänner vid tillfället. Men det var nåt i att bara våga skriva ner det där. En kul grej?

Vi pratade om allt, om Sisselas hårfärgning-till Emils och Kens planerade ihopflyttning- Till mig och Pierre(jag pratar mycket om Pierre. Kan bara inte hjälpa det). Och plötsligt kommer Kattis och Niklas in på Waynes för att äta en sallad. och Ken. Återträff med många på samma gång. (trevligt)
Elin hämtar mig sen med den nya hyrbilen och vi åker iväg till tuna Park. Jag hittar den mest underbara korsett och köper den(nu har jag bytt till ROSA band också) . Den ska jag ha till halloween.

Jag minns i somras när Elin och jag åkte runt med XFY och bara körde. Vi hade just fått körkort bägge två och erbjöd oss att hämta upp Daniel i torshälla bara för att åka och bada i Solvik. just den där gången när ett gäng fjortisar kom till bryggorna och började grilla korv i regnet. Vi klev upp ur vattnet och sprang därifrån för att byta om innan regnet blev för mycket. Där drack vi Apertif i bilen innan vi for och lämnade av Daniel hemma sent på kvällen.

Elin och jag gick ut på stan idag. Utan något egentligt mål, bara runt... gick bort mot Fennechs vid kyrkan delandes på ett enda paraply för att köpa rosa band. Sen tillbaks igen. Skrattade åt ett sms jag hade i telefonen och försökte ringa både Kattis, Annelie, och Linda. Men det var lite för sent. Emil kommer dit istället. Jag hörde faktiskt av Linda för inte alls länge sen. Hon ringde för några veckor sen och berättade om ett möte med sitt förflutna. På sätt och vis. Ett minne vi har tillsammans.

Sommaren 2002. FotbollsVM. Sista och fjärde sommaren för Linda på Sturkö med oss(Efter det slutade nog tillochmed jag och Elin att åka dit) . Där satt vi och gjorde upp planer på att komma tillbaka dit när vi var 60-åriga singlar och sticka strumpor. Och vi pratade om fotboll! Det var första gången jag ens kunde kalla mig intresserad. Vi drog nog med varandra. Hon hade förälskat sig i Fredrik Ljungberg, Elin i Anders Svensson och jag i...vem var det nu... Alexander...nånting. Fotbollsmackan! 7,8 och 9! och den heta killen Peter i golfbanekiosken som vi förväxlade med Lindas telefon. Och det läckte in regn i stugan där vi bodde, det var sena kvällar och svammel in på småtimmarna om absolut ingenting. onödiga försök att lyckas spela fotboll, det gick ändå aldrig att riktigt förstå reglerna. Det här var tiden innan allt... Det var tiden innan Sandviken, då allting förändrades. Igen. Med Linda har jag den längsta historien av alla mina vänner. Saker och ting har förändrats så många gånger för oss.
Men jag tror att allt har en mening. Vi har hållit kontakten i så lång tid. trots att vi inte bott på samma ställe på typ nio år.

Japp...melankoli kantar meddelandena i denna blogg nu när jag är hemma i Eskilstuna. Det blir ju alltmer sällan jag kommer hit. och kommer väl att fortsätta så. Till slut är det bara en plats jag en gång bodde. tror jag. Fast jag försöker hålla mig fast. Ett tag till. Några år till! Snart är alla ändå vuxna. Det är då jag undrar vad som händer.
Pierre berättar om sitt skägg som han försöker spara till den där sittningen i november. Det ska bli kul att se. Fast han är nog vacker, som han alltid är. Jag tror inte jag kan se något annat ändå. 6 dagar kvar.
Och jag undrar hur tentan gick för honom i måndags! jag borde ringa. men det blev försent.... Sjutton också.

Jag minns i stockholm när Kim ställde den där frågan "Är du kär i Pierre?" Med betoningen på rimmet i meningen. Nånting han tyxkte var kul att säga. Då jag sov hela natten i en två-sitssoffa med en filt över mig. Fyra stycken i en liten etta på typ 15 kvadrat. Eller kanske 20. Jag måste dit igen nån gång.

Slut på minnen för denna gången. Tror jag. Tänk att livet är så fullt av dem.

Jag försöker minnas hur jag träffade Sissela på gökstensskolan för flera år sen. Miljögruppen. Henne tog vi med till Sigurdsspelen. Ett par år senare var den där Sigurdkick-offen i Solvik då de slängde ut Morgan ur vårat rum och slängde in Kattis som vi knappt kände då. Vi hade väl träffats ett par gånger, men inte mycket mer. Annelie kom till ett rep några gånger tidigare, hon och hennes syster bodde också med oss i den där stugan för sex personer i Solvik. Något år senare hade vi vårt tjejgäng.

Jag älskar er, jag kommer alltid älska er,
oavsett vad som händer i framtiden.