Maskeradfest och morgon...

”Frida? Är du säker på att du inte borde sova i sängen istället?”

Så vaknade jag i morse. Klockan kvart i åtta kanske, av Patrik som klivit upp och tydligen hittat mig där jag somnat på golvet ute i vardagsrummet, fortfarande utklädd och sminkad.

Han hade sovit hos oss efter festen, i Daniels säng eftersom Daniel ändå inte sover hemma nu när Simon är på besök. Och jag somnade uppenbarligen inte i min säng, utan på vardagsrumsgolvet. Erika hade lagt en filt över mig, inte väckt mig, men en filt…antagligen hade jag väl inte gått upp ändå om hon försökt, så det var lika bra antar jag. Men aj vad ont det gjorde i armen när jag legat på den hela natten.

Nu ikväll hade jag precis tänkt gå iväg till Nina, där Daniel och Antonia fanns, men precis innan märkte jag att min mens äntligen kommit. Det är nog första gången jag är glad över att den kommer. En vecka försenad, och i början av veckan var jag lite rädd. Lite för rädd, visade det sig när jag mest för att lugna mig gick till MVC i torsdags. Det känns plötsligt som så mycket längre sen. Konstigt. Så då var det i alla fall som jag nu ikväll istället för att gå hem till Nina gick iväg till byn. Och av någon anledning tog jag med mig datorn. Jag tänkte inte ens, bara plockade ner den och gick.
Så här är jag nu, bredvid Svahns järnhandel i kylan och mörkret och skriver. Det börjar dock bli kallt. Jag ska gå nu.

Jag gick till flygeln. Ligger här i Gertruds sånglektionsrum och skriver istället. Nätverket är borta nu…tyvärr. Suck. Jaja, inget att göra åt.
Rastlösheten är över mig igen, den har varit det hela eftermiddan.
Jag väntar på mirakel, på en räddning, på…jag vet inte. Något bara.
Men ensamheten känns så rätt nu. Jag har känt i flera dagar att jag vill ta med mig gitarren hit till flygeln, sätta mig i ett rum och spela hela natten. Jag har så mycket inuti som liksom vill skrivas ner på papper.
Jag vill sitta här i flygeln så sent att alla andra ändå gått och lagt mig, som jag brukade förra året.
Jag vill ta en lång springtur, springa till vägskälet där borta där vägen går mot stånga, sätta mig vid den där öde gården och bara tänka.
Jag vill åka till Göteborg, bo hos Pierre och glömma bort allt ett tag. Nyss hemkommen från Eskilstuna vill jag bort igen, till en verklighetstillflykt bortanför det vanliga.
Eller så vill jag till stockholm. Ta en shoppingtur med Elin, som vi brukade göra förut.
Jag vill se nånting nytt, inte bara villan och rummet. Jag vill göra om, förändra något. Ta bort och ändra om. Sätta färger runt omkring mig. Jag vill känna ett lugn, som fortfarande bara vägrar infinna sig.

Jag och Sebbe övade idag inför musikcafeet om nån vecka. Att sitta och sjunga ”Kom Änglar” när man är bakfull och just tagit tre ipren, och druckit typ åtta glas mjölk kändes så rätt. Så självklart. (jag drack alldeles för mycket igår. Precis på gränsen till att jag skulle spy. Jag såg i morse, hela min romflaska var tom. och den här gången var det bara jag som druckit. 32% rom! Utblandad med festis…Och jag drack nog det mesta av körsbärsvinflaskan också…dumma idiot. helt borta. Taskig barndom)

Åh jag glömde nästan! Vi blev ju nästan påkomna på festen igår. Vaktmästaren kom plötsligt upp till oss efter att nåt larm gått på lärcentrum nedanför. Jag tror inte han såg något alkohol framme, för eftersom vi redan hört larmet och gömt undan allt. Hoppas jag. Själv gick jag ut på balkongen och satte mig och var rädd för att bli anmäld. Han lär ju rapportera det här, men jag vet inte vad han ska rapportera. Vi får kanske höra imorgon.

Jag sitter här nu med reflexbandet med mitt namn som jag fick av Pierre och Johan förra veckan. Egentligen vet jag inte varför. Det bara påminner mig om Pierre och hans skumma humor. Just därför kanske. En annan sak jag bara gjorde utan att tänka, jag tog bara på mig det när jag gick iväg för nån timme sen.
Nu börjar visst parlamentet. Det hade vi ju planerat att se… jaja, snart ringer säkert Moa och frågar om jag inte har glömt det. Men jag tror jag stannar här ikväll. Ett tag till. Jag hoppas att det ligger en stämapparat där uppe, så att jag kan sätta mig med en av skolans gitarrer och spela. Känns faktiskt som en inte alltför dum idé.

Bild 1: Jag på maskeraden igår. Elins vackra klänning(som för övrigt fick massor med komplimanger) och jag har lösögonfransar med små stenar på. Så vackert. Och fjärilar i håret. Jag var faktiskt väldigt nöjd med mig själv igår. Trots att jag inte hittade några vingar.

Bild 2: Bingo och hans flickor. Det var många ”flickor” på maskeraden. Hehe. Jag minns när jag träffade på Henrik ute när jag just mött upp Patrik som var representant för tonsättarskolan och för första gången hälsade på skolan och oss i villan. Han hade en röd klänning och ja… jag hade bara inte väntat mig det. Här har vi i alla fall: Mats(en annan snubbe från tonsättarskolan), Gustav, Henrik, Daniel och Simon(Daniels pojkvän som är på besök, med mina kläder och min sminkning). Simon blev förresten misstagen för att vara tjej ett par gånger. En konversation mellan Daniel och Micke (som för övrigt stöter på allt och alla. När ska han förstå att jag inte är intresserad av att gå ut på nån jävla middag?)som jag hörde gick såhär:

Micke: ”Alltså den där tjejen är så het!”
Daniel: ”Jag vet, jag ska spendera natten med henne”
Micke: ”Allvarligt? Menar du det?”
Daniel: ”Ja, det är min pojkvän”
Micke: ”Va, är det en kille? Jävlar.”

Hah…

Bild 3: Pierre och jag. I tuna park i förra helgen när vi träffades senast. Emil tog bilden och jag har just fått den. Ska lägga ut den på helgon också, så att Pierre får se den. Fast jag vet faktiskt inte om han läser min blogg. Det kanske han gör. Han är fin i alla fall. Bilden är fin.

Jag saknar honom.