Helgtristessen

Och så var helgen slut igen. Daniel och jag gick till slut till festen här hemma i villan trots allt. Även om ingen av oss hade lust med det från början. Och det var kul. Kul att få prata lite extra med det nya folket som börjat på skolan(Det rätt roliga med det här stället är just att det börjar nytt folk även på våren, det är faktiskt rätt kul). Jonas tyckte att vi skulle ha karaoke…så..han hade med sig datorn med sitt karaokeprogram. Och nu är kalhuan som stod i Daniels garderob sen nån av festerna inför julen äntligen borta. (Ja, jag drack visst upp den igår, fast jag faktiskt försökte bjuda!)
Och idag har rummet blivit städat. Någorlunda. Jag är långsam när det kommer till dammsugning, jag tycker bara om att inte ha golvet fullt med grejer. Är det undanplockat på golvet så är jag nöjd, jag skiter i dammsugning.

Daniel är i kyrkan här i hemse nu. Lite folk i klassen ska sjunga där ikväll. Nästa gång kanske jag vill vara med…ja...om.
We’ll see.

Oh… Och bilden denna gången föreställer gårdagens fest. Nicklas och Jonas sa att de ville ha upp alla tjejer som bakgrundskör och ja… först gick jag upp dit och tänkte väl sjunga... men sen hämtade jag kameran. Det var för bra för att inte ta kort på. Sen… Har man kanske hört mer skönsjungande versioner av Bohemian Rhapsody.

För övrigt fick jag igår veta hur det gick för det där paret som inte riktigt kunde kommunicera med varann. De som jag berättade om för ett par meddelanden sen. Uppenbarligen har tjejen pojkvän. I ett annat land, men ändå. Jag tycker lite synd om min klasskamrat ändå. Han trodde han hade nåt på gång där.

Och ikväll är det OC-kväll hemma hos Sebbe och Camilla. För de som vill se på OC vill säga. Jag är ju som bekant inne på fjärde säsongen och då känns tredje som de nu ser på inte så lockande.(jag såg ju liksom den i somras)

Och sen tv-spelet kom till byn(Daniel tog med sig) så sitter Nicklas jämt framför tv:n och spelar. Även nu.

Och min fot värker som aldrig förr… Sedan förra helgen när jag stukade den på nåt sätt(ja,jag sprang ju runt full i högklackat i trappor) så gör den jätteont hela tiden utan att vilja ge med sig. Jag ringde nu äntligen Mamma som sa till mig att det gissningsvis var blod som tryckte undan nån vävnad och därför gör det ont. Okej… Jag ska linda den ett par dagar och sen gå till en läkare.(eller inte, nån gång lär det ju gå över.) Ok, jag ska i alla fall prata med husmor om en elastisk linda imorgon.

• Dagens musik: The enchanted O.C soundtrack (ja, jag hittade skivorna på datorn, tänkte jag kunde höra på dem.)


• Dagens huvudsyssla: städningen av huset. Och pantningen av burkar.


• Dagens irritationsmoment: Ja..förutom foten så är det väl att jag råkade ha sönder lampan hemma i daniels och min hall.
  
  Jag drog ner den för att byta glödlampa. (Den har nämligen aldrig funkat) Men det gör man tydligen inte på såna lampor. Så jag drog ner den så att det började skjuta gnistor runt omkring från lampan och jag tappade den i golvet och ja…den gick sönder. Även om den då aldrig funkat. Jag funderar på att be vaktmästarna om en ny, men då måste vi ju plocka ner mysbelysningen och affischerna…och jag satte ju upp affischerna så sent som förra veckan!

Det är inte rättvist!

Och nu sitter Viktor vid datorn bredvid och leker med olika ljud till sitt arrangemang. Jag har knappt bestämt mig för instrument än... fast det har jag. jag har bara inte skrivit in det.

Och varför verkar det som om det plötsligt bara är jag som inte
lyckats växa upp? Ja, förlåt, jag läser folks helgondagböcker och inser
att de plötsligt lever så HELT annorlunda liv än jag. Men ändå...jag vet inte om jag behöver klaga. Jag har ju mitt liv. Fullt med ovisshet och oro, depressioner och skit,men också med lycka och glädje. Höga berg och djupa dalar med andra ord.

Fast jag vet inte om jag nånsin skulle byta bort det. Inte människorna iallafall.

Åh, vad jag längtar till torsdag!