Tisdag kväll

Ikväll är det spelafton i Rektorsvillan.
Daniel och jag sitter ute vid det ofungerande internetnätverket och stör oss på att det inte fungerar som det ska och spelar Worms. (För att fördriva tiden när Internet ändå inte fungerar.) Moa sitter med sin…eh…lilla grej. P nånting…_(Nej, inte PC. De är inte ens små, hallå!)
Och för en stund sen tog jag den sista tvätten och promenerade ner i tvättstugan. Torktumlaren är trasig. Och om jag inte har helt fel kommer de inte att fixa den heller. Det är ju ändå bara två månader kvar så… Den räknas säkert inte som behövlig.
Och Internet funkar knappt alls i villan. Oj vad oväntat. Helvete.
Jag som vill skicka ett meddelande till hon Data-Cecilia och säga att det om igen inte fungerar. Gud vilket uselt nätverk som vägrar fungera. Usch!
Och jag har glömt kameran i flygeln. Igen. Finfint.. Och jag som skulle ta vårfoton.
Och imorgon är det konsert. Jag har bestämt mig för att skippa morgondagens springtur på grund av att halsen är en aning krasslig. För det är den…
Och sen måste jag plugga in texten perfekt. Och hoppas att jag kan ”Raindrops” för sångensemblen… Utantill. Förhoppningsvis. Annars får jag fejka. Det brukar funka. För mig. Hmm.. fin inställning(Det är inte så egentligen. Jag lovar. Jag fejkar inte. Varför skulle JAG fejka?)
Jaja, hur som helst.
Jag och Sebbe övade för det klassiska temat idag. Jag är glad att jag jobbar med just Sebbe när det är detta tema som jag liksom inte riktigt…passar i.
Och gitarrlektion hade jag idag igen. Det var kul att äntligen få det igen. Däremot med GitarrJannes ord(som kommer typ varje lektion) ”Du har kordinationen och fingrarna för att spela, men du måste liksom bli mer besatt av att öva på gitarren”
Japp…bli mer besatt av att öva.
Jag tror på det. Det borde inte vara omöjligt. Jag ska öva. Jämt. Varje dag. Hmm.. jag borde lägga mig nu. Klockan är rätt mycket. Och Internet funkar fortfarande inte. Usch…
I morse upptäckte jag ett meddelande som Pierre skickat om att han ville bli väckt. Gulligt av honom… Jag saknar att höra hans röst dessa dagar. Jag saknar att krama honom. Iförsig saknar jag hela honom. Och mitt bästa recept för att inte tänka på det är att alltid vara upptagen. Fast snart är det lov igen. Och sen är det bara några veckor kvar.

Allt blir bra.