Jag tänker väldigt mycket. Ibland får jag extremt bra tankar som jag varje gång tänker att ”det här borde jag skriva ner!”. Dessvärre glömmer jag det efter ett tag. När jag sitter i bilen och kör omkring helt ensam samtidigt som jag spelar Lars Winnerbäck på hög volym och sjunger med i låtarna och hittar på stämmor. (Gud vad det är underbart att göra förresten!)Eller när jag promenerar runt Eskilstuna, ungefär samma vända. Fram till biblioteket, kanske ett par varv runt fontänen, sen bort till strömsholmen, och sen över bron och bortåt någonstans. Till slut hamnar jag alltid i Rothofsparken. Det är där alla tankarna kommer. Men som sagt. Varje gång jag har något bra som borde kunna få folk att tänka så glömmer jag det när jag väl sätter mig för att skriva.
Eskilstuna är en av de finaste platserna jag vet, men jag skulle inte kunna stanna där. Det tåget har gått för länge sen. Vi får se när nästa tåg som jag vill kliva på kommer.
Båten har förvandlats till en sovsal. Runt omkring i aktersalongen har folk lagt sig på golvet med filtar över sig. Eller täcken. Jag såg faktiskt en tjej med ett duntäcke! What the hell liksom?
Hela resan tillbaka från Göteborg igår satt jag och tänkte på hur jag inte ville resa igen. Hur jag inte orkade resa igen. Hur trött jag var på alla resor. Hur trött jag var på landet och tomheten. Hur jag längtar efter en förändring.
Insikter får jag också när jag pratar med folk. Folk som inte vet om det, men säger rätt saker ändå och hjälper mig att få klarhet. Jag pratade med Jenny i Tisdags om rädslor jag hade som jag inte kunde förklara eller sätta ord på. Hon fick mig att hitta orden, och jag upptäckte hur lätt det egentligen var, och plötsligt blev allt lite bättre.
Eller när jag låg i Pierres säng i Göteborg och pratade om…mig. (ego? njae...man behöver prata om sig själv ibland. Och folk får gärna prata om sig själva med mig. jag tycker det är trevligt att fokusera på andras problem)Ja, om varför och hur jag gör. Det märktes att han tänkt. Det gör mig glad, för därmed vet jag att han bryr sig, (om det nu skulle vara så att jag inte visste det innan. )
Lugnet gör mig faktiskt lite stressad och iochmed att jag alltid vill göra allt PERFEKT blir det aldrig bra. Jag hinner inte med, och orkar inte med. Och jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen. Det är nog sant. Jag räcker säkert till, det är bara att börja tro på dig själv.
Och nu sitter jag på den eländiga färjan igen. Ska jag försöka igen nu menar ni? Tredje gången gillt? Tredje gången jag försöker ordna rätt på saker kanske det faktiskt blir rätt.
Och om inte, är det inte alltför långt kvar. Och nånting har väl gått in i huvudet.
Och idag var första repet inför ”En Midsommarnattsdröm”. Det var roligare än jag väntat mig. Jag var faktiskt lite orolig för att ha valt fel. Men faktum är att det kändes helt okej. Jag klarar nog av det där. Jag gör det nog riktigt bra dessutom. Det känns riktigt bra.
Point taken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar